Om att hålla i sina intressen utanför politiken

Jag har många intressen, vilket ibland känns som en förbannelse. 

Flugfiske och politik är mina främsta intressen, men jag gillar också längdskidåkning, mountainbikecykling och bilar. Tiden räcker därför inte till för allt jag vill göra, vilket gör att jag ibland känner mig aningen frustrerad. Samtidigt är jag glad att jag har alla mina intressen. De skänker mig både stimulans och möten med människor jag annars inte har träffat. Man kan säga att jag kopplar av genom att inte hinna med allt jag drömmer om att göra. 

Ett intresse jag nästan släppt helt och hållet är mitt musikintresse. Det är främst av två skäl. För det första hinner jag inte hänga med inom det som händer inom musiken på sådant sätt att jag finner ny musik och nya artister som berör mig. För det andra är jag inte helt klar med den musik och de artister jag växte upp med, de som gjorde mig till den jag är. Den tiden var kanske den viktigaste perioden i mitt liv och musiken jag växte upp med betydde en gång allt, och den påverkar än idag en del av mina val och ställningstaganden. Det innebär inte att jag längtar tillbaka. Den tiden var samtidigt oerhört jobbig. Jag passade inte in någonstans och allt jag gjorde, kände och upplevde ifrågasattes av min omgivning. En god vän brukar kalla den tiden för ”den gamla onda tiden.” Jag har alltid haft blicken riktad framåt även om om min backspegel finns där framför mig som en påminnelse. Jag kan bli sentimental av gamla låtar, men aldrig nostalgisk. Det är i stort sett bara Thåström av dagens artister som har förmågan att beröra mig på djupet. En och annan låt med andra av dagens artister kan naturligtvis beröra. Såg en film om Silvana Imam för ett tag sedan och inser att om jag fortfarande varit musikintresserad hade hon varit en artist jag lyssnat på. Såväl hennes musik som attityd berör. Att jag släppt musiken som intresse betyder inte att jag slutat att lyssna på musik, tvärtom. Men det är mest gammal musik jag lyssnar på.

Politiken är mitt huvudintresse och jag har under mer än tio år anpassat mitt liv utifrån politikens villkor. Det har för det mesta fungerat bra även om det ibland blir olyckliga krockar. Samtidigt som politiken är oerhört rolig och stimulerande är den hektisk och ibland mycket stressande. Därför blir mina andra intressen viktiga så att jag kan koppla av och behålla någon form av inre balans.

Den här hösten har det i stort sett bara handlat om valrörelse, vilket naturligtvis gått ut över mina övriga intressen. Jag ser det inte som något problem eftersom det är val endast var fjärde år om man undantar kyrkoval och EU-parlamentsval som inte kräver lika mycket tid.

För några år sedan rensade jag bland mina fiskeintressen, smalnade av mitt fiske till enbart flugfiske. Jag sålde min båt och det mesta av min gädd och gösfiskeutrustning. Anledningen var att jag inte hann med att fiska i den utsträckning jag önskade. Jag köpte istället en gammal husvagn. Ett beslut jag inte ångrat.

Fördelen med flugfisket är att det är så mycket mer än endast själva fisket. Det handlar för min del om allt från flugbindning, spöbyggnad till litteratur och miljöengagemang. Det innebär att jag exempelvis kan läsa flugfiskeböcker när jag är på resa som politiker. Jag har en del introverta drag och då passar flugfisket perfekt. Flugfisket gör att jag kan gräva ner mig i mig själv där flugfiskets alla delar blir nycklar till mitt inre. Det skulle vara möjligt att ägna all tid åt flugfisket och ändå inte hinna med allt som flugfiskehobbyn innehåller. Därför har jag smalnat av flugfisket till att enbart handla om att fiska efter det som förr kallades ädelfisk och då helst med klassiska våt och torrflugor. Dessutom fiskar jag en del lax och havsöring. En gren av mitt flugfiskeintresse är intresset för Hans Lidman och hans författarskap. Många av hans noveller och fiskeböcker har än idag ett värde att läsa. Det är ur ett fiskeperspektiv god tidlös litteratur. En konsekvens av mitt flugfiskeintresse är att jag blivit mer och mer intresserad av att skriva. Jag skriver en del om mitt fiske. Mest tankar och resonemang jag håller för mig själv men en del av texterna hamnar i min flugfiskeblogg. Min dröm är att kunna skriva om livets viktiga frågor i form av noveller där fisket bildar en fond för den egentliga berättelsen.

Det är lite samma sak med mitt bilintresse. Jag har en Mazda MX-5 Miata från 99 som behöver en del kärlek. Jag skulle kunna ägna vintrarna åt att snygga till den och hålla den i gott skick. Allt från rent kosmetiska grejer till saker som förbättrar väghållning och trafiksäkerhet. Dessutom har Miataklubben en bra verksamhet som gör att somrarna kan ägnas åt bilträffar och andra trevliga sammankomster. Jag valde istället att köpa en så pass fin bil att det i stort sett räcker med tvätt och vanlig service för att hålla den i fint skick. Några i mina ögon helt nödvändiga uppgraderingar har jag ändå gjort. Lägre fjädring samt vita fartränder. Sportbilar är liksom flugfisket som gjort för att anpassas till sportbilägarens personliga stil. Tyvärr krockar en del träffar med mitt flugfiske och då prioriterar jag för det mesta flugfisket. Hade jag tillgång till ett garage är jag övertygad om att jag skruvat mer på Miatan under vintrarna.

Vintertid åker jag istället längdskidor. Det är skönt och avkopplande och bonusen är motion och en kropp och själ som mår bra. Jag är dock inte intresserad av träning. Därför kommer jag aldrig att bli en duktig skidåkare. Vasalopp och annat lockar därför inte särskilt mycket. Samma sak gäller mountainbikecykling. Jag skaffade en mountainbike i våras i förhoppningen om att den skulle ge samma avkoppling som längdskidåkningen ger. Mina perspektiv är mer som Peter Axmans (ni kanske minns hans artiklar i Ljusnan) filosoferande på cykel än prestationer, fast utan musik i lurarna. Jag föredrar omgivningens ljud. I och med att jag cyklar mest stigar och skogsvägar slipper jag trafikbuller. Faktum är att cyklingen är nästan roligare än skidåkningen.

