Anvarslös eller ansvarsfri? Om dåligt omdöme i ett allvarligt läge

Detta blogginlägg önskar jag att jag inte behövdes skrivas. Det som finns inom mig måste helt enkelt ut, det bär mig emot men orden, tankarna och känslorna måste jag få sätta på pränt.

Det finns ett slags vett och etikett inom politiken, ett gemensamt förhållningssätt som bygger på omdöme och omtanke och respekt om varandra och respekt för demokratin. Igår kväll menar jag att oppositionsrådet bröt mot dessa oskrivna regler. Jag känner att jag måste reagera på detta och ge mina synpunkter.

Under gårdagens kommunfullmäktige hanterades bokslutet för 2013 och frågan om ansvarsfrihet för kommunstyrelsen och nämnderna. Kommunens revisorer riktade kritik mot kommunstyrelsen för brister i uppsiktsplikten över nämnderna, mot socialnämnden för brister i ledning och styrning samt mot BUN för fortsatta underskott. Kritiken är befogad, vi har inte klarat av att vidta nödvändiga åtgärder för att åstadkomma en budget i balans. Kommunens revisorer har tre nivåer när man vill rikta kritik mot en nämnd. Samtliga nivåer är allvarliga, det är viktigt att ha detta i minnet. Nivå ett är kritik, nästa nivå är anmärkning och den tredje och allvarligaste kritiken är att föreslå kommunfullmäktige att inte ge en nämnd ansvarsfrihet. Beviljas inte ansvarsfrihet är det för mig självklart nämnden avgår. Man har förverkat kommunfullmäktiges och därigenom medborgarnas förtroende. Kommunstyrelsen, socialnämnden och BUN får kritik, den lägsta nivån. Det är att betrakta som en skarp tillrättavisning.

Det moderata oppositionsrådet Ingvar Persson tog till orda och yrkade på att kommunstyrelsen, socialnämnden, BUN, miljö och byggnämnden samt överförmyndarnämnden inte skulle beviljas ansvarsfrihet på grund av de underskott som nämnderna uppvisat samt för kommunstyrelsens  bristande uppsikt av nämnderna. Ingvar Persson visar genom sitt agerande i mina ögon upp ett synnerligen dåligt omdöme. Att han inte har förtroende för majoriteten är väl en sak, detta har jag full förståelse för, men genom sitt agerande visar han att inte heller har förtroende för kommunens revisorer, för sin partikamrat i kommunrevisionen, han visar genom sitt agerande att han inte har förtroende för sina moderata partikamrater i BUN, socialnämnden och miljö och byggnämnden. I socialnämnden sitter moderaternas första namn på fullmäktigelistan Lena Roos. Är man första namn borde man vara sitt partis kommunalrådskandidat. Anledningen till att Ingvars bristande förtroende för nämnderna spiller över på sina egna är att det inte går att visa att hans partikamrater på ett tillräckligt tydligt sätt tagit avstånd mot de beslut som fattas i nämnderna. Det finns heller inte förslag från moderaterna som kunnat bidra till ett bättre ekonomiskt resultat. Yrkar man på att ansvarsfrihet inte ska beviljas gäller det hela nämnden, inte bara majoriteten.

Den kanske viktigaste egenskap en politiker bör ha är gott omdöme. Gott omdöme ger ofta förtroende. De flesta politiker har gott omdöme, det såg vi inte inte minst under gårdagens debatt. Kritiken vi fick av revisorerna och oppositionen är befogad, inget snack om den saken. Det dåliga omdömet Ingvar visar upp är att yrka på att ansvarsfrihet inte ska beviljas trots att kritiken inte är på en den nivån. Ingen annan från oppositionen yrkade bifall till Ingvars förslag trots att även fler kritiserade majoriteten för det dåliga resultatet. Det visar att övriga oppositionspartier har gott omdöme. Moderaterna som parti borde enligt mig ta ett allvarligt samtal med Ingvar Persson och uppmana honom ta fram sitt goda omdöme som jag är övertygad om finns där.

Jag är så besviken över att oppositionsrådet inte kan bättre, att han drar ett löjets skimmer över oss politiker, över att han med sitt agerande ibland tvingar/lockar oss andra ner i sandlådan fast vi inte vill vara där. En vass opposition och ett vasst oppositionsråd är jätteviktigt för kommunens utveckling. En trött grinig gubbe med dåligt omdöme är det minsta vi behöver.

Meningslös invånarjakt eller stora möjligheter till utveckling?

Läser i Ljusnan att kommunen ökar sitt invånarantal det första kvartalet 2014. Det är naturligtvis positivt, men är det en trend? Är vi på väg mot målet om 27 000 invånare? Är Bollnäspartiets vision om 30 000 invånare ett luftslott som riskerar att leda in kommunen på en farlig väg?

Anledningen till mina funderingar är en artikel i Dagens Samhälle som hävdar att kommunernas mål om ökning av invånarantalet ofta är förgäves. Kommunpolitikerna har inte förutsättningar att påverka den urbanisering som idag pågår. Enligt artikeln så blir forskningen allt mer överens att befolkningstillväxt för många är en fåfäng kamp mot naturkrafterna. Urbaniseringen är global och den kommun som befinner sig på avstånd från de stora arbetsmarknadsregionerna får mycket svårt att med lokal politik vända utvecklingen. Jenny Syssner, föreståndare på Centrum för kommunstrategiska studier i Linköping hävdar att det går att påverka på marginalen och hon är därför kritisk till kommunernas mål om befolkningstillväxt. Det vore bättre om de kommuner som krymper hade visioner för hur man krymper en kommun smart. Om hon har rätt vet jag inte, men hon har helt klart en poäng.

Frågan är då om Bollnäs kommun ligger för långt bort från den heta arbetsmarknadsregionen runt Stockholm? Kommer fler människor än idag anse att det är ok att pendla till Stockholm/Uppsala för att arbeta? Om det är så är jag övertygad om att vår kommun kan växa med hjälp av lokal politik. Tyvärr inte genom lokal politik allena, det krävs även satsningar på bättre och snabbare kommunikationer med Stockholm i form av dubbelspår på järnvägen. Även om vi kommunpolitiker är djupt engagerade i den frågan så äger vi den inte. Vi äger möjlighet att påverka men besluten ligger utanför kommunen.

Jag tror att Bollnäs och även Söderhamn med sitt läge har förutsättningar för att växa, kanske  upp till 27 000 invånare men troligen inte till 30 000. Mälardalen växer och människor måste bo någonstans. Vi kan erbjuda bostäder i bra lägen, ett rikt och brett kultur och fritidsliv. Det jag tror krävs är att fokusera än mer på att skapa en likvärdig skola där resultaten ligger på en högre nivå än vad de gör idag. Får vi till det och ett dubbelspår har vi de förutsättningar som behövs för en stabil befolkningstillväxt.

Positiv splittring

I dagens tidning kan man läsa att kommunstyrelsens arbetsutskott är splittrat i frågan om en central 7-9 skola på gärdet. Majoriteten vill renovera och oppositionen vill bygga en helt ny skola. Jag väljer ändå att se det med positiva ögon. Det ärr bättre att vi är oense om det än att vi är oense om behovet av en central 7-9 skola. Ingvar Persson (M) förordar en ny skola till skillnad mot hans partikamrat Åsa Äng-Eriksson som varken ser behovet av en ny eller renoverad skola. Hon har ju under vårvintern skrivit ett antal bitska insändare där hon ifrågasätter omdömet hos Barn och Utbildningsnämnden när nämnden förordat en renovering av Gärdesskolan. Jag hoppas på fortsatta konstruktiva diskussioner i frågan. Det ska också bli intressant att se hur moderaterna ställer sig i kommunfullmäktige. Är man splittrade? Kommer Åsa Äng-Eriksson överhuvudtaget delta i beslutet? Jag hoppas det, hon är ju trots allt ett va de moderata toppnamnen. Det jag ser fram emot mest av allt är spaden i backen för en central 7-9 skola. Går allt vägen så kan vi flytta in höstterminen 2015 och det är verkligen på tiden.

Demokrati eller teknokrati?

Vilken typ av politiker vill vi egentligen ha? Egentligen handlar frågan om vilken typ av demokrati vi vill ha. Eller om vi tror att det finns bättre styrelseskick än demokrati....

