Om kompromisser

”Trött jag blir. Kompromiss...Suck. Orkar inte med det här kommunstyret längre. Uppmaning till allmänheten, rösta på nå vettigt nästa val.”

Läste detta på Facebook härom dagen. Kommentaren var till socialdemokraternas insändare om varför vi kompromissat om kraftverken i Galvån. Jag kan på sätt och vis förstå kommentaren. Brinner man för rinnande vatten och livet i våra vattendrag inser man att det egentligen inte går att kompromissa i miljöfrågor. Vi måste ställa om samhället och vi måste ställa om våra liv.

Samtidigt måste man alltid kompromissa när man sysslar med politik. Den enda gång ett parti inte behöver kompromissa är när det befinner sig i opposition. Då kan man driva sitt partis linje fullt ut. När man väl kommer till makten måste man kompromissa. Det gäller oavsett om man sitter i regering, kommun eller regionledning. Man måste kompromissa till och med när man har egen majoritet, även om det blir färre och starkare kompromisser i ett sånt läge. Utan kompromisser ingen demokrati.

Det var genom kompromisser vi fick demokrati i vårt land. Det är värt att tänka på i dessa dagar då den svenska demokratin firar 100 år. 

Den kompromiss mellan socialdemokraterna och bondeförbundet som kallades kohandeln var ett viktigt steg framåt för Sverige. Likaså den kompromiss mellan LO och Svenska arbetsgivareföreningen som kallas Saltsjöbadsavtalet. 

När regeringens budget presenterades var det tydligt att det är en budget med stora kompromisser. Borttagandet av värnskatten svider eftersom min uppfattning är att inkomstskatt ska vara progressiv. Ju mer pengar man tjänar desto större andel av lönen skall beskattas. Skatt efter förmåga helt enkelt. Men jag accepterar kompromissen eftersom jag ser alternativet som värre, nämligen en moderatledd regering som är beroende av Sverigedemokraterna. 

På samma sätt ser socialdemokraterna i Bollnäs på kompromissen om Galvån. Alternativet till en urvattnad överklagan var att inte överklaga över huvudtaget. Om det varit bättre är naturligtvis upp till var och en att bedöma. 

Jag trivs i den politiska miljön, i kompromissernas värld. Det gör jag eftersom jag ser att goda kompromisser tar samhällsutvecklingen framåt.

Det råd jag vill ge till den som skrev kommentaren detta inlägg inleds med är att engagera sig i någon av de föreningar eller organisationer som kämpar för en bättre miljö i våra vattendrag, exempelvis Älvräddarna eller Naturskyddsföreningen. Mig veterligen finns ingen lokal Älvräddargrupp för den del av Ljusnan och Voxnans avrinningsområde som rinner genom Bollnäs kommun. I sådana organisationer behöver man inte kompromissa på samma sätt som inom politiken och dessa organisationer är jätteviktiga opinionsbildare mot politik och allmänhet.