Beväpna er

Dom tål lite bly i nackarna skrek Ebba Grön i frustration 1979. Punken har aldrig kännetecknats av vacker poesi och väl genomtänkta omskrivningar. Det var rakt på, naivt utan att tveka. Ilska och, frustration skreks ut på i en kaskad av nakna känslor ett sätt som tidigare aldrig skådats. Etablissemanget förfasade sig och fördömde. Idag är de första punkarna mormor och farfar och moralpaniken ligger som en våt filt över vårt land. Överklassen är rädda att förlora de privilegier Reinfeldt och Borg gett dom. Varför upprörs man annars över en gammal Ebbalåt i akustisk tappning i P1 Sommar? Är det moralpanik eller saknar vi fortfarande förmåga att förstå och hantera känslorna i punkens budskap? Jag har i alla fall tagit Ebba Gröns ord på allvar och beväpnat mig. Jag har beväpnat mig med vingar, med sång, med allting som jag längtat och drömde om en gång. Ja, dom tål lite bly i nackarna, blytunga skäl och argument varför ett socialdemokratiskt samhälle är så mycket bättre än ett moderat samhälle. Ja vi vi har beväpnat oss!

Eftersemestertankar

Ska bli skönt att sätta fart på det politiska arbetet efter en lång, skön men allt för varm semester. Jag trivs bäst runt 20 grader. Då har min kropp och själ energi för att göra saker. Min hjärna fungerar helt enkelt inte i denna värme. Kanske är det bra ur återhämtningssynpunkt. Dessutom är det för varmt i vattnet för flugfiske efter lax, öring och harr. Trots att det är semestertider märks det att det är val i september. Almedalen hade fullt valfokus, men även den lokala debatten har präglats av valet i september. Socialnämndens ekonomi har varit i fokus sedan Folkpartiet vill att socialnämnden fattar beslut om att varsla 80 anställda om uppsägning. Min uppfattning är att förslaget är för trubbigt formulerat, men självklart är det så att personal måste sägas upp om socialnämnden ska ha möjlighet att komma tillrätta med sin ekonomi. Alternativet är ju ytterligare skattehöjningar. Oppositionspartierna spretar. Moderaterna säger ingenting och Bollnäspartiet vill ge socialnämnden mer pengar. Pengar som idag inte finns. Tror inte att BP vill höja skatten. De agerar precis så som man kan förvänta sig att ett missnöjespart (som de faktiskt är) ska agera i en sådan här situation. Vänsterpartiet vill inte heller säga upp personal, vilket rimligtvis borde innebära att de är beredda till ytterligare skattehöjningar. De brukar inte rädas skattehöjningar. Jag tror att det krävs en massa insatser, stort som smått. Allt från en effektivisering av administrationen inom bemanningsenheten, organisationsöversyn inom hela socialtjänsten, utvärdering av LOV (eftersom det finns indiktioner på att regelverket för LOV har skapat högre kostnader för administration och verksamhet). Jag kan socialnämndens verksamhet för dåligt för att i detalj kunna bedöma vilka åtgärder eller vilken typ av åtgärder som krävs, men det som hänt inom framför allt äldreomsorgen de senaste åren är LOV och en kommungemensam bemanningsenhet och det verkar då logiskt att fördjupa sig i dessa verksamheter.

Det som gör allt detta svårt är just valet. Det är svårt att nå nödvändig samsyn för de mycket tuffa beslut som krävs inom socialnämndens verksamhet eftersom de flesta lockas med att ta politiska poänger på socialnämndens underskott. Vi har sett det från framför allt moderater och bollnäspartister i insändare under sommaren. Jag önskar två saker, dels att samtliga partier presenterar sina tankar kring hur man kan komma till rätta med socialnämndens ekonomi och dels att vi trots valet kan finna en bred samsyn för de åtgärder som krävs. Om vi ska tillskjuta mer pengar till socialnämnden, var ska vi ta pengarna ifrån? Det är i BUN:s budget de mesta av pengarna finns, ska vi ta pengarna där och istället fortsätta skolans besparingar? Ska vi sluta med en del av vår "frivilliga" verksamhet inom exempelvis kultur och fritid? Jag är övertygad om att vi kan hitta lösningar om vi söker samförstånd inom politiken och om vi dessutom tar tillvara på medarbetarnas tankar och idéer. Om detta inte räcker ska vi naturligtvis diskutera omfördelning från andra nämnder. Skattehöjning är alltid det sista alternativet.

Omställningstankar om vindkraft

Ställer vi verkligen om vårt energiförsörjningssystem när vi bygger ut vindkraften? Läser en insändare skriven av Peter Nordebo (FP) ang Miljö och byggnämndens avslag till vindkraftverk i Arbrå med motiveringen att världsarvet kan hotas. Bakgrunden till insändaren är ett mejl från en kommuninvånare. Kommuninvånaren undrade om hur vi kan ställa om vårt samhälle om vi säger nej till vindkraft. Det är naturligtvis en berättigad fråga. Jag ska ge mitt perspektiv på varför jag delar Peter Nordebos och Miljö och byggnämndens inställning. Jag kan för lite om tekniken bakom vindkraft för att kunna hävda att vindkraften är bra eller dålig, det är idag ointressant utifrån mitt resonemang. Mitt resonemang bygger på omställningstanken. Vi måste ställa om vårt energiförsörjningssystem och vi måste avveckla kärnkraften. Jag menar att jag inte ser att vindkraftutbyggnaden idag bidrar till omställning till ett mer miljövänlig energiförsörjningssystem. Anledningen till min uppfattning är att ingen annan mer miljöfarlig energiproduktion avvecklas i den takt som vindkraften byggs ut.

Jag som är engagerad i vattenmiljö och fiskvandringsvägar i våra rinnande vatten borde ju egentligen applådera en vindkraftutbyggnad. Räknar man på effekt så skulle man exempelvis kunna riva tusen av våra minsta vattenkraftverk, återställa dessa vattendrag från skador orsakade av vattenkraft och flottning och ersätta dessa med 40 moderna vindkraftverk. Dessa tusen vattenkraftverk kan inte lagra energi i dammar och därmed så funkar de ungefär som vindkraftverken, dvs de körs när det finns tillräckligt med vatten i vattendraget. Det rivs knappt ett enda vattenkraftverk i vårt land och det byggs nästan inte en enda fiskväg, ändå byggs vindkraften ut för fullt. Det ligger en vattenverksamhetsutredning på riksdagens bord. En utredning som vill att vattenkraften tar sitt miljöansvar och bygger fiskvägar förbi våra kraftverk utan att för den skull äventyra energiförsörjningen i vårt land. De flesta partier har en ganska avvaktande hållning till den utredningen. Men kärnkraften då? Ska vi inte ställa om till ett kärnkraftfritt samhälle? Då behövs väl vindkraften? Ett vindkraftverk har en livslängd på ca 25 år. Det innebär att de flesta av de vindkraftverk som idag byggs har tjänat ut när kärnkraften avvecklats.

Min slutsats blir därför att vindkraftutbyggnaden som idag pågår för fullt i vårt land bidrar till utbyggnad av vårt energiförsörjningssystem och inte till omställning. En utbyggnad försvårar en framtida omställning till en mer miljövänlig elproduktion. Därför är jag kritisk till vindkraftutbyggnad i den form som sker idag. När det blir beslut i riksdagen om utrivning av de tusen minsta vattenkraftverken, fiskvägar förbi kraftverken i våra älvar, vatten i torrfårorna, återställning av flottningsskador samt avveckling av kärnkraften så kan man hävda att en omställning av vårt energiförsörjningssystem inletts. Då kommer jag att ompröva min inställning till vindkraften.

Demokrati eller teknokrati. Tankar om vem som får bli politiker

Har lite svårt att släppa frågan om politikerarvoden. Inte så mycket nivån på arvodena, utan orsaken till att Bengt-Olov Renöfält (C) vill höja dem. Om jag läser insändare och artiklar rätt så är B-O djupt bekymrad över kommunens ekonomi. Han menar att vi måste bredda politikerutbudet och locka fler yrkesgrupper att ta heltidsuppdrag. Dagens politiker håller inte måttet, de ägnar allt för mycket tid åt personliga vendettor och annat tjafs i stället för att söka gemensamma lösningar på kommunens utmaningar. Politiker med annan (bättre) bakgrund ägnar sig inte åt gnabb och tjafs. Ungefär så tolkar jag orsaken till att han vill höja politikerarvodena. Han har en viktig poäng i att politiken behöver breddas och att inkomst inte ska vara ett hinder för att engagera sig politiskt. Ingen ska behöva förlora ekonomiskt på att vara politiker. Så långt kan jag hålla med. Han tänker på kommunens bästa, men på vägen gör han en rejäl tankevurpa. I alla fall enligt mitt synsätt. Vad är det som säger att välutbildade människor inte ägnar sig åt personliga vendettor, intrigerar mot varandra eller på annat sätt uppträder olämpligt i sina roller som heltidspolitiker? Sen känner jag mig felaktigt utpekad av Renöfält. Varken jag eller någon annan heltidspolitiker från majoriteten ägnar tid åt det som Renöfält anser vara olämpligt.

Vår demokrati vilar på några mycket viktiga fundament. Ett av dessa är åsiktsfrihet och rätten att rösta. En annan är faktiskt att vem som helst kan bli politiker. Det heter förtroendeuppdrag för att man fått andra människors förtroende att utföra ett uppdrag. När det gäller nämndspolitiker så är det respektive parti som gett sina politiker förtroende att vara sitt partis representanter. Om sållningen av uppdragen ska ske på samma sätt som vid anställningar, dvs "rätt" utbildning exkluderar vissa att bli politiker. Är man affärsrådgivare kan man bli heltidspolitiker, men om man är undersköterska, kvalitetsamordnare, butiksbiträde eller byggnadsarbetare göre man sig icke besvär? Då har vi inte längre demokrati utan en slags teknokrati. Det är därför kommunen har förvaltningar som ska stå för verksamhetskompetensen och en politisk organisation som ska stå för den politiska kompetensen. Dessa kompetenser ska inte blandas. Därför tror jag att det är olämpligt att höga kommunala chefer är politiker i den kommun de arbetar i, lika mycket som jag tror att det är olämpligt att sitta i BUN om man är lärare, förskollärare eller rektor. Jag har inga problem med att Bengt-Olov anser att jag och de andra är dåliga heltidspolitiker. Som oppositionsföreträdare ska han granska och kritisera majoritetens politik och även dess politiker. Men om han anser att vi är dåliga för att vi har fel bakgrund, eller för att vi har fel utbildning då blir jag bekymrad. Som om exempelvis en affärsrådgivare med starkt politiskt engagemang per automatik är en bättre politiker än en undersköterska, en kvalitetsamordnare, en sjuksköterska eller en lantbrukare med samma politiska engagemang? Jag tror inte Bengt-Olov Renöfält egentligen tänker så. Jag har lärt känna honom som en klok och engagerad politiker som brinner för skolan och för att utveckla kommunen. Tyvärr kan hans uttalanden i ord och skrift tolkas väldigt elitistiskt, vilket är synd. Jag ser fram emot framtida diskussioner om politikerrollen och politikers förutsättningar.