Gammal är äldst. Alonzo äger.

Efter en del tvekan gick jag på konsert i helgen. Varför tvekade jag? Jag är väldigt kräsen när det gäller musik. Musik ska vara på riktigt, beröra och skaka om. Har svårt för nostalgi, för gamla gubbar och gummor som rapar gamla låtar fast energin för länge sen gått förlorad. Alonzo spelade på Kulturhuset, på samma scen där jag själv stått ett par gånger för mycket länge sen. Jag gick för att jag var nyfiken. Alonzos nya skiva har kvar energin som jag behöver för att beröras. Samtidigt var jag lite skeptisk. Skulle han spela några gamla KSMB och Stockholms Negrerlåtar? Skulle dessa iså fall funka? Alonzo har duktiga musiker i sitt band. Kvalitet inte alltid detsamma som skicklighet? Det finns många skickliga musiker som saknar det jag behöver för att beröras. Energi, hjärta och ärlighet är många gånger viktigare.

Jag blev positivt överraskad. Det var som om bandet klivit in i en tidskapsel 1981 och klivit ut i fredags, oförstörda av ålder och tid. De nya låtarna funkar otroligt bra live och klassikerna var elektriska. Alonzo förmedlade samma ilska, frustration och livslust som när Bakverk 80 släpptes. Det blev aldrig slentrian. Gubbarna och gummorna i publiken släppte på medelåldershämningarna och röjde som om det vore 1981. Ruben spräckte ett ögonbryn och många av oss är ömma både här och där. Riktigt samma röj var det väl inte, det har ju trots allt gått 30-35 år, men det var mer än tillräckligt. När de avslutade med den banala men otroligt laddade KSMB-klassikern Jag vill dö var kvällen fulländad. Jag kan fortfarande känna känslan av uppror och livslust låten förmedlar. Ja de är bra, bara slå, ge mig spö, de är bra, bara slå, jag vill dö!

Efter konserten smög jag och Wille backstage och pratade lite med Micke Alonzo. Vi tackade för konserten och för den urladdning bandet gett oss i publiken. Han pratade om såväl nya som gamla låtar och vilka låtar som fortfarande funkar. Hans hatkärlek till SexNollTvå, en tråkig låt att spela, men en låt som fortfarande betyder mycket för såväl honom själv som för publiken.

Det var med blandade känslor jag lämnade konserten. Det var skönt, jag kände mig tom, lycklig och hel. Nästan alla var där, de jag saknade mest får jag aldrig mer träffa. För dem räckte inte livet hela vägen. De borde ha varit med oss i fredags.

Tankar från hearing om regional tillväxt

Har varit till Stockholm på hearing om en nationell strategi för hållbar tillväxt och attraktionskraft 2015-2020. Inbjudare var landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Det var mycket intressant att lyssna på företrädare för landets regioner, län och landsting om hur de ser på vad som behövs för att skapa en hållbar tillväxt. Några gemensamma nämnare var mycket tydliga. Samtliga regioner från norr till söder pratade om infrastruktur (järnvägar, vägar och bredband), kompetensförsörjning och bekämpning av arbetslösheten. inte särskilt förvånande. Det som oroar är hur regeringen ska kunna få fram tillräckligt med resurser till nödvändiga infrastruktursatsningar i hela landet. När det gäller kompetensförsörjning pratade många om Yrkeshögskoleutbildningarna. Det är mycket viktiga utbildningar, men de måste få bättre villkor och bli mer långsiktiga. Idag är det för ryckigt, vilket försvårar rekrytering av lärare, vilket i sin tur gör det svårt att skapa utbildningar med rätt kvalitet. En annan gemensam nämnare som lyftes var skillnaderna inom regionerna. Många gånger är skillnaderna inom regionerna större än skillnaderna mellan regionerna. Vi i Gävleborg är långt ifrån unika där.

En sak som lyftes av några är behovet av samordning mellan ministrar och departement. Precis som i en kommun kan inte regeringen jobba i stuprör. Alla måste se och våga ta del av helheten. Det oroar mig när man ställer intressen mot varandra istället för att våga tänka tanken att olika intressen kan samverka för en bättre helhet. Menar vi allvar med att vilja utveckla hela landet och att utvecklingen ska vara hållbar måste vi våga släppa taget om gamla sanningar som passerat bäst föredatum.

Det är positivt att ministern bjuder in till träffar av den här typen. Det är viktigt för regeringen att lyssna på och ta in regionernas synpunkter i den nationella strategin.

