Om konfliktlinjer

 Min första tid som ordförande i hälso och sjukvårdsnämnden har handlat om corona, om hur hälso och sjukvården ställer om för att möte den andra våg som obarmhärtigt svept över vårt land. Det är svårt att inte imponeras över förmågan att ställa om, hur den enorma mängden information och kommunikation i de allra flesta fall når fram dit den är adresserad. 

Den första tiden har också präglats av politiska konflikter. Konflikter som tydliggjort de skillnader som finns mellan majoritetsparterna (S,C,V,MP) och den moderatledda del av oppositionen som kallas Samverkan Gävleborg (M,L,KD,SVG). Jag anser att det är viktigt att skillnaderna i politik blir synliga, att konfliktlinjerna blottläggs. Demokratin behöver konfliktlinjerna för att väljarna ska kunna ta ställning på valdagen.

Det handlar om synen på stad/landsbygd där moderaterna och övriga partier i Samverkan Gävleborg vill bolagisera primärvården, vilket kommer att innebära färre hälsocentraler. Det är naturligtvis inget de pratar om, men det är i mina ögon en självklar konsekvens. I princip alla bolag centraliserar när tiderna är tuffa och man måste spara eller effektivisera sin verksamhet. Färre men större enheter är ur ett ekonomiskt perspektiv mer kostnadseffektiva än fler mindre verksamheter. Moderaten Maria Mohlin var själv inne på det under regionfullmäktiges budgetdebatt när hon antydde att de hälsocentraler som inte klarar sin budget ska läggas ner vid en bolagisering.

En annan konfliktlinje handlar också om vilka man företräder. Vi företräder länets invånare när vi arbetar för att möjliggöra digitala vårdmöten. Det ska vara enkelt att komma i kontakt med vården och så snabbt som möjligt träffa en läkare eller en sköterska. Därför utvecklar vi ett system för en dörr in. Vi har fått en del kritik för att vi ”tvingar” privata hälsocentraler in i det systemet. Vi menar att det ur ett invånarperspektiv inte ska spela någon roll vilken hälsocentral eller vilken läkare man är ansluten till om man behöver träffa en läkare. Därför är det viktigt att samtliga vårdgivare är ansluten till systemet. Annars blir det inte vård på lika villkor. Det moderata regionrådet Stenvard backar upp dessa privata hälsocentraler och menar att det ska vara frivilligt att ansluta sig. Det blir i mina ögon tydligt att han och moderaterna företräder de privata vårdgivarnas intressen medan vi företräder länsinvånarna. 

En tredje konfliktlinje handlar om styrning. För några år sedan var regionrådet Stenvard mycket kritisk till den toppstyrning han ansåg präglade dåvarande landstinget/regionen. Han menade att han stod för ett annat ledarskap som han kallade det lyssnande ledarskapet. Idag är kritiken en annan. Idag kritiserar han oss för att vi INTE toppstyr. Vi tror på tillitsyrning. Det innebär att politiken pekar ut riktningen och sedan noga följer upp att den inriktning vi pekar ut efterlevs. Det innebär att vi litar på att verksamheterna själva kan organisera verksamheterna och själva fatta nödvändiga detaljbeslut för att den politiska inriktningen ska bli verklighet. Därför finns inga detaljerade mål i vår budget. Vi pekar istället ut exempelvis jämlikhet och tillgänglighet som förutsättningar för att kunna bo och verka i hela länet som områden vi vill fokusera på. 

Detta har vi jobbat med under min första tid som ordförande i hälso och sjukvårdsnämnden. Samtidigt har vi fattat beslut om gratis vaccin mot covid 19 för länsinvånarna och möjlighet till gratis sjukresor för de som inte kan ta sig till vaccinering på egen hand. Beslut som är nödvändiga för den plan för massvaccinering som finns. Även här blir konfliktlinjen tydlig. Oppositionen vill att politiken ska detaljstyra hur planen ska se ut, medan vi menar att att politisk detaljstyrning riskerar att försvåra massvaccineringen av länsinvånarna.

Det har varit en mycket intensiv, men samtidigt spännande och intressant första tid som ordförande i hälso och sjukvårdsnämnden.

Budgetdebatten

 Har haft min första budgetdebatt som nämndsordförande i regionen. Svårt, ansträngande men samtidigt väldigt roligt. 

Innan jag kommenterar själva debatten vill jag säga några ord om det kloka i att överhuvudtaget samla ett regionfullmäktige i en tid där smittspridningen är så hög som den är. Vi borde ha haft ett digitalt sammanträde. Jag är till skillnad mot bla oppositionsrådet Stenvard övertygad om att det hade varit möjligt att ha ett digitalt sammanträde utan att bryta mot kommunallagen. Har under pandemin deltagit i möten med ibland över hundra personer utan att det varit några större problem. Har på EU-nivån även genomfört personröstningar digitalt via speciella funktioner i de digitala mötesverktyg som finns. Oppositionsrådet har varit den som bromsat hårdast för att finna digitala lösningar. Därför kan jag tycka att det är märkligt att han nu framstår som den största kritikern mot att vi samlats på Bollnäs folkhögskola. Hade det varit ett vanligt fullmäktige hade vi kunnat ställa in, men nu handlade det om budget för 2021, vilket vi måste fatta beslut om. Därför genomfördes ett reducerat fullmäktige med förutom budgeten endast formalia på föredragningslistan.

Det är tydlig skiljelinje mellan oss i majoriteten och den del av oppositionen som kallar sig Samverkan Gävleborg (M, KD, L. SVG). Den går mellan jämlikhet och tillgänglighet och tillitstyrning som vi eftersträvar och toppstyrning och centralisering som är konsekvenserna av deras politik. De skriver naturligtvis inte det i sin budget, men de flesta är ju medvetna av att bolagisering leder till en centralisering eftersom bolagisering innebär en tydligare ekonomistyrning. Vi ser det överallt, både i offentligt ägda bolag och i privata bolag. Däremot framgick det tydligt under debatten att de vill toppstyra och detaljstyra. De använde en ganska raljant ton när de kommenterade våra skäl för tillitsyrning.

På det stora hela är jag nöjd med min insats. Jag fick sagt det jag ville säga, både om sjukvårdsdelen i vår budget och om den kritik jag har gentemot Samverkan Gävleborgs budgetförslag. Jag gjorde tre korta (3 min) inlägg och tog några genmälen på repliker jag fick. Det är ju då ganska självklart att man inte kan göra en fördjupning på en hälso och sjukvårdsbudget som ligger på runt 6.5 miljarder. Man måste hålla sig på en övergripande nivå. Mitt budskap var detta:

🌹Av alla prioriteringar som behöver göras, är den viktigaste att öka tillgängligheten och åtgärda den framskjutna vården för dom som avstått vård för att andra, virusdrabbade, hade större vårdbehov. Det är en fråga om rättvisa och jämlikhet.

🌹Ojämlikhet i sjukvården hänger samman med att vården fortfarande inte utgår från varje enskild patient och dennes behov. Vi har ger därför uppdrag att Region Gävleborg måste bli bättre på att ge patienter och anhöriga större delaktighet i sin vård. Det här kallar vi för vård ur patientens perspektiv och det är en viktig prioritering för oss därför att det stärker jämlikheten.

🌹Det finns en geografisk ojämlikhet kopplad till sjukvården – det spelar roll var du bor vilken tillgång till vård du har. Det måste motverkas och utjämnas. Har du långt till vård måsten den istället kunna komma närmare dig. Det är vår grundtanke bakom det vi kallar för nära vård.

I dessa  områden ligger våra prioriteringar. Istället för toppstyrning och detaljstyrning tillämpar vi tillitsstyrning. Istället för centralisering av primärvård och vården i livets slutskede ökar vi tillgängligheten till hälso och sjukvård. Därmed blir vården mer jämlik än vad den blir med Samverkan Gävleborgs budget.

Oppositionen var mycket kritisk till att jag lyfte den konfliktlinje jag ser och att jag ställde kritiska frågor om konsekvenserna av bolagisering av primärvården, om centralisering av vården i livets slutskede till ett så kallat hospice i Gävle och att Sjukvårdspartiet släpper kravet på att öppna förlossning i Bollnäs i Samverkan Gävleborgs budgetförslag. På sätt och vis förstår jag deras kritik. De vill naturligtvis inte diskutera konsekvenserna av sin politik, medan jag vill tydliggöra densamma.

Kvällen avslutas med ett ”utbildningsfullmäktige” i Bollnäs. Det är nämligen så att kommunfullmäktige på måndag ska vara digitalt och därför ska göra ett slags genrep ikväll. 

Det blir en bra avslutning på en mycket intensiv dag.

Om oppositionsföreträdares (o)förmåga till att hålla en konstant linje.

 Den andra coronavågen slår till med fullkraft och nya råd, rekommendationer och restriktioner införs. Återigen kommer sjukvården att pressas hårt. Själva syftet med råden, rekommendationerna och restriktionerna är ju att skydda befolkningen från smitta och att sjukvården ska klara att ta hand om de smittade som behöver sjukhusvård. 

Det som hänt sedan i våras är att bekämpningen av pandemin också har blivit politik. Det är visserligen inte så konstigt även om jag anser att det är tråkigt.

Det moderata oppositionsrådet Stenvard gör sitt bästa för att profilera sig som en ansvarstagande politiker och riktar i debattartiklar och i sin blogg skarp kritik mot regionens arbete med testning, smittspårning och det han menar är brist på testkapacitet. Skrapar man lite på ytan blir det tydligt  att ansvarstagandet endast är fernissa som inte lyckas att dölja en fullblodspopulist som byter åsikt minst lika ofta som jag byter kalsonger, dvs varje dag.

När hans partikamrat Svenonius får kritik för testkaoset i Region Stockholm är  han snabb att ta henne i försvar och lägga ansvaret för att Region Stockholm var sena att komma igång med testningen på regeringen. På Facebook skriver han den 12 nov: ” Tydligt från Stockholm om vad som hände i våras när ökningen  av testkapaciteten drog ut på tiden. Anmärkningsvärt att ministern försöker smita undan sitt ansvar i detta” när han länkar Svenonius försök att lägga Region Stockholms misslyckande på regeringen.

Dagen efter har han en debattartikel i Gefle Dagblad där han riktar skarp kritik mot den politiska majoriteten i Region Gävleborg för bristande testkapacitet. I hans blogg den 16 nov skriver han ”Detta är helt oacceptabelt. Vi visste i våras att hög testkapacitet är viktig, att då inte ta tag i detta och säkerställa egen kapacitet är helt oacceptabelt. Den som är ytterst ansvarig för detta i Gävleborg är majoriteten som inte tog tag i saken. Jag är även självkritisk i att vi inte drev på ännu hårdare”

Det är tydligen regeringens fel om testkapaciteten har brister i moderatstyrda regioner men regionledningens fel i regioner där moderaterna är i opposition. Eller handlar det om att Stenvard har den åsikt som för dagen bäst passar hans syften?

Att fakta i sammanhanget är att Gävleborgs testkapacitet är bland de bästa i landet sett i relation till invånarantal är naturligtvis helt ointressant för Stenvard. Fakta passar ju inte in i den bild han vill måla upp för länets invånare.

Nytt uppdrag.

Det var med blandade känslor jag tackade ja till att vikariera som ordförande i Hälso och sjukvårdsnämnden när dess ordförande Tommy Berger ska vara föräldraledig. När jag en gång i tiden tackade ja till att kandidera till regionråd var det främst det regionala utvecklingsuppdraget som lockade. Sjukvårdsfrågorna skrämde en aning och lockade inte alls. Nu har det gått några år och dessa frågor har börjat intressera mig allt mer. En jämlik, nära och tillgänglig hälso och sjukvård i hela länet är en jätteutmaning. Att leda det arbetet fram till sommaren känns spännande. Har nu haft några veckor på mig att sätta mig in i uppdraget som formellt började första november. Jag börjar få en ganska bra helhetsbild över hur uppdraget ser ut och vilket fokus jag behöver lägga under min tid som vikarierande ordförande.

Trots att den svenska hälso- och sjukvården är bland de främsta i världen är den ojämlik. Den vård och behandling som erbjuds befolkningen är beroende av bostadsort, om den enskilde är man eller kvinna, vilken utbildningsnivå och årsinkomst den enskilde har, om personen är född i Sverige, vilken åldersgrupp den enskilde tillhör, eller om den enskilde utöver den somatiska sjukdomen har en psykiatrisk diagnos eller en funktionsnedsättning. Dessutom är ojämlikheterna stora och bestående. Den nationella situationen återfinns också regionalt naturligtvis. Det kan vi inte acceptera.

Vad är det då som gör att hälso- och sjukvården präglas av ojämlikheter, både geografiska och sociala? Svaret ligger framförallt i att sjukvården fortfarande inte utgår från varje enskild patient och dennes behov. Det borde vara självklart att sjukvården ska vara patientcentrerad. Vi är övertygade om att en mer jämlik vård är möjlig endast om den enskilde får verklig makt över sin situation i sjukvården. Perspektivet måste förskjutas till den enskilde medborgaren och patienten. Den enskildes vårdbehov ska vägleda sjukvården. I varje given vårdsituation ska endast hänsyn tas till det aktuella vårdbehovet. Den vårdinsats som patienten och vårdgivaren kommer överens om ska inte väga in ekonomiska, personella eller administrativa konsekvenser.

Av alla prioriteringar som behöver göras i sjukvården är den viktigaste att öka tillgängligheten och åtgärda den framskjutna vården för de medborgare som avstått vård för att andra, virusdrabbade, hade större behov. Det är en fråga om rättvisa och jämlikhet. 

Som jag ser det måste vården komma närmare medborgarna. Närmare i meningen ”mer tillgänglig”, som till exempel det digitala Hälsorummet som startades i Svågadalen förra året, där närhet och tillgänglighet bygger på modern teknik och digitalisering. Men vi tänker också utveckla närheten och tillgängligheten i fysisk mening. Då handlar det om att vården rent geografisk närmar sig medborgarna. Ta till exempel bedömningsbilen i Los, som är mycket uppskattad. Eller de mobila teamen Hudiksvall som uppsöker patienterna i hemmen. Mobil tandvård är en ytterligare del av utvecklingen av vården i Region Gävleborg. Om det är långt från hemmet till Folktandvårdens klinik så ska ditt besök underlättas genom att Folktandvården rent praktisk åker ut dit människor bor och verkar. 

Hela idén bakom majoritetens utvecklingsarbete God och nära vård går ju ut på att förbättra sjukvården för medborgarna: bättre tillgänglighet närmare patienterna. Så vill vi ha det. Därför är det så glädjande att kunna konstatera att organisationen framgångsrikt bedrivit utvecklingsarbetet fram till pandemin omöjliggjorde fortsatt utvecklingsarbete. Den nära samverkan för patientens skull som sker mellan Region Gävleborg och länets kommuner har däremot utvecklats starkt positivt under pandemin. Så långt är det mycket tillfredsställande, men jag vill vara tydlig med att jag förväntar mig att detta upprätthålls den dag vi är ur pandemin.

  

Något som också oroar mig är vissa aspekter av tillgängligheten. Covid-19 har fått effekten att andelen patienter som har väntat 90 dagar eller mer på ett första besök eller en operation/åtgärd inom den specialiserade vården har ökat. Det finns som sagt en rimlig förklaring. Men den framskjutna vården är menar jag den största svårighet som vården nu står inför. Många medborgare har fått sin nödvändiga vård framskjuten för att andra med smitta ska kunna få sin IVA-vård. Nu måste även dessa medborgare få sina behov tillgodosedda. Det är förvisso en fråga om tillgänglighet men också och ännu mer en fråga om rättvisa och trygghet.