Läste en insändare i dagens Ljusnan där insändarskribenten ondgör sig över den inkompetens som dagens kommunpolitiker enligt insändarskribenten besitter. Han exemplifierar det med politikerna i socialnämnden och den kritik revisorerna riktat mot socialnämndens styrning. Han menar att vi kommunpolitiker ska ha någon form av ekonomisk examen för att kunna ta politiska uppdrag i kommunens nämnder, framför allt i socialnämnden och BUN. Han jämför sedan med hur det ser ut i privata företag som har ungefär samma omsättning, där det ställs större krav på kompetens. Som om det inte finns privata företag som går dåligt trots kompetent företagsledning......

Det fina med demokrati är att vem som helst kan bli politiker, detta under förutsättning att personen i fråga dels får sitt partis förtroende och att partiet i fråga får väljarnas förtroende. Om insändarskribenten menar att vissa ska exkluderas från politiska uppdrag för att de saknar "rätt" utbildning har vi faktiskt inte längre demokrati. Vad är det som säger att BUN och socialnämnden skulle ha bättre ekonomi om dessa nämnder sköttes av professionella politiker med examen i stället för lekmän?  Risken är stor att vi istället för demokrati får en slags teknokrati. Teknokrati är ett hypotetiskt styrelseskick som bygger på tanken att de som vet bäst ska ha den politiska makten. Politikernas legitimitet härrör då från deras kunskap, expertis eller förmågor. Inte demokrati i egentlig mening eftersom man exkluderar människor med "fel" utbildning eller examen. Det politiska system vi har idag fungerar så att att vi kommunpolitiker är lekmän med politisk kompetens och den professionella kompetensen finns hos tjänstemännen. Gör vi ett dåligt jobb så väljer medborgarna andra partier i kommande val, utser partierna dåliga politiker väljer medborgarna andra partier i kommande val.

Nu är det ju så att vem som helst blir inte kommunalråd, oppositionsråd, BUN-ordförande, socialnämndsordförande eller något annat av kommunens ledande uppdrag. Det ställs stora krav från partiernas sida på förtroende och politisk kompetens. Politisk kompetens är en helt annan kompetens än vad som krävs för att leda ett företag. Processerna ser helt annorlunda ut inom politiken jämfört med hur det ser ut i näringslivet, det är därför inte självklart att en kompetent företagsledare, en kompetent ekonom, en kompetent civilingenjör, en kompetent akademiker per automatik är en bättre politiker och nämndsordförande än en undersköterska, metallarbetare, sjuksköterska, kvalitetssamordnare utan ekonomisk examen. Jag kan däremot garantera insändarskribenten att ingen från mitt part blir nämndsordförande utan att ha politisk kompetens och grundläggande kunskap om kommunal ekonomi oavsett examen.

Frågorna kvarstår därför. Får vi en bättre demokrati om vi exkluderar kompetenta politiker för att de saknar "rätt" examen? Får vi bättre och mer kompetenta politiker om vi exkluderar de som saknar "rätt" examen?

Livskris eller vägval?

Har jag hamnat i en livskris? Eller är det bara ett av livets många vägskäl? Jag har nämnligen bestämt mig för att sälja min båt. Efter ett par års funderande har jag kommit fram till att jag är flugfiskare med visst intresse för gädd och gösfiske. Jag har helt enkelt inte den tid eller engagemang som behövs för att bli den gädd eller gösfiskare jag vill vara. Har kanske fiskat max 10 gånger från båten de senaste två säsongerna och det är för lite i förhållande till vad båten är värd. Hade det varit min gamla båt hade jag haft den kvar, men nu låser den för mycket pengar i förhållande till hur mycket jag använder den. Båten mår därför bättre av att komma till en ägare som kommer att använda den mer än vad jag gjort. Jag har också hittat rätt köpare, det har varit mycket viktigt för mig, en köpare som kan ta hand om båten på rätt sätt, en köpare som vill utveckla den som fiskebåt, en köpare som förstår sig på passionen för fisket.

Beslutet känns därför helt rätt. Lite märkligt känns det i alla fall. Det är första gången i mitt vuxna liv jag inte haft tillgång till en båt. Jag köper nog en gammal husvagn istället och försöker hinna med fler flugfiskeresor. Främst. Ljungan, Hälsingland och Jämtland/Härjedalen. Fjällfisket lockar men det som lockar ännu mer är skogsfisket. Jag känner mig mer hemma i skogen än vad jag gör på fjället. Min väg är flugfiskarens väg. Undrar när nästa vägskäl kommer och vilken väg jag väljer då?

