Moderatansvarstankar

Moderaten Åsa-Äng Eriksson har i ett antal insändare den senaste tiden kritiserat majoriteten i Bollnäs kommun för att inte ta sitt ekonomiska ansvar eftersom kommunen har stora underskott. Det är Socialnämnden och Barn och Utbildningsnämnden som har de stora underskotten. Om Moderaterna styrt kommunen då hade ekonomin minsann varit i balans. Kritiken är befogad, men....hur är det med det egna ansvaret Åsa?

Igår hade socialnämnden sammanträde och i sedvanlig ordning yrkar moderater, bollnäspartister och krisdemokrater nej till besparingar utan att ha egna förslag på andra besparingar. I stället begär man mer pengar från kommunfullmäktige. Pengar som man rimligtvis vet inte finns. Är det så som Åsa menar att man tar ansvar om man är moderat, bollnäspartist eller kristdemokrat? Att ställa sig bredvid svåra beslut utan att ha egna förslag? Att inte ta ansvar för det uppdrag man fått av kommunfullmäktige?

Åsa Äng-Erikssons kritik klingar falskt när hennes parti och alliansvänner i socialnämnden inte vågar stå för det som krävs för att få en ekonomi i balans.

Insändareaktonstankar

Jag har nog aldrig fått så många positiva reaktioner på en insändare som jag fått på den som finns i dagens Ljusnan. http://helahalsingland.se/insant/insandare/1.6777104-vi-maste-vaga-se-och-diskutera-skolsegregationen Jävligt bra insändare Janne. Saklig och tydlig skriver en i ett sms. Vilken bra insändare skriver en annan. Trevlig insändare skriver en tredje. Jag får ett mail som börjar så här:Vill bara helt spontant säga att det var en väldigt bra och klargörande text på Ljusnans insändarsida idag. Förhoppningsvis vyvidgande för dem som hittills inte förstått de stora sammanhangen och konsekvenserna av friskolereformen.
En annan skriver:

Jag vill bara gratulera dig till ett strålande insändarsvar idag. Jag har också diskuterat svaret med en pensionerad lärare och han var lika imponerad som jag.

 

En tredje skriver i ett mail

Jag vill bara säga att jag tycker att din insändare idag vara väldigt bra, du uttryckte vad många oss känner. Tack!

Det känns skönt att det jag vill säga verkar gå fram. Det är ett svårt ämne att skriva om. Väldigt känsligt är det också. En del menar att det handlar om idelogi och att det därför skapar låsningar. De som menar så har troligen ett tydlig idelogisk perspektiv själva. Ideologin att det fria valet är viktigare att värna än en likvärdig skola.Ideologin bör vara kompassnålen som pekar ut riktningen. Den ideologiska konflikten för mig är att vi inte har en likvärdig skola. Därför är det ur mitt perspektiv det fria skolvalet och friskolors rätt till ett kösystem som ska bekämpas inte friskolorna i sig. Det är nämligen dessa båda faktorer som starkast bidrar till en segregerad skola. Den som tror att jag är emot friskolor i allmänhet och Lust & Lära i synnerhet har fått det hela om bakfoten.

 

 

Twittertankar

Jag fixar inte Twitter. Känner mig obekväm i såväl formatet som miljön helt enkelt. Kan uppskatta en del diskussioner som förs där men har svårt att finna min form, mitt språk. 140 tecken är för svårt för mig. Jag vill ibland fördjupa mig och reflektera och det klarar jag inte av på 140 tecken. Andra klarar av det och dessa följer jag med både intresse och glädje. Kanske hjälper det mig att finna mitt språk och mitt anslag. Alla personliga små kommentarer om allt från tv-program till feber och förkylningar kanske är viktigt för de som byggt personliga nätverk på Twitter men är inget för mig, varken att skriva eller att läsa om. Ofta verkar de politiska debatterna gå ut på att med olika retoriska grepp vinna debatten istället för att väcka intresse för frågan. Jag upplever det ofta som onödigt aggressivt, kanske är det formatet som stimulerar aggressivitet? Vem vinner egentligen på den aggressiva tonen? Man får kanske ryggdunkar av sina följare, men har debatter av den typen verkligen fört frågan framåt? Det som jag kan se som positivt med den aggressiva tonen är att den avslöjar personerna och deras värderingar. Ibland är det positivt och ibland gör det mig besviken. Jag kommer att jobba med mig själv och förhoppningsvis finner jag mitt språk, mitt anslag så att jag kan bli mer aktiv. Behöver också lära mig vilka debatter jag ska delta i, debatter som går ut på att väcka intresse för frågan och inte debatter där syftet är att förgöra debattörerna med härskarteknik och diverse retoriska grepp. Det får jag nog av i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige.