Mina intressen har en för mig viktig gemensam nämnare. Drömmar. För mig är drömmar viktiga, lite av livsluften i mitt liv. Mina drömmar drar mig framåt i livet. Drömmen om en bättre värld, drömmen om den fulländade fisketuren, drömmarna musiken ger, dagdrömmeriet och filosoferandet i skidspåret eller på cykelturen. Utan drömmar förlorar livet mening.

Förbannelsen ligger i att intressena tränger ut varandra. Jag har svårt att finna den balans mellan de olika intressena jag eftersträvar. Politiken tränger undan träffarna med den sk Måndagsgruppen som träffas måndagkvällar och som jobbar med miljö och fiskerelaterade frågor, frågor som ligger mycket nära mitt hjärta. Jag hinner inte heller att vara med och hjälpa till med det biotopvårdsarbete som just nu pågår i Klumpströmmen.

Skidåkningen och cyklingen är lättare att hantera. Det går nästan alltid att hinna med ett par timmar i skidspåret eller i skogen. Det kan man göra när man har tid över.

Men jag vet att det kommer en dag då politiken kommer att ta mindre tid än vad den gör idag. Det är en av anledningarna till att jag håller i mina andra intressen. Politik bygger på engagemang och förtroende. Politik är fantastiskt roligt, utvecklande och absolut rätt plats för en bekräftelseknarkare som jag. En dag tar det slut och har man då släppt alla andra intressen är risken stor att livet förlorar sin mening. 

Därför väljer jag att leva med de många intressenas förbannelse ett tag till.

Om avväganden vid uttalanden i media

Veckan har som vanligt varit intensiv. Den har dominerats av regeringsfrågan, moderaternas och kristdemokraternas budget och Brexit. Den nya budgeten oroar på många sätt. Samtidigt som man varit överens om hur en övergångsbudget ska hanteras väljer M och KD att tillsammans med SD ändå att driva igenom in en dåligt genomarbetad budget. 

För min del har veckan innehållit en del möten. I måndags var jag i Ljusdal och pratade om en ny genomfart för ny 84 i genom Ljusdal tillsammans med partikamrater. Vi har också haft mandatperiodens sista sammanträde med Hållbarhetsnämnden, avtackning av regionråden Hanna Karin Linck och Alf Norberg, samt inlett överlämningsarbetet av ledningen av Hållbarhetsnämnden till den nya ordföranden Fredrik Jönsson Åberg. 

Politik kan ibland vara knepigt. Särskilt när vi i media ska kommentera myndighetsutövning vi är ansvariga över. I veckan kommenterade jag ett färdtjänstärende och när jag kommenterar enskilda ärenden som handlar om myndighetsutövning försöker jag vara så neutral som möjligt. Det kan göra att jag framstår som kall, hård och okänslig, vilket naturligtvis inte är sant. Ärendet handlar om en person som tidigare haft färdtjänst men nu blivit nekad efter en operation som lett till en medicinsk bedömning att personen inte längre anses ha en funktionsnedsättning i sådan omfattning att hon inte längre har rätt till färdtjänst. Det leder till att hon inte kan handla på egen hand, hälsa på släkt och vänner osv. Regelverket upplevs därför som fyrkantigt och omänskligt, vilket i viss mån kan stämma.

Vårt regelverk för färdtjänst utgår från lagen om färdtjänst och den är mycket tydlig. För att ha rätt till färdtjänst måste man ha ett icke tillfälligt funktionshinder. Med icke tillfälligt räknas ett funktionshinder som är längre än tre månader. Det finns dock ingenting som hindrar oss att ha ett regelverk som är mer generöst än vad lagen säger.

De regelverk och tillämpningsanvisningar vi har är dessutom fastställda av respektive kommunfullmäktige som ingår samarbetet om färdtjänst, Bollnäs, Nordanstig, Ockelbo och Söderhamns kommuner. Lite förenklat kan man säga att Region Gävleborg fattar på uppdrag av fem kommuner beslut i färdtjänstärenden och kostnaden för färdtjänst belastar respektive kommun. Det betyder att förändringar i regelverk eller tillämpningsansvisningar måste godkännas av dessa kommuner eftersom ett mer generöst regelverk innebär högre kostnader för kommunen. Jag kan därför inte direkt i media lova att  vi ska se över regelverket innan jag diskuterat frågan med kommunerna.

Som politiker kan jag naturligtvis inte överpröva ett läkarutlåtande lika lite som att jag kan överpröva handläggarens professionella bedömning av ärendet men jag äger rätt att föreslå förändringar antingen i regelverk eller i tillämpning av nuvarande regelverk så att det ligger i linje med hur vi vill att samhället ska utvecklas. Om vi verkligen vill att äldre och människor som har lite svårt att röra sig ska kunna bo hemma istället för på äldreboenden behöver vi säkerställa att såväl regler för hemtjänst, hjälpmedel och även för färdtjänst underlättar för den enskilde att kunna bo hemma och leva ett så rikt liv som möjligt.

Om omständigheterna i det här fallet motiverar oss att se över regelverket kan jag i dagsläget inte säga, särskilt inte i media när jag endast har reporterns bild av vad som hänt. Jag valde därför att uttala mig allmänt och ganska svävande, vilket i sedvanlig ordning gav en del obehagliga kommentarer på sociala medier. Kommentarer jag lärt mig leva med. Fallet pekar dock på en del  frågetecken som gör att vi bör ta oss en rejäl funderare om regelverket är relevant eller inte. Om man kan gå 400 meter, vilket läkarutlåtandet i artikeln påstås hävda men inte 1200 meter, vilket är avståndet till närmsta busshållsplats, kan man då med stöd av läkarutlåtandet hävda att personen i fråga inte har ett ”icke tillfälligt funktionshinder” som lagen anger som skäl till att beviljas färdtjänst? 

Jag för upp frågan på min att göralista, vilket innebär att jag måste kontakta politiker i kommunen och fråga dem hur de ser på tillämpningsföreskrifterna för hemtjänst.

