Några tankar om klimat och miljö, samt en kort rapport från en miljökonferens

Igår onsdag var jag på miljökonferens i Sundsvall. Konferensen hade rubriken ”Sveriges miljömål och Agenda 2030. Drivkraft för tillväxt och utveckling och arrangerades av Länsstyrelserna, Tillväxtverket och Naturvårdsverket.

Mitt miljöintresse är sprunget ur mitt fiskeintresse. Jag har fiskat i hela mitt liv. Mitt naturintresse slog till på allvar i tioårsåldern när familjen flyttade till Röste och jag fann ån. Efter ån växte fiskeintresset till ett naturintresse. Ån hade så mycket mer än bara fiske att erbjuda. Skogen var full av älg, efter ån fanns rådjuren, vårfåglarna, åkersorken, naturens alla dofter. När jag blev äldre och började inse att ån och naturen var sjuk väcktes mitt intresse för miljöfrågor. En insikt började växa sig stark inom mig, en insikt som bygger på att vi måste ställa om vårt sätt att leva om vi ska kunna hejda miljöförstöring och klimathot. Naturintresset utvecklades till ett engagemang och intresse för miljöfrågor.

Går det att ställa om och samtidigt utveckla samhälle och välfärd? Miljöpartister tror inte det, därför vägrar de använda ordet tillväxt. Jag tror att MP tänker fel och jag tror också att det är därför MP aldrig blir ett stort parti utanför storstaden. Deras politik uppfattas som landsbygdsfientlig, bilfientlig och utvecklingsfientlig. Bilen kanske är onödig i stan, men på landsbygden är den en förutsättning. Jag kan dela en hel del av den analys MP och miljörörelsen gjort, men deras lösningar och deras politik har jag betydligt svårare att ta till mig. Det måste gå att kombinera omställning med utveckling och tillväxt och jag är övertygad om att det är socialdemokratin som sitter på lösningen på många av framtidens utmaningar när det gäller omställning till ett mer hållbart samhälle. 

Miljö och klimatfrågor är svåra. De skapar en slags ångest och hela kroppen försätter sig i motståndsläge. Inte bara kroppen, hela samhället går in i ett slags passivt motstånd som gör att det blir mycket svårt att diskutera dessa frågor. Svårigheten ligger i att se möjligheter i för tillväxt, välfärd och samhällsutveckling i omställningen.

Det märks tydligt i energiöverenskommelsen om vattenkraft som träffades för någon vecka sedan mellan regeringen, KD, C och M. LRF som säger sig värna landsbygd har arbetat intensivt och framgångsrikt för att den småskaliga vattenkraften ska få sänkta miljökrav på sig. I mina ögon är det en återvändsgränd. Jag menar att den småskaliga vattenkraften bör avvecklas och ersättas med mer miljövänlig småskalig elproduktion. Ser man frågan enbart ur miljöperspektiv är varje damm, varje kraftverk, stort eller smått ett havererat ekologiskt system Arter som flodpärlmussla, lax, öring, ål, harr mfl utestängs från sina lek och uppväxtområden och på sikt är dessa arter hotade. Ett utbyggt vattendrag har färre vattenlevande insekter, vilket innebär färre småfåglar, färre rovfåglar och färre rovdjur, vilket i sin tur påverkar hela den omgivande naturen. Den storskaliga vattenkraften kan motiveras ur ett samhällsperspektiv. Den behöver därför miljöanpassas. Med den småskaliga är det lite annorlunda. I och med att det finns mer miljövänliga metoder att producera motsvarande mängd el, exempelvis sol och vind försvinner miljö eller klimatnyttan. Tittar man på samhällsnyttan så menar jag att den i princip är obefintlig. Småskalig vattenkraft skapar i princip inga jobb och därmed inga skatteintäkter till kommunerna. Skulle man däremot riva ut den och återställa vattendragen kan man skapa både miljönytta och samhällsnytta. Miljönytta i form av levande sjöar och vattendrag och samhällsnytta i form av arbetstillfällen inom sportfisketurism och annan besöksnäring. En nytta som borde vara intressant för exempelvis LRF:s medlemmar. Istället har de genom en framgångsrik lobbykampanj lyckats med att bromsa utvecklingen på landsbygden genom att (tillfälligtvis) permanenta den småskaliga vattenkraften. En produktionsmetod som inom en snar framtid kommer att vara utkonkurrerad av billigare och mer miljövänliga produktionsmetoder och därigenom på sikt kommer att avveckla sig själv.