Tankar i skidspåret

Söndag. Fjärde skidturen sen snön kom, andra i golfspåret. Tidigare i veckan har jag åkt i konstsnöspåret. Det är fortfarande lite för lite snö, men det går att åka. Alla jag träffar har Emil Jönssonleenden på sina läppar. Livet leker. Det är fantastiskt vilken förmån vi har att ha så fina skidspår. Kommunen lägger ner mycket arbete för att vi kommuninvånare ska få njuta av vintern. Till denna vinter finns dessutom en konstsnöbana på 750 meter. När jag åker skidor får jag samma känsla som vid flugfiske. Kroppen och själen renas, tankar tänks, saker och ting kan läggas tillrätta i livets ryggsäck.

Vi tar skidspåren för givet. Det är mycket vi tar för givet i vår kommun. Hade inte kommunen köpt tillbaka Bolleberget har det troligen inte varit någon spårcentral vid Bolle. Köpet handlade inte enbart om backen, även golfbanan och spårcentralen ingick. Avtalet om att få använda marken till skidspår hade gått ut. Kan vara värt att tänka på när det raljeras över kommunens affärer. Jag var inte med när kommunen sålde området och behöver därför inte skämmas för någon dålig affär. Det är bara att åka upp till Bolle någon kväll eller någon helg för att se kommunnyttan med den affären.

Eftertänksamhetstankar

Får man vara eftertänksam som politiker? Eller uppfattas man som otydlig och obeslutsam om man agerar eftertänksamt inom politiken. Jag menar att det blir allt viktigare att tänka efter före. Vi är där vi är på grund av brist på eftertänksamhet. Det mesta är bra, men det har kunnat varit mycket bättre om vi bara tänkt efter lite. Jag tänker på Svartån, Hans Lidmans mytiska skogså i Hälsinglands djupa skogar. Ån befolkades av stora öringar som simmade ner från sjön på födovandringar och till lek. En dag bestämdes det att Folkhemmet behövde Svartåns vatten. Ån flottledsrensades med dynamit och grävskopor, förvandlades till en kanal som berövades på liv. Flottningsrännor behövdes inte i Folkhemmet, rationellt skulle det vara. Dessutom behövdes det elektricitet, sjön reglerades och öringarnas väg till ån spärrades av med en regleringsdamm. Åns öringar dömdes till döden. Allt i tillväxtens och välfärdens namn, utan eftertänksamhet. Ingen lyssnade på Hans Lidman. Sorgen över den döda Svartån kan man följa genom. Hans Lidmans hela författarskap.

Idag vet vi att välfärden inte behövde Svartån och tusentals liknade vattendrag. Flottningen ersattes efter några år av skogsbilvägar och lastbilar. Flottningsrännorna har lika gärna kunnat användas under den tiden om man tänkt efter före. Vi vet också att den elproduktion Svartån och liknade vatten genererar är försumbar. Dessa vattendrag behövdes egentligen inte byggas ut. Välfärdssamhället har idag mått bättre om Svartån fått leva vidare.

Har vi då lärt oss något eller sitter vi kvar i gamla strukturer och i gammalt tänk? Vi vet att vi måste ställa om men ställer vi om i vårt inre? Om insikten saknas blir omställningen inget annat än en trend som ersätts av en annan trend om några år. Det är inte bara jag som person som måste våga ifrågasätta det rådande, även jag som politiker måste våga tänka nytt, eller kanske tänka om. När det gäller energiomställning handlar det inte bara om att byta dålig energiproduktion mot mindre dålig. Det viktigaste är att inse att vi måste minska elförbrukningen. Dessutom menar jag att vi först måste besluta om vilken energiproduktion vi ska avveckla och hur stor del av den som måste ersättas. Annars är risken stor att vi bygger ut "miljövänlig" elproduktion och aldrig avvecklar den dåliga elproduktionen. Restaurera Svartån (som egentligen heter Mållongsboån), Galvån, Flugån, Simeån, Anneforsån och övriga små vattendrag, riv dammarna ge livet åter till dessa. Utvärdera sedan om elproduktionen behöver ersättas. Bygg vandringsvägar förbi kraftverken i våra älvar, återställ även dessa efter flottningen. Börja sedan fundera på hur mycket av elproduktionen som behöver ersättas. När man kan bedöma hur mycket elproduktion som behövs, bygg rätt. Dvs på ett sätt som gör att ingreppen i miljön blir så små som möjligt. Tänk efter före så vi slipper göra om misstagen som gjordes när vattenkraften byggdes ut. Samma tänk gäller naturligtvis kärnkraften. Låt eftertänksamheten styra besluten. Det finns inte tid till annat!

