Jag älskar kongresser!

På väg hem från partikongressen i Göteborg har jag tid att tänka, fundera och reflektera. Restid är bra tid. De ger nyttig avkoppling för mig i en ganska hektisk vardag. Restiden tvingar så att säga mig att vänta, att gå ner i varv och koppla av. Jag hade i år förmånen att vara på kongressen som åhörare. Det ger en friare roll jämfört med att vara ombud. Jag har kunnat gå till hotellet för att sova i god tid istället för att jobba till efter midnatt, men också möjlighet att lyssna, nätverka och knyta kontakter med partivänner från hela landet. Årets kongress var mycket speciell eftersom den präglades av fredagens terrordåd i Stockholm.

Jag älskar kongresser! Inte bara den socialdemokratiska kongressen utan även andra partiers kongresser, landsmöten eller vad de väljer att kalla dem. Jag brukar följa alla partiers kongresser på tv. Man lär sig väldigt mycket om partierna genom att följa deras kongresser. En kongress visar hur smart och effektiv demokratin är som metod att leda ett parti och ett land på. Gräsrötterna har skrivit motioner, valt kongressombud som försvarar motionerna, som sitter i arbets eller temagrupper som jobbar fram förändringar till partistyrelsens förslag till partiprogram och politiska riktlinjer osv. Sedan debatteras partiprogram, politiska riktlinjer och motioner. Det är allvar, känsla och passion. En kongress förändrar ett partis politik i stort och i smått och därmed ett lands utveckling. Det går en röd tråd och en direkt koppling mellan den enskilde partimedlemmens motion till beslut på kongressen. Genom hårt arbete och genom att förbereda sig väl kan man som gräsrot förändra sitt partis politik. Kongresser är i mina ögon vackra. Demokratin är vacker, men också skör.

Mitt engagemang för en miljöanpassning av vattenkraften, för fiskvägar och för återställning av vattendrag efter flottledsrensning är ett exempel på hur jag genom hårt arbete och stort tålamod bidragit till påverka partiets hållning i dessa frågor. När jag började jobba med dessa frågor i partiet för 10-15 år sedan kände jag mig ganska ensam. Visserligen fanns redan då en överenskommelse mellan kommunalråden efter Ljusnan/Voxnan att det ska tillskapas fiskvägar förbi kraftverken i Ljusnan/Voxnan, men engagemanget och kunskapen i mitt parti var synnerligen begränsad. Jag började driva frågan i partiet lokalt, på distriktsnivå genom att skriva motioner till distriktkongressen, genom att uppvakta riksdagsledamöter och andra politiker. Jag har när tillfälle getts pratat med ministrar, EU-parlamentariker, Länsstyrelsen osv. Jag har skrivit insändare, deltagit på debatter, medverkat på samråd, miljödomstolar mm.

Ifjol skrev jag en motion om behovet av miljöanpassning/avveckling av den småskaliga vattenkraften till vår distriktkongress. Utan min vetskap gästades distriktkongressen av energiminister Ibrahim Baylan. Jag höll därför ett långt anförande där jag förklarade relationen mellan miljöskadan och samhällsnyttan med den småskaliga vattenkraften och att samhällsnyttan inte längre kan försvara den miljöskada den småskaliga vattenkraften gör för livet i de små vattendragen. Ministern lyssnade och han kom fram till mig efter mitt anförande och berättade att ett nytt lagförslag var på gång. Till årets kongress skrev jag en liknande motion där jag påtalar behovet av en omställningsfond för den småskaliga vattenkraften. Ägare av småskalig vattenkraft ska kunna söka medel ur en sådan fond för att kunna avveckla eller miljöanpassa sina kraftverk.

I kongresshandlingarna och i partistyrelsens yttrande nämner man behovet av en sådan fond, att vattenkraften måste anpassas till modern miljölagstiftning, att EU:s vattendirektiv måste efterlevas, men också att tillståndsansökningarna måste bli enklare. Partistyrelsen föreslår därefter att min motion ska besvaras. Kongressen vill dock inte gå så långt att man vill avskaffa den småskaliga vattenkraften, vilket jag inte heller förväntat mig. Jag ser det hur som helst som en framgång. På kongressen finns också de som vill annat, att den småskaliga vattenkraften inte ska behöva underkasta sig modern miljölagstiftning, att kraftverksägarnas intressen ska väga högre än miljöintresset och därmed behovet av en miljöanpassning av den småskaliga vattenkraften. Dessa tankar avslogs av kongressen och kongressen ställer sig bakom de tankar som ligger bakom min motion. Det har tagit 15 år av hårt arbete att förändra partiets syn på vattenkraften. Jag har självklart haft stor hjälp av sportfiskare, älvräddare och likasinnade partivänner men jag är övertygad om att det tagit längre tid för partiet att ändra sin syn om inte jag drivit på i frågan.

Samma sak händer i många andra frågor, allt från att arbetsgivaren ska tillhandahålla arbetskläder där basala hygienkrav kräver det till förbud för bottentrålning efter räkor till frågor om vinster i välfärden och integration.

Jag älskar kongresser! Jag älskar demokrati!