2016 ur mitt perspektiv

Det är dags att knyta ihop säcken som innehåller 2016. För världen ett riktigt skitår med krig och människor på flykt. Ett år då sanningar och fakta ifrågasattes som om de vore åsikter, ett år då godhet blev någonting fult. Ett år där låtsasnyheter och hatretorik ledde till att Trump vann presidentvalet i USA. Ett år då allt för många av de stora artisterna lämnade oss. Freddie Wadling var den som stod mig närmast. Han talade direkt till min själ under ungdomstiden. Han är en av de som bidragit till att jag är den jag är idag.

För mig personligen har det varit ett bra år. Ett på många sätt märkligt och lärorikt år. Ett år med många resor. Under vintern och våren kändes det som om jag levde i en kappsäck. Jag har också gjort en inre resa och det är den resan som satt djupast spår i mig. En resa som har var periodvis svår, en resa som jag idag är glad att jag gjort.

Jag har ägnat i stort sett all min vakna tid åt mitt regionrådsuppdrag. Är man heltidsarvoderad är man alltid i tjänst. Det innebär att man får vara beredd att ägna tid åt politik och sitt uppdrag även när man är ledig. Det innebär att jag ägnat tid åt mitt uppdrag även när jag flugfiskat eller varit semester med familjen. Som politiker är du aldrig helt ledig. Samtidigt har jag på grund av mitt regionrådsuppdrag tvingats prioritera bort sammanträden med såväl regionstyrelsen, hållbarhetsnämnden som regionfullmäktige. Det har inte känts bra, men eftersom andra har kunnat ersätta mig har det ändå fungerat. Tyvärr sätter vi inte alltid agendan. Viktiga möten som kräver vår närvaro krockar ibland med fullmäktige, styrelse och nämnd.

Jag ser redan nu att liknande krockar inträffar 2017. Det känns vid sådana tillfällen skönt att vi är flera socialdemokratiska regionråd och flera socialdemokrater som kan träda in i mitt ställe.

Jag har ännu inte helt landat i regionpolitiken. Är fortfarande för mycket kommunpolitiker. Regionpolitiken är på många sätt hårdare. I kommunpolitiken är det lättare att resonera sig fram till bra beslut. Debatterna kan vara hårda även där men i slutändan är det för det mesta kommunens bästa som styr ställningstagandet. I regionpolitiken verkar det som om delar av oppositionen i styrelsen och fullmäktige ibland struntar i vad som är bäst för Gävleborg. Det verkar vara viktigare att vara emot, även när man är för. Då röstar man med och lämnar sedan in ett särskilt yttrande. Ganska ofta får vi andra inte se de särskilda yttrande förrän protokollet är justerat. Jag måste erkänna att jag har svårt att vänja mig till detta politiska spel. Skönt då att det är ett helt annat klimat i Hållbarhetsnämnden. Där är det mer konstruktivt.

Vad har vi då åstadkommit under 2016? Jag väljer att lyfta de frågor som ligger inom mina ansvarsområden som regionråd och som vice ordförande i Hållbarhetsnämnden. Ett axplock av beslut och aktiviteter kan se ut så här. En del beslut fattades 2015 men eftersom de påverkar 2016 väljer jag att ta med dem.