Kommentarstankar

Jag brukar läsa lokaltidningarnas kommentarsfält. Hela hälsingland regelbundet och gästriketidningarnas mer sporadiskt. Det är svårt att se en röd tråd i de som berör kommunpolitik förutom att vi politiker är inkompetenta och bara sitter där för att sko oss på skattebetalarnas pengar. Vad vi än gör och hur vi än gör det så gör vi det fel. Det är fel att inte satsa på skolan och när vi satsar på skolan är det också fel. Det är fel att inte komma till rätta med underskott och brister i den kommunala verksamheten och de åtgärder vi vidtar är också fel. Det är alltså omöjligt att få en uppfattning om vad medborgarna egentligen tycker genom att läsa kommentarerna. En klen tröst i sammanhanget är att vi politiker är lika inkompetenta oavsett partifärg.

Kommunens bästatankar

I november deltog jag på en aktivitet arrangerad av Företagsringen. Framtiden i våra händer hette aktiviteten, det var olika föreläsare som gav sin bild på hur man bäst tar tillvara den kompetens som finns och hur man på bästa sätt utvecklar en kommun eller en region. Näringslivschefen i Trosa berättade hur man jobbade där för att utveckla Trosa kommun. Bland det viktigaste är att alltid tala väl om sin kommun. Det ger en positiv bild av kommunen, vilket underlättar företagsetableringar och ger ett bra näringslivsklimat. Jag tror på det. Jag ser samma resonemang när man diskuterar skolan. Om vi politiker lägger politiken åt sidan och skapar långsiktiga överenskommelser om skolan skapar vi arbetsro åt skolan och därmed bättre förutsättningar för en bättre skola.

Hur kommer vi politiker då dit? När börjar vi föra konstruktiva samtal och debatter om kommunens utveckling? Vi vet ju att den debattnivå vi har idag egentligen bara spär på politikerföraktet. Kan det vara så illa att vi sätter oss själva före kommunens bästa eller är det så att vi har så dålig självkänsla att vi inte litar på medborgarnas eftersom vi inte litar på oss själva? Jag tänker ta dagens insändare i Ljusnan från Åsa Äng-Eriksson som exempel. Insändaren handlar om att det är klokare att satsa på en bandyhall på SJ-området. Jag har inga problem med att Åsa har den åsikten även om jag inte delar den. Det jag har problem med är tonen i insändaren, raljerandet, svartmålningen av nuvarande kommunledning osv. Knappast konstruktivt och utvecklande för kommunen. Åsa är en så pass skicklig politiker att hon hade kunnat formulera en bättre insändare med samma innehåll.

Jag menar att kloka kommunpolitiker lyfter fram fördelarna med sin egen politik utan att nedvärdera och förlöjliga sina motståndare. Medborgarna är kloka nog att själva värdera oss politiker. Jag menar också att det är allas vårt ansvar att tala väl om vår kommun. Oavsett om man är moderat eller bollnäspartist så måste man ju se att det mesta som sker i vår kommun är bra saker. Vi går emot trenden när det gäller nyföretagande, vi blir nominerade till årets nyföretagarkommun, flera av våra lokala företagare gör stora framtidsinriktade satsningar. Vi får priser som årets kulturkommun, årets jazzkommun, vi är med i olika tv-program, senast var matlagning med Hanna Hedlund. Listan kan säkert göras längre men poängen är förhoppningsvis tydlig.

Även jag trillar dit ibland. Det är svårt att besvara insändare av den sort Åsa Äng-Eriksson skriver på ett klokt och respektfullt sätt. Det är lättare att besvara den i samma ton. Jag har i alla insikten om bristerna i ett sådant agerande. Hoppas bara att det gör att mitt handlande blir bättre av den insikten.

Näringslivsetableringstankar

Läser i Ljusnan att affären i Vallsta öppnar igen. Det är lokala företagare som värnar sin hembygd som bestämt sig för att satsa på en butik eftersom bygden behöver butiken. Vallsta som ort blir mer attraktiv. Detta gläder mig och samtidigt stärks jag i min uppfattning att stommen i kommunens eller regionens lokala näringsliv ska bo och verka inom kommunen eller regionen. Lokalt ägande ger en helt annan känsla för lokalsamhället jämfört med anonyma ägare långt bort ifrån. Lokalt ägande innebär också att man tänker mer långsiktigt och därigenom blir jobben tryggare.

