Om kompromisser

”Trött jag blir. Kompromiss...Suck. Orkar inte med det här kommunstyret längre. Uppmaning till allmänheten, rösta på nå vettigt nästa val.”

Läste detta på Facebook härom dagen. Kommentaren var till socialdemokraternas insändare om varför vi kompromissat om kraftverken i Galvån. Jag kan på sätt och vis förstå kommentaren. Brinner man för rinnande vatten och livet i våra vattendrag inser man att det egentligen inte går att kompromissa i miljöfrågor. Vi måste ställa om samhället och vi måste ställa om våra liv.

Samtidigt måste man alltid kompromissa när man sysslar med politik. Den enda gång ett parti inte behöver kompromissa är när det befinner sig i opposition. Då kan man driva sitt partis linje fullt ut. När man väl kommer till makten måste man kompromissa. Det gäller oavsett om man sitter i regering, kommun eller regionledning. Man måste kompromissa till och med när man har egen majoritet, även om det blir färre och starkare kompromisser i ett sånt läge. Utan kompromisser ingen demokrati.

Det var genom kompromisser vi fick demokrati i vårt land. Det är värt att tänka på i dessa dagar då den svenska demokratin firar 100 år. 

Den kompromiss mellan socialdemokraterna och bondeförbundet som kallades kohandeln var ett viktigt steg framåt för Sverige. Likaså den kompromiss mellan LO och Svenska arbetsgivareföreningen som kallas Saltsjöbadsavtalet. 

När regeringens budget presenterades var det tydligt att det är en budget med stora kompromisser. Borttagandet av värnskatten svider eftersom min uppfattning är att inkomstskatt ska vara progressiv. Ju mer pengar man tjänar desto större andel av lönen skall beskattas. Skatt efter förmåga helt enkelt. Men jag accepterar kompromissen eftersom jag ser alternativet som värre, nämligen en moderatledd regering som är beroende av Sverigedemokraterna. 

På samma sätt ser socialdemokraterna i Bollnäs på kompromissen om Galvån. Alternativet till en urvattnad överklagan var att inte överklaga över huvudtaget. Om det varit bättre är naturligtvis upp till var och en att bedöma. 

Jag trivs i den politiska miljön, i kompromissernas värld. Det gör jag eftersom jag ser att goda kompromisser tar samhällsutvecklingen framåt.

Det råd jag vill ge till den som skrev kommentaren detta inlägg inleds med är att engagera sig i någon av de föreningar eller organisationer som kämpar för en bättre miljö i våra vattendrag, exempelvis Älvräddarna eller Naturskyddsföreningen. Mig veterligen finns ingen lokal Älvräddargrupp för den del av Ljusnan och Voxnans avrinningsområde som rinner genom Bollnäs kommun. I sådana organisationer behöver man inte kompromissa på samma sätt som inom politiken och dessa organisationer är jätteviktiga opinionsbildare mot politik och allmänhet.

En intensiv infrastrukturvecka

Den senaste tiden har varit mycket intensiv. Har blandat kommunpolitik och regionpolitik. En hel del tid och energi gått åt att debattera småskalig vattenkraft och Galvån där jag och mitt parti fått utsått en hel del osakligheter och påhopp. Förhoppningsvis är det värsta över så att tiden framåt kan ägnas åt mer konstruktiva diskussioner i den frågan. Finns det fortfarande en nytta med småskaliga vattenkraft? Är den värd att bedriva trots den stora miljöskada den orsakar? Förutom själva miljöperspektivet, vilken kommunnytta kan återställda vattendrag ge?

I mitt regionrådsuppdrag har det varit mycket infrastruktur den senaste tiden. Jag gillar verkligen dessa frågor. Anledningen är att det är mycket komplexa frågor. Det handlar om att hålla ihop den röda tråden som finns mellan EU-nivån, riksnivån, den regionala nivån ner till gatan och vägkorsningen hemma i kommunen. Jag ser infrastrukturen som samhällets blodomlopp. Vi väntar nu på EU-kommissionens beslut om att förlänga den så kallade Scandmed-korridoren så att det vi kallar Botniska korridoren blir en del av denna viktiga stomjärnväg. Beslutet kommer när EU har beslutat om sin budget. Det är ett viktigt beslut eftersom det möjliggör finansiering av järnvägsinvesteringar på stråket med EU medel upp till 30%.

Förberedelserna för nästa nationella infrastrukturplan är också igång. Där handlar det också om att ha fokus på såväl långa och viktiga stråk som viktiga sträckor i länet. Tänker då främst på E4 som behöver bli fyrfilig. När det gäller järnvägsstråk samarbetar Region Gävleborg dels med de regioner som ingår i Botniska korridoren (Örebro, Dalarna, Jämtland/Härjedalen, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten) och dels har vi samverkan kommunerna och regionerna i Mälardalen genom att vi är associerade medlemmar i Mälardalsrådet och deras infrastruktursamarbete En Bättre Sits. Vi samarbetar också i Partnerskapet Atlantbanan som består av kommuner och regioner efter Norra stambanan och Mittsråket upp till Norge, med intresseföreningen Bergslaget som jobbar med infrastruktur genom Bergslagen. Sen är vi delägare i Nya Ostkustbanan AB som arbetar för ett dubbelspår mellan Gävle och Härnösand. På EU-nivån är vi med i Baltic Sea Commisions arbetsgrupper för transport och infrastruktur samt deras maritima grupp. Ska vi få en bättre järnvägsinfrastruktur i Gävleborg krävs satsningar inte bara hos oss. Järnvägen måste funka även utanför vårt län. Därför måste även vi jobba för satsningar utanför vårt län, i Mälardalen, i Bergslagen, i Jämtland, efter ostkustbanan och norrbottniabanan mm. Ett svårt, komplext men mycket intressant arbete. Även Gävle hamn är en mycket viktig kugge i infrastrukturblodomloppet.

Vi jobbar också tillsammans med bla Bollnäs kommun med ett ett nytt resecentrum, med Gävle kommun med de enorma utmaningar Gävle har med nya områden för bostäder, flytt av bangården och ostkustbanans dragning ut ur Gävle norrut. Egentligen är det mycket mer än Ostkustbanan eftersom även Norra stambanan och Bergslagsbanan ingår i dragningen av järnvägen ut ur Gävle.

Vi för också tillsammans med andra en dialog med Trafikverket ang stängningen av järnvägen mellan Gävle och Åänge utanför Ljusne som ska ske 2021. Järnvägen måste renoveras. Det kan i värsta fall innebära att Norrland blir helt avstängt för persontrafik på järnväg under 16 veckor. Godset måste ju fram och det har större prioritet än persontransporter. Godstågen kan ledas om via Söderhamn-Kilafors, vilket kan innebära att persontrafiken trängas undan även på Norra stambanan. 

Veckan avslutas med lördagens Pridetåg i Bollnäs där jag kommer att delta tillsammans med mina partikamrater, övriga  bollnäsbor samt tillresta deltagare. När detta skrivs tidigt på lördagmorgonen ser vädret ut att bli perfekt för en lyckad parad. 

Jag övervägde att avgå

Bollnäs kommun har antagit en översiktsplan och miljömål som visar att kommunen har stora ambitioner på miljöområdet, särskilt den del som berör kommunens vattendrag. I översiktsplanen pekar man ut återställning av av vattendrag som förutom miljönyttan skapar förutsättningar för utveckling och jobb i kommunen genom besöksnäring och sportfisketurism. Därför finns formuleringar som säger att kommunen endast prioriterar vattenkraft som har en samhällsnytta som överstiger den miljöskada vattenkraften orsakar. En tydlig indikation på att kommunen anser att den småskaliga vattenkraften i kommunen ska avvecklas. 