En del av denna text är tagen från den presskonferens vi hade tidigare i veckan om budget för 2021, där jag presenterade avsnitet om sjukvård. Det finns betydligt mer att säga om hur jag och vi i den politiska majoriteten kommer att arbeta för att hälso och sjukvården ska bli med jämlik och mer tillgänglig för invånarna i hela länet. Jag kommer att återkomma om det i kommande inlägg. Jag kommer också att återkomma med några ord om skillnaden mellan majoritetens politik och den del av oppositionen som kallar sig Samverkan Gävleborg (M, SVG, L KD). De gör ju anspråk på att vara alternativet till nuvarande majoritet. Därför är det viktigt att grotta ner sig i deras budget och i deras politik.

 

Om nödvändigheten att rätta till sånt som inte blev som det var tänkt.

 Sitter på X-tåget och går igenom de gångna veckornas händelser inom mina ansvarsområden. Tågtid är bra tid för reflektion. Tänker särskilt mycket på kollektivtrafiken och den media som varit kring indragning av turer i Trönöbygden. Det har varit medborgarmöten och heta diskussioner på sociala medier. Inte särskilt konstigt alls. Nedskärning av kollektivtrafik är en känslig fråga. Särskilt på landsbygden. Trots att få åker är det en viktig signal att det finns kollektivtrafik.

Bakgrunden till nedskärningarna är naturligtvis ekonomin. Efter många år av expansion av kollektivtrafiken måste vi nu dra i bromsen. Kostnadsökningarna är större än intäktsökningarna. Det började ifjol med en prishöjning på två kronor för en enkelbiljett för en zon. Den prishöjningen påverkar övriga biljetter och är tänkt att tillsammans med en justering av de rabatter som fanns dra in ungefär 27 miljoner kronor på helårsbasis vid oförändrade resevolymer. Detta beslutade ett enigt regionfullmäktige i juni 2019. Denna åtgärd räckte inte, vi behövde spara ungefär tio miljoner till. Lite förenklat kan man säga att det finns tre sätt att få en budget i balans för kollektivtrafiken. Högre anslag, prishöjningar eller justeringar i utbudet. Eftersom det inte finns pengar till högre anslag valde vi denna gång att justera utbudet. På Hållbarhetsnämndens sammanträde i mars beslutade vi att lägga ner några linjer och ge förvaltningen i uppdrag att minska turutbudet inom kollektivtrafiken med 7,5 miljoner kronor. Nämnden var enig i storleken på minskningen av turutbudet.

Uppdraget var inramat med några villkor. Det handlade bland annat om att ingen bygd som idag har kollektivtrafik skulle bli utan trafik och att vi inte skulle skjuta över kostnader för skolskjutsar till kommunerna. Det fanns också skrivningar om arbets och studiependling. Vi trodde därför att vi ramat in beslutet bra. När beslutet ska verkställas i samband med tidtabellsskiftet i december väcks det frågor på vissa orter. Bland annat planen på att dra in turerna på linje 67 mellan Glamsta och Grubbe i Trönö och ersätta dem med närtrafik. Enligt både kommunen och boende i Trönöbygden strider detta mot intentionerna i beslutet. Jag förstår dem.

Jag deltog i dialogen med Söderhamns kommun. För att säkerställa att jag minns rätt tittar jag i mina minnesanteckningar. Inga synpunkter noterade om att ta bort trafik på sträckan Glamsta-Grubbe. Undrar varför? Särskilt med tanke på hur starkt boende i trönöbygden reagerat. Läser intervjun med Söderhamns kommunalråd som beskriver att han aldrig uppfattat att skolskjutsturen upp till Grubbe skulle påverkas. Vi från regionen var ju mycket tydliga att vi i möjligaste mån skulle undvika att att skjuta över skolskjutskostnader till kommunen och att möjligheterna för arbets och studiependling är viktiga.

Kan det vara så att vi varit otydliga när vi pratat om förändringarna på linje 67? Att det kunde uppfattas som att det enbart var sommartrafiken upp till Grubbe som skulle påverkas? Annars borde väl Söderhamns kommun reagerat såsom de reagerade över andra turer och linjer i kommunen? Mina minnesanteckningar ger mig ingen vägledning, men jag håller det inte för omöjligt att så kan vara fallet. När jag går igenom samtliga drygt 35 turer och linjer vi pratat med länets kommuner om, de förändringar som gjorts i utbudsjusteringen efter dessa dialoger, talar det för att vi kan ha varit otydliga. Hade det varit tydligt för Söderhamns kommun att även skolskjutsturerna upp till Grubbe skulle dras in hade kommunen troligen reagerat och vi hade funnit andra lösningar. Därför kan det vara fullt rimligt att utifrån intentionerna i beslutet inte röra skolskjutsturerna upp till Grubbe och fortsätta köra morgon och eftermiddagsturen på linje 67 hela vägen upp till Grubbe.

Blir det inte som man tänkt sig ser jag inga problem att göra justeringar i verkställigheten av beslutet så att det följer nämndens intentioner. Hoppas att övriga i nämnden håller med mig.

Anteckningar från regionfullmäktige

Gjorde några korta noteringar och reflektioner från dagens regionfullmäktige. Jag var uppe i ett par ärenden och ägnade övrig tid åt att lyssna, anteckna och reflektera. Det finns ju en hel del att fundera på över reaktioner på inlägg, hur det mumlas i raderna mm.

Mitt första inlägg var en fråga från regionrådet Alexander Hägg (M). Han ”hade hört” att Trafikverket tagit paus i arbetet med rusten av rv 83 eftersom vi signalerat att vi kan behöva revidera länsplanen. Länsplanen är det dokument som beskriver hur de 953 miljoner som finns till väginvesteringar i länet ska fördelas. Eftersom vi hade ett möte med Trafikverket i måndags där bla rv 83 diskuterades kunde jag lugna honom med att han hade hört fel eller missuppfattat det han hade hört. Det är sedan länge känt att arbetet är försenat och rejält fördyrat. Senaste budet från TRV är att sträckan Bollnäs-Röste kommer igång 2023-24.

Mitt andra inlägg var i frågan från L om extra ersättning till den personal som arbetat och arbetar i frontlinjen med covid 19-patienter. Det är en mycket knepig fråga. Jag hänvisade i mitt inlägg till oppositionsrådet Patrik Stenvards blogg om frågan som han skrev den 31 juli. Han problematiserar väl kring frågan. Han skriver bland annat att det är lätt att instämma i kören och funderar på ett mycket klokt sätt över avgränsningar och finansiering. Var dras gränsen mellan frontlinjen och den ordinarie vården? Hur kompenserar vi för inhyrd personal, för privata hälsocentraler, för städpersonal osv som alla har varit och är i frontlinjen men som inte är anställda i Region Gävleborg? Hur hittar vi finansiering? Stenvard nämner i sin blogg siffran 100 miljoner. Om det stämmer vet jag inte, men jag anser att blogginlägget innehåller kloka resonemang. Jag avslutade mitt inlägg med att säga att jag ser fram emot moderaternas förslag till avgränsningar, till hur extern personal som är i frontlinjen ska hanteras samt förslag på finansiering eftersom M signalerat att de vill finna en lösning för hur man kan premiera frontlinjepersonalen. Hans moderatkollega Ann Charlotte Granath var jättearg på mig efter mitt inlägg. Hon tackade ilsket väsande för att jag satt nivån i debatten när jag gick tillbaka till min plats. Om hon menade att det var hög eller låg nivå att instämma i Stenvards resonemang förstod jag aldrig. När jag såg hennes ilska gick mina tankar till Matadoren i Tjuren Ferdinand. Så arg uppfattade jag henne.

Övriga noteringar:

Stenvard fortsätter att hävda att vi föreslår färre och läkarlösa hälsocentraler trots att han vet att det inte är sant. Jag tänker att han när förslagen blir verklighet, när det står klart för alla att det varken blir färre eller läkarlösa hälsocentraler kommer han och hans lögner likt trollen av solljuset att spricka med samma ljud som när kristall spricker. 

