Anvarslös eller ansvarsfri? Om dåligt omdöme i ett allvarligt läge

Detta blogginlägg önskar jag att jag inte behövdes skrivas. Det som finns inom mig måste helt enkelt ut, det bär mig emot men orden, tankarna och känslorna måste jag få sätta på pränt.

Det finns ett slags vett och etikett inom politiken, ett gemensamt förhållningssätt som bygger på omdöme och omtanke och respekt om varandra och respekt för demokratin. Igår kväll menar jag att oppositionsrådet bröt mot dessa oskrivna regler. Jag känner att jag måste reagera på detta och ge mina synpunkter.

Under gårdagens kommunfullmäktige hanterades bokslutet för 2013 och frågan om ansvarsfrihet för kommunstyrelsen och nämnderna. Kommunens revisorer riktade kritik mot kommunstyrelsen för brister i uppsiktsplikten över nämnderna, mot socialnämnden för brister i ledning och styrning samt mot BUN för fortsatta underskott. Kritiken är befogad, vi har inte klarat av att vidta nödvändiga åtgärder för att åstadkomma en budget i balans. Kommunens revisorer har tre nivåer när man vill rikta kritik mot en nämnd. Samtliga nivåer är allvarliga, det är viktigt att ha detta i minnet. Nivå ett är kritik, nästa nivå är anmärkning och den tredje och allvarligaste kritiken är att föreslå kommunfullmäktige att inte ge en nämnd ansvarsfrihet. Beviljas inte ansvarsfrihet är det för mig självklart nämnden avgår. Man har förverkat kommunfullmäktiges och därigenom medborgarnas förtroende. Kommunstyrelsen, socialnämnden och BUN får kritik, den lägsta nivån. Det är att betrakta som en skarp tillrättavisning.

Det moderata oppositionsrådet Ingvar Persson tog till orda och yrkade på att kommunstyrelsen, socialnämnden, BUN, miljö och byggnämnden samt överförmyndarnämnden inte skulle beviljas ansvarsfrihet på grund av de underskott som nämnderna uppvisat samt för kommunstyrelsens  bristande uppsikt av nämnderna. Ingvar Persson visar genom sitt agerande i mina ögon upp ett synnerligen dåligt omdöme. Att han inte har förtroende för majoriteten är väl en sak, detta har jag full förståelse för, men genom sitt agerande visar han att inte heller har förtroende för kommunens revisorer, för sin partikamrat i kommunrevisionen, han visar genom sitt agerande att han inte har förtroende för sina moderata partikamrater i BUN, socialnämnden och miljö och byggnämnden. I socialnämnden sitter moderaternas första namn på fullmäktigelistan Lena Roos. Är man första namn borde man vara sitt partis kommunalrådskandidat. Anledningen till att Ingvars bristande förtroende för nämnderna spiller över på sina egna är att det inte går att visa att hans partikamrater på ett tillräckligt tydligt sätt tagit avstånd mot de beslut som fattas i nämnderna. Det finns heller inte förslag från moderaterna som kunnat bidra till ett bättre ekonomiskt resultat. Yrkar man på att ansvarsfrihet inte ska beviljas gäller det hela nämnden, inte bara majoriteten.

Den kanske viktigaste egenskap en politiker bör ha är gott omdöme. Gott omdöme ger ofta förtroende. De flesta politiker har gott omdöme, det såg vi inte inte minst under gårdagens debatt. Kritiken vi fick av revisorerna och oppositionen är befogad, inget snack om den saken. Det dåliga omdömet Ingvar visar upp är att yrka på att ansvarsfrihet inte ska beviljas trots att kritiken inte är på en den nivån. Ingen annan från oppositionen yrkade bifall till Ingvars förslag trots att även fler kritiserade majoriteten för det dåliga resultatet. Det visar att övriga oppositionspartier har gott omdöme. Moderaterna som parti borde enligt mig ta ett allvarligt samtal med Ingvar Persson och uppmana honom ta fram sitt goda omdöme som jag är övertygad om finns där.

Jag är så besviken över att oppositionsrådet inte kan bättre, att han drar ett löjets skimmer över oss politiker, över att han med sitt agerande ibland tvingar/lockar oss andra ner i sandlådan fast vi inte vill vara där. En vass opposition och ett vasst oppositionsråd är jätteviktigt för kommunens utveckling. En trött grinig gubbe med dåligt omdöme är det minsta vi behöver.