Tack och hej!

Idag var det en dag med blandade känslor. Vi hade mandatperiodens sista sammanträde med Hållbarhetsnämnden. Frågor på agendan var bland annat Trafikplan 2020 och nya regler för riksfärdtjänst och färdtjänst. Ett informationsärende där beslut fattas på nästa sammanträde för att sedan vandra hela vägen upp till regionfullmäktige. Tanken är att det ska vara samma regler för riksfärdtjänst och färdtjänst i hela länet. Så långt ett vanligt sammanträde.

Det som gör det känslosamt var att att många i nämnden slutar, inklusive dess ordförande Karin Jansson (MP). Slutar gör också hållbarhetsdirektören. Jag tänker att politiken ibland är hård. Politiker siktar alltid mot framtiden och ämbetet är viktigare än människorna som innehar uppdraget. Det gör att några tvingas att sluta mot sin egen vilja. Jag har trivts oerhört bra i nämnden, med ledamöterna och dess ordförande Karin Jansson. Jag kommer därför att sakna Karin och övriga i nämnden samtidigt som jag ser fram emot nästa mandatperiods arbete i nämnden och samarbetet med nämndens nya ledamöter med nya ordförande Fredrik Jönsson Åberg (V).

Jag vill med dessa ord tacka Karin, övriga ledamöter i nämnden samt hållbarhetsdirektören för den här mandatperioden samt önska dem lycka till i sina framtida uppdrag.

Omvald. Nu börjar arbetet.

Avslutar en mycket intensiv vecka med att på sätt och vis gå i mål. Det började i måndags med kommunfullmäktige där vi valde kommunledning i form av styrelser och nämnder och man kan säga att det avslutades torsdag eftermiddag i regionfullmäktige med samma sorts val.

Jag blev omvald till regionråd och vice ordförande i hållbarhetsnämnden samt nyvald till ordförande för regionfullmäktiges demokratiberedning. Det innebär att jag har en ganska god aning om vad jag ska ägna mig åt under kommande fyra år. Att skriver en ganska god aning beror naturligtvis på att det är näst intill omöjligt att förutse i detalj vad som kommer att hända. Det är tjusningen med att syssla med politik. Det jag styrs av är mitt partis regionala valprogram samt den framförhandlade överenskommelsen mellan majoritetens partier. Där finns inriktningen för mina uppdrag. 

Jag har under de gångna fyra åren trivts otroligt bra i min roll som regionråd. De frågor jag jobbat med har varit mycket komplexa och jag har lärt mig otroligt mycket. Vi i den politiska majoriteten har också åstadkommit en hel del inom mina ansvarsområden. Kollektivtrafiken är numera fossilfri, vi har byggt ut den med nya linjer och fler turer. Vi har beslutat om timmestrafik på Ostkustbanan och på Norra stambanan, vilket inleds den 9 dec i år. Vi har jobbat hårt för att få järnvägsinvesteringar, vilket resulterat i 1,7 miljarder extra till det som kallas Gävle Kringlan. Vi har jobbat för att Botniska korridoren ska bli en del av järvägskorridoren mellan Palermo och Stockholm, vilket ser ut att bli av. Det innebär också mer investeringsmedel till järnvägsinvesteringar i Norrland. Vi har jobbat fram ett av landets vassaste folkhälsoprogram, vi har påbörjat omställningen av regionens fordonspark till fossilfria och utsläppsfria fordon. Vi har också inlett den största investeringen i våra sjukhuslokaler på många år, det vi kallar för Framtidsbygget. Mycket återstår naturligtvis att göra och därför är jag oerhört taggad över förmånen att få fortsätta mitt regionrådsuppdrag.

Rent konkret innebär det att regionsrådsuppdraget styr mitt liv. Uppdraget avgör mina prioriteringar i vardagen. Det innebär att jag alltid måste utgå från regionrådsuppdraget när jag prioriterar. Det gör att jag måste prioritera bort exempelvis kommunfullmäktige och partiinterna möten de gånger dessa krockar med regionrådsuppdraget. Jag kan heller inte ta på mig uppdrag där det kan finnas intressekonflikter, exempelvis uppdrag inom en kommunal nämnd.

Samtidigt är det en stor frihet att vara heltidsarvoderad politiker. Jag kan med god planering styra min tid så att jag får ihop mitt liv utan att det blir allt för stressigt. Jag vet efter 10 år som heltidspolitiker att det periodvis kan vara mycket intensivt och stressigt. Jag har därför lärt mig att boka in ”hål” i min kalender där jag får tid för återhämtning och reflektioner. Ibland räcker det med tågresorna till och från Gävle och ibland krävs lite mer. Några dagars fiske och husvagnsliv brukar räcka, eller skidåkning vintertid. Laxveckan v 26 är näst intill helig och årets kanske viktigaste vecka i det hänseendet.

I och med att vi så att säga gått i mål genom att vi valt regionledning kan jag tillsammans med övriga i majoriteten på allvar påbörja nästa fyra års politiska arbete. Ett arbete som inleddes efter valet  med att förhandla fram en politisk majoritet och en politisk överenskommelse.

Jag är laddad till tusen!

En infrastrukturvecka.

Mitt kanske främsta uppdrag som regionpolitiker är att verka för att det ska vara möjligt att bo och verka i hela länet. Infrastruktur och kollektivtrafik är två viktiga ingredienser för detta. Det tillsammans med omställningen till ett mer hållbart samhälle. Denna vecka har fokus varit på infrastrukturfrågor, närmare bestämt järnvägsinfrastruktur ur ett transregionalt perspektiv. Vi har haft ett par möten i Gävle tillsammans med regioner runt Östersjön i grupperingar med namn som Tentacle och Baltic Sea Commission Transport Working Group. Det har handlat om att arbeta gemensamt för att få mer resurser till järnvägsinvesteringar. Dessa möten hålls i någon region runt Östersjön, vilket innebär en hel del resande. Därför var det skönt att kunna ha mötet i Gävle och slippa resa denna gång.

Ur ett EU-perspektiv är järnvägen genom vårt län viktig för råvaruförsörjningen till många industrier i Europa. Därför finns det ett intresse från EU för järnvägen i Sverige. För att kunna göra rätt prioriteringar har det skapats så kallade stomjärnvägar eller korridorer där Scand-Medkorridoren är en sådan. Det är järnvägen som går mellan Palermo i södra Italien och Stockholm-Örebro i Sverige. Dessa korridorer kan få stora delar av investeringar täckta av EU-medel, uppemot 30%. Vi har under många år tillsammans med regioner i främst Sverige, Finland men också Norge arbetat för att den korridoren ska förlängas till Haparanda-Tornio och vidare ner mot Helsingfors och Narvik. Det är ett arbete som nu börjar ge frukt. Den svenska regeringen har lämnat in en ansökan till EU-kommissionen. Och EU-kommissionen ser positivt på ansökan även om inga beslut ännu är fattade. Lika mycket händer på den andra sidan Östersjön. Det arbetas på olika projekt som syftar till att binda ihop järnvägen i Finland och Baltikum med järnvägarna i central och västeuropa, men också med järnvägen genom Ryssland mot Kina.

Ur vårt regionala perspektiv är Gävleborg främst ett transitlän för gods på järnväg. Det är därför viktigt att järnvägen är så pass bra att godstågen kan passera länet snabbt och utan att tränga undan den för oss viktiga persontrafiken. Vi vill också få ett större fokus på Gävle hamn och relationen järnväg-sjöfart. Gävle hamn är faktiskt Sveriges tredje största containerhamn.

Möten som de som varit i Gävle under veckan är mycket viktiga. Eftersom järnvägsnätet i Europa hänger ihop måste regionerna jobba tillsammans. Det gör regeringarnas och även EU:s arbete med järnvägsinfrastruktur enklare. Det är naturligtvis också ett mycket svårt arbete. Det kan vid en första anblick verka väldigt abstrakt och jag som gärna vill se konkreta resultat kan ibland känna en viss otålighet. EU-engelska är ett svårt språk och många intressen måste vägas in i vågskålen.

Men resultaten kommer och resultaten har kommit. Det är mycket troligt att Scand-Medkorridoren förlängs till Haparanda/Tornio och Narvik. Vi har också sett resultat på nationell nivå med satsningar på såväl Ostkustbanan som Norrbotniabanan. Timmestrafiken som kommer igång den 9 dec är också ett konkret resultat av arbete med infrastruktur och som indirekt hänger ihop med det övriga infrastrukturarbetet.

Vi fick dessutom möjlighet att visa upp elvägen utanför Sandviken. Ett projekt som testar om det är möjligt att ställa om landsvägstransporterna till att bli mer hållbara. Mötesdeltagarna verkade mycket intresserade av hur man tänkt och hur man jobbat i projektet.

En mycket bra och som vanligt intensiv vecka i hållbarhetens och infrastrukturens tecken.

Hur självgod får man bli? Om att känna stolthet över vad man som politiker åstadkommit.

Jan Lahenkorva, hur självgod får man bli? Yttrandet fälldes i ett replikskifte på Facebook i en tråd där jag med stolthet framhållit mina insatser som politiker i frågor som rör biotopåtgärder i vattendrag i kommunen. Den som fällde yttrandet är missnöjd med kommunens arbete runt dessa frågor, och menar att kommunen gör för lite.

Får man som politiker visa stolthet över sina insatser och den betydelse man haft för frågor man drivit och jobbat med som gett resultat i beslut eller konkreta åtgärder eller är det Jante och Luther som gäller, dvs man ska inte förhäva sig?

Jag är stolt över mycket av det jag tillsammans med andra åstadkommit under mina år som politiker. När jag om vinterkvällarna ser hur Bollebacken lyser tänker jag ibland på hur tongångarna gick för drygt tio år sedan. Ägaren av backen ville inte driva den och dåvarande kommunledning ville hellre betala bussar till Järvsö än att rädda Bollebacken. Den kommunledningen föll och det blev en ny kommunledning med S och C. Vi såg till att backen räddades och idag är det full aktivitet vintrarna igenom. Jag var en av de som drev på för att backen skulle räddas och när backen lyser upp vintermörkret vet min stolthet inga gränser.

Jag tänker också på Björktjära skola. Hur tankarna en gång gick. Vissa menade att skolan var i så dåligt skick att det var bättre att riva den och bygga en ny stor skola på Ren där björktjärabarnen kunde gå. Det var då jag tog steget och började engagera mig i lokalpolitiken på allvar. Björktjära skola renoverades och jag är oerhört stolt över mina insatser i den frågan. Samma sak gäller Alirskolan. De fanns de som menade att det var bättre att samla 7-9 eleverna från centrala Bollnäs på Granbergsskolan istället för att bygga om Gärdesskolan till Alirskolan. Idag verkar de flesta ha glömt det. Jag känner stolthet över min och andras insats för att Alirskolan blev byggd. Det här är några exempel på vad jag tillsammans med mina partikamrater och övriga politiker åstadkommit under mina år som kommunpolitiker.

I mitt uppdrag som regionråd och vice ordf i Hållbarhetsnämnden känner jag stolthet över att vi sett till att kollektivtrafiken är fossilfri, att vi fortsatt att utveckla kollektivtrafiken i hela länet, att vi snart har timmestrafik på Ostkustbanan och Norra stambanan, att besluten om dubbelspår på Ostkustbanan har fattats (av regeringen), att 5-miljarderssatsningen på Gävle och Hudiksvalls sjukhus är beslutad, att vi har ett av landets vassaste folkhälsoprogram mm.

Mest stolthet känner jag över Bollnäs kommuns arbete med att återställa kommunens vattendrag. Jag vet att utan mitt engagemang och mina insatser hade inget av detta hänt. Utan mig hade vi inte haft återställning av vattendrag inskrivet i kommunens miljömål och översiktsplaner. Utan mig hade inte insikten om nyttan för en kommun att ha återställda vattendrag funnits hos övriga politiker i kommunen. Utan mig ingen Vågån, inga biotopåtgärder i Myrbäcken, i Klumpströmmen, Galvåneller i Öljungsån. Utan mig hade kommunens engagemang i dessa frågor upphört när projektet Ljusnan River somnade in för ungefär tio år sedan. Utan mig hade kommunen prioriterat annat. Igår läste jag att snart tas första spadtaget för att öppna upp fria vandringsvägar mellan Varpen, Klumpströmmen och Galvån. Min glädje och stolthet är gränslös!

Politik handlar ju om att göra skillnad. Ska man då inte få vara stolt över att man faktiskt gjort och gör skillnad i stort och i smått som politiker? Jag tänker i alla fall fortsätta att visa stolthet över det jag bidragit med för att skapa ett bättre samhälle oavsett om det av en del surkart uppfattas som självgodhet.

Politik är att prioritera. Tankar om dilemman

Det var ett tag sedan jag publicerade något på min blogg. Anledningen är att det varit lite för rörigt i mitt huvud under en period och jag har behövt sortera upp en del tankar och funderingar på egen hand innan jag kunna skriva något som kan publiceras. 

Valrörelsen var i vanlig ordning fantastiskt rolig och givande. Möten med människor jag troligen annars inte mött, frågor och resonemang jag troligen inte stött på om jag inte jobbat hårt i valrörelsen. När valet är över kände jag mig som en urvriden disktrasa och den energi jag haft har jag använt till mitt vardagsarbete som politiker. Den här veckan känns det som att energin och lusten till att skriva komma tillbaka. Har därför fått ihop två inlägg den här veckan. Några lyckade fisketurer tillsammans med den friska höstluften räckte för att jag skulle få tillbaka ordningen i skallen och därmed också energin att skriva. 

Det jag tänkte ta upp idag handlar om dilemman och smärtgränser. 

Politik handlar om att prioritera och prioriteringarna utgår från den politik och de värderingar man har. Prioriteringarna utgår också från hur mycket pengar man har att fördela. Dilemmat i det här fallet är kollektivtrafik och frågan jag resonerar kring är vart smärtgränsen går för att en busslinje eller en busstur ska vara kvar. Hur många passagerare krävs för att vi ska satsa på en busslinje?

Kollektivtrafik är inte lönsamt ur ett företagsekonomiskt perspektiv, men eftersom det finns andra samhällsnyttiga och därmed viktigare skäl att bedriva kollektivtrafik gör vi det ändå med hjälp av skattepengar. Grovt räknat så betalas ungefär halva kollektivtrafikens kostnader med skattemedel. Kollektivtrafiken är viktig för länets invånare. Den bidrar till att det är möjligt att bo och verka i hela länet. Det sker ungefär 15 miljoner resor med kollektivtrafik om året i Gävleborg. Samtidigt måste man vara medveten om att i ett län som Gävleborg kan kollektivtrafiken aldrig helt ersätta bilen.

För att politikerna i Region Gävleborg ska kunna prioritera hur kollektivtrafiken ska utvecklas har regionfullmäktige tagit fram ett trafikförsörjningsprogram och ett antal mål kopplade till programmet. Målen är:

• En större andel resor sker med kollektivtrafik
• Större funktionella studie- och arbetsmarknader i starka stråk
• Förnyelsebara drivmedel och minskad energiåtgång
• Ett tillgängligt samhälle

Hur vi prioriterar kollektivtrafiken styrs alltså av dessa fyra mål.

Någonstans finns det en ändå smärtgräns. Budgeten är begränsad och trots målen måste vi ibland prioritera och ta bort busslinjer och/eller turer som nästan ingen utnyttjar för att kunna göra satsningar på linjer/turer där behovet är större. De som drabbas blir naturligtvis upprörda och besvikna. Jag är väl medveten om signalvärdet av att ha en busslinje genom bygden. Men var går smärtgränsen? De turer och linjer vi dragit in har i snitt  ett par resenärer.

Tänker vi rätt?

Ny kommunledning. Ovant men spännande!

Igår presenterades Bollnäs nya kommunledning. Det kommer att bli både spännande, intressant men också ovant att jobba med två nya partier, Bollnäspartiet och Moderaterna. MP har vi samarbetat med under många år så dom känner vi. Ovant eftersom M och BP alltid varit våra politiska motståndare. Politik handlar om framtiden och i dagens svårnavigerade parlamentariska djungel kommer det troligen att bli mer vanligt med samarbeten som för bara några år sedan ansågs omöjliga. Nya tider kräver högre blick och god förmåga till samarbete. Socialdemokraterna i Bollnäs är vana att samarbeta med andra partier över blockgränsen, det har vi gjort sedan 2008. Först med C, sedan med L och nu med M och BP.

Jag ser två viktiga anledningar till detta samarbete. Det viktigaste är en stabil majoritet som kan lotsa kommunen framåt. Det kommer troligen några ganska tuffa år där vi måste skapa balans i kommunens ekonomi och samtidigt besluta om viktiga och nödvändiga satsningar. Det handlar om en ny skola på Ren, avgiftsfri kollektivtrafik, åtgärder för ett bättre företagsklimat och fler jobb, säkerställa en god samhällsservice i alla kommundelar mm. Den politiska plattform som förhandlats fram svarar väl upp mot detta.

Den andra anledningen är naturligtvis att få så mycket genomslag som möjligt för sitt partis politik, det vi lovat väljarna i vårt kommunala handlingsprogram. Så resonerar naturligtvis samtliga partier. Det är inte helt enkelt att förhandla fram en politisk plattform där respektive parti får så stort genomslag som möjligt och samtidigt ha en röd tråd genom plattformens olika delar. Jag tycker att partiernas förhandlingsgrupper lyckats väl med det. Därför ser jag fram emot kommande mandatperiod och att samarbeta med övriga partier i den nya kommunledningen.

Fast det kommer att kännas ovant att samarbeta med de partier vi haft som motståndare under många år. 

Ovant men spännande!

Thåström, Hans Lidman och jag

Ibland funderar jag på varför jag känner så starkt för Thåström, Imperiet och Ebba Grön.

