måndag 29 augusti 2016

Varför jag fortfarande prenumererar på den lokala tidningen

Hade jag inte varit politiker hade jag troligtvis sagt upp prenumerationen av min lokaltidning för flera år sedan. Jag anser att den blivit sämre och att många av nyheterna publiceras "försent". Jag upplever att den lokala bevakningen är sämre, att sportsidorna tappat kvalitét osv. Helgbilagan och kultursidorna är fortfarande läsvärda. Jag fortsätter ändå att prenumerera eftersom jag anser att en lokal tidning har ett mycket viktigt uppdrag, nämligen att granska den lokala makten. Det gör lokalmedia fortfarande, både på nyhetsplats och framför allt på ledarsidan.

Det är ibland jobbigt att bli granskad, men livsnödvändigt för demokratin. Där har den lokala tidningen en mycket viktig roll. Den sakliga granskningen på nyhetsplats och den mer politiska och därför inte alltid lika sakliga granskningen på ledarsidan är nödvändig för den lokala demokratins utveckling. Att jag skriver att ledarsidan inte är lika saklig i sin kritik som granskningen på nyhetsplats ska inte ses som kritik av ledarsidan eller ledarskribenten. En ledarskribent ska ha en politisk agenda och då utgår granskningen från en politisk värdering, vilket är själva syftet med en ledarsida.

Så länge jag är politiker kommer jag med största sannolikhet att fortsätta prenumerera på min lokala tidning även om de lokala inslagen blir färre och publiceras i tidningen än senare än idag. Min prenumeration kan därför ses som ett ställningstagande för den lokala demokratin, dess granskning och därmed den lokala demokratins utveckling.

torsdag 25 augusti 2016

Om nödvändigheten att se och förstå andra perspektiv än mina egna

En av mina fiskekompisar brukar kommentera politik på Facebook. Oftast är det kritik mot förväntade skattehöjningar som enligt honom får förödande konsekvenser för landsbygden. Ibland kryddade med formuleringar som att vi politiker är idioter eller andra nedstötande uttryck. Härom dagen nämndes Stefan Löfven med orden "den f-n".

Jag reagerar ibland och bemöter nedsättande kommentarer om politiker. Det är enligt mig viktigt att skilja på sak och person. Om ett förslag från en politiker upplevs som idiotiskt så beror det oftast på vilken horisont och vilka värderingar man har. Politiker är i allmänhet inte idioter. Eftersom jag och min familj har erfarenheter från att bli kallade idioter pga mitt politiska engagemang reagerar jag på det. Är den där jävla idioten din man, din pappa är sånt min hustru och min dotter fått höra. Hur kan du vara kompis med den där jäveln har någon av mina vänner fått känna på.

Tillbaka till min fiskekompis. Jag brukar fråga hur han vill ha det, om var det bättre när Reinfeldt styrde och man blev utslängd från sjukförsäkringen om man blev långtidssjuk, om det inte är bättre med mer pengar till skolan och högre a-kassa. Jovisst brukar han svara, men just den här skattehöjningen kan väl du inte stå bakom? Jag brukar då beskriva politik som en helhet. Man måste se helheten om man ska kunna värdera det enskilda förslaget. Ja, men ändå. Du kan väl inte stå bakom förslag som slår undan fötterna för oss som bor på landsbygden? Du resonerade lika när det gällde skattehöjningen på drivmedel svarar jag. Hur blev det? 50-100 kr mer i månaden för normalbilisten? 2011 låg bensinpriset på över 14 kr, idag är det lägre. Efter den skattehöjning som skulle bli så förödande...

Har alltid röstat rött, hädanefter blir det blankt. Jaha, då innebär det att du lägger din röst på vinnarna oavsett vilka som vinner. Hur smart är det? Argumenten biter inte på min fiskekompis.

Jag kan villigt erkänna att jag inte gillar allt i regeringens politik. Det är en av anledningarna till att jag är medlem i partiet och engagerad politiskt. Som politiker kan jag påverka besluten, som medlem i partiet kan jag påverka partiet genom att lägga förslag på hur vår politik ska se ut. Jag kan också skriva motioner till vår partikongress i de frågor där jag menar att socialdemokraterna har fel politik. Jag träffar då och då riksdagsledamöter och ministrar då jag tar upp frågor jag tycker partiet och regeringen ska jobba med. Jag ser möjligheterna med politik.

Den som röstar blankt har överlämnat allt detta till andra.

Min fiskekompis har dock en mycket viktig poäng. En poäng som jag trots goda argument inte tar mig förbi. Han är besviken på samhället och på politiken. Det han ser är den stängda affären, postens försämrade service, den nedlagda skolan. De dåliga bussförbindelserna, de dåliga vägarna. Bilar som brinner, människor som tigger. Politiken har slutat leverera. Slutat att leverera framtidshopp. Det skaver och det skaver hårt.

Jag borde lyssna mer på min fiskekompis.

fredag 5 augusti 2016

Reglementen och verkligheten

Regelverk som har till syfte att underlätta för medborgarna, exempelvis skolskjutsreglementen eller sjukresereglementen ska enligt min uppfattning spegla den verklighet medborgarna lever i. Det var därför jag som ordförande i Barn och Utbildningsnämnden drev frågan om skolskjuts för barn till separerade föräldrar till barnens bägge hem. Eftersom delad vårdnad och växelvis boende är normalfallet om föräldrarna separeras borde regelverket för skolskjutsar vara anpassat till det. Så blev det trots att det skulle vara dyrt och i princip omöjligt. Idag är skolskjuts vid växelvis boende en självklarhet. I alla fall i Bollnäs kommun.

Jag tänker ungefär likadant när det gäller Region Gävleborgs sjukresereglemente. Det bör självklart vara anpassat till den verklighet som länets medborgare lever i. Idag utgår regelverket från folkbokföringsadressen. Samtidigt är det vanligt med dubbla boenden. Man har blivit äldre och flyttat mer centralt. Det gamla huset används som sommarboende. Man kanske är särbos och bor ibland hemma och ibland hos sin särbo. Tyvärr ligger ofta regelverken steget efter verkligheten. Så var det med Bollnäs kommuns skolskjutsreglemente en gång i tiden och så är det troligen med Region Gävleborgs sjukresereglemente. Jag blir egentligen inte förvånad när jag läste tidningen om en äldre person som tvingas åka drygt 20 mil istället för sex mil för att kunna genomföra sin sjukresa.

När jag läst artikeln och konstaterat att reglerna inte fungerar bra för den person som som artikeln handlar om kontaktade jag Hållbarhetsnämndens ordförande Karin Jansson (MP). Hon hade tänkt ungefär på samma sätt som jag och svarade mig att vi bör titta på frågan. Hon har läst reglementet och menar att det är fullt möjligt att lösa frågan så att människor som kvinnan i tidningsartikeln handlar om kan ta sig till sin hälsocentral på det smidigaste sättet. Ett dubbelt boende ska inte behöva vara ett problem, särskilt inte om sjukresan blir kortare och smidigare.

Det gick att lösa elevers rätt till skolskjuts vid växelvis boende och det borde gå att göra nödvändiga ändringar i sjukresereglementet så att det fungerar smidigt och enkelt utifrån den verklighet länets medborgare lever i.