SD som bygger hela sin existens på att sätta grupper mot varandra slår sig själva för bröstet och hävdar att de inte vill sätta grupper mot varandra när Almi ägardirektiv ska fastställas. I direktivet står det att särskilt fokus ska riktas till att stötta kvinnligt företagande och företag startat av nysvenskar. Är det deras kvinnosyn och deras syn på invandrare som lyser igen när de motsätter sig ett sådant fokus?

M och KD talar med stor känsla och empati om utsatta barn och deras rättigheter och hur viktig det är att fånga upp dessa barn i tid. Samtidigt driver M och KD på riksnivå att sjukförsäkring, a-kassa och övriga trygghetssystem ska vara på betydligt lägre nivåer än idag, vilket naturligtvis gör barn extra utsatta. När sedan barnen blir problemungdomar vill M och KD bura in dem. Man kan ju bara hoppas att de driver dessa frågor med samma engagemang i sina egna partier. 

Som avslutning muttras det från oppositionen att vi avslutar sammanträdet på utsatt tid trots att det var några interpellationer kvar. Jag noterar att det var främst på oppositionssidan (SD) som ledamöter lämnade sammanträdet före utsatt tid. Personligen menar jag att det är viktigt att respektera mötestiderna. Många har andra möten senare under kvällen och behöver förbereda dessa och kanske även få i sig en bit mat. 

En lång men ur många perspektiv intressant dag. Är trots inlägg i endast två ärenden är jag ganska trött i huvudet. Det är lite som laxfiske. Man måste hela tiden vara på alerten även om det kan se ut som om man mest sitter och slöar. Rätt vad det är kan det komma en fråga eller ett inlägg som man måste bemöta. När vi har fullmäktige med färre ledamöter sitter jag på en annan plats och får då större möjligheter att känna av stämningen, märka hur det surras i bänkraderna osv jämfört med när jag sitter på min ordinarie plats på den första raden. Det ger ett litet annat perspektiv på sammanträdet.

Om att stå upp för sin politik.

 Oppositionsråden Hägg och Stenvard, bägge M kräver i insändare och debattartiklar att vi ska stå till svars för den politik vi för och har fört. Jag står gärna till svars för vår politik. För utvecklingen av kollektivtrafiken som skett under de senaste åren. Allt från 30 minuterstrafik mellan Ljusdal-Hudiksvall, Edsbyn-Söderhamn, utökningen av trafik till tiominuterstrafik under högtrafik mellan Gävle-Sandviken, samt timmestrafiken på järnvägen som infördes för ett par år sedan. Det mesta av detta infördes under de år de moderata budgeterna en del år innehöll mindre pengar till Hållbarhetsnämnden och därmed kollektivtrafiken än vad de av majoriteten beslutade budgetar. Ett år handlade det om 18 miljoner lägre budget för HN, ett annat år handlade det om 10 miljoner. När jag vid dessa tillfällen frågade Stenvard vilka busslinjer M ville lägga ner valde han att inte svara. 

Jag har heller inga problem med att stå upp för att kollektivtrafiken i vårt län varit fossilfri sedan 2017, eller satsningen på biogas i stadstrafiken i Gävle.

Jag står också gärna till svars för det arbete vi gjort tillsammans med övriga regioner i norra Sverige som lett till att EU:s så kallade stomjärnvägar förlängts så att Botniska korridoren numera snart ingår, vilket innebär att EU kan bidra med stora pengar till järnvägssatsningar på järnvägen i vårt län. Vi har redan fått 37 miljoner. Jag har heller inga problem att stå upp för min och majoritetens insats i arbetet med dubbelspår på Ostkustbanan, vilket lett till att sträckan Gävle-Kringlan (Axmarby) är prioriterad.

När Stenvards partikamrater i Dalarna lägger ner tandvårdskliniker på landsbygden investerar vi i en mobil tandvårdsklinik som ökar tillgängligheten till tandvård för landsbygden i vårt län. 

Andra saker som är lätt att stå upp för är att länets sjukhus under de senaste fem åren placerat sig väl i olika rankingar. Eller det fördjupade samarbetet mellan regionen och kommunerna om hälso och sjukvård. Eller regionens förmåga att snabbt och smidigt ta över Bollnäs sjukhus när Aleris ville bryta avtalet i förtid. 

Det finns hur många exempel som helst på en framgångsrik politik som jag gärna står upp för. Moderaterna och deras regionråd Hägg och Stenvard har däremot inte särskilt mycket att stå upp för. De klarar inte ens av att för länets invånare presentera en egen politik. Istället hänvisar de till enstaka sakfrågor och att deras politik finns presenterad på deras hemsida.

Jag är inte intressera av att läsa om deras politik på hemsidor. Jag vill debattera den i regionfullmäktige, på debattsidor, på sociala medier och varhelst politik debatteras.

Tillbaka efter sommarledigheten. En tillbakablick

 Tillbaka från sommarledigheten denna märkliga sommar där absolut inget är sig likt. Inget laxfiske, ingen utlandsresa. Istället har det varit fokus på hemester. Positivt är att jag äntligen tagit mig tid att upptäcka länets små gömda pärlor, skogsvandringar bortom de kända lederna, Hälsinglands små glömda åar med dess hemligheter. Min största upplevelse var nog ett nära möte med en utter när jag fiskade i en av de nyupptäckta åarna.

Våren och sommaren har vänt upp och ner på det mesta vi kände till. Orsaken är naturligtvis coronaviriset. Sjukvården tvingades att snabbt ställa om för att kunna möta denna okända sjukdom. Landet stängde ner även om Sverige inte genomförde en total nedstängning som många andra länder gjorde. Lågkonjunkturen slog till över en natt. Regeringen ställde om med ett antal krispaket för att lindra så mycket som möjligt. Besöksförbud på landets äldreboenden. Politisk enighet om den svenska strategin, åtminstone i början på pandemin. 

I regionen skedde en stor och snabb omställning. Sjukvården klarade anstormningen av covid 19-patienter som behövde intensivvård. Kollektivtrafiken tvingades att införa kontantförbud och stängda framdörrar på bussarna, vi ställde om företagsstöden som finns inom ramen för vårt regionala utvecklingsuppdrag, vi ställde om folkhögskolorna, kulturstöd och annat.

Även inom regionpolitiken andades det samsyn och enighet, åtminstone i början. Stridsyxan skulle begravas och en önskan från oppositionen om en bred dialog tillgodosågs genom att ha särskilda strategimöten i regionstyrelsen genomfördes. Sedan blev allt som vanligt.

Moderaternas brist på analys av länets problem och brist på egna förslag är samma gamla skåpmat. De har under vår och sommar debatterat bland annat kollektivtrafik och sjukvård. De började med ett pressmeddelande om att stänga framdörrarna inom kollektivtrafiken. Det är väl bara att öppna dörrarna menade regionråden Hägg och Stenvard. Detta trots att Arbetsmiljöverket i förelägganden tvingat kollektivtrafiken i hela landet att stänga framdörrarna på bussarna. De har också försökt att debattera om det är klokt att utreda om kollektivtrafiken kan bedrivas bättre i egen regi. Det finns några regioner som numera kör kollektivtrafiken i egen regi med enligt dem lyckat resultat. Att undersöka detta om detta är något för oss kallas av Hägg och Stenvard för socialism med hänvisning till citat av Margret Thatcher...

Vidare har de kritiserat vårt arbete med att göra hälso och sjukvården mer tillgänglig med samma tomma retorik blandat med moderat hittepå och samma försök till skrämselpropaganda. Gemensamt med deras debattförsök är avsaknaden av egna förslag, egna idéer, en egen politik. Bara retorik i med sägningar och talepunkter de verkar ha lärt sig på någon workshop om politisk kommunikation. Det intressanta med deras debattartiklar är att deras brist på idéer och brist på politik hotar den verksamhet de säger sig värna, i det här fallet kollektivtrafiken och hälsocentralerna. Vad händer om de vinner valet utan att ha en egen politik? De skriver i en debattartikel den 3 augusti ”Nu behövs en plan för att situationen för medarbetare, patienter och ekonomi ska vara hållbar på längre sikt”. Jag är oerhört nyfiken på hur deras plan ser ut. Troligtvis finns ingen.