• Investeringsbeslut om omfattande renovering/nyinvesteringar på Hudiksvalls och Gävle sjukhus.
• Världens första elväg invigd utanför Sandviken.
• Beslut om ett nytt miljöprogram.
• Beslut om en ny Miljöpolicy.
• Beslut om fossilfri kollektivtrafik från 2017.
• Beslut om fortsatt utveckling av kollektivtrafiken i hela länet genom ett nytt regionalt Trafikförsörjningsprogram.
• Beslut om Handlingsplan för folkhälsa.
• Beslut om ekonomiskt stöd och deltagande i ett projekt för flottledsåterställning av övre Voxnan och Mellanljusnan. 
• Beslut om Ekocenter.
• Partnerskap för Atlantbanan bildat där jag varit ordförande första året.
• Fortsatt arbete för dubbelspår på Ostkustbanan
• Fortsatt dialog med Trafikverket om servicefönster på Norra Stambanan.
• Fortsatt dialog med SJ för fortsatt och ökad trafik på samtliga järnvägar genom länet.
• Dialog med Näringsdepartemetet och infrastrukturministern om nödvändigheten av infrastruktursatsningar på framför allt järnväg.
• Samverkan med regioner runt Östersjön i Baltic Sea Commission i framför allt transport och infrastrukturfrågor.
• Samverkat med regioner och län i arbetet med Botniska korridoren (lite förenklat järnvägen norr om Örebro/Stockholm)
• Arrangerat årsmötet med Baltic Sea Comission
• Påbörjat ett arbete med bränsleceller som kan leda till ett projekt där vi testar bränslecellsdrivna bussar i kollektivtrafiken.
• Mobil samåkning som komplement till kollektivtrafiken.
• Deltagit i en transregional utbildning, Unboxing the sandbox tillsammans med företrädare för kommuner och regioner runt Östersjön med deltagare från Sverige, Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland.

Vårt målmedvetna miljöarbete har också lönat sig. Enligt SKL:s Öppna jämförelser Miljö är Region Gävleborg näst bäst i landet på miljöarbete. Fantastiskt roligt. Det gav mig ytterligare en viktig lärdom. Goda nyheter är svårare att nå ut med jämfört med dåliga nyheter.

Jag har också lärt mig att man inte alltid kan kalla saker vid dess rätta namn. Man får i politikens värld exempelvis inte kalla en lögn för en lögn. Däremot är det okej att använda ord som "rena felaktigheter" och "osanningar".

Politik på den högsta nivån sliter. Det är ganska ensamt, särskilt när det blåser. Därför är det skönt att ha kloka regionrådskollegor och kloka politiska sekreterare. Det är då lättare att bära utsattheten och ensamheten. Årets stora tack går därför till mina rådkollegor och våra politiska sekreterare. Ni är oumbärliga! Trots att det periodvis är slitsamt trivs jag mycket bra i mitt uppdrag. Det ger så mycket mer än vad det tar i form av energi och erfarenhet. Det blir tydligt när man blickar tillbaka och ser vad vi åstadkommit under året.

En annan viktig lärdom är att allt inte är vad det verkar. Jag kan inspireras och lära mig även av de som står för mycket av det jag bekämpar, av personer jag troligtvis aldrig kommer att helt och hållet förstå. Jag vill därför passa på att tacka det moderata oppositionsrådet för i efterhand lärorika och inspirerande debatter. Det är mycket intressant att genom oppositionsrådets blogg få frågorna belysta utifrån helt andra perspektiv. Det har varit mycket lärorikt och jag ser fram emot fortsatta debatter med oppositionsrådet.

Även min blogg har engagerat under året, vilket jag uppskattar. Jag lär mig för det mesta mer av de som inte håller med mig, jämfört med de som ofta instämmer i det jag skriver. Att utmana och bli utmanad skapar utveckling. Ett ordentligt tuggmotstånd tvingar mig att ifrågasätta självklara "sanningar". Jag blir klokare och förhoppningsvis samtidigt en bättre politiker. Ett av mina syften med min blogg är att föra olika resonemang. Resonemang som utgår från mitt perspektiv. Lite tråkigt är att 2016 verkar vara fel år att föra resonemang. Polarisering och skyttegravsdebatt har präglat 2016. Min blogg levererar inte sanningar, den utgår från mitt perspektiv och min önskan är samtal kring mina små resonemang. Ibland har det funkat ganska bra.

Det kanske bästa jag gjort ur ett rent personligt perspektiv under 2016 var att jag fick ändan ur vagnen och anmälde mig till en fotokurs hos Lokomotiv. Ett annat viktigt möte, kanske årets  viktigaste var en träff med en partikamrat  som handlade om litteratur, poesi och kanske lite politik. Jag har en ambition att utveckla mitt läsande, mitt skrivande och mitt fotograferande. Dessa två möten/aktiviteter gav mig nya perspektiv och gav mig nycklar till dörrar jag länge velat öppna.

