Vilken typ av politiker vill vi egentligen ha? Egentligen handlar frågan om vilken typ av demokrati vi vill ha. Eller om vi tror att det finns bättre styrelseskick än demokrati....
Läste en insändare i dagens Ljusnan där insändarskribenten ondgör sig över den inkompetens som dagens kommunpolitiker enligt insändarskribenten besitter. Han exemplifierar det med politikerna i socialnämnden och den kritik revisorerna riktat mot socialnämndens styrning. Han menar att vi kommunpolitiker ska ha någon form av ekonomisk examen för att kunna ta politiska uppdrag i kommunens nämnder, framför allt i socialnämnden och BUN. Han jämför sedan med hur det ser ut i privata företag som har ungefär samma omsättning, där det ställs större krav på kompetens. Som om det inte finns privata företag som går dåligt trots kompetent företagsledning......
Det fina med demokrati är att vem som helst kan bli politiker, detta under förutsättning att personen i fråga dels får sitt partis förtroende och att partiet i fråga får väljarnas förtroende. Om insändarskribenten menar att vissa ska exkluderas från politiska uppdrag för att de saknar "rätt" utbildning har vi faktiskt inte längre demokrati. Vad är det som säger att BUN och socialnämnden skulle ha bättre ekonomi om dessa nämnder sköttes av professionella politiker med examen i stället för lekmän? Risken är stor att vi istället för demokrati får en slags teknokrati. Teknokrati är ett hypotetiskt styrelseskick som bygger på tanken att de som vet bäst ska ha den politiska makten. Politikernas legitimitet härrör då från deras kunskap, expertis eller förmågor. Inte demokrati i egentlig mening eftersom man exkluderar människor med "fel" utbildning eller examen. Det politiska system vi har idag fungerar så att att vi kommunpolitiker är lekmän med politisk kompetens och den professionella kompetensen finns hos tjänstemännen. Gör vi ett dåligt jobb så väljer medborgarna andra partier i kommande val, utser partierna dåliga politiker väljer medborgarna andra partier i kommande val.
Nu är det ju så att vem som helst blir inte kommunalråd, oppositionsråd, BUN-ordförande, socialnämndsordförande eller något annat av kommunens ledande uppdrag. Det ställs stora krav från partiernas sida på förtroende och politisk kompetens. Politisk kompetens är en helt annan kompetens än vad som krävs för att leda ett företag. Processerna ser helt annorlunda ut inom politiken jämfört med hur det ser ut i näringslivet, det är därför inte självklart att en kompetent företagsledare, en kompetent ekonom, en kompetent civilingenjör, en kompetent akademiker per automatik är en bättre politiker och nämndsordförande än en undersköterska, metallarbetare, sjuksköterska, kvalitetssamordnare utan ekonomisk examen. Jag kan däremot garantera insändarskribenten att ingen från mitt part blir nämndsordförande utan att ha politisk kompetens och grundläggande kunskap om kommunal ekonomi oavsett examen.
Frågorna kvarstår därför. Får vi en bättre demokrati om vi exkluderar kompetenta politiker för att de saknar "rätt" examen? Får vi bättre och mer kompetenta politiker om vi exkluderar de som saknar "rätt" examen?
Gud bevare oss väl om man satte upp kravet att att alla kommunpolitiker skulle ha en universitetsexamen i ekonomi som jag själv (inte minst för att bara ekonomi lång ifrån allt bidrar till ett gott samhälle, vilket vissa verkar tro men son verkligheten allt som oftast talar emot). Politik skall vara påverkad av mångfald som skall stötas och blötas efter de förutsättningar som finns och förväntas, det är då den kommer allra flest gott till del. Tyvär är denna mångfald något som det ofta verkar bli allt mindre av i många kommuners politik. Istället för att de som vet mest på olika samhällsområden praktiskt och teoretiskt kommer till tals i en diskussion så är det de som låter mest, har medvunnen eller medärvd politisk makt och pondus som driver utvecklingen utan större hänsyn till andra än den egna gruppen eller egna särintressen (inte sällan samma egna intressen som alltid funnits). I min hemkommun fanns enligt uppgift inte en enda akademiker i kommunfullmäktige för några år sedanoch i bästa fall ett par 40-åringar som välvilligt kan räknas som ungdom. Det är en långsiktig katastrof och så har också kommunen hamnat i en total återvändsgränd med ett par politiskt starke män som sitter i knät på en storskalig liten ekonomisk intressesfär som det alltid varit på bruksorten. Inget nytt under politiken på 80 år, bara mer av gamla samma rävspel på gamla meriter och kunskap med farligt nära eller väl över sista förbrukningsdag...och ungdomen flyr politiken snabbare än en modern politiker flyr undan sitt ansvar när något visar sig börja gå snett. Stort beröm och beundran dock för de politiker som med öppna sinnen sliter arslet av sig med kommunernas långsiktiga väl och ve för ögonen och inte bara ser nästa val som prio 1, 2 och 3 (oavsett partifärg).
SvaraRaderaHej Jan!
SvaraRaderaJag håller med dig. Jag håller också med Per Anders i hans kommentar nedan.
Att kräva ekonomer som styrande i kommuner och landsting vore ren katastrof, både för verksamheterna och för kommuninvånarnas bästa. Ekonomin dock kanske skulle kunna vara något bättre.....
Nä tackar vet jag demokratin där politiker med hjärta och hjärna styr!
Tack!!!
Vänliga hälsningar
Andreas