Trafiksäkerhet. Mer än sänkta hastigheter

Följer debatten i Dalarna om sänkta hastigheter på Dalarnas vägar. Trafikverket vill i nollvisionens och i trafiksäkerhetens namn sänka hastigheten till max 80 km/h på de vägar som saknar mittseparering.  På papperet en klok åtgärd. Verkligheten ser dock lite annorlunda ut. Sverige är ett stort land och i län med stora avstånd riskerar en sänkning av hastigheten att leda till sämre förutsättningar för utveckling. 

Gävleborg ligger några år före Dalarna när det gäller sänkta hastigheter. De vägar som står på tur hos oss är bland annat RV 50 mellan Alfta och Söderhamn och E 4 i närheten av Gnarp.

Nollvisionen borde i mina ögon handla om mer än hastighet. Man måste också jobba med trafikanterna och trafikanternas uppträdande i trafiken. Trafikanter är mer än bilförare. Även fotgängare och cyklister är trafikanter. Det handlar om allt från brukande av reflexer till bilbälten och trafikanternas beteende i trafiken. Ett annat exempel är mobiltelefonanvändningen bland bilförare. Trots förbud ser jag ganska ofta förare som brukar sina mobiler när de kör bil.

Det handlar också om att styra trafiken så att särskilt tung trafik styrs till de mest trafiksäkra vägarna istället för de ”genvägar” som idag används. Ett exempel jag känner väl till är vägen mellan RV 50 och E 4. I mina ögon är det fullständigt galet att tillåta tung trafik genom Trönö. Den tunga trafiken borde istället ledas till E 4 via RV 50 mot Söderhamn.

Jag menar att Trafikverket och andra borde jobba mer med att styra trafik mot de mest säkra vägarna samt att arbeta för att förändra trafikanternas beteende i trafiken och inte enbart fokusera på hastighetsbegränsningar.

Vardag igen. Populismen blommar

Det börjar kännas som om det är vardag igen inom politiken. Pandemin används mer och mer som slagträ i den politiska debatten. Ju längre in i pandemin vi kommer desto mer går det att vara efterklok. Då är det enkelt för populister som Ebba Busch och Jimmie Åkesson att försöka bärga billiga poäng. Det är en del av det politiska spelet. Att sitta på läktaren under den mest akuta fasen av en kris för att sedan framträda som klok och förnuftig. På riksnivån har angreppen på S och Löfven återupptagits och i Regionen visar sig högerpartierna sedvanliga populistiska tendenser kopplat till att de är dåligt pålästa.

Moderaterna i Regionen tycks exempelvis tro att det ”bara” är att öppna framdörrarna på X-Trafiks bussar trots att hela kollektivtrafiksverige är förbjudna att öppna framdörrarna. I ett pressmeddelande härom sistens hävdade de moderata regionråden att vi agerar senfärdigt när vi inte öppnar framdörrarna. Det föranledde mig att på Hållbarhetsnämndens senaste sammanträde ställa frågan till det moderata regionrådet Alexander Hägg. ”Vad har moderaterna i Gävleborg för kunskap som hela kollektivtrafiksverige saknar eftersom ni är säkra på att det är senfärdighet som gör att framdörrarna på bussarna är stängda”? Han mumlade något om att en buss i Halland testat att hålla framdörren öppen. Det visade sig att även där tvingades det fram en stängning av framdörren.

Agerandet är typiskt för moderaterna i Regionen. De skickar ut pressmeddelanden utan att först säkerställa dess innehåll. De slänger ur sig påståenden (exempelvis om reklamintäkter på bussar) som visar sig vara helt felaktiga. De sysslar med hittepå med sådan självsäkerhet att många tror på deras många gånger direkt felaktiga uppgifter. De vet att den redovisning av läget i kollektivtrafiksverige som vi politiker får inte sprids lika lätt som ett pressmeddelande med moderat hittepåfakta eller en moderat debattartikel som innehåller direkta felaktigheter. De tycks lita på att länsinvånarna inte faktagranskar deras påståenden. Det är i mina ögon fullblodspopulism. Jag tror dock att länsinvånarna är klokare än så och ser igenom moderaternas hittepå.

Varför skriver jag om det här? Det är för att jag avskyr den typ av populism som M i regionen ägnar sig åt. Politik handlar om konflikter mellan olika synsätt på hur ett land, ett län eller en kommun ska styras, om vilket samhälle vi vill ha, om vilka satsningar man vill göra för att utveckla ett län eller en kommun. Då är det naturligtvis självklart att oppositionen ska granska och kritisera det som de anser vara brister i majoritetens eller ledningens politik. Det är också lika självklart att för väljarna samtidig presentera en egen politik med egna förslag som ligger i linje med deras politik. Då blir det tydligt för väljarna och de kan i nästa val lägga sina röster på den politik och de partier de tror på. Om man bara kritiserar majoriteten, utan att ha en egen politik blir det svårt för väljarna. Risken är då stor att oppositionspolitik ersätts av populism. En populism som med enkla budskap, klatschiga argument döljer avsaknaden av en egen sammanhållen politik.

En populism som splittrar och spär på politikerförakt och som definitivt inte löser några problem. Varken i kollektivtrafiken, i sjukvården eller någon annanstans. 

Om att ”ta debatten”

Kommer ni ihåg historien om de påstådda reklamintäkterna på stadsbussarna i Gävle? Oppositionsrådet Stenvard hävdade att majoriteten i framtiden inte tillåter reklam på stadsbussarna i Gävle och då medvetet går miste om 20 miljoner per år i intäkter? Dessa 20 miljoner visade sig vara hittepå och direkt felaktiga. Sanningen var att det handlar om kanske en miljon.

Det är ofta så moderaterna i regionen debatterar. De kommer med ett påstående som inte alltid är korrekt. Varför väljer majoriteten att medvetet strunta i 20 miljoner i reklamintäkter?

Hur bemöter man hittepå? Genom att svara på frågan och sedan inte trassla in sig i en debatt som utgår från hittepå. När vi gör så får vi kritik för att ”inte vilja ta debatten”. Vi respekterar inte demokratin osv. M har till och med skrivit en debattartikel där man kritiserar majoriteten för att inte vilja ”ta debatten”.

På det senaste regionfullmäktige svarade jag på en interpellation som innehöll följande fråga ”Hur kommer det sig att hållbarhetsnämnden fattar beslut som strider mot gällande och nyligen beslutade  länsplan?”

För det första är det ett påstående, ingen fråga. För det andra är det ett felaktigt påstående, vilket naturligtvis oppositionsrådet Stenvard är väl medveten om. Syftet med frågan är inte att få svar på varför det uppstår förseningar och fördyringar på de vägobjekt som Länsplanen innehåller. Syftet är att sätta dit oss majoriteten för att i blogginlägg och debattartiklar kunna anklaga oss för att missköta våra uppdrag. I fallet med Länsplanen och de beslut som har bäring på Länsplanen råder total politisk enighet. Trots det försöker oppositionsrådet Stenvard måla upp en bild av att M minsann har bättre lösningar.

Jag debatterar gärna när det finns ur mitt perspektiv relevanta frågeställningar där syftet med debatten och frågeställningarna är att föra en fråga framåt och i slutändan landa i beslut som förbättrar för länets invånare eller länets utveckling. Hittepå som i exemplen ovan ser jag ingen anledning att debattera över huvudtaget.