Om upphandling och det viktiga i att ställa krav på arbetsrättliga villkor

Under onsdagens regionfullmäktige riktades kritik mot mig från det moderata oppositionsrådet Patrik Stenvard med anledning av den nya upphandlingen av stadstrafiken i Gävle. Kritiken bestod i att vi i upphandlingsunderlaget ställt krav på såväl arbetsrättsliga villkor som att en större andel av bussarna ska drivas av biogas. Av någon anledning jag inte riktigt förstår verkar han ha ett horn i sidan till Ekogas i Forsbacka som tillverkar biogas av länets matavfall. 

Jag menar att det är riktigt och viktigt att ställa såväl stora miljökrav som arbetsrättsliga villkor när varor och tjänster upphandlas av offentliga organisationer. Upphandling kan vara ett kraftfullt verktyg om det används rätt. Att vi socialdemokrater och moderater har olika syn på arbetsrätt, anställningstrygghet och arbetsmiljö är ju ingen hemlighet så ur det perspektivet är kritiken från det moderata oppositionsrådet självklar.

I fredags träffade jag Kommunal och representanter för busschaufförerna som kör den busstrafik som utgår från Hudiksvall. Det var ett bra och i mina ögon viktigt möte. De beskriver sin vardag, sin yrkesstolthet och den stress som är en konsekvens av tighta tidtabeller och långa arbetspass med långa obetalda uppehållstider. En av chaufförerna menar att bristen på busschaufförer inte enbart kan lösas med att utbilda fler. Det måste också skapas mer attraktiva villkor för busschaufförer, kortare ramtider och mindre stress. Den vardag busschaufförerna beskriver är en direkt konsekvens av hur upphandlingen, dvs avtalet mellan Region Gävleborg och bussbolaget som utför uppdraget är formulerat.

Det jag tänker på när jag tar tåget hem från Hudiksvall är hur viktigt det är att politiken ställer rätt krav när busstrafik och annat ska upphandlas. Jag menar att vi måste hitta en bättre balans mellan pris, kvalitet och andra viktiga kriterier. Efter mötet med busschaufförerna är jag mer övertygad om att vi måste bli bättre på att ställa krav på arbetsvillkor och arbetsmiljö vid upphandling. Vi som upphandlar busstrafik och annat har ett stort ansvar för att säkerställa en god arbetsmiljö för busschaufförerna. Att enbart se till pris kommer troligtvis att i slutändan kosta samhället mer än att ställa arbetsrättsliga krav och krav på en god arbetsmiljö. 

Kritiken från det moderata oppositionsrådet väger i sammanhanget därför tämligen lätt.

Lite om trafiksäkerhet, utveckling och attraktiva bygder

Det har nu gått snart en och en halv månad in i nya mandatperioderna. Regionstyrelsen och nämnderna har kommit igång med sitt arbete. En stor del av den första tiden har ägnats åt utbildning samt att jobba ihop majoritetgrupperna. Nya regionråd och ganska många nya ledamöter i såväl fullmäktige och nämnder gör att utbildningsbehovet är stort. Politik är svårt och att få ihop en så stor grupp som majoritetsgruppen i regionen kräver en del arbete.

Jag fortsätter mitt regionrådsuppdrag och mitt uppdrag som vice ordförande i Hållbarhetsnämnden. Ett nytt uppdrag för mig är att leda regionens demokratiberedning. De frågor jag brinner för utifrån dessa uppdrag är förutom dialogen med väljarna är att skapa bättre förutsättningar för utveckling i hela länet. Bättre förutsättningar för människor, företag och företagande innebär att jag måste utmana urbaniseringen samtidigt som jag måste förhålla mig till det faktum att urbaniseringen påverkar oss mer än vad jag och övriga politiker kan påverka den.

Att arbeta med kollektivtrafik och infrastruktur är därför självklart. En bra kollektivtrafik och en god infrastruktur är ju en förutsättning för att kunna bo och leva i hela länet. Infrastruktur är ju mer än vägar och järnvägar. Det är ju också exempelvis tillgång på fiber, vilket är ganska ojämnt inom länet. 

En fråga som börjar intressera mig mer och mer är trafiksäkerhet och kopplingen mellan trafiksäkerhet, tillgänglighet och förutsättningar för utveckling. Jag tror att vi måste börja se trafiksäkerhet utifrån fler perspektiv. Idag är det stort fokus på vägars utseende och beskaffenhet. Väginvesteringar som görs syftar till att öka trafiksäkerheten, vilket naturligtvis är bra. Tyvärr saknas de medel som krävs för att göra alla vägar mer trafiksäkra. Medel saknas också till cykelvägar i den omfattning de egentligen behövs. Därför menar jag att vi måste tänka annorlunda om vi ska lyckas höja trafiksäkerheten.

 En sak som ofta glöms bort är trafikflödet. Inte trafikflödet på de stora vägarna. Det är ju trafikflödet och den besvärliga trafiksituation det höga trafikflödet på E4 genom länet som motiverar en fyrfältsväg och inte en 2 + 1 väg. Jag menar att vi måste lägga fokus på att ur ett trafiksäkerhetsperspektiv rikta trafikflödet mot de säkraste vägarna och bort från mindre säkra vägar. Jag har förstått att detta kan uppfattas som kontroversiellt eftersom grundsynen är att allmänna vägar ska vara öppen för all trafik.

Jag tänker då främst på den tunga trafiken. Det bör enligt mig anvisas till de mer trafiksäkra huvudvägarna och genomfartsförbud på ”genvägar” och mindre trafiksäkra vägar bör bli regel istället för som det är idag undantag.

Det finns några sådana vägar och bygder i vårt län och jag menar att dessa bygder skulle bli mer attraktiva om man förbjöd tung genomfartstrafik genom dessa bygder. Det tillsammans med satsningar på exempelvis fiber och cykelvägar ger bättre förutsättningar för dessa bygder att leva och utvecklas.

Det exemplet jag känner till bäst är genvägen mellan väg 50 och E4 över Trönö. Behovet av en cykelväg mellan Trönö och Söderhamn är stort, särskilt om man ser på vägens beskaffenhet och Trönö skola. Det är svårt att få till en trafiksäker skolväg till Trönö skola utan en cykelväg och det saknas pengar i Länsplanen för infrastruktur till en cykelväg i Trönö. Det som däremot kan göras utan att det kostar pengar är ett genomfartsförbud för tung trafik. Det skulle öka trafiksäkerheten och troligen också öka attraktiviteten för trönöbygden. 

Jag är övertygad om att det finns fler liknande exempel i vårt län där ett genomfartsförbud för tung trafik inte bara ökar trafiksäkerheten, utan även attraktiviteten för dessa bygder. Ökad attraktivitet borde ge bättre förutsättningar för utveckling.

Jag kommer därför under de närmsta åren jobba för att den tunga trafiken skall hänvisas till huvudstråken och de stora riks och europavägarna.