Sommarförälskelse

Kan man bli hopplöst förälskad i en bil? Jag har åkt dit rejält och blivit förälskad i en Mitsubishi Galant från 92 som jag övertagit från min dotter. Den är tänkt att fungera som fiskebil året ut. Lite småfix finns, bla en ny vattenpump och ett läckande bromsrör. Men vilken bil! Japanskt 80-90 tal när det är som bäst. Plast och plysch i en härlig blandning. Amerikansk lyx fast på japanska förpackad i en snygg kaross. Dessutom är den hyfsat bränslesnål. Jag byter nog kamrem också, kanske även avgassystemt. Någon har brutit av den motordrivna radioantennen, kanske jagar jag rätt på en sådan.....Jag vet att det är idiotiskt, jag kommer aldrig att få tillbaka några pengar om jag säljer bilen, men jag trivs så bra med den. Miatan är ingen bil för skogsbilvägar och RAV-4:an drar rätt mycket bensin. Jag har räknat ut att om jag kör tusen mil i sommar med Mitsubishin så är det lönsamt att ha den kvar och reparera den. Dessutom går det att fälla baksätet och sova i bilen om det kniper. Mitsubishi Galant, min sommarförälskelse och fiskebil. Hoppas bara nu inte Miatan blir svartsjuk.

Jag dansar inte

Det här med att vara politiker är inte alltid så lätt. Det är utmaningar i stort och i smått. Ett av "kraven" på mig som jag har svårt att leva upp till är det här med dans. På en del av de konferenser vi har inom parti och arbetarrörelse så brukar kvällen avslutas med dans. Jag dansar inte så jättegärna, särskilt inte styrdans till dåliga coverband. Jag har aldrig lärt mig att dansa styrdans och jag finner inget nöje i att försöka röra mig i takt till musik jag inte tycker om. Det förväntas ändå att jag ska behärska styrdans och att jag ska tycka om att dansa. Tyvärr, jag dansar inte! Säger man så när man blir uppbjuden så anses det strida mot god ton. Ibland kan jag känna dåligt samvete för att jag inte lärt mig dansa. Det känns rätt taskigt att avböja när man blir uppbjuden. Varför kan inte ett nej tack respekteras?

Politikens silly season år 2022

April 2022
Årets silly  season är över och kommunens politiska partier har nu formerat sina lag till kommunfullmäktige. Jan Lahenkorva är tillbaka i kommunpolitiken efter 8 framgångsrika år som regionpolitiker. Uppseendeväckande nog så byter han lag. Erbjudandet från Moderaterna var svårt att motstå även om mitt hjärta alltid kommer att klappa extra för Socialdemokraterna hävdar han. Exakt hur erbjudandet ser ut vill Jan Lahenkorva inte kommentera, men hans gamla parti kunde inte erbjuda varken position eller ekonomiska förutsättningar som Moderaterna erbjudit. Det spelar naturligtvis in svarar Jan Lahenkorva lakoniskt. En annan värvning som skakat om kommunpolitiken är att Olov Nilsson Sträng är tillbaka i moderklubben. Jag kände mig aldrig hemma i Bollnäspartiet motiverar han sin återgång till socialdemokraterna. Jag inledde min karriär i socialdemokraterna och vill nu avsluta min karriär där jag alltid hört hemma säger Olov Nilsson Sträng. I övrigt är det inga stora förändringar i laguppställningarna inför höstens val. Rykten gör dock gällande att valresultatet kan spela in och att nya värvningar kan ske när styrelser och nämnder ska besättas. Tiderna när ideologi och grundvärderingar spelar in försvann helt och hållet efter valet 2018 då det blev stora förändringar i och med att den tidigare moderaten Åsa Äng Eriksson gjorde comeback som BUN-ordförande, numera socialdemokrat och folkpartisten Peter Nordebo bytte till Vänsterpartiet för att kunna behålla sitt uppdrag som vice ordförande i kommunstyrelsen. Idag är jaget viktigare än laget och den enskilde politikerns lyskraft avgör hans status på politikens numera helt öppna marknad.