Årets största besvikelse är nog att storregionfrågan föll.

En kort beskrivning av 2016 sett ur mitt perspektiv. Jag har säkert missat massvis med frågor, men det är som sagt mitt och ingen annans perspektiv. Att jag inte skrivit något om exempelvis sjukvården eller om kultur och arbetsmarknad beror på att mina ansvarsområden är miljö, infrastruktur, folkhälsa, kollektivtrafik samt fastighetsfrågor.

Jag lämnar 2016 klokare och ser fram emot 2017. Gott Nytt År!

Evakueringslokaler. Årskostnader, investeringar och sunt förnuft

Förra veckan beslutade regionfullmäktige i sin tilläggsbudget att anslå 24,2 miljoner kr i tilläggsanslag för evakueringslokaler i samband med Byggprogrammet. Byggprogrammet ska pågå fram till 2021 då både renoveringarna av Gävle och Hudiksvalls sjukhus ska vara klar. 14 miljoner avser evakueringslokaler för Hudiksvalls sjukhus, bland annat operationslokaler och 10 miljoner avser Gävle sjukhus där det mesta går till evakuering av Ledning och Verksamhetsstöd, det vi kallar för LOV samt övrig verksamhet i det så kallade Hiltonhuset. (Det kallas Hilton för att det en gång i tiden var elevboende) Där finns avdelningen för infrastruktur, folkhälsa, miljöavdelningen, samhällsmedicin, ekocenter mm. När ombyggnationen av Gävle sjukhus inleds kommer dessa fastigheter att användas för en del av sjukhusadministrationen på Gävle sjukhus. Det är ca 400 personer som idag arbetar i LOV-huset och i Hiltonhuset. Vår fastighetsförvaltning har gjort bedömningen att det bästa evakueringsalternativet är att flytta till Ericssons gamla kontorslokaler på Teknikparken. För detta riktas hård kritik från oppositionen, såväl i tidningsartiklar som i insändare. Använd istället egna tomma lokaler. Det finns hur mycket som helst ledigt på Sandvikens sjukhus, bara att flytta in menar moderaternas Patrik Stenvard. SD skriver i en insändare i Gefle Dagblad att man ska använda regionens pengar med sunt förnuft. Detta håller jag självklart med om. Det är bara det att det finns olika sorters sunt förnuft.

Fakta är att det behövs evakueringslokaler för ca 400 arbetsplatser. På Sandvikens sjukhus finns det ca 30-80 arbetsplatser som i princip är färdiga att tas i bruk. Dessa behöver kompletteras med el och IT. Övriga lokaler på Sandvikens sjukhus är vårdlokaler som kräver en omfattande ombyggnad för att kunna tas i bruk som kontorslokaler. Det är teoretiskt möjligt att bygga om de tomma ytorna på Sandvikens sjukhus till kontorslokaler, men kostnaden för den ombyggnaden blir ca 69 miljoner kr. Årskostnaden blir då 23 miljoner kr. Det är rätt så mycket pengar för lokaler som bara ska användas under fyra år. Dessutom räcker ytan på Sandvikens sjukhus bara till ca 300 arbetsplatser. Vi behöver då hyra ca 100 arbetsplatser externt till en kostnad av ca 2,2 miljoner per år. Hyran på Teknikparken 7,2 miljoner per år. Dessutom förskjuts tidsramen för Byggprogrammet med 9-12 månader om man först ska bygga om Sandvikens sjukhus innan man kan evakuera LOV och Hilton dit.

Jag är nog beredd att hävda att det finns ett stort inslag av sunt förnuft att använda 7,2 miljoner/år för hyra av externa lokaler stället för att investera ca 69 miljoner kronor och dra på sig en årskostnad på 25,2 miljoner kr (23 för egna lokaler och 2,2 för förhyrning av externa lokaler).