Jag, en flugfiskande naturromantiker och socialdemokratis politiker, han en storstadsrockpoet. Vi har vid en första anblick i stort sett ingenting gemensamt. Många låtar han skrivit handlar ändå om mig, mina känslor och upplevelser trots att jag inte varit på de platser han skriver om. Det är ändå jag. Ibland känslan musiken förmedlar, ibland texterna, ibland endast brottstycken ur texter men oftast en kombination av text och musik.

Hur kan jag känna igen mig i texter om barer i Köpenhamn eller verkligheten i stockholmsförorter från 70-talet när jag aldrig varit där? Känslan av att inte passa in är densamma, även om jag växte upp i en liten by utanför Bollnäs. Även känslan att betrakta omgivningen lite från sidan av har jag gemensamt med Thåström. Samma känsla upplever jag i Hans Lidmans och Mikael Engströms fiskenoveller. Jag fann Hans Lidman ungefär samtidigt som punken träffade mig med full kraft.

Jag missade den första punkvågen med ett par år. Det var sommaren 79 jag fann punken i form av Clash och Ramones. Ebba Grön och övriga punkband kom till mig något senare. I vintras gick en intressant dokumentär om den svenska punken, Eran. Känslan dokumentären beskrev känner jag igen från min ungdom. Den finns på sätt och vis kvar i mig som en drivkraft som för mig framåt. Thåström säger i dokumentären att han inte fixar att leva på landsbygden. Jag däremot behöver stillheten i skogen för att må bra. Dokumentären gjorde att en del pusselbitar hamnade på plats, många bitar återstår att lägga innan mitt pussel är klart.

Jag inser att det handlar inte om stad eller landsbygd, det handlar om en inre resa. En inre resa som gjorde att jag stannade kvar när mina vänner en gång lämnade landsbygden för storstaden. En resa där Lidman, Engström och även jag har skogen och landsbygden som fond medan Thåström har staden som utgångspunkt. 

Tänk om jag kunde skriva om flugfiske och natur på samma sätt som Thåström skriver om livet, om staden, om tåg, om hamnar?

Mikael Engström menar att den som vill skriva bra om fiske måste läsa litteraturens klassiker. Samma sak ser jag hos Thåström. Han kan sina klassiker. 

Jag börjar där.

Om skillnaden på trafiksäkerhet

Det har kommit en skrivelse från Trönöbygden Ekonomisk förening med anledning av att RV 50 mellan Glössbo och Söderhamn ska rustas. De vill ha ett tillfälligt genomfartsförbud på genvägen mellan Glössbo och E4 över Trönö. 

Vi har ju kunnat läsa att arbetet med att restaurera RV 50 mellan Glössbo och Söderhamn äntligen ska komma igång. I grunden är det bra eftersom vägen är jättedålig. Det som är tråkigt är att vägen blir smalare i och med att vägrenen försvinner. Trafikverket menar att att trafiksäkerheten gynnas och de kan visa underlag från andra liknande vägar som styrker deras påstående. Kanske är det så men det känns ändå tråkigt.

Trafiksäkerhet är viktigt och jag kan förundras över hur myndigheter behandlar trafiksäkerhet olika. Ibland verkar inte trafiksäkerheten vara lika viktig. Genvägen över Trönö är ett bra exempel. Jag brukar ta den vägen där jag åker på mina fisketurer till Harmångersån och till Ljungan. Ofta har jag husvagnen med mig. Vi är många som genar, såväl bilar, lastbilar som långtradare. Vägen från Glössbo till Trönö är smal, backig och krokig.

När jag kommer till Trönö är det en skarp sväng till höger i korsningen vid affären. Strax efter ligger Trönö skola. Vägen är smal, gång och cykelväg saknas. På den smala vägen mellan Trönö och Kungsgården ska bilar, långtradare och skolbarn samsas. I mina ögon en trafikfarlig miljö särskilt för fotgängare och cyklister. Ur ett trafiksäkerhetsperspektiv borde det vara självklart med ett genomfartsförbud för tung trafik på genvägen över Trönö. Därför delar jag Trönöbygden Ekonomisk förenings uppfattning att ett genomfartsförbud är rimligt. Varför är det då så svårt att få till ett sådant förbud? När jag gräver lite och läser de lagar och föreskrifter som styr upptäcker jag att det ställs mycket stora krav för att Länsstyrelsen ska kunna besluta om genomfartsförbud på en genväg. Anledningen är att allmänna vägar i så stor utsträckning som möjligt ska vara öppna för all trafik. Trafiksäkerheten är med andra ord lägre prioriterad, vilket jag finner mycket märkligt. Min uppfattning är att tung trafik alltid ska hänvisas till den ur trafiksäkerhet mest lämpliga vägen.

Om det nu är så att rätten att framföra långtradare på vägar som av olika skäl är olämpliga för den typen av fordon är viktigare än trafiksäkerheten borde gång och cykelvägar prioriteras på sådana vägsträckor. Gång och cykelväg genom Trönö mot Söderhamn är tyvärr lågt prioriterad i länsplanen. Det är av framför allt ett skäl. Brist på resurser vilket är ett stort problem när vi i Region Gävleborg ska värdera vilka objekt som ska prioriteras. Behovet överskrider med råge resurserna. Därför har vi en tät dialog med framför allt kommunerna för att få till så bra prioritering som möjligt. Jag hoppas att en gång och cykelbana genom Trönö kan få högre prioritet än vad den har idag även om jag i dagsläget inte kan lova att en gång och cykelväg byggs i en nära framtid.

I den bästa av världar borde det vara både genomfartsförbud för tung trafik och en gång och cykelbana mellan Trönö och Kungsgården/Söderhamn.

Älvstädningen

Blev tillfrågad om att närvara vid årets Älvstädning som är ett miljösamarbete mellan Städa Sverige och Fortum. Städa Sverige arbetar med att städa i Sverige, efter vägar, efter kusten, i städer och efter stränder. För att kunna genomföra städningarna söker de sponsorer och samarbetspartners. Syftet med Älvstädningen är att involvera lokala idrottsföreningar i miljöaktiviteter kring älvar, detta för att uppmärksamma och informera om den nedskräpning som sker i vår natur och runt våra vattendrag. Under tre helger sensommaren 2018 plockar föreningarna skräp på utvalda sträckor utmed Dalälven, Ljusnan, Klarälven och Gullspångsälven. Alla föreningar som deltar får för sin insats en ekonomisk ersättning.

Det är ett bra initiativ. Människan har en i mina ögon en fullständigt oförklarlig förmåga att skräpa ner i naturen. Därför är aktiviteter som Älvstädningen tyvärr nödvändiga. De föreningar som deltar i aktiviteterna gör ett fantastiskt bra jobb. 

Ljusnan och övriga älvar är ju mycket mer än stränderna. Under vattenytan pågår en miljöförstöring som de flesta inte ser. Orsaken är flottledsrensning, vattenkraften och dess påverkan på de utbyggda älvarna. Flottledsrensningen syftade till att göra det enklare för timmerstockar att flyta ner till kustens sågverk och pappersbruk. Genom att ta bort alla stenar och grunda upp höljor omformades åar och älvar till grunda kanaler som försvårade livsbetingelserna för fisk, insekter och andra vattenlevande varelser. När sedan vattenkraften byggdes ut blev det dödsstöten för havsvandrande fiskar såsom lax, havsöring och ål. Lösningen blev kompensationsodling. Därför fångas ibland ål fortfarande i Ljusnans sjöar, men laxen och havsöringen är sedan länge borta.

Förutom dammarna påverkar korttidsregleringen av älvarna spillrorna av älvens liv negativt. Insekter och småfisk lever i älvarnas strandpartier och riskerar därför att slås ut av att vattnet går upp och ner varje dag. Strandzonen torrläggs, insektslarver dör och fisken får mindre mat. Dessutom blir det mindre mat åt fåglar som lever efter vattendragen. Voxnan mellan Runemo och Söräng är hårt drabbad av korttidsregleringen.

Det är därför i mina ögon glädjande att fler och fler får upp ögonen för vattenkraftens negativa påverkan på miljön. Fortum har i samarbete med Bollnäs kommun och Bollnäs fiskevårdsförening arbetat under några år för att återställa delar av Bollnäsströmmarna och Galvån. I Klumpströmmen genomförs biotopåtgärder och i Galvån har en gammal kvarndamm tagits bort. Detta tillsammans med en ny vattendom för Bollnäsströmmarna har kraftigt förbättrat möjligheterna för livet i strömmarna.

Det har samtidigt tagits fram en ny lagstiftning som syftar till att ta större miljöhänsyn i våra vattendrag. Tanken med lagen är att tillskapa vandringsvägar för fisk i de utbyggda älvarna. 

I mina ögon blev lagen för tam. Krav på fiskvägar är självklart bra, men lagen tar inte tillräcklig hänsyn till korttidsregleringens negativa påverkan på miljön i vattendragen. Jag hade också förhoppning att den nya lagen skulle möjliggöra utrivning av den småskaliga vattenkraften eftersom dess negativa miljöpåverkan är betydligt större än den samhällsnytta den skapar. Den småskaliga vattenkraften är en försvinnande liten del av den totala elproduktionen och idag finns mer miljövänliga alternativ till den småskaliga vattenkraften, exempelvis sol och vind.

Om en del av detta pratade jag med Björn Ferry, den gamle skidskytten och OS-hjälten och representanter för Fortum när jag besökte Älvstädningen efter Bollnäsströmmarna. Björn Ferry har ett stort engagemang för klimat och miljö och är ambassadör för Städa Sverige. Jag pratade också om vilka möjligheter till utveckling på landsbygden miljöanpassning av vattenkraften kan skapa i form av sportfisketurism och annan turism kopplad till en levande miljö.

Tankar om mening och mål med att cykla

Ska vi cykla cykelvasan nästa år? Fick frågan av S-kvinnors distriktordförande Ingrid Amrén när vi valkampanjade på Bollnäs marknad. Vi gillar båda längdskidåkning och MTB-cykling. Jag berättade för henne att jag följer en av mina kompisars framfart i cykelvasan som gick under lördagen. Min kompis körde de dryga 9 milen på 3 timmar och 47 minuter, vilket i mina ögon är en fantastisk prestation. Det var då jag fick frågan. Jag är tveksam till att cykla så långa lopp, men jag måste erkänna att cykelvasan lockar på ett sätt som Vasaloppet på skidor inte gör. Det som gör mig tveksam är att jag då måste träna på ett sätt som gör att MTB-cykling kan bli tråkigt. Det är nämligen så att jag tycker att både längdskidåkning och cykling är otroligt roligt, men att träna är så förbannat tråkigt. Ska jag cykla 9 mil i ett sträck måste jag träna. Då räcker det inte att åka för att det är roligt. Intervallpass, som är dödstråkigt, gymträning (kräkvarning) och även en del teknikträning blir nödvändigt.

Jag kan inte svara på varför jag tycker träning är dödstråkigt. Jag har aldrig känt den där kicken som träning ger som många pratar om, endorfinkicken som skapar ett slags träningsberoende. Det är bara plågsamt. För mig är en skid eller cykeltur skönt och avkopplande, inte minst när livet i övrigt är stressigt. En ordentlig skidtur efter ett intensivt fullmäktige eller styrelsemöte rensar kropp och själ. De mål jag har med min cykling och min längdskidåkning är därför lite annorlunda än att genomföra ett vasalopp, en cykelvasa eller något annat som kan mätas i tid eller prestation. Mina mål handlar mer om inre balans, att få stress och oro ur kroppen. 

Fast cykelvasan lockar.

Kollektivtrafik och satsningar vi socialdemokrater gjort och tänker göra

En väl fungerande kollektivtrafik bidrar till länets utveckling genom att det är bo och verka i hela länet. Kollektivtrafiken bidrar också till minskade utsläpp och därigenom en bättre miljö. Den allmänna (bussar och tåg) kollektivtrafiken är sedan ifjol helt fossilfri och vi jobbar på för att få även den särskilda kollektivtrafiken (sjukresor och färdtjänst) fossilfri. För oss socialdemokrater är kollektivtrafiken prioriterad det märks inte minst när vi ser tillbaka på vilka satsningar som gjorts sedan Landstinget/regionen tog över all kollektivtrafik och blev som det heter på myndighetsstruktur  kollektivtrafikmyndighet. Listan på satsningar vi gjort sedan 2013 är lång.

• Förtätad  trafik  Söderhamn-Bollnäs-Edsbyn  (30-minuterstrafik) 
• Direktbussar  Gävle  –  Sandbacka  Park
• Snabbussar  Söderhamn-Gävle  +  Söderhamn-Hudiksvall  
• Förtätad  trafik  Söderhamn  –  Ljusne 
• Utökad tågtrafik  Gävle-Sundsvall  (lördagar  och  söndagar) 
• Utökad trafik  Gävle-Sandviken  (em  +  lördagar) 
• Utökad trafik  Ockelbo  –  Gävle  (kvällar  må-lö) 
• Utökad trafik  Bergsjö  -  Gnarp  (dag,  kväll  och  helg) 
• Utökad trafik  Bollnäs  –  Årbrå  –  Vallsta  (kvällar) 
• Utökad länskortsgilltighet  på  SJ-tåg  Ljusdal  –  Gävle  +  Sandviken  -  Gävle  
• Snabbussar  Hudiksvall  –  Sundsvall  som  kompletterar  tågtrafiken 
• Snabbussar  Bollnäs  –  Gävle  som  kompletterar  tågtrafiken 
• Utökad trafik  Gävle  –  Bergby  –  Norrsundet  (fm+kväll) 
• Utökad trafik  Norra  Valbo  –  Gävle  (dag  +  helg)  
• Hofors centrum  –  Hofors  jvstn 
• Utökad trafik  Ljusdal  –  Färila  (dagtid  må-lö) 
• Utökad trafik  Ljusdal  –  Järvsö  (dagtid  må-sö) 
• Utökad tågtrafik  Gävle  –  Ockelbo  (må-fr  em)  
• Linje  45  Storvik-Gästrike  Hammarby-Kungsgården.
• Utökad snabbusstrafik  mellan  Gävle  och  Söderhamn  med  en  dubbeltur  kvällar  måndag-lördag för  att  komplettera  tågtrafiken.  
• Utökad snabbusstrafik  mellan  Hudiksvall  och  Söderhamn  med  en  dubbeltur  måndag-fredag förmiddagar  för  att  komplettera  tågtrafiken.  
• Trafik  till  Gavlehov  i  Gävle  genom  förändrad  linje  3  (15-minuterstrafik  dagtid,  20-/30minuterstrafik  kvällar  och  helger)  
• Förlängt  två  dubbelturer  på  linje  43  upp  till  Jädraås  för  att  skapa  möjlighet  till  studiependling till  Sandviken  
• Tåg i Bergslagen.  Utökad  trafik  Gävle-Falun-Borlänge  dagtid  till  timmestrafik  (3  dubbelturer). 
• Bygga ut Flextrafiken  
• Ny linje  (77)  Bollnäs  –  Segersta  –  Kilafors  för  att  möjliggöra  skol-  och  arbetspendling  med linjelagd  kollektivtrafik  (ca  5  dubbelturer  vardagar).  
• Utökad trafik  på  linje  35  Bergsjö  –  Jättendal  –  Harmånger  (ca  3  dubbelturer  vardagar) 
• Utökad trafik  på  linje  54  Ljusdal  –  Tallåsen  (lördagar  och  söndagar).  
• Ny linje  (88)  Ljusdal  Resecentrum  –  Norrkämsta  
• Nytt trafikupplägg  för  linje  41  Gävle  –  Sandviken  –  Storvik  –  Hofors Kraftigt  utökad  trafik  (linje  41)  Gävle  –  Sandviken  (10-minuterstrafik  stora  delar  av  dagen, 20-minuterstrafik  under  lågtrafik  och  40-minuterstrafik  på  söndagar) Oförändrad  turtäthet  på  sträckan  (  linje  141)  Hofors  –  Storvik  -  Sandviken  (30-minuters  trafik) Ny  linje  (241)  med  snabbussar  på  sträckan  Hofors  –  Storvik  –  Gävle  för  att  komplettera tågtrafiken.  (ca  7  dubbelturer)

Som synes har det varit satsningar i hela länet, såväl i tätorterna och på landsbygden. Inför nästa år ligger fokus på att utveckla kollektivtrafiken på järnvägen där vi inleder satsningen på timmestrafik på Norra stambanan och på Ostkustbanan, men det innehåller även fortsatta satsningar på landsbygden. Blickar vi framåt efter 2019 vill vi socialdemokrater fortsätta att utveckla kollektivtrafiken. En ny stadstrafik i Sandviken, Hudiksvall och i Bollnäs är nödvändig för att minska biltrafiken i tätorterna. Även lokaltrafiken i Gävle måste utvecklas. Ett annat utvecklingsområde är Närtrafiken, det som förut hette flextrafik. Kollektivtrafik med taxi. Vi har haft ett försök i norra Hälsingland som visar på behovet av Närtrafik. Bussar passar ju inte överallt. Då är Närtrafiken ett bra komplement.

Kollektivtrafiken kostar väldigt mycket pengar. Grovt räknat kostar den 600 miljoner/år och vi får in ungefär hälften i biljettintäkter. Det är ändå nödvändiga satsningar för länets utveckling. Samhällsnyttan med en fungerande kollektivtrafik är så mycket större.

Jag hävdar därför att socialdemokraterna är det parti du ska rösta på i valet om du vill se fortsatta satsningar på kollektivtrafiken i hela länet. Oppositionspartierna förutom L har under den gångna mandatperioden inte visat särskilt stort engagemang i frågor som rör satsningar på kollektivtrafik. Moderaterna har exempelvis i två budgetar föreslaget stora besparingar i Hållbarhetsnämndens budget, besparingar som skulle ha slagit hårt på kollektivtrafiken. Vi socialdemokrater har däremot varit konsekventa och varje år sedan 2013 satsat resurser på att utveckla kollektivtrafiken, vilket vi även fortsättningsvis kommer att göra.