Även andra partier har skrivit debattartiklar under sommaren. Liberalerna har haft ett ett par intressanta artiklar om såväl sjukvård som äldreomsorg. Jag håller inte med dem i det de skriver, men artiklarna har hållit en helt annan kvalitet än de som Hägg och Stenvart knåpat ihop. Liberalernas artiklar har utgått från av dem identifierade problem. De har beskrivit problemen, varför problemen enligt dem har uppstått och förslag eller idéer på hur liberal politik kan lösa problemen. Till skillnad mot M verkar L ha en plan eller en politik.

Att se ett politisk resonemang av motsvarande kvalitet från det parti som påstår sig leda oppositionen är väl en stilla nåd att bedja om. Apropå ledande moderater är regionfullmäktiges andre vice ordförande Tommy Ljungs eskapader på sociala medier en sorglig läsning. Det är på gränsen till trollvarning på många av hans inlägg om corona och klimatkrisen.

Inför hösten gäller i skrivande stund fortfarande stängda framdörrar inom kollektivtrafiken, en uppmaning på Folkhälsomyndigheten att fortsätta att jobba hemifrån i syfte att minska smittspridningen.

Bara att gilla läget och jobba på. Vi har ett hårt arbete framför oss med såväl kollektivtrafiken som med hälso och sjukvård, regional utveckling, folkhögskolor, kultur och arbetsmarknad. Ett arbete som kräver ledarskap och politisk kompetens bortom tomma ord och fåniga floskler på tidningarnas debattsidor.

Det ska bli skönt att börja jobba igen efter denna märkliga coronasommar.

Debatt om kollektivtrafik och moderat politik

Jag har under några dagar för en debatt i GD om kollektivtrafik, biogas och annat med de moderata regionråden Hägg och Stenvard. Bakgrunden är ett beslut i Hållbarhetsnämnden att utreda om det finns fördelar att köra kollektivtrafiken (busstrafiken) i egen regi. Anledningen till att vi vill göra en sådan utredning är att flera regioner kör i egen regi. Ekonomin och möjligheten att styra och ställa om på ett enklare sätt är de argument jag har hört när jag pratat med representanter från dessa regioner. Om en utredning visar på samma fördelar i Gävleborg bör vi naturligtvis överväga att köra kollektivtrafikens bussar i egen regi.

Moderaterna motsätter sig detta. De har en mycket bestämd uppfattning att det är billigare och bättre att kollektivtrafiken är upphandlad. Deras tonläge är i mina ögon löjligt högt. De skriker socialism om menar att vi gör detta av ideologiska skäl och att vår socialism är förödande för kollektivtrafiken i länet. Jag tycker det är märkligt att de redan innan en utredning är klar vet resultatet av en sådan utredning. Varför inte pröva frågan? Varför inte släppa de ideologiska skygglappar Stenvard och Hägg uppenbarligen satt på sig. De skygglappar som gör att de tror att allt som inte är moderat politik är socialism.

Moderaterna vill ju faktiskt utreda om Larmcentralen 112 ska drivas i egen regi. De har de skrivit en motion om i regionfullmäktige. Vad det är egentligen för skillnad på att utreda Larmcentralen i egen regi och kollektivtrafiken i egen regi? Varför är det ena socialism och inte det andra? Eller handlar det om annat? Självklart är det så. Det viktigaste för Moderaterna är inte om kollektivtrafiken fungerar bra eller inte. Det viktigaste för dem just nu är att hitta frågor att vara emot och utifrån det gå till attack mot regionledningen. Därav det höga tonläget och pratet om socialism. När det kommer till skarpa beslut är vi och Moderaterna för det mesta överens, även om det låter annorlunda i debatten. Varför vi oftast är överens kan man naturligtvis spekulera om. Är det för att de innerst inne anser att vi för en bra politik för länet eller är det bristen på en egen politik? 

I den här frågan har de faktiskt en egen slags politik. De vill inte utreda om det finns fördelar med driva kollektivtrafiken i egen regi. Deras skäl är ideologiska, men jag har svårt att sätta ord på deras ideologi. Konservatism? Liberalkonservatism? Populism? 

De riktar också kritik mot att vi ska köra fler bussar på biogas. Riktigt varför vet jag inte. De påstår utan att kunna presentera en enda beräkning att biogasen är dyrare än andra fossilfria drivmedel. Jag anser att det är smart, klokt och hållbart att driva kollektivtrafiken med det matavfall vi producerar. När jag lägger min bruna påse i min bruna tunna vet jag att det gör nytta i form av att det utvinns biogas ur mitt matavfall. Moderaterna vill hellre importera HVO. Ett bränsle med högst osäker status.

Jag litar inte på Moderaterna och deras påståenden och beräkningar så länge dessa inte är verifierade med fakta. Anledningen är att de bluffat, kört med killgissningar och hittepå. De hävdade exempelvis att vi skulle tappa 20 miljoner per år i uteblivna reklamintäkter på bussarna i Gävle stadstrafik när vi av tillgänglighetsskäl valde att ta bort reklamen på bussarna i Gävle. Det är viktigt att resenärerna ser att det är en buss från X-trafik som kommer. Det var enligt Hägg och Stenvard naturligtvis också ett exempel på den skadliga socialism de är så rädda för. Sanningen var att reklamintäkterna var omkring en miljon. En moderat felräkning på 19 miljoner. De hade nämligen inte räknat utan de hade hittat på siffran 20 miljoner och de presenterade den siffran med sådan självsäkerhet att många trodde på dem. Idag menar de ”så kvittar det egentligen om det är en miljon eller 20” Citatet är tager ur Häggs och Stenvards debattartikel.

Det kvittar alltså? Det är med andra ord helt i sin ordning att slänga ur sig påståenden som är medvetet felaktiga så länge det tjänar ett syfte, ett högre mål. I det här fallet att bekämpa socialism. Hägg och Stenvard säger sig vara övertygade om borttagandet av reklamen på bussarna i Gävle handlar om socialism och att det är nuvarande socialistiska regionledning som ligger bakom. Återigen en killgissning. Upphandlingsunderlaget för stadstrafiken i Gävle togs fram under förra mandatperioden då Hållbarhetsnämnden leddes av miljöpartisten Karin Jansson. Man kanske kan säga att MP står till vänster på den politiska skalan, men att påstå att de är socialister är verkligen att ta i. Det är helt enkelt felaktigt. Lika fel som att påstå att nuvarande regionledning är socialistisk.

I brist på egen politik försöker Hägg och Stenvard skrämma länsinvånarna med socialism. Likt Don Quijote som ser drakar när han attackerar väderkvarnarna ser Hägg och Stenvard socialism när de attackerar en hållbar politik för en kollektivtrafik i hela länet.

Trafiksäkerhet. Mer än sänkta hastigheter

Följer debatten i Dalarna om sänkta hastigheter på Dalarnas vägar. Trafikverket vill i nollvisionens och i trafiksäkerhetens namn sänka hastigheten till max 80 km/h på de vägar som saknar mittseparering.  På papperet en klok åtgärd. Verkligheten ser dock lite annorlunda ut. Sverige är ett stort land och i län med stora avstånd riskerar en sänkning av hastigheten att leda till sämre förutsättningar för utveckling. 

Gävleborg ligger några år före Dalarna när det gäller sänkta hastigheter. De vägar som står på tur hos oss är bland annat RV 50 mellan Alfta och Söderhamn och E 4 i närheten av Gnarp.

Nollvisionen borde i mina ögon handla om mer än hastighet. Man måste också jobba med trafikanterna och trafikanternas uppträdande i trafiken. Trafikanter är mer än bilförare. Även fotgängare och cyklister är trafikanter. Det handlar om allt från brukande av reflexer till bilbälten och trafikanternas beteende i trafiken. Ett annat exempel är mobiltelefonanvändningen bland bilförare. Trots förbud ser jag ganska ofta förare som brukar sina mobiler när de kör bil.

Det handlar också om att styra trafiken så att särskilt tung trafik styrs till de mest trafiksäkra vägarna istället för de ”genvägar” som idag används. Ett exempel jag känner väl till är vägen mellan RV 50 och E 4. I mina ögon är det fullständigt galet att tillåta tung trafik genom Trönö. Den tunga trafiken borde istället ledas till E 4 via RV 50 mot Söderhamn.

Jag menar att Trafikverket och andra borde jobba mer med att styra trafik mot de mest säkra vägarna samt att arbeta för att förändra trafikanternas beteende i trafiken och inte enbart fokusera på hastighetsbegränsningar.

Vardag igen. Populismen blommar

Det börjar kännas som om det är vardag igen inom politiken. Pandemin används mer och mer som slagträ i den politiska debatten. Ju längre in i pandemin vi kommer desto mer går det att vara efterklok. Då är det enkelt för populister som Ebba Busch och Jimmie Åkesson att försöka bärga billiga poäng. Det är en del av det politiska spelet. Att sitta på läktaren under den mest akuta fasen av en kris för att sedan framträda som klok och förnuftig. På riksnivån har angreppen på S och Löfven återupptagits och i Regionen visar sig högerpartierna sedvanliga populistiska tendenser kopplat till att de är dåligt pålästa.

Moderaterna i Regionen tycks exempelvis tro att det ”bara” är att öppna framdörrarna på X-Trafiks bussar trots att hela kollektivtrafiksverige är förbjudna att öppna framdörrarna. I ett pressmeddelande härom sistens hävdade de moderata regionråden att vi agerar senfärdigt när vi inte öppnar framdörrarna. Det föranledde mig att på Hållbarhetsnämndens senaste sammanträde ställa frågan till det moderata regionrådet Alexander Hägg. ”Vad har moderaterna i Gävleborg för kunskap som hela kollektivtrafiksverige saknar eftersom ni är säkra på att det är senfärdighet som gör att framdörrarna på bussarna är stängda”? Han mumlade något om att en buss i Halland testat att hålla framdörren öppen. Det visade sig att även där tvingades det fram en stängning av framdörren.

Agerandet är typiskt för moderaterna i Regionen. De skickar ut pressmeddelanden utan att först säkerställa dess innehåll. De slänger ur sig påståenden (exempelvis om reklamintäkter på bussar) som visar sig vara helt felaktiga. De sysslar med hittepå med sådan självsäkerhet att många tror på deras många gånger direkt felaktiga uppgifter. De vet att den redovisning av läget i kollektivtrafiksverige som vi politiker får inte sprids lika lätt som ett pressmeddelande med moderat hittepåfakta eller en moderat debattartikel som innehåller direkta felaktigheter. De tycks lita på att länsinvånarna inte faktagranskar deras påståenden. Det är i mina ögon fullblodspopulism. Jag tror dock att länsinvånarna är klokare än så och ser igenom moderaternas hittepå.

Varför skriver jag om det här? Det är för att jag avskyr den typ av populism som M i regionen ägnar sig åt. Politik handlar om konflikter mellan olika synsätt på hur ett land, ett län eller en kommun ska styras, om vilket samhälle vi vill ha, om vilka satsningar man vill göra för att utveckla ett län eller en kommun. Då är det naturligtvis självklart att oppositionen ska granska och kritisera det som de anser vara brister i majoritetens eller ledningens politik. Det är också lika självklart att för väljarna samtidig presentera en egen politik med egna förslag som ligger i linje med deras politik. Då blir det tydligt för väljarna och de kan i nästa val lägga sina röster på den politik och de partier de tror på. Om man bara kritiserar majoriteten, utan att ha en egen politik blir det svårt för väljarna. Risken är då stor att oppositionspolitik ersätts av populism. En populism som med enkla budskap, klatschiga argument döljer avsaknaden av en egen sammanhållen politik.

En populism som splittrar och spär på politikerförakt och som definitivt inte löser några problem. Varken i kollektivtrafiken, i sjukvården eller någon annanstans. 

Om att ”ta debatten”

Kommer ni ihåg historien om de påstådda reklamintäkterna på stadsbussarna i Gävle? Oppositionsrådet Stenvard hävdade att majoriteten i framtiden inte tillåter reklam på stadsbussarna i Gävle och då medvetet går miste om 20 miljoner per år i intäkter? Dessa 20 miljoner visade sig vara hittepå och direkt felaktiga. Sanningen var att det handlar om kanske en miljon.

Det är ofta så moderaterna i regionen debatterar. De kommer med ett påstående som inte alltid är korrekt. Varför väljer majoriteten att medvetet strunta i 20 miljoner i reklamintäkter?

Hur bemöter man hittepå? Genom att svara på frågan och sedan inte trassla in sig i en debatt som utgår från hittepå. När vi gör så får vi kritik för att ”inte vilja ta debatten”. Vi respekterar inte demokratin osv. M har till och med skrivit en debattartikel där man kritiserar majoriteten för att inte vilja ”ta debatten”.

På det senaste regionfullmäktige svarade jag på en interpellation som innehöll följande fråga ”Hur kommer det sig att hållbarhetsnämnden fattar beslut som strider mot gällande och nyligen beslutade  länsplan?”

För det första är det ett påstående, ingen fråga. För det andra är det ett felaktigt påstående, vilket naturligtvis oppositionsrådet Stenvard är väl medveten om. Syftet med frågan är inte att få svar på varför det uppstår förseningar och fördyringar på de vägobjekt som Länsplanen innehåller. Syftet är att sätta dit oss majoriteten för att i blogginlägg och debattartiklar kunna anklaga oss för att missköta våra uppdrag. I fallet med Länsplanen och de beslut som har bäring på Länsplanen råder total politisk enighet. Trots det försöker oppositionsrådet Stenvard måla upp en bild av att M minsann har bättre lösningar.

Jag debatterar gärna när det finns ur mitt perspektiv relevanta frågeställningar där syftet med debatten och frågeställningarna är att föra en fråga framåt och i slutändan landa i beslut som förbättrar för länets invånare eller länets utveckling. Hittepå som i exemplen ovan ser jag ingen anledning att debattera över huvudtaget.

Om käbbel och konstruktiva förslag från oppositionen

Jag har i ett par blogginlägg kritiserat oppositionen för att kritisera majoritetens förslag till åtgärder för en budget i balans för Hållbarhetsnämnden samt att de använt felaktiga underlag när det gäller reklamintäkter på bussarna i Gävle stadstrafik. Det är främst moderaternas, liberalernas och kristdemokraternas regionråd som riktat kritik mot de åtgärder vi föreslagit.

Jag är trots det trots det inte särskilt förvånad att vi trots oppositionsrådens utspel vid förra veckans sammanträde med Hållbarhetsnämnden var överens om att ta bort ett antal linjer och turer i syfte att komma tillrätta med underskottet. Vi brukar vara mer överens än vad oppositionen vill göra sken av. Jag vet inte om det är försök till populism eller om det är så enkelt att de inte vill låtsas om att våra förslag är de bästa utifrån de faktiska förutsättningarna.

Oppositionen i Hållbarhetsnämnden agerar betydligt mer konstruktivt än vad deras regionråd har gjort. Förutom att de ställer sig bakom förslagen på förändringar i turutbudet lägger de egna förslag och yrkanden i syfte att långsiktigt säkerställa nivån på kollektivtrafiken. Det är bra och det borgar för fortsatta goda diskussioner kring dessa frågor. Förslagen lades tyvärr direkt på sammanträdet vilket gjorde att det inte fanns utrymme för att kompromissa och finna gemensamma lösningar. Det är ändå min förhoppning att vi ska kunna göra det framåt.

