Sitter på X-tåget och går igenom de gångna veckornas händelser inom mina ansvarsområden. Tågtid är bra tid för reflektion. Tänker särskilt mycket på kollektivtrafiken och den media som varit kring indragning av turer i Trönöbygden. Det har varit medborgarmöten och heta diskussioner på sociala medier. Inte särskilt konstigt alls. Nedskärning av kollektivtrafik är en känslig fråga. Särskilt på landsbygden. Trots att få åker är det en viktig signal att det finns kollektivtrafik.
Bakgrunden till nedskärningarna är naturligtvis ekonomin. Efter många år av expansion av kollektivtrafiken måste vi nu dra i bromsen. Kostnadsökningarna är större än intäktsökningarna. Det började ifjol med en prishöjning på två kronor för en enkelbiljett för en zon. Den prishöjningen påverkar övriga biljetter och är tänkt att tillsammans med en justering av de rabatter som fanns dra in ungefär 27 miljoner kronor på helårsbasis vid oförändrade resevolymer. Detta beslutade ett enigt regionfullmäktige i juni 2019. Denna åtgärd räckte inte, vi behövde spara ungefär tio miljoner till. Lite förenklat kan man säga att det finns tre sätt att få en budget i balans för kollektivtrafiken. Högre anslag, prishöjningar eller justeringar i utbudet. Eftersom det inte finns pengar till högre anslag valde vi denna gång att justera utbudet. På Hållbarhetsnämndens sammanträde i mars beslutade vi att lägga ner några linjer och ge förvaltningen i uppdrag att minska turutbudet inom kollektivtrafiken med 7,5 miljoner kronor. Nämnden var enig i storleken på minskningen av turutbudet.
Uppdraget var inramat med några villkor. Det handlade bland annat om att ingen bygd som idag har kollektivtrafik skulle bli utan trafik och att vi inte skulle skjuta över kostnader för skolskjutsar till kommunerna. Det fanns också skrivningar om arbets och studiependling. Vi trodde därför att vi ramat in beslutet bra. När beslutet ska verkställas i samband med tidtabellsskiftet i december väcks det frågor på vissa orter. Bland annat planen på att dra in turerna på linje 67 mellan Glamsta och Grubbe i Trönö och ersätta dem med närtrafik. Enligt både kommunen och boende i Trönöbygden strider detta mot intentionerna i beslutet. Jag förstår dem.
Jag deltog i dialogen med Söderhamns kommun. För att säkerställa att jag minns rätt tittar jag i mina minnesanteckningar. Inga synpunkter noterade om att ta bort trafik på sträckan Glamsta-Grubbe. Undrar varför? Särskilt med tanke på hur starkt boende i trönöbygden reagerat. Läser intervjun med Söderhamns kommunalråd som beskriver att han aldrig uppfattat att skolskjutsturen upp till Grubbe skulle påverkas. Vi från regionen var ju mycket tydliga att vi i möjligaste mån skulle undvika att att skjuta över skolskjutskostnader till kommunen och att möjligheterna för arbets och studiependling är viktiga.
Kan det vara så att vi varit otydliga när vi pratat om förändringarna på linje 67? Att det kunde uppfattas som att det enbart var sommartrafiken upp till Grubbe som skulle påverkas? Annars borde väl Söderhamns kommun reagerat såsom de reagerade över andra turer och linjer i kommunen? Mina minnesanteckningar ger mig ingen vägledning, men jag håller det inte för omöjligt att så kan vara fallet. När jag går igenom samtliga drygt 35 turer och linjer vi pratat med länets kommuner om, de förändringar som gjorts i utbudsjusteringen efter dessa dialoger, talar det för att vi kan ha varit otydliga. Hade det varit tydligt för Söderhamns kommun att även skolskjutsturerna upp till Grubbe skulle dras in hade kommunen troligen reagerat och vi hade funnit andra lösningar. Därför kan det vara fullt rimligt att utifrån intentionerna i beslutet inte röra skolskjutsturerna upp till Grubbe och fortsätta köra morgon och eftermiddagsturen på linje 67 hela vägen upp till Grubbe.
Blir det inte som man tänkt sig ser jag inga problem att göra justeringar i verkställigheten av beslutet så att det följer nämndens intentioner. Hoppas att övriga i nämnden håller med mig.