Tankar från politikens silly season

En bra värvning som vi är jätteglada för säger Olov Nilsson Sträng (BP) med anledning av att den tidigare centerpartisten Irene Frank numera är bollnäspartist. Att en del byter partier är inget konstigt, det finns även socialdemokrater som tidigare varit aktiva i andra partier. Jag har inga synpunkter på vilka som finns på partiernas listor men att uttrycka det i idrottstermer sig gör mig betänksam. Finns det en silly season inom politiken? Min förhoppning är att Olov bara uttryckt sig slarvigt, men jag är inte så säker. Jag vet att bollnäspartister även har försökt värva socialdemokrater till bollnäspartiet. Det kanske är naturligt för ett parti utan ideologi och grundvärderingar att tänka i idrottstermer och värva besvikna politiker som hoppat av sina gamla partier. En bra värvning......

Om bristen på egen lokal politik

Fortsätter att läsa och fundera över oppositionens agerande i Bollnäs kommun. Man måste som sagt var uppträda trovärdigt om man vill få väljarnas förtroende i valet, i alla fall i den bästa av världar. Trots min text om centerpartiet igår så är centern i mina ögon det mest seriösa oppositionspartiet i vår kommun, det finns andra som uppträder annorlunda. I dagens Ljusnan kan man läsa en insändare av Åsa Äng-Eriksson (M) där hon fortsätter att på ett föga konstruktivt sätt kritiserar kommunens nuvarande majoritet. Om man värderar den nuvarande majoriteten enbart efter den nuvarande ekonomiska situation borde det vara ganska lätt att bedriva oppositionspolitik i vår kommun. Kritiken mot den dåliga ekonomin och att det tar för lång tid att komma till rätta med ekonomin är befogad men.....

Om det nu är så att inget händer i vår kommun, att majoriteten saknar en sammanhållen politik och allt annat negativt Åsa Äng-Eriksson påstår borde det vara tämligen enkelt att presentera trovärdiga alternativ till den förda politiken och till den nuvarande majoriteten. Jag förvånas därför på bristen på politik och egna förslag från de lokala moderaternas sida. Inga kraftfulla sparförslag, vare sig i BUN eller i socialnämnden, de egna budgetförslagen inför budget 2014 innehåller inga sparåtgärder eller förändringar i organisationsstrukturen i syfte att frigöra resurser till skolan eller äldreomsorgen om det nu är så att moderaterna anser att dessa verksamheterhar för lite pengar. Man gjorde visserligen ett försök till omfördelning i sitt budgetförslag att ta pengar från skolan (BUN) och övrig kommunal verksamhet och ge till socialnämnden. Anledningen till att man lade det förslaget var att man ville höja skatten med 75 öre i stället för den beslutade skattehöjningen på en krona. Men inte ett enda förslag på hur exempelvis skolan eller teknik och fritidsnämnden ska kunna göra ytterligare besparingar. Inte ett enda konkret förslag.

Åsa Äng-Eriksson drar sig inte ens från att indirekt ge sig på sina partikamrater i BUN för deras beslut att ställa sig bakom förslaget att renovera gärdesskolan. Åsa är nog den politiker som starkast motsätter sig en central kommunal 7-9 skola. Hon anser att Lust & Lära räcker. Hon var också en av få i kommunfullmäktige som motsatte sig kommunfullmäktiges beslut om Framtidens skola trots att hennes partikamrater står bakom beslutet.

Jag delar naturligtvis inte Åsas uppfattning om att den nuvarande majoriteten saknar en sammanhållen politik. Vi har genomdrivit Framtidens skola, vi har startat ett antal insatser mot ungdomsarbetslösheten, vi har säkrat verksamheten på Gumpels, vi är uppmärksammade i riket för hur bra äldreomsorgen fungerar på Gutenberg, vi har blivit årets kulturkommun, vi har sett till att Brotorget åter blivit ett torg, mm. Det hade naturligtvis inte varit möjligt om det saknats en sammanhållen politik. Senast moderaterna hade makten i Bollnäs sprack samarbetet och de tvingades gå i opposition. Läser man insändarna från Åsa Äng-Erikssons och oppositionsrådet Ingvar Perssons så verkar de inte ha lärt sig någonting. Det vore bättre för såväl moderaterna som för oss övriga om moderaterna presenterar sin politik, sina åtgärder för en budget i balans, sina visioner om skolan och det framtida livet i Bollnäs kommun. Då först kan vi diskutera politik på allvar, stöta och blöta våra argument och ge medborgarna möjlighet att pröva och värdera de olika partiernas politik. Att bara gnälla som Åsa och Ingvar gör är i mina ögon inte speciellt trovärdigt. Jag vet att de kan bättre.

