Helhetsansvar eller populism?

Bollnäs kommunfullmäktige är alltid intressant. Numera kan jag följa debatterna på ett annat sätt när jag inte längre har ledande uppdrag i kommunen. Jag gillar att lyssna och fundera på vad som sägs i talarstolen och vad som försöker sägas mellan raderna. Igår var det en tydlig skillnad mellan de seriösa partierna och de populistiska missnöjespartierna. De seriösa partierna ser kommunen och kommunpolitiken ur ett helhetsperspektiv medan de populistiska missnöjespartierna ser en fråga i taget och struntar i helheten.

Vi hade frågan om revisionsberättelsen, frågan om ansvarsfrihet och bokslutet för 2014. Berättigad kritik riktades till såväl kommunstyrelsen, socialnämnden och BUN för bristande måluppfyllelse samt att dessa inte gjort tillräckligt för att få en budget i balans. Otillräckliga sparåtgärder helt enkelt. Skarpast i kritiken var populisterna i Sjukvårdspartiet Bollnäspartiet. Henrik Olofsson från Sjukvårdspartiet gick längst när han i talarstolen uttryckte tvekam om att ställa sig bakom ansvarsfrihet. Henrik yrkade dessutom att delar av 2014 års underskott inte skulle återställas för BUN och Socialnämnden. Så lång finns en logik.

Senare på kvällen behandlades en motion om pedagogiska måltider för äldre med demens. En vällovlig motion med goda intentioner. Problemet är kommunens och socialnämndens ekonomiska situation. Det skulle kosta ungefär 2,9 miljoner kronor att införa detta. Det är också motiveringen att avslå motionen. De populistiska missnöjespartierna BP, SJP och SD ställde sig bakom motionen. Glömd var Socialnämndens ekonomiska situation, Henrik Olofsson hade redan glömt att han en timme tidigare krävt ökat sparbeting på nästan 5 miljoner kronor, glömt var kritiken mot bristande förmåga att genomföra kraftiga besparingar. De seriösa partierna från såväl kommunledning och opposition  talade däremot om helhetsperspektiv, ansvar och prioriteringar.

Lite senare ställde Thomas Brånedal (BP) en fråga om besparingarna inom kommunen. Frågan handlade om det kloka i att minska personalen med motsvarande 100 årsarbetare. En berättigad fråga kan det tyckas, om inte hans partikamrat Olov Nilsson Sträng tidigare under kvällen riktat skarp kritik mot kommunledningen att göra för lite för att få budgeten i balans. Det är lätt att tillhöra populistiska missnöjespartier. Man tar en fråga i taget i stället för att ta ansvar för helheten. Det går helt enkelt inte att ta helhetsansvar och samtidigt vara populist. Fast det behöver populistiska missnöjespartier aldrig ta hänsyn till.

Melankoli i Oravais

Har varit några dagar i Vasa, Finland och deltagit i Baltic Sea Commissions årsmöte. Östersjökommissionen är en del av något som heter CPMR. Regionerna runt Östersjön samarbetar i områden där gemensamma intressen finns, exempelvis energifrågor och transport och infrastrukturfrågor. Det har varit mycket intressanta och givande dagar och jag har otroligt mycket att lära mig när det gäller EU-perspektivet på de regionala frågorna. Jag sitter med i arbetsgruppen för transportfrågor, vilket hänger ihop med mitt uppdrag som Regionråd och vice ordförande i Hållbarhetsnämnden. Alla dessa förkortningar som finns i EU-språket är också viktiga att lära sig. Förstår man förkortningarna är det lättare att förstå sammanhangen.

Dagarna avslutades med en middag och en historielektion i Oravais utanför Vasa. Där stod det sista slaget på finsk mark i kriget 1808-1809 som ledde till att Sverige förlorade Finland till Ryssland. Det finns en koppling till Hälsingland då Wilhelm von Shcwerin ledde Helsinge regemente vid en berömd strid vid en bro. Von Schwerin dog 15 år gammal och hans tapperhet nämns i Runebergs Fänrik Ståls sägner.