Jag tänkte ägna detta inlägg åt att ge min syn på de tilläggsyrkanden oppositionen presenterade. 

Peter Åkerström (KD) yrkade:

Justera kollektivtrafikutbudet genom att uppdra till Hållbarhetsdirektören att verkställa minskad turtäthet motsvarande 7,5 miljoner kronor. 

Min kommentar: Nivåmässigt och innehållsmässigt lika som majoritetens förslag ” Justera kollektivtrafik genom att uppdra till Hållbarhetsdirektören att verkställa minskad turtäthet motsvarande max 7,5 miljoner koronor, där turtäthet ska bevaras om det inte kan konstateras en negativ miljöpåverkan på kort eller lång sikt.

Uppdra till Hållbarhetsdirektören att återrapportera effekterna av förändringen utifrån de tre hållbarhetsperspektiven.

Min kommentar: Fullt jämförbart med vårt förslag ”Uppdra till Hållbarhetsdirektören att analysera och återrapportera effekterna av förändringen.

Alexander Hägg (M) lade följande tilläggsyrkanden:

Uppdra till hållbarhetsdirektören att genomlysa förvaltningen och återkomma till nämnden med förslag på besparing av administrativ personal.

Min kommentar: Pågår redan och är troligtvis ingen fråga för politiken att besluta om. 

Uppdra till förvaltningen att utreda rabattstrukturen i syfte att minska kostnaderna.

Min kommentar: I samband med fjolårets beslut om prisjusteringar gjordes en förändring av rabattstrukturen. Bland annat togs rabatten för 20-25 åringar bort. Jag är tveksam till ytterligare förändringar i de rabatter vi har. 

Uppdra till förvaltningen att ta fram förslag på indexuppräkning på biljettpriserna.

Min kommentar: Många regioner har årliga uppräkningar av biljettpriserna. Region Gävleborg har hittills valt att justera priserna mer oregelbundet. Kanske är det dags att även vi inför årliga prisjusteringar baserade på de kostnadsökningar vi har för ökade bränslekostnader, underhåll, löner till chaufförer mm? 

Upplåt till möjlighet för reklam på samtliga fordon inom kollektivtrafiken.

Min kommentar: Jag har inget principiellt emot reklam på bussar och tåg. Däremot är det av tillgänglighetsskäl viktigt att resenärerna ser att det är X-trafik som kommer. Ska det vara reklam på bussar och tåg behöver reklamen finnas på angivna platser. Jag är dock tveksam till att nivån på eventuella reklamintäkter påverkar Hållbarhetsnämndens ekonomi.

Att skriftlig information om närtrafik skickas ut till boende på orter och platser berörda av utbudsjustering.

Min kommentar. Ett i grunden bra förslag. Det är nog ändå inget politiskt beslut hur vi kommunicerar de olika sätt vi bedriver kollektivtrafik på. Ser X-trafik ett behov att kommunicera hur närtrafiken fungerar genom att skicka ut info till de som har tillgång till närtrafik ska de självklart göra så. 

Jag gläds åt dessa förslag och åt oppositionen i Hållbarhetsnämndens tydliga vilja till ansvarstagande för Hållbarhetsnämnden och kollektivtrafiken. Det är viktigt för kontinuiteten i kollektivtrafiken att det en bred samsyn mellan majoritet och opposition gällande ambitionsnivå och inriktning på kollektivtrafiken och hur viktig den är för länets utveckling.

Trots käbblet!

Om fabuleringar, spekulationer och hittepåpolitik.

Moderaternas Patrik Stenvard gick för en tid sen ut med att Region Gävleborg har sumpat bort 20 miljoner om året i reklamintäkter på stadsbussarna i Gävle genom att i det nya avtalet för stadstrafiken i Gävle inte tillåta reklam på bussarna. Patrik Stenvard uppträder alltid självsäkert, vilket kan uppfattas som förtroendeingivande. Konsekvensen av Stenvards självsäkra påstående var att en sanning etablerades trots att ingen kunde bekräfta hans påstående. Det blev en debatt runt frågan på regionfullmäktige. Det skrevs insändare och debattartiklar. Media hängde på och gjorde på olika sätt nyheter av detta.

Vid Hållbarhetsnämndens sammanträde den 19 mars presenterades uppgifter från X-trafik som visar att sanningen om reklamintäkterna ligger i spannet 400 000 till 1,1 miljoner! Det vill säga långt ifrån de 20 miljoner den självsäkre Stenvard hävdat och presenterat som fakta! 

Jag hävdade redan i debatten på regionfullmäktige att Stenvard sysslade med fabuleringar och spekulationer som totalt saknar grund i fakta. Stenvard avfärdade naturligtvis med sedvanlig självsäkerhet mina påståenden.

Nu har det visat sig att Patrik Stenvard sysslat just med att fabulera fram en siffra. En siffra han lurat i sina kamrater i de övriga oppositionspartierna, en siffra han lurat i en del kommunföreträdare. En siffra han lurat i länets befolkning.

Vilken blir nästa fråga Patrik Stenvard fantiserar fram ”fakta”i syfte att vinna kortsiktiga politiska poänger? 

Kan man lita på Patrik Stenvard?

En intensiv vecka väntar

Det händer otroligt mycket just nu. Sitter på söndag morgon och går igenom kommande vecka. Jag älskar morgnar. När jag är nyvaken är huvudet också rent från sånt som stör. Jag kan tänka utan att behöva vara särskilt koncentrerad. Tankarna kan tillåtas flyga iväg för att sedan landa utan att de försvinner i den intensitet som infaller senare på dagen. Helgmorgnar är bäst eftersom jag då sällan har tågtider eller andra tider att passa.

Det jag gillar mest med mitt politiska uppdrag är bredden. Jag gillar helheter och att sätta in olika frågor i den komplexa helhet jag ser att politiken och samhället är. Det finns en laxfluga som heter General Practitoner, som översatt till svenska betyder allmänläkaren. Det är en fluga som funkar för det mesta. Om jag skulle jämföra mig som politiker med en laxfluga är det General Practitoner som jag först tänker på. En som behärskar det mesta inom sitt område tillräckligt bra, utan att för den skull vara specialiserad på något särskilt område. Eftersom politik handlar om lagarbete så funkar det bäst när allmänpolitiker och politiker med djup kunskap i olika politikområden verkar tillsammans. Mitt bidrag i det lagarbetet är helhetsperspektivet.

I min kalender för veckan finns följande områden antecknade. Telefonmöte med Region Stocholm, Region Norrbotten mfl om småskaligt kustnära yrkesfiske, Telefonmöte med Intresseföreningen Norrtåg, möte med Baltic Sea Commissions maritima grupp, möte med kommunfullmäktigegruppen, möte med Vattendelegationen för Bottenhavets vattenvårdsdistrikt, möte med styrgruppen för Botniska korridoren samt möte med Nätverket för strategisk folkhälsa i Gävleborg (NSFG). Det innebär två resor till Stockholm och en resa till Härnösand under veckan. Tyvärr måste jag prioritera bort NSFG för att få i hop det. Jag måste också prioritera bort kommunfullmäktigegruppen eftersom regionuppdraget är mitt huvuduppdrag.

Samtidigt måste vardagen hanteras i form av att hålla sig uppdaterad om vad som händer i länet, landet och i EU som kan påverka länets invånare och innehållet i mitt uppdrag. Det är just nu  särskilt viktigt att följa utvecklingen av coronavirusets spridning. Jag måste också ägna en del tankar åt att hantera ev debatter och diskussioner i media och sociala medier. En fundering jag lägger en del tid på är hur man ska hantera faktafel, felaktiga påståenden och rena lögner som av olika skäl planteras och blir till ”sanningar”. Politik handlar ju om förtroende, om känslor lika mycket som det handlar om sanning och fakta. 

Jag är dock övertygad om att de politiker som medvetet sprider felaktiga fakta i slutändan själva får ta konsekvenserna av det de sprider i form av lägre förtroende och sämre valresultat.

