Lust for life. Om avfallssortering och passion för politik

Kommer ni ihåg Iggy Pops Lust for life? Det är få låtar som ger mig sådan energi och livslust som den. Mitt bästa minne av den låten är Inte Iggy på Roskilde 86 utan Damned i Stockholm vintern innan. De öppnade med Lust for life. En mäktig öppning som satte nivån på konserten.

Samma känsla hade jag igår efter kommunfullmäktige. Och känslan håller i sig även idag. Jag vaknade före klockan full av energi.  Politik handlar mycket om passion, om lust for life och en bred debatt där passionen flödar och ger energi. Anledningen till gårdagens energiboost var en motion om klimatsmart avfallshantering som jag skrivit tillsammans med partikamraterna Pia Sarstedt och Erika Engberg. Motionen blev endast besvarad. Trots att vi ville få den bifallen lämnade jag fullmäktige med glädje och full av energi. Varför? Helt enkelt för att det blev en bra debatt där olika åsikter bröts mot varandra och debatten präglades av passion för frågan och respekt för våra olika perspektiv. Ibland känns det som om debatten kan vara viktigare än beslutet. Det gav också positiv energi att vi var flera socialdemokrater som argumenterade för motionen utifrån lite olika perspektiv och egna erfarenheter.

Helt klart är att vi socialdemokrater har högre ambitioner när det gäller att förenkla avfallssorteringen för hushåll, företag och kommunala verksamheter. En majoritet i kf med Moderaterna, Centern och Bollnäspartiet i spetsen menar att nuvarande tidsplan för kommunens verksamheter räcker. Den planen säger att kommunens verksamheter ska införa bättre sopsortering i en femårsplan med start 1 jan 2017. Vi socialdemokrater vill att det sker snabbare. Vi vill även uppdra till BORAB att inför nästa upphandling av sophämtning till hushållen införa fastighetsnära insamling, dvs att vi redan i hemmet sorterar våra sopor i exempelvis 8 fraktioner och att det sorterade avfallet hämtas av sopbilar som har 8 olika fack. På så sätt slipper man först sortera i hemmet för att sedan själv transportera sig till de miljöstationer som finns i kommunen. Det blir enklare och då troligtvis även bättre sorterat. Tyvärr fick vi inte gehör för detta. BORAB kommer enligt en majoritet i kf att utan beslut i kf införa fastighetsnära insamling i upp till 8 fraktioner när ny en upphandling ska ske år 2021. Kanske gör de så, kanske inte. Den signal kf skickar till mig är att det inte är så noga. Moderaten Bång menade att det är bra med valfrihet och att folk kan sortera lite som de vill (inte hur de vill) och sjukvårdspartisten Olofsson menar att allt som brinner ska eldas upp på värmeverket trots att vi enligt ett EU-direktiv ska tillämpa avfallsstrappan. Avfallstrappan innebär att vi i första hand ska undvika avfall och sedan i olika grad återanvända och sortera det avfall vi trots allt samlar på oss. Det innebär att exempelvis plast och tidningar ska återvinnas och inte eldas i värmeverket. Målet är att så mycket avfall som möjligt ska återvinnas.

En majoritet i kf verkar också anse att normen (man med bil) ska styra hur vi på bästa sätt ska återvinna vårt avfall. Valfrihet utifrån normen tycks vara viktigare än alla får samma möjlighet att sortera och bli av med sitt sorterade avfall. Det blev tydligt när moderaten Bång tydliggör att han anser att det fungerar tillräckligt bra redan idag.

Olov Nilsson Sträng var aktiv i debatten igår. Han har ett genuint engagemang för frågan och är i mina ögon ett föredöme när det gäller avfallssortering. han har sorterat i många år. Hans analys av gårdagens kf var att valrörelsen har börjat. Kanske är det så även om vi inte tänkte så när vi skrev vår motion. Men han har troligen rätt. Kanske besvarades vår motion för att visa kommunledningen att man inte har majoritet i kommunfullmäktige. Kanske var en maktdemonstration viktigare än själva sakfrågan? Kanske har valrörelsen börjat? Inte mig emot. Jag gillar valrörelser. Under valrörelser är varje parti mer självständigt och tydligare med vad de vill jämfört med den grå vardagen då mycket tid ägnas åt praktisk vardagspolitik i form av kompromisser och förhandlingar. Ur det perspektivet ser jag fram emot valrörelsen. Undrar hur det är med Olov? Undrar om han kommer att sakna valrörelsen. Han blev ju utslängd ur Bollnäspartiet och saknar därmed en plattform att bedriva valrörelse från. Känner faktiskt lite sympati för Olov ur det perspektivet eftersom jag vet att han har en stor passion för politik.

Hur som helst så hoppas jag att min lust for life håller i sig och att jag kan ta med gårdagens energiboost in i vardagspolitiken. När det gäller avfallssortering kommer jag och socialdemokraterna att återkomma. Antingen inför budget 2018 eller i valrörelsen.

Om att ha fel

Dagens blogg handlar om att ha fel. Och jag exemplifierar mitt resonemang med frågor från kommunpolitiken.

Ibland är det bra, till och med nyttigt att ha fel. Det viktiga är att man vågar se sitt misstag och dra lärdomar av det. Vi politiker har ett särskilt ansvar att lära av misstag eftersom våra misstag kan få stora konsekvenser för medborgarna. Soppan med Brotorget är ett exempel på hur politikers misstag får kostsamma konsekvenser. Dagens blogg handlar om ett betydligt allvarligare misstag än turerna kring Brotorget, nämligen byskolorna.

Jag blev under arbetet med Framtidens skola övertygad om att kommunen med den skolpeng vi har inte kan driva skolor med färre än 100 elever. Det som övertygade mig var den utredning/underlag med tillhörande kalkyler som låg till grund för beslutet. Byskolorna lades ner av ett i stort sett enigt kommunfullmäktige. Samtliga byskolor som lades ned omvandlades till friskolor tack vare ett massivt engagemang från de bygder skolorna låg i. Jag var övertygad om att skolorna skulle överleva några år innan man var tvingade att ge upp. Jag hade fel. En majoritet i kommunfullmäktige hade fel. Byskolorna växer de så att det knakar. I veckan kunde man läsa i tidningen att Sörängs skola måste bygga ut för att kunna ta emot det ökade elevantalet. Samma sak i Segersta.

Lärdomen är att våga ifrågasätta experterna. Politik bygger på medborgarnas engagemang och det engagemanget kan inte ersättas av experter och byråkrater. Inför beslutet om Framtidens skola valde vi att lyssna mer på experter och profession än på engagerade medborgare. Där låg felet. Vi politiker måste bli bättre på att lyssna till och ta vara på medborgarnas engagemang i olika frågor. Om de privata byskolorna i Bollnäs kommun kan drivas och utvecklas som friskolor borde rimligtvis kommunen också kunnat driva dessa skolor vidare, dessutom till en lägre kostnad. Friskolor är kostnadsdrivande för en kommun på grund av att ersättningssystemet till friskolorna är kostnadsdrivande.

Frågan är om vi lärt oss något? Jag är inte så säker. Vi har en kostutredning kommunfullmäktige beslutat om men som ännu inte är verkställd. Den, liksom beslutsunderlaget i Framtidens skola menar att det är bättre att koncentrera verksamheten till färre enheter. Tänk om den utredningen dragit samma felaktiga slutsatser som utredningen om Framtidens skola? Hur tar utredningen avstamp utifrån medborgarperspektivet? Utifrån hälsoperspektivet? Vällagad mat lagad på plats ger självklart en större livskvalitet jämfört med centralt lagad mat levererad i kantiner. Kostutredningen verkar ta avstamp i kostproduktion istället för barnens och de äldres behov. Varför inte höja blicken och ställa de kritiska frågorna? Är kostproduktion politik? Hälsingland vill ju marknadsföra sig som ett landskap med stora matupplevelser. Borde inte det också gälla kommunens egna verksamheter? Bollnäs kommun har kända profiler inom kost och restaurang. Borde detta faktum inte vara vägledande för hur vi själva tänker när det gäller skolmat och mat på våra äldreboenden? Varför inte välja en annan syn än det smala produktionstänket. En syn där vi istället visar att vällagad skolmat är en del i arbetet för bättre skolresultat, att vällagad mat är den i arbetet med de äldres hälsa och livskvalitet?

Det är några av de lärdomar jag vill dra av att ha haft fel om Framtidens skola.