Därmed har jag inte sagt att jag eller majoriteten avfärdar de tomma kontorslokaler som finns på Sandvikens sjukhus om de med små medel kan användas som evakueringslokaler under tiden Gävle sjukhus renoveras/byggs om. Beslutet i regionfullmäktige anslog pengar för förhyrning av evakueringslokaler, inget annat. Beslutet gav inte fastighetsdirektören eller någon annan mandat att hyra Teknikparken eller andra lokaler. Är det så att det går att använda egna befintliga lokaler, exempelvis på Sandvikens sjukhus måste man naturligtvis titta på det innan man skriver under ett hyreskontrakt på externa lokaler. Detta kommer fastighets, teknik och miljöutskottet att titta på innan vi går vidare med frågan. Det viktigaste med förra veckans beslut i regionfullmäktige var att säkerställa att det finns medel att hyra vårdmoduler till Hudiksvalls sjukhus så att vi inte tappar tid i Byggprogrammet.

Det tråkiga är att man från oppositionen inte kan föra ett konstruktivt resonemang kring frågor av den här typen. Istället går man ut i media och sprider rena felaktigheter. Felaktigheter som beror på att man inte tagit sig tid att sätta sig in i frågan. När fastighets, teknik och miljöutskottet fick en fördjupning i frågan var det moderata oppositionsrådet som vanligt inte på plats. Det går tydligen bra att stå i fullmäktiges talarstol och slänga ur sig påståenden som vid närmare granskning visar sig vara direkt felaktiga, och dessutom visa upp ett fullständigt ointresse för de beräkningar som ligger till grund för beslutet.

Ord eller handling. Funderingar från dagens regionfullmäktige

Är det ord eller handling som skapar utveckling? Frågan känns relevant efter dagens regionfullmäktige. När majoriteten fattar beslut som skapar förutsättningar för regional utveckling och arbetstillfällen vill oppositionen (M och SVG) utreda vidare eller återremittera frågorna. Vackra ord och god retorik skapar ingenting. Möjligtvis en snygg fasad. Beslut och handlingskraft skapar betydligt mer än särskilda yttranden i protokoll. Man säger i talarstolen att man är positiv, men väljer ändå att sätta sig på läktaren när det är dags att gå från ord till handling.

Söndag morgon. Reflektionstid

Söndag morgon. Hustrun har jobbat natt och sover. Det gör att det är tyst i huset. Ett tunt lager snö förstärker stillheten. Perfekt tid för reflektion. Den här helgen är den första på ett par-tre helger som jag är helt ledig. Skönt att få tid att varva ner. Har jag sett rätt i min kalender har jag inga mer politiska helgaktiviteter före jul. Igår var jag på is för första gången den här säsongen. Bolletjärn visade sig från sin mest generösa sida. Några mycket vackra rödingar smakade min magottagnade mormyska. Jag har en lång relation till Bolletjärn. Det var där jag i det tidiga 70-talet fick min första röding, det var där jag blev kär på riktigt för första gången tidigt en gökottemorgon, 1982 tror jag att det var.

Den senaste månaden har varit mycket intensiv med många resor, såväl korta som långa. Har varit i Stockholm, Västerås, Umeå och Bryssel på konferenser om kollektivtrafik, infrastruktur och bränsleceller. Vill det sig väl kan Region Gävleborg delta i ett projekt som testar bränslecellsteknik inom kollektivtrafiken. Ett sådant projekt skulle passa som hand i handsken för såväl våra miljöambitioner som för regional utveckling. Det finns genom bland annat Sandvik kompetens inom bränslecellsteknik i länet. Sandvik producerar komponenter till bränsleceller.

Mitt i allt resande skall också vardagen pusslas ihop med sammanträden med  hållbarhetsnämnden, regionstyrelsen, regionfullmäktige, folkhälsofrågor  och diverse partiaktiviteter. Trots att vi är ganska många regionråd inom den styrande majoriteten räcker vår tid inte alltid till. Varje vecka är det vid ett par-tre tillfällen som vi alla är dubbelbokade och då tvingas att prioritera. Därför kan det ibland kännas orättvist när vi från kritik för att göra för lite. Jag har lättare att förstå kritik som går ut på att vi prioriterar fel saker. Politik handlar ju mycket om att prioritera. Som regionråd och vice ordförande i hållbarhetsnämnden har jag lite lättare att prioritera jämfört med Karin som är ordförande.

Intensiteten fortsätter året ut. Nästa vecka har jag styrelsemöte med arbetarekommunen, måndag kväll, rådsberedning under tisdagen, regionfullmäktige på onsdag, styrelsemöte med Ljusnan/Voxnan vattenvårdsförbund torsdag-fredag. Partimöte och julbord med partiet på fredag kväll. Det gör att jag måste prioritera bort hållbarhetsnämndens sammanträde på torsdag. Morgondagen ägnas åt att förbereda onsdagens regionfullmäktige.

Idag kommer jag att åka skidor i Harsa. Har inte åkt på två veckor. Min ambition är att åka 1,5 mil. Såväl kropp som själ behöver dessa svettiga kilometer i de djupa hälsingeskogarna.

Om avvägningar i debatter. Vad kan man säga och hur kan man säga det?

Vad kan man säga och inte säga i debatt? Finns det någon tydlig gräns? Idag tänkte jag ta upp ett dilemma, nämligen relationer till leverantörer och hur jag väljer att hantera det i debatter. Jag har mitt sätt och andra har sitt sätt. Det finns inget rätt eller fel, det är det som gör avvägandena stundtals svåra. Exemplet jag tänkte använda är städavtalet.

Region Gävleborg ställer landets högsta krav på städning och renhet. Vår leverantör lever inte upp till det avtal som finns och har därför betalat över 3 miljoner kronor i vite de senaste 12 månaderna.  Region Gävleborg har ca 250-tusen kvadratmeter verksamhetsyta som städas. Det mesta är sjukhus som städas varje dag. Antalet avvikelser på städningen är ca 80 per månad. Det innebär att det i snitt handlar om knappt tre avvikelser per dag.

Hur ska jag då besvara frågor om städning och relationer till vår städleverantör? Är det rätt att i fullmäktiges talarstol totalsåga leverantören och som oppositionen påstå att det är undermåligt städat på våra sjukhus? Jag menar att trots de problem som finns måste man visa leverantören respekt. Allt annat är enligt mig oproffesionellt. Jag menar att det är fel att med svepande och generaliserande påstå att städningen är undermålig och att man läst i Expressen att toaletterna på Stockholms central är bättre städade än sjukhustoaletter. Den som i talarstolen påstod detta kunde inte säga om artikeln handlade om sjukhustoaletter på våra sjukhus eller om det var sjukhus någon annanstans i Sverige. Det är enligt mig både fel och oseriöst att utifrån artiklar i Expressen som inte handlar om städningen på något av regionens sjukhus kritisera den entreprenör som städar våra sjukhus. Jag väljer i stället att i debatten i en mjukare ton att lyfta fram att jag inte är nöjd förrän leverantören lever upp till vårt avtal. Jag väljer också att lyfta fram att jag anser att förbättringstakten är för låg. Antalet avvikelser sjunker visserligen, men det går för långsamt. Jag väljer också att lyfta det faktum att städningen fungerar utmärkt i de allra flesta fall. För detta får jag kritik.

Jag erkänner att jag känner mig obekväm med att offentligt diskutera relationer med leverantörer, särskilt från fullmäktiges talarstol. Affärsrelationer ska hanteras affärsmässigt och professionellt och politikens uppdrag handlar för det mesta om annat än affärsrelationer. Politiken är inte alltid affärsmässig och professionell, vilket den inte heller ska vara. Därför känner jag mig obekväm när jag i fullmäktige får frågor om relationer till leverantörer. Den kritik jag har mot städleverantören föredrar jag att ta jag i Fastighets, Teknik och Miljöutskottet. De partier som är mest engagerade i sjukhusstädning finns representerade i utskottet och har där möjlighet att tillsammans med oss andra ställa de svåra och kritiska frågor och som behöver ställas till vår leverantör. Jag menar att förutsättningarna för att vi ska komma tillrätta med de brister som finns med sjukhusstädningen är större om politiken uppträder mer affärsmässigt och proffesionellt i relationen till vår leverantör i stället för att offentligt såga vår leverantör enbart i syfte att tvåla till den politiska majoriteten.