Var lite orolig när jag skulle åka ner till Stockholm. Hörde på radion att ett signalfel i Upplands Väsby orsakat stora tågförseningar. Det måste till satsningar/åtgärder som gör järnvägen mer driftsäker. För vår del är nog järnvägssatsningar runt Stockholm minst lika viktiga som järnvägssatsningar inom länet. Vad hjälper det oss om järnvägen i länet har dubbelspår om proppen finns i Stockholm? Tågen blir ju ändå stående eller blir försenade. Det var också lite strul när jag skulle åka hem. Mitt tåg var i tid men tåget mot Söderhamn blev försenat. En väl fungerande infrastruktur är nog bland det viktigaste och dit är det långt.

Sjukhustankar

Gävle sjukhus ligger på Gävles vattentäkt. Därför är det inte säkert att sjukhuset kan byggas ut och utvecklas på det sätt som är nödvändigt för att täcka framtidens behov av god sjukvård. Idag vet vi egentligen inte hur det ser ut. Geologiska undersökningar pågår och dessa kommer att ta några år att genomföra och analysera. Är det så att det inte går att bygga ut Gävle sjukhus får vi nog inrikta oss på att bygga ett nytt länssjukhus. Hur som helst så måste det till en ny akutmottagning och arbetet med det fortsätter. En ny akut på Gävle sjukhus måste till i närtid helt enkelt.

Det som jag finner lite märkligt är att ledarredaktionerna på länets tidningar verkar försöka dra igång en konflikt mellan Hälsingland och Gästrikland. I hälsingetidningarna kan man läsa två olika förslag. Förslag ett, lägg det nya länssjukhuset i Tönnebro. Centralt och bra enligt ledarskribenten på HT. Förslaget från den andra ledarskribenten är decentralisering till Bollnäs och/eller Söderhamn motiveringen  "Politiskt guldläge är det om inte annat, när hälsingarna är absolut majoritet på de betydelsefulla posterna i regionledningen". I Gästrikland kan man läsa att Gävle ska skaka av sig Hälsingland som ledarskribenten verkar anse vara något som katten släpat in. Gävleborna är tydligen ointresserade av Hälsingland. I framtiden menar ledarskribenten att Gävle ska bilda region med Mälardalen och Gävle sjukhus ska därför anpassas till det. I en webtv-debatt menar ledarskribenten att man kan tillverka gökur i Hudiksvall. Hur som helst, han verkar inte bry sig. Arbetarbladets ledarskribent lägger sig inte i övriga ledarskribenters försök att vända landskapen mot varandra. Hon har en mycket balanserad och klok hållning i frågan.

Varför vill man från tidningarnas ledarsidor dra igång denna strid? Att Gefle dagblads ledarskribent vill klippa banden med Hälsingland står helt klart, men vad vill ledarskribenterna i hälsingetidningarna? Vad vinner man på att vända länets landskap mot varandra. Jag menar att Region Gävleborg självklart behöver jobba gentemot Mälardalen, likväl som mot andra grannregioner. I alla frågor som rör utveckling. Och då menar jag Region Gävleborg, Hälsingland och Gästrikland. Gävle och Gästrikland behöver Hälsingland och Hälsingland behöver Gävle och Gästrikland. Jag är regionpolitiker och hälsing. Mitt uppdrag som regionpolitiker är att se till hela regionens utveckling. Jag har i den bemärkelsen lämnat lokalpolitiken och skulle därför inte ens drömma om att argumentera för att länssjukhuset eller delar av det ska placeras i Hälsingland om det skulle visa sig att på grund av vattentäkten inte går att utveckla länssjukhuset på nuvarande plats med argumentet att jag är hälsing och för att en majoritet av regionpolitikerna är hälsingar.

Den naturliga platsen för ett länssjukhus är Gävle. Det ska vara nära till kommunikationer, såväl järnväg som väg, det ska vara attraktivt ur såväl patient som medarbetarperspektiv. Vi har Högskolan som med forskning kan bidra till att utveckla vården, det är nära till Akademiska sjukhuset i Uppsala, med stora möjligheter till samarbete. En väl fungerande infrastruktur i form av väg och järnväg kan göra länssjukhuset till en mycket attraktiv arbetsplats. Hela länet skulle kunna vinna på detta. Varken centralisering eller decentralisering är ett självändamål. Det viktiga är att länsinvånarna får sjukvård i toppkvalitet när de behöver detta.