Det är rädsla för framtiden som gör att LRF och människor på landsbygden känner sig hotade av nödvändigheten av att ställa om från småskalig vattenkraft till andra metoder. Istället för att se omställningen som en möjlighet till nya (och högre) intäkter för sina medlemmar ser de omställningen som ett hot. Faktum är att det går att tjäna mer pengar på sportfisketurism än på småskalig vattenkraft.

Gårdagens konferens stärker min uppfattning att det är möjligt att kombinera omställning, tillväxt och välfärd. Det som krävs är politik. Egentligen en ganska klassisk socialdemokratisk politik, modifierad från storskaligt industritänk till ökad småskalighet och längre perspektiv. Perspektiv som bygger på att vi ska bruka och inte enbart exploatera naturtillgångar. Höger-vänsterkonflikten är egentligen densamma, girighet vs rättvisa.

Samtidigt pågår omställningen mitt framför ögonen på oss utan att vi kanske tänker på det. Solel är på väg att bli den billigaste produktionsmetoden för el. Det innebär en omställning från storskalig elproduktion till att samtliga hushåll i framtiden kan vara helt självförsörjande på el.

Konferensen i Sundsvall tog även upp en av de svåraste frågorna när det gäller miljö, klimat och omställning, nämligen hur vi på bästa sätt brukar skog, vatten och natur utan att utarma den biologiska mångfalden. Inga svar gavs, men bara det att frågan lyfts av såväl miljöministern, Naturvårdsverket, Tillväxtverket och flera av föreläsarna på konferensen visar på att det finns en medvetenhet om frågan.

Som jag skrev ovan. Omställningen pågår för fullt. Tänkte på det när jag skulle åka till Sundsvall. Den fossilfria kollektivtrafiken är alltid mitt första val för resor i tjänsten. Tyvärr är det lite krångligt och tidskrävande att vara på Södra berget i Sundsvall kl 10.00 en onsdagmorgon. Skulle behöva lämna hemmet vid sextiden på morgonen och ändå knappt hinna dit i tid. Det fick bli fossilfri bilfärd istället. Jag sparar minst en och en halvtimme enkel resa och slipper klimatångest för att jag tar bilen i och med att jag numera tankar min dieselbil med HVO.

Istället för klimatångest väljer jag att se ljust på framtiden. Vi ställer ju om för fullt!

Redan i valrörelse

I helgen hade socialdemokraterna i Gävleborg sin distriktårskongress. Det är alltid roligt att träffa länets sossar och diskutera politik i stort och smått. Eftersom det är valår är distriktårskongressen lite speciell. Riksdagslistan och regionlistan ska nämligen fastställas. Jag kandiderar som regionråd och fick förnyat förtroende av distriktårskongressen att fortsätta jobba för en mer tillgänglig kollektivtrafik som tillsammans en bättre infrastruktur knyter ihop hela länet. Att få andras förtroende är en känsla som jag har svårt att beskriva. Värme, stolthet, ödmjukhet, ansvar och respekt är de ord som ligger närmast. Extra roligt iår är att Kristoffer Lindberg, en ung politiker från Bollnäs jag följt nära under hela hans politiska karriär fått distriktårskongressen förtroende att kandidera till riksdagen på plats fyra. S har idag fyra riksdagsmandat i länet så att sannolikheten att Kristoffer kommer in är stor. Jag minns när Kristoffer och hans kompis Hugo, då 11 år var upprörda över att man skulle sluta servera mjölk till pannkakorna i skolan och frågade mig vad de kunde göra. Skriv till Barn och Utbildningsnämndens svarade jag. De gjorde de och mjölken blev kvar. 

Jag är redan i valrörelse och grovplaneringen för tiden fram till valet är satt. Det innebär att i stort sett all tid kommer att användas åt att på olika sätt bedriva valrörelse, att samtala med människor om politik, om de frågor vi socialdemokrater brinner för, om de orättvisor vi ser, om det samhälle vi vill bygga. Den politiska konflikten det här valet är egentligen ganska klassisk. Fortsatt välfärdsbygge eller stora skattesänkningar? Hur gör vi för att minska de stora klyftorna? Fler unga som klarar skolan kräver fler behöriga lärare, fler anställda inom sjukvård och äldreomsorg kräver fler utbildningsplatser inom dessa yrken osv. Bättre anställningsvillkor inom dessa yrken kräver resurser. Den typen av problem löser man inte med stora skattesänkningar. Vänder vi blicken mot några av de områden jag jobbar med, kollektivtrafik och infrastruktur handlar om samma sak. En utbyggd och mer tillgänglig kollektivtrafik kräver resurser, inte stora skattesänkningar, bättre vägar och järnvägar kräver resurser, inte stora skattesänkningar.

Det är om sådant valrörelsen borde handla om. Det vi hittills sett är delvis något annat. Vi har sett fake news, grovt vinklade citat som är bortklippta ur sitt sammanhang och vi är knappt i valrörelsens inledning. Det är inte heller särskilt mycket bättre på regional nivå. Trots att det finns en bred samsyn om sjukvården och dess innehåll i länet försöker moderaten Maria Mohlin måla upp ett hot mot Hudiksvalls sjukhus. Ett hot som naturligtvis inte finns. Bakgrunden är denna. I april 2016 beslutade regionfullmäktige i stor samsyn om det som idag benämns Framtidsbygget. Vår största satsning någonsin på renovering och nybyggnad av sjukhusfastigheter. Det fanns visserligen en reservation från oppositionen, men den handlade mer om detaljer än själva helheten. De ville bla att investeringarna också skulle innehålla ett hospice. För Hudiksvalls del innebär det bland annat en ny akutmottagning, en ny centraloperation, ett helt nytt vårdblock för barn och kvinnosjukvård inkl förlossning, enkelrum för patienten mm. Om detta är vi helt överens och ändå gör Maria Mohlin (M) allt hon kan för att utmåla Hudiksvalls sjukhus som hotat, ett hot som försvinner om M vinner höstens regionval.

Trots tendenser om en mycket smutsig valrörelse ser jag fram emot den. Att prata politik, stora och små frågor med människor är fantastiskt roligt och inspirerande. Dessa samtal påverkar mig som politiker och därigenom bidrar samtalen till att utveckla politiken och dess innehåll. Hoppas vi ses någonstans i länet under valrörelsen.

Om folkhälsa, och vad som är viktigt ur folkhälsoperspektivet

Den senaste tiden har jag haft en del fokus på folkhälsa. Det har känts bra eftersom balansen gentemot höstens och vinterns fokus på infrastruktur någorlunda återställts. Folkhälsa är ett ganska svårt område eftersom det fortfarande finns många lite skeva uppfattningar vad folkhälsa är och vad som krävs för att folkhälsan ska främjas.

Tänkte på det när jag satt på bussen hem från stafettvasan igår kväll. Det är tredje gången jag deltar med ett politikerlag från Region Gävleborg. Jag gillar vasaloppsveckan i Mora och jag gillar den längdskidåkningstrend som ännu inte verkar mattas av. Jag gillar även den starka hälso och träningstrend som funnits i ganska många år. Det är självklart bra att fler rör på sig, äter nyttig mat och tänker på sin hälsa, men det påverkar inte folkhälsan mer än högst marginellt.

För att höja folkhälsan krävs helt andra åtgärder. Åtgärder som handlar om att alla människor måste få finnas i ett sammanhang, känna att de är delaktