Jag älskar kongresser!

På väg hem från partikongressen i Göteborg har jag tid att tänka, fundera och reflektera. Restid är bra tid. De ger nyttig avkoppling för mig i en ganska hektisk vardag. Restiden tvingar så att säga mig att vänta, att gå ner i varv och koppla av. Jag hade i år förmånen att vara på kongressen som åhörare. Det ger en friare roll jämfört med att vara ombud. Jag har kunnat gå till hotellet för att sova i god tid istället för att jobba till efter midnatt, men också möjlighet att lyssna, nätverka och knyta kontakter med partivänner från hela landet. Årets kongress var mycket speciell eftersom den präglades av fredagens terrordåd i Stockholm.

Jag älskar kongresser! Inte bara den socialdemokratiska kongressen utan även andra partiers kongresser, landsmöten eller vad de väljer att kalla dem. Jag brukar följa alla partiers kongresser på tv. Man lär sig väldigt mycket om partierna genom att följa deras kongresser. En kongress visar hur smart och effektiv demokratin är som metod att leda ett parti och ett land på. Gräsrötterna har skrivit motioner, valt kongressombud som försvarar motionerna, som sitter i arbets eller temagrupper som jobbar fram förändringar till partistyrelsens förslag till partiprogram och politiska riktlinjer osv. Sedan debatteras partiprogram, politiska riktlinjer och motioner. Det är allvar, känsla och passion. En kongress förändrar ett partis politik i stort och i smått och därmed ett lands utveckling. Det går en röd tråd och en direkt koppling mellan den enskilde partimedlemmens motion till beslut på kongressen. Genom hårt arbete och genom att förbereda sig väl kan man som gräsrot förändra sitt partis politik. Kongresser är i mina ögon vackra. Demokratin är vacker, men också skör.

Mitt engagemang för en miljöanpassning av vattenkraften, för fiskvägar och för återställning av vattendrag efter flottledsrensning är ett exempel på hur jag genom hårt arbete och stort tålamod bidragit till påverka partiets hållning i dessa frågor. När jag började jobba med dessa frågor i partiet för 10-15 år sedan kände jag mig ganska ensam. Visserligen fanns redan då en överenskommelse mellan kommunalråden efter Ljusnan/Voxnan att det ska tillskapas fiskvägar förbi kraftverken i Ljusnan/Voxnan, men engagemanget och kunskapen i mitt parti var synnerligen begränsad. Jag började driva frågan i partiet lokalt, på distriktsnivå genom att skriva motioner till distriktkongressen, genom att uppvakta riksdagsledamöter och andra politiker. Jag har när tillfälle getts pratat med ministrar, EU-parlamentariker, Länsstyrelsen osv. Jag har skrivit insändare, deltagit på debatter, medverkat på samråd, miljödomstolar mm.

Ifjol skrev jag en motion om behovet av miljöanpassning/avveckling av den småskaliga vattenkraften till vår distriktkongress. Utan min vetskap gästades distriktkongressen av energiminister Ibrahim Baylan. Jag höll därför ett långt anförande där jag förklarade relationen mellan miljöskadan och samhällsnyttan med den småskaliga vattenkraften och att samhällsnyttan inte längre kan försvara den miljöskada den småskaliga vattenkraften gör för livet i de små vattendragen. Ministern lyssnade och han kom fram till mig efter mitt anförande och berättade att ett nytt lagförslag var på gång. Till årets kongress skrev jag en liknande motion där jag påtalar behovet av en omställningsfond för den småskaliga vattenkraften. Ägare av småskalig vattenkraft ska kunna söka medel ur en sådan fond för att kunna avveckla eller miljöanpassa sina kraftverk.

I kongresshandlingarna och i partistyrelsens yttrande nämner man behovet av en sådan fond, att vattenkraften måste anpassas till modern miljölagstiftning, att EU:s vattendirektiv måste efterlevas, men också att tillståndsansökningarna måste bli enklare. Partistyrelsen föreslår därefter att min motion ska besvaras. Kongressen vill dock inte gå så långt att man vill avskaffa den småskaliga vattenkraften, vilket jag inte heller förväntat mig. Jag ser det hur som helst som en framgång. På kongressen finns också de som vill annat, att den småskaliga vattenkraften inte ska behöva underkasta sig modern miljölagstiftning, att kraftverksägarnas intressen ska väga högre än miljöintresset och därmed behovet av en miljöanpassning av den småskaliga vattenkraften. Dessa tankar avslogs av kongressen och kongressen ställer sig bakom de tankar som ligger bakom min motion. Det har tagit 15 år av hårt arbete att förändra partiets syn på vattenkraften. Jag har självklart haft stor hjälp av sportfiskare, älvräddare och likasinnade partivänner men jag är övertygad om att det tagit längre tid för partiet att ändra sin syn om inte jag drivit på i frågan.

Samma sak händer i många andra frågor, allt från att arbetsgivaren ska tillhandahålla arbetskläder där basala hygienkrav kräver det till förbud för bottentrålning efter räkor till frågor om vinster i välfärden och integration.

Jag älskar kongresser! Jag älskar demokrati!

Träningsabstinens och irritation

Har känt mig stressad och lättirriterad en längre tid. En ovan känsla. Det borde vara tvärtom. Ljuset är tillbaka, min nya sportbil är hemma och mitt nya flugspö är på gång. Jag har varit irriterad även förr, men då har det funnits orsaker. Är det som jag tror har jag nått en ny fas i mitt liv. Jag misstänker att jag drabbats av träningsabstinens! Jag har inte motionerat sen jag ställde undan längdskidorna. Det tillsammans med ett valberedningsuppdrag som jag inte kunnat utföra på det sätt jag önskat har stressat mig. Har jag rätt betyder det att själen (och kroppen) kräver motion för att må så bra som jag önskar.

Jag kände det tydligt på Hållbarhetsnämnden igår. Jag irriterade mig på Sjukvårdspartiets Kent Olsson som kommer med påståenden om sjukresor och färdtjänst som han inte kan belägga. Han hävdar att 8 av 10 resor är försenade. Jag ifrågasatte hans påstående och han svarade "Menar du att Arbetarbladet ljuger?". Vem som ljuger vet jag inte men vår statistik visar att förseningarna inom sjukresor/färdtjänst för närvarande på 6.7%...

I helgen begår jag flugfiskepremiär på Lilla Malma utanför Malmköping. Det och en portion självdisciplin som gör att jag kommer igång med barmarksträningen kanske gör att oron i kroppen släpper.

Om lyssnande ledarskap i teori och praktik

Det moderata oppositionsrådet Patrik Stenvard har för vana att i regionfullmäktiges talarstol prata om att han och Moderaterna står för ett lysssnande ledarskap. Han säger sig att Moderaterna har örat mot de verksamheter man vill leda och att det i sin tur innebär att man får verksamhetens synpunkter med i de politiska besluten. Sånt är lätt att säga i fullmäktiges talarstol, men betydligt svårare att stå för i handling.

Som ni säkert känner till är Patrik Stenvard också kommunfullmäktiges ordförande i Gävle, vilket innebär att han som en av Gävles mäktigaste politiker har alla möjligheter i världen att visa hur han och Moderaterna praktiserar sitt lyssnande ledarskap. Jag måste säga att han visar det med bravur. Gävle kommun står inför samma verklighet som många andra kommuner. Man måste anpassa budget till en ekonomisk verklighet, dvs genomföra stora besparingar. Det moderatledda Gävle väljer då att bland annat sälja en del fastigheter som enligt Moderaterna inte är kommunal kärnverksamhet. Det är allt från lägergårdar till campingplatser och samlingslokaler. Jag har inga synpunkter på det, det är vad man kan förvänta sig av moderater. De vill ju ha en så kallad nattväktarstat. Det som däremot förvånar är bristen på dialog med de berörda, de som idag bedriver verksamhet i de lokaler Moderaterna har för avsikt att sälja. De som berörs får läsa om förslagen via media. Moderaterna, i alla fall Patrik Stenvard säger ju sig stå för ett lyssnande ledarskap...

Min slutsats är att Patrik Stenvards och Moderaternas lyssnande ledarskap endast fungerar i ord, i opposition. När det kommer till handling visar det sig att det lyssnande ledarskapet bara är retorik. Att lyssna på och med de som berörs av besluten visar Stenvards moderater noll intresse av i Gävle kommun. Vad är det som säger att det blir annorlunda om Stenvards moderater får styra i Region Gävleborg?