Min besvikelse över att Bollnäs kommun väljer att göra en synnerligen urvattnad överklagan ang kraftverken i Galvån är mycket stor. Politiken väljer att ignorera den professionella kompetens kommunen har tillgång till för att istället lyssna på en liten men högljudd opinion som bygger sin argumentation på en oro och en lögn planterad av det bolag som vill få kraftverken lagligförklarade. Anledningen till att hela domen bör överklagas handlar om vad man får göra och inte göra i ett vattendrag som omfattas av Natura 2000. Även om Åsbackadammen och området runt kraftverken ligger utanför själva Natura 2000-området så är det är självklart att kraftverken påverkar Galvån såväl uppströms som nerströms kraftverken. Den miljökonsekvensbeskrivning Bergfors kraft gjort och som domen vilar på är undermålig och beskriver inte tillräckligt väl hur två småskaliga kraftverk påverkar hela Galvån och förutsättningar för livet i ån. Att driften av kraftverken inte försämrar åns status är kanske sant, men är det verkligen ett tillräckligt gott skäl för att kraftverken ska lagligförklaras? De skapar ju knappast förutsättningar att förbättra åns status och hotade arter såsom exempelvis flodpärlmusslan.

Besvikelsen var så stor att jag meddelade mitt partis lokala ordförande och fullmäktigegruppens gruppledare att jag överväger att avgå från kommunfullmäktige. Det kändes som om tio års hårt arbete raderades bort i en dålig kompromiss. Efter att ha sovit på saken landade jag i att det trots allt vore fel och oansvarigt att avgå. Det är främst två skäl som ligger till grund för mitt ställningstagande. 

För det första: Det var egentligen inte mitt parti som svek. Vi stod till slut i princip ensamma i hållningen att följa intentionerna i översiktsplanen och miljömålen. Inget av fullmäktiges partier uttalade ett stöd för att kommunen skulle hålla kvar sin uppfattning i enlighet med den överklagan som först sändes in och som användes som orsak att dra igång kampanjen mot kommunens överklagan. I ett sånt läge kan jag förstå poängen i att söka en kompromiss, även om den är urvattnad. 

För det andra: Om jag avgår det skulle det innebära att de andra fick som de ville. Bergfors kraft och de små vattenkraftverksägarnas branschorganisation, åsbackaborna och politiska motståndare som agerar nyttiga idioter åt den småskaliga vattenkraften när de bidrar till att sprida myten om att åarna förvandlas till lerdiken om den småskaliga vattenkraften avvecklas. Som om vattnet i åarna på något märkligt sätt skulle försvinna om det inte får rinna genom turbiner. Det är ju det de vill. Att vi som kämpar för återställda vattendrag och att den småskaliga vattenkraften ska avvecklas ska ge upp oavsett om vi kämpar inom politiken eller på andra håll.

Jag tänker inte ge mig förrän tillräckligt många insett hur obetydlig den småskaliga vattenkraften är för svensk energiproduktion. Förrän fler inser att det redan idag finns bättre och mer miljövänliga sätt att producera den obetydliga mängd energi småskalig vattenkraft ger. Jag ger mig inte förrän det blir allmänt känt hur skadlig den småskaliga vattenkraften är för miljön, att den småskaliga vattenkraften även hämmar en kommuns utveckling eftersom den är ett hinder för utveckling av besöksnäringen och sportfisketurismen. När tillräckligt många insett allt detta kommer det att finnas en opinion för en ny lagstiftning som tar tydlig ställning för livet i våra vattendrag. 

Dagens lagstiftning verkar utgå från perspektivet: Hur mycket miljö tål vattenkraften när perspektivet borde vara: Hur mycket vattenkraft tål miljön? 

Miljön i våra mindre vattendrag som Galvån eller Kilån med flera tål ingen vattenkraft överhuvudtaget!