Jag fascineras också av politiker som först ställer sig bakom jobbiga beslut, exempelvis prisjusteringarna inom kollektivtrafiken och sedan i artiklar och insändare tar avstånd och kritiserar samma beslut. Jag är även där övertygad om att medborgarna ser igenom deras försök till fulspel och populism och att det i slutändan slår tillbaka på dem själva.

Tomma tunnor skramlar mest. En påminelse

Jag vet att politik handlar om idag och om framtiden. Det kan ändå vara nödvändigt att ibland göra en tillbakablick över vad de olika partierna åstadkommit i ett historiskt perspektiv. Det är ju i handling man kan visa vem man är och vad man står för. Därför gör jag i denna text en liten tillbakablick över vad vi gjort de senaste sju åren när det gäller kollektivtrafiken.

Det skrivs för närvarande en hel del mer eller mindre fantasifulla beskrivningar om hur den politiska majoriteten sviker landsbygden när vi av ekonomiska skäl tvingas göra besparingar i kollektivtrafiken. Oppositionen har hittat något att kritisera och blåser på för fullt. Det är naturligtvis oppositionens uppgift att göra så. Det jag kan önska är att oppositionen när de framför sin kritik samtidigt presenterar sin egen politik, sina egna förslag. Hittills har de inte presenterat ett enda seriöst förslag, tvärtom. De har ställt sig bakom samtliga besparingsbeslut som fattats inom kollektivtrafiken. Jag tänker då på de prishöjningar regionfullmäktige tvingats besluta om. Regionfullmäktiges beslut har varit helt eniga. Något oppositionen naturligtvis valt att inte berätta i sina insändare och sina debattartiklar. De har istället valt att i skarpa ordalag kritisera de beslut de själva stöder och står bakom.

Kollektivtrafiken är mycket viktig för länets utveckling. En väl fungerande kollektivtrafik bidrar till länets utveckling genom att det är bo och verka i hela länet. Kollektivtrafiken bidrar också till minskade utsläpp och därigenom en bättre miljö. Den allmänna kollektivtrafiken är sedan något år tillbaka  helt fossilfri och vi jobbar på för att få även den särskilda kollektivtrafiken (sjukresor och färdtjänst) fossilfri. För oss socialdemokrater är kollektivtrafiken prioriterad det märks inte minst när vi ser tillbaka på vilka satsningar som gjorts sedan Landstinget/regionen tog över all kollektivtrafik och blev som det heter på myndighetsspråk kollektivtrafikmyndighet. Listan på satsningar vi gjort sedan 2013 är lång.

• Förtätad  trafik  Söderhamn-Bollnäs-Edsbyn  (30-minuterstrafik) 
• Direktbussar  Gävle  –  Sandbacka  Park
• Snabbussar  Söderhamn-Gävle  +  Söderhamn-Hudiksvall  
• Förtätad  trafik  Söderhamn  –  Ljusne 
• Utökad tågtrafik  Gävle-Sundsvall  (lördagar  och  söndagar) 
• Utökad trafik  Gävle-Sandviken  (em  +  lördagar) 
• Utökad trafik  Ockelbo  –  Gävle  (kvällar  må-lö) 
• Utökad trafik  Bergsjö  -  Gnarp  (dag,  kväll  och  helg) 
• Utökad trafik  Bollnäs  –  Arbrå  –  Vallsta  (kvällar) 
• Utökad länskortsgilltighet  på  SJ-tåg  Ljusdal  –  Gävle  +  Sandviken  -  Gävle  
• Snabbussar  Hudiksvall  –  Sundsvall  som  kompletterar  tågtrafiken 
• Snabbussar  Bollnäs  –  Gävle  som  kompletterar  tågtrafiken 
• Utökad trafik  Gävle  –  Bergby  –  Norrsundet  (fm+kväll) 
• Utökad trafik  Norra  Valbo  –  Gävle  (dag  +  helg)  
• Hofors centrum  –  Hofors  jvstn 
• Utökad trafik  Ljusdal  –  Färila  (dagtid  må-lö) 
• Utökad trafik  Ljusdal  –  Järvsö  (dagtid  må-sö) 
• Utökad tågtrafik  Gävle  –  Ockelbo  (må-fr  em)  
• Linje  45  Storvik-Gästrike  Hammarby-Kungsgården.
• Utökad snabbusstrafik  mellan  Gävle  och  Söderhamn  med  en  dubbeltur  kvällar  måndag-lördag för  att  komplettera  tågtrafiken.  
• Utökad snabbusstrafik  mellan  Hudiksvall  och  Söderhamn  med  en  dubbeltur  måndag-fredag förmiddagar  för  att  komplettera  tågtrafiken.  
• Trafik  till  Gavlehov  i  Gävle  genom  förändrad  linje  3  (15-minuterstrafik  dagtid,  20-/30minuterstrafik  kvällar  och  helger)  
• Förlängt  två  dubbelturer  på  linje  43  upp  till  Jädraås  för  att  skapa  möjlighet  till  studiependling till  Sandviken  
• Tåg i Bergslagen.  Utökad  trafik  Gävle-Falun-Borlänge  dagtid  till  timmestrafik  (3  dubbelturer). 
• Bygga ut Flextrafiken  
• Ny linje  (77)  Bollnäs  –  Segersta  –  Kilafors  för  att  möjliggöra  skol-  och  arbetspendling  med linjelagd  kollektivtrafik  (ca  5  dubbelturer  vardagar).  
• Utökad trafik  på  linje  35  Bergsjö  –  Jättendal  –  Harmånger  (ca  3  dubbelturer  vardagar) 
• Utökad trafik  på  linje  54  Ljusdal  –  Tallåsen  (lördagar  och  söndagar).  
• Ny linje  (88)  Ljusdal  Resecentrum  –  Norrkämsta  
• Nytt trafikupplägg  för  linje  41  Gävle  –  Sandviken  –  Storvik  –  Hofors Kraftigt  utökad  trafik  (linje  41)  Gävle  –  Sandviken  (10-minuterstrafik  stora  delar  av  dagen, 20-minuterstrafik  under  lågtrafik  och  40-minuterstrafik  på  söndagar) Oförändrad  turtäthet  på  sträckan  (  linje  141)  Hofors  –  Storvik  -  Sandviken  (30-minuters  trafik) Ny  linje  (241)  med  snabbussar  på  sträckan  Hofors  –  Storvik  –  Gävle  för  att  komplettera tågtrafiken.  (ca  7  dubbelturer)
• Kraftigt utökad tågtrafik på Norra stambanan och på Ostkustbanan. Tack vare avtal med SJ kan vi nu i princip erbjuda timmestrafik på järnvägen.
• Ny stadstrafik i Hudiksvall
• Halvtimmestrafik Ljusdal-Hudiksvall
• Utökad trafik Hudiksvall-Iggesund

Som synes har det varit satsningar i hela länet, såväl i tätorterna och på landsbygden. Det är viktigt att komma ihåg att oppositionen inte alltid stått bakom dessa satsningar. De har vid ett flertal tillfällen i sina budgetar de senaste åren istället lagt mindre pengar till Hållbarhetsnämnden och kollektivtrafiken. 

Nu tvingas vi av ekonomiska skäl göra stopp i satsningarna och på en del håll glesa ur trafiken. En ekonomisk verklighet vi delar med stora delar av kollektivtrafiksverige.

Jag menar att de insändare och debattartiklar som oppositionen författat innehåller mest tomma ord och tom retorik. När det kommer till handling har de ingen egen politik. Det är i mina ögon en märklig strategi att kritisera de beslut de själva står bakom. Oppositionen har historiskt också visat i handling genom sina budgetar att deras intresse för kollektivtrafik varit tämligen svalt. Att de nu visar ett engagemang beror nog mer på att funnit något att kritisera än ett genuint intresse för landsbygd och kollektivtrafik. 

När jag läser oppositionens debattartiklar och insändare tänker jag på det gamla ordspråket:

Tomma tunnor skramlar mest.