Förra veckan fiskade jag lax i Orkla. Helt ledig var jag inte. Mail ska läsas och vid behov reageras på oavsett om jag är ledig eller inte, så det blev en del regionsrådsarbete efter laxälven. Trots det är en veckas laxlunk viktig för att skapa balans i mitt stundtals mycket hektiska vardag. Söndagen innebar omställning inför måndagens färd mot Almedalen.
Mitt fokus på årets Almedalsvecka låg på infrastruktur, hållbarhet och energi. För första gången höll jag ett kortare föredrag och deltog i ett panelsamtal. Nervöst men en nyttig erfarenhet. Ämnet var energilagring och bränsleceller. Region Gävleborg och framför allt Sandvikens kommun är mycket uppmärksammade i landet för vårt engagemang inom området omställning och bränsleceller.
Jag är övertygad om att bränsleceller kommer att vara en av hörnstenarna i framtidens hållbara energisystem. Oavsett om vi pratar på hållbara transporter eller el och värme till fastigheter. Den tekniska utvecklingen går snabbt, kanske snabbare än vad vi kan förstå vilket gör att det inom några år med stor sannolikhet kommer att finnas både storskaliga och småskaliga lösningar som kan konkurrera med traditionell elproduktion även ur ett kostnadsperspektiv. Hans-Olof Nilsson i Göteborg har visat att det redan idag är möjligt att med solceller och bränsleceller bli helt självförsörjande på el och värme. Han har byggt en villa som producerar 22 000 kWh. Genom att via bränsleceller tillverka vätgas som lagrar energi sommartid kan den användas vintertid när solcellerna inte ger lika mycket elproduktion är villan helt självförsörjande på el och värme. Idag är det en mycket dyr investering, men priserna på solceller sjunker dramatiskt och man kan nog anta att samma prisfall kommer att ske på bränsleceller och batterier som är huvudkomponenter i en självförsörjande fastighet.
Vad händer med elförsörjningssystemet när bränsleceller för hemmabruk blir lika vanliga som dagens värmepumpar? När det är ekonomiskt intressant för fastighetsägare att installera system som gör fastigheterna helt självförsörjande på el? När man genom liknande system kan producera sin egen vätgas till sin bränslecellsbil? Behövs storskalig (och småskalig) elproduktion som dessutom påverkar miljön negativt på samma sätt som idag? Om de flesta kan bli självförsörjande får vi ett mer robust elsystem som inte påverkas av väder och vind eller annan yttre påverkan.
Jag var naturligtvis också på de seminarier som har en direkt koppling till Region Gävleborg och mina ansvarsområden som regionråd. Elvägen som förhoppningsvis kan gå in i nästa fas, från projekt till skarpt läge. En utbyggd elväg kan bära sig själv vilket gör att vi tänker arbeta för att göra det möjligt. En utbyggd elväg skapar utveckling i länet. Har också deltagit i seminarier som handlat om Botniska korridoren (järnvägen norr om Stockholm) och Ostkustbanan samt haft samtal och knutit kontakter med personer som är viktiga på såväl regional nivå, riksnivå som på EU nivå.
Jag hade på onsdagen ett mycket intressant möte med en organisation som erbjuder ett koncept för förmånscyklar till anställda. Deras erfarenhet är att runt 20-25% av de anställda över tid är intresserade av att skaffa sig en cykel som anställningsförmån. De erbjuder en stor bredd av cyklar som tillfredställer de flestas behov, även elcyklar. Ur ett arbetsgivarperspektiv är det intressant av flera skäl. Om fler cyklar får vi en bättre hälsa, om fler dessutom väljer att cykla till jobbet istället för att ta bilen får vi miljövinster. Behovet av personalparkeringar blir heller inte lika stort. Det är dessutom kostnadsneutralt för oss som arbetsgivare. Som sagt var, ett mycket intressant koncept som är värt att studera närmare.
Jag var också på ett intressant seminarium med tillitsdelegationen. Tillitsdelegationen handlar om att hitta ett nytt sätt att styra och leda offentlig verksamhet, främst inom vård, skola och omsorg. Dagens detaljstyrning och minutjakt leder inte framåt, det tvärtom hämmar utvecklingen av skola vård och omsorg. Vi måste låta proffsen vara proffs och hitta bättre sätt att styra, leda, kvalitetssäkra och följa upp den verksamhet vi politiker är satta att leda och utveckla. Vi får heller inte glömma bort att vårt uppdrag som politiker utgår från medborgarnas behov och förväntningar. Det är inte alltid så att verksamhetens perspektiv är densamma som medborgarnas behov och förväntningar. Därför är vi politiker mycket viktiga.
Ett annat seminarium jag var på handlade om styrning och ledning med fokus på socialdemokratin. Det var tankesmedjan Tiden som presenterade och samtalade om en nyutkommen antologi med titeln ”När skiftet äger rum. Vad händer när den politiska dagordningen ändras?” En bok jag kommer att ägna en del av sommarledigheten att läsa. Seminariet resonerade om samhällsutvecklingen och hur den politiska dagordningen förändrats över tid och vem som ägt problemformuleringsprivilegiet och vem som kommer att äga det i framtiden och varför.
Jag brukar också delta på ett seminarium om vattenkraft, så också detta år. Det är ju en ny lagstiftning på gång. En lagstiftning som syftar till att miljöanpassa vattenkraften. Det är mycket intressant att lyssna till hur olika politiska partier och intresseorganisationer ser på förslaget. Det var tre partier representerade, C, KD och L. Både C:s och KD:s representanter ansåg att förslaget tog för lite hänsyn till ”kulturella och sociala värden” medan Naturskyddsföreningen menar att förslaget tvärtom tar för stor hänsyn till dessa värden. Miljön och den biologiska mångfalden får stå tillbaka i lagförslaget. I alla fall enligt Naturskyddsföreningen. Kommer att använda en del av ledigheten att sätta mig in i lagförslaget. Jag är utifrån vad jag läst om förslaget benägen att hålla med dem. Varför ska man värna småskalig vattenkraft som gör större miljöskada i förhållande till den samhällsnytta den eventuellt gör. Om det redan idag finns bättre och mer miljövänliga sätt att skapa småskalig elproduktion. Varför blunda för att framtiden går åt ett annat håll? Det kommer att med stor sannolikhet bli lägre investeringskostnader i system för solceller och bränsleceller än att bygga om och miljöanpassa småskalig vattenkraft. Då borde det vara självklart att en ny lagstiftning tar hänsyn till det. Tyvärr så tror jag att utvecklingen på solcells och bränslecellsområdet går snabbare än såväl politiker som LRF och vattenkraftlobbyn fattar, vilket kan innebära att en ny lagstiftning för vattenkraften är gammal redan när den börjar att tillämpas. Jag är trots allt ganska glad att det idag på ett ett helt annat sätt går att diskutera baksidorna med vattenkraften. Framtiden tillhör våra vattendrag. De kommer att återställas och den småskaliga vattenkraften som inte behövs kommer att rivas ut. Frågan är inte om, utan när. Jag knotar på och gör vad jag kan för att påverka i frågan och fortsätter att drömma om en helt återställd Galvå, Svartå (Mållongsboån), Kilå och övriga små och stora vattendrag i Hälsingland.
Från laxlunk efter Orkla till Almedalshets stimulerar mig på olika sätt. Jag behöver bägge för att bli en bättre människa och en bättre politiker. Almedalen är ett gyllene tillfälle att förkovra sig som politiker, att träffa för uppdraget viktiga personer samt att knyta nya och upprätthålla viktiga kontakter. Det är mitt tredje besök på Almedalen och de blir ur mitt perspektiv bättre för varje besök. Jag blir bättre på att navigera i evenemangskatalogen och jag blir bättre på att mingla och att knyta kontakter med för mitt uppdrag viktiga personer och organisationer.
Idag har jag ett telefonmöte inbokat. Efter det går jag på sommarledighet. Det känns både skönt och nödvändigt efter en mycket hektisk vinter och vår. Om det blir något sommarblogginlägg vet jag inte. Det kan alltid dyka upp något som kan vara värt att resonera kring.
Hoppas ni får en skön sommar!