Varför skriver jag nu om detta? Jag gör det för att jag vill ha debatt om de olika alternativen i kommunvalet den 14 september. Jag vill att de olika partierna presenterar sina tankar kring hur Bollnäs kan bli en bättre kommun att bo och leva i. Jag vill värdera vår politik mot övriga partiers politik. Jag vill också granska de andra partiernas politik för att tydliggöra styrkorna hos den politik vi i nuvarande majoritet fört samt styrkorna i socialdemokraternas politik inför nästa mandatperiod. Just nu ser jag bara brist på politik från de flesta oppositionspartier.

Om konsten att profilera sig fast man egentligen tycker rätt lika

Att vara i opposition är svårt. Som oppositionspolitiker ska du på ett konstruktivt och förtroendeingivande sätt kritisera den sittande majoriteten samtidigt som du ska presentera fullgoda och bättre alternativ till den förda politiken. I en kommun är det särskilt svårt eftersom majoritet och opposition för det mesta är överens.

Centerpartiet i Bollnäs är överens med oss i majoriteten i de allra flesta skolfrågor. Vi är överens om innehållet i Framtidens skola, vi är överens om behovet av en central 7-9 skola och vi är överens om programstrukturen inom gymnasiet. Därför är det med förvåning jag läser Bengt-Olov Renöfälts (C) insändare om visionen för vår gymnasieskola. Jag och Kristoffer Lindberg skrev för någon vecka sedan en insändare där vi beskrev vår socialdemokratiska vision för den framtida gymnasieskolan i Bollnäs kommun. Vi menar att den ska stå på tre ben. Idrott, kultur och entreprenörskap. Denna vision kritiseras av Renöfält som allt för tunn,  intetsägande och innehållslös. Vi svarar och efterfrågar centerns vision utifrån det faktum att centerpartiet i BUN med Renöfält i spetsen ställt sig bakom den beslutade programstrukturen inom gymnasiet och gymnasiesär. Istället för att beskriva centerpartiets vision för gymnasiet svarar Renöfält i dagens Ljusnan med att återigen kritisera vår vision. "Ni missar chansen att höja attraktionen hos program som ger unga arbeten och försörjer bygden med arbetskraft". Han skriver detta samtidigt som han står bakom beslutet om programstruktur för gymnasieskolan.

Att försöka profilera sig som ett bättre alternativ än nuvarande majoritet men i grunden stå bakom den förda politiken är svårt. Jag konstaterar att centerpartiet i Bollnäs inte har någon vision för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, i alla fall ingen vision som de idag vill visa kommuninvånarna. Den stora skillnaden som jag ser det mellan majoritet och centerpartiet i den lokala skolpolitiken är att Renöfält vill vara i detaljer mer än vad vi i majoriteten vill. Han vill exempelvis (om jag tolkar hans insändare rätt) att en vision för gymnasiet och gymnasiesär ska beskriva vilka program som ska finnas, medan vi socialdemokrater menar (det är ju vår vision som han reagerar på ) att en vision ska visa vad man vill med gymnasiet. Att fastslå en programstruktur i en vision är i mina ögon direkt korkat. Vår ide om att idrott, kultur och entreprenörskap ska bära framtidens gymnasie och gymnasiesärskola i Bollnäs kan fyllas med en programstruktur som är aktuell idag. Om den behöver förändras kan man göra det utan att förändra visionen.

Det är som sagt svårt att bedriva en konstruktiv oppositionspolitik, i synnerhet när man egentligen är helt överens med majoriteten......

Körglädje

Nu är det vår på allvar! Startade Miatan igår och körde hem den från sitt vintergarage. Mungiporna sitter på rätt plats. Jag mår så fantastiskt bra av att sitta i Miatan och lyssna på dess ljud, känna hur den rör sig framåt, en nedväxling och gasen i botten genom en kurva. Detta är något som alla borde få uppleva. Det finns säkert tuffare bilar, men knappast roligare. 100% körglädje i lagliga hastigheter. Hoppas känslan aldrig går över. Väntar nu bara på att värmen kommer så att jag kan fälla suffletten. Det är underbart att känna dofter och höra vårens alla ljud blandas med bilens härliga ljud. Kör mig, det är vår! Skriker bilen, jag gör mitt bästa för att lyda.