"Det var, när Oravais' blodiga dag
Till sorg gick opp,
När segern själv blev ett nederlag,
Som bröt vårt hopp.
Då, säger man, strålade klarast hans mod,
Då träffade säkrast hans vingade lod,
Då eldades varmast kanonen,
När han stänkte den röd med sitt blod."

Vi bjöds på en middag som bestod av rätter från 1700-1800-talet. Rökt lamm, kumminpotatis, rödbetspannkakor, kalvdans mm. Lite som Historieätarna på tv. Upplevelsen förstärktes genom att kocken och servitriserna berättade om vilka regler och bordsskick som gällde vid tiden för kriget. En mycket trevlig kväll.

Efter middagen fick jag en släng av melankoli. Varför? Svårt att säga, jag dras åt det melankoliska. Har alltid gjort det. Egentligen är det nog inte melankoli, bara en känsla av melankoli. I yngre dagar fann jag styrka hos Joy Division, Cure och annan lite dyster och melankolisk musik. Idag är det Dan Andersson, Stefan Sundström, Johnny Cash, Thåström men också flugfiske och Hans Lidman som skänker ro. Tror att flugfiske och melankoli hänger ihop.

Har ju finska rötter från min fars sida, han kom till Sverige som krigsbarn. Vid Oravais fanns också minnesmonument över de finska krigen under andra världskriget. En sorg jag känner är att jag aldrig lärt mig finska. När jag var barn var jag stolt över mina finska rötter, samtidigt skämdes jag. Ord som finnjävel gav djupa sår. Sår som aldrig riktigt vill läka. Hur som helst så är det nu för sent att lära mig finska.

Jag får alltid en märklig känsla i kroppen när jag är i Finland. Det är någonting som drar i mig, en saknad som är svår att förklara. Jag känner mig hemma, men ändå inte. Det var den känslan som sköljde över mig vid Oravais. Saknad. Har aldrig träffat min farfar, han dog strax efter kriget, min farmor har jag träffat en eller två gånger, min finska släkt en handfull gånger. Jag tänker på alla de människor som flytt och som idag flyr, vad ska inte de sakna? Vad fyller de hålen med?

Det är i dagarna 70 år sedan andra världskriget slutade i Europa. Det väcker en del tankar. Har vi redan glömt?

Skönt att flugfiskesäsongen har börjat.

Färdigtänk? Är det möjligt?

Du verkar alltid som om du tänkt färdigt, brukar en av mina partivänner säga till mig ibland. Det stämmer ganska väl. Om man nu kan vara färdigtänkt. Jag tänker mycket, processar frågor med mig själv, plågar min omgivning med frågeställningar i syfte att testa och utmana mina tankar och funderingar. Håller det inte testar jag nya vägar och ingångar i frågorna. Håller det går jag vidare. På så sätt känner jag mig ofta ganska trygg när beslut ska fattas.

Jag vet inte hur andra människor funkar, men det funkar väldigt bra för mig. Jag har oftast ett par utgångspunkter i mitt tänkande. Självklart mina grundvärderingar, men också hur viktig frågan är, vad har vi lovat väljarna, den allmänna opinionen mm.

Det är viktigt att vara färdigtänkt när beslut skall fattas. Om man inte vågar tänka färdigt är det lätt att börja vela. Bättre att gå till beslut, följa upp beslutet och vid behov fatta nytt beslut än att grubbla sig tokig. Tankesäcken måste därför knytas ihop innan beslut ska fattas.

Att jag tänkt klart betyder inte att det jag kommit fram till är hugget i sten, bara att jag haft en process med mig själv. Dyker det upp nya ingångar, ny kunskap, kanske nya uppgifter fortsätter min inre process. Ibland ändrar jag mig och ibland förstärks jag i min uppfattning.

Det jag kommit fram till kan inte heller betraktas som en sanning. Det finns många sanningar i politikens värld. Allt beroende på vilken horisont man har och vilka grundvärderingar man vilar på.

Gäller det flugfiske är det både enklare och svårare. Enklare för att jag inte behöver kompromissa. Inom flugfisket kan jag vara mer fri. Svårare för att kompromisslösheten också gör att jag ibland får vandra min flugfiskestig ensam. Friheten har alltid ett pris.