Hur självgod får man bli? Om att känna stolthet över vad man som politiker åstadkommit.

Jan Lahenkorva, hur självgod får man bli? Yttrandet fälldes i ett replikskifte på Facebook i en tråd där jag med stolthet framhållit mina insatser som politiker i frågor som rör biotopåtgärder i vattendrag i kommunen. Den som fällde yttrandet är missnöjd med kommunens arbete runt dessa frågor, och menar att kommunen gör för lite.

Får man som politiker visa stolthet över sina insatser och den betydelse man haft för frågor man drivit och jobbat med som gett resultat i beslut eller konkreta åtgärder eller är det Jante och Luther som gäller, dvs man ska inte förhäva sig?

Jag är stolt över mycket av det jag tillsammans med andra åstadkommit under mina år som politiker. När jag om vinterkvällarna ser hur Bollebacken lyser tänker jag ibland på hur tongångarna gick för drygt tio år sedan. Ägaren av backen ville inte driva den och dåvarande kommunledning ville hellre betala bussar till Järvsö än att rädda Bollebacken. Den kommunledningen föll och det blev en ny kommunledning med S och C. Vi såg till att backen räddades och idag är det full aktivitet vintrarna igenom. Jag var en av de som drev på för att backen skulle räddas och när backen lyser upp vintermörkret vet min stolthet inga gränser.

Jag tänker också på Björktjära skola. Hur tankarna en gång gick. Vissa menade att skolan var i så dåligt skick att det var bättre att riva den och bygga en ny stor skola på Ren där björktjärabarnen kunde gå. Det var då jag tog steget och började engagera mig i lokalpolitiken på allvar. Björktjära skola renoverades och jag är oerhört stolt över mina insatser i den frågan. Samma sak gäller Alirskolan. De fanns de som menade att det var bättre att samla 7-9 eleverna från centrala Bollnäs på Granbergsskolan istället för att bygga om Gärdesskolan till Alirskolan. Idag verkar de flesta ha glömt det. Jag känner stolthet över min och andras insats för att Alirskolan blev byggd. Det här är några exempel på vad jag tillsammans med mina partikamrater och övriga politiker åstadkommit under mina år som kommunpolitiker.

I mitt uppdrag som regionråd och vice ordf i Hållbarhetsnämnden känner jag stolthet över att vi sett till att kollektivtrafiken är fossilfri, att vi fortsatt att utveckla kollektivtrafiken i hela länet, att vi snart har timmestrafik på Ostkustbanan och Norra stambanan, att besluten om dubbelspår på Ostkustbanan har fattats (av regeringen), att 5-miljarderssatsningen på Gävle och Hudiksvalls sjukhus är beslutad, att vi har ett av landets vassaste folkhälsoprogram mm.

Mest stolthet känner jag över Bollnäs kommuns arbete med att återställa kommunens vattendrag. Jag vet att utan mitt engagemang och mina insatser hade inget av detta hänt. Utan mig hade vi inte haft återställning av vattendrag inskrivet i kommunens miljömål och översiktsplaner. Utan mig hade inte insikten om nyttan för en kommun att ha återställda vattendrag funnits hos övriga politiker i kommunen. Utan mig ingen Vågån, inga biotopåtgärder i Myrbäcken, i Klumpströmmen, Galvåneller i Öljungsån. Utan mig hade kommunens engagemang i dessa frågor upphört när projektet Ljusnan River somnade in för ungefär tio år sedan. Utan mig hade kommunen prioriterat annat. Igår läste jag att snart tas första spadtaget för att öppna upp fria vandringsvägar mellan Varpen, Klumpströmmen och Galvån. Min glädje och stolthet är gränslös!

Politik handlar ju om att göra skillnad. Ska man då inte få vara stolt över att man faktiskt gjort och gör skillnad i stort och i smått som politiker? Jag tänker i alla fall fortsätta att visa stolthet över det jag bidragit med för att skapa ett bättre samhälle oavsett om det av en del surkart uppfattas som självgodhet.