Hade min gamla arbetsplats haf lokala ägare hade man aldrig flyttat produktionen till England, hade AQ eller SNA Europe haft lokala ägare hade man aldrig flyttat produktionen utomlands. Det finns säkert fler exempel. Tiderna är förbi då vi kan hoppas på att det kommer starka företag som vill etablera sig på landsbygden. Framgångsrika företag kommer även i framtiden att köpas upp av storägare och en del av dessa företag kommer då att flyttas från kommunen eller regionen. Det är då viktigt att ha ett näringslivsklimat och en framtidstro som stimulerar nyföretagande.

Hur skapas då denna framtidstro? Kommunen kan bidra genom kloka långsiktiga satsningar på kärnverksamhet som utbildning och infrastruktur, kultur och fritid. Vi kan också bidra genom att förstärka på exempelvis samhällsbyggnadskontoret för att förstärka servicen till företag och medborgare. Vi kan erbjuda starta egetkurser mm. Det vi inte ska göra är att ständigt tjafsa i kommunfullmäktige och på insändarsidor. Det ger en negativ bild av kommunen. Vi ska däremot ha konstruktiva debatter mellan majoritet och opposition. Det är betydligt svårare men ack så mycket roligare.

När kommer omställningen?

Vindkraften debatteras för fullt. Det påstås att den är viktig i omställningen av energiprodukttionen till en mer miljövänlig produktion. Det är säkert så, men när kommer omställningen? Mig veterligen pågår det inte mycket till omställning i vårt land och så länge stora delar av världen producerar el med hjälp av kolkraftverk så bidrar den svenska vindkraften knappast till någon omställning. Det som händer är att istället elproduktionen ökar. Sveriges energiproduktion nådde rekordnivåer 2012 om jag är rätt informerad.

Om vi på allvar menar att vår energiproduktion ska bli mer miljövänlig måste vi börja jobba med det vi har idag, vattenkraft och kärnkraft. Vattenkraften är enklast att förbättra. Börja med att riva ur all småskalig vattenkraft och återställ dessa vattendrag. Omkring tusen små vattenkraftverk kan ersättas av 40 moderna vindkraftverk. Om vi bygger fiskvägar och släpper vatten i torrfåror, återställer åar och älvar efter flottningen och på så sätt skapar en bättre miljö kanske en utbyggnad av vindkraften är nödvändig. När allt detta är gjort och om vi då ser att det finns ett behov utifrån ett samhällsperspektiv att bygga ut vindkraften kan man göra det, men då på ett sätt så att den verkligen uppfattas som miljövänligt. Och naturligtvis ska den byggas ut så nära de områden där elen konsumeras. Det är bäst för såväl människa som miljön.

Om vi däremot sätter marknadens behov före miljön så kan naturligtvis vindkraften byggas ut för fullt, framför allt i Norrland. Man har tagit malmen, man har tagit vattenkraften, man har tagit skogen av oss och vinsterna av dessa råvaror skickas ut ur våra kommuner utan att det leder till ökad kommunal välfärd. Dessa näringar som en gång i tiden bidrog till utvecklingen eftersom de var personalintensiva och därigenom gav kommunerna skatteintäkter har effektiviserats på ett sätt att kommunerna numera knappt får några intäkter alls. Risken är stor att samma sak sker med vindkraften. Då står vi där lurade av marknadens prat om grön omställning och nya jobb medan flyttlassen lämnar våra kommuner likt råttor från ett sjunkande skepp.

Är det inte bättre att tänka efter före?

Friskoletankar med anledning av Lust & Läras dominans i centrala Bollnäs

Jag är inte generell motståndare till friskolor.Friskolor behövs som ett komplement till den kommunala skolan. Däremot är jag kritisk till nuvarande friskolesystem eftersom det påverkar skolan och eleverna negativt. Dagens system skapar segregering, vilket är negativt för samhället i stort. Vi ser det även i Bollnäs där friskolan Lust & Lära har en dominerande ställning. Jag tycker inte att Lust & Lära är en dålig skola, men eftersom den finns i min kommun får den exemplifiera några av de brister jag ser i systemet.

För det första är inte alla elever välkomna att börja på Lust & Lära. Endast de elever vars föräldrar varit förutseende nog att i god tid ställa sina barn i Lust & Läras kö är välkomna. De som är nyinflyttade till kommunen kan  inte välja Lust & Lära till sina barn eftersom de hamnar sist i kön. Fler och fler har valt att placera sina barn i kön redan när de är nyfödda för att på så säkra en plats på Lust & Lära. Om samtliga föräldrar skulle göra så kan det innebära att elever födda sent på året inte är välkomna eftersom platserna redan är fyllda.....

För det andra så är kommunen skyldig att betala ut skolpeng som ska täcka kostnader för lärare, lokaler och annat oavsett om Lust & Lära har behov av pengarna eller inte. Lust & Lära kan då välja mellan att öka lärartätheten, satsa på läromedel, lokaler, skolmat eller så kan de välja att ta ut överskottet i vinst. Nu när man bestämt sig för att ta in 36 elever till i samma lokaler innebär det att man får ut 36 x lokalpeng (ca 16 400) per elev för kostnader man inte har. Man då öka sin vinst med nästan 600 000 kr utan att så att säga göra rätt för den.

För det tredje så innebär 36 elever till till Lust & Lära att kommunen måste omfördela skolpengen från den kommunala skolan till Lust & Lära vilket innebär sparkrav på 36 x skolpeng per elev (81 278 kr inkl lokalpeng), sammanlagt ca 2,9 miljoner kronor för den kommunala skolan. En besparing som drabbar den kommunala skolan.

Är man moderat eller bollnäspartist verkar man inte ha några problem med ovanstående. Det är helt ok för dom att alla elever inte är välkomna till Lust & Lära eller att Lust & Lära kan ta ut vinst på skattemedel på grund av ett generöst och i grunden felaktigt system, samt att kommunen tvingas till stora besparingar inom den kommunala skolan. Jag som socialdemokrat har stora problem med detta, eftersom jag menar att det skapar segregering och är ett onödigt slöseri med skattemedel. Detta oavsett om Lust & Lära är en bra skola eller inte.

Jag vill se ett friskolesystem där den kommunala skolan och friskolan får mer lika villkor. Närhetsprincipen borde gälla som huvudregel även för friskolan. Det innebär att varje skola oavsett huvudman har sitt upptagningsområde. Det innebär också att varje skola oavsett huvudman ska vara skyldig att ta emot samtliga elever inom upptagningsområdet. Det fria skolvalet ska gälla i mån av plats så som det gäller på de kommunala skolorna idag. Detta borde minska risken för segregering rejält. De skolor (oavsett huvudman) som har annan pedagogisk inriktning, där närhetsprincipen inte kan tillämpas ska också vara skyldiga att ta emot samtliga elever som väljer den skolan. Rätt till skolskjuts och annat kan vara sätt att ge samtliga elever förutsättningar att välja skola med alternativ pedagogik.

För att detta ska vara möjligt så måste kommunen få ett större inflytande över etableringsrätten av friskolor. Kommunen måste kunna säga nej till en friskola om det finns goda skäl till detta ur kommunens perspektiv. Vi måste också skapa ett nytt sätta att finansiera friskolor så att de inte får ersättning för sånt de inte har några kostnader för. Vinstbegränsning är också en självklarhet för mig. Vinst får inte gå före kvalitet i undervisningen.

2014 Året det händer

2013 hände mycket hos och med mig. Tror att jag blivit ganska mycket klokare. Jag har blivit bättre på att tänka efter för såväl inom politiken som privat. För egen del vill jag bryta ett onödigt och negativt konsumtionsmönster, färre onödiga grejor och mer ekologiskt. Förbereder nästa steg där. Att äta mindre kött, men mer ekologiskt kött, mer ekologiskt över huvudtaget. Få se hur set går. På minussidan noterar jag att jag rör mig för lite. Jag är för bekväm, gillar i stort sett bara längdskidåkning. Mer motion är därför viktigt att fokusera på.

2014 blir ett än tuffare år på många sätt. Hårt arbete inom politiken, dels så är det valår och dels så är det viktigt att hålla i Barn och Utbildningsnämndens ekonomi. Det tar hårt på mig att inte lyckas där. Utan ordning på ekonomin är det svårt för eleverna att nå resultat. En ekonomi i balans ger arbetsro för alla, vilket också påverkar alla. Att hitta former för att jobba mer och hårdare inom politiken och samtidigt hinna med både mig själv och familjen blir den stora utmaningen. Det jag behöver tänka på är att små steg är ofta bättre och lättare att ta än stora steg. Ju större steg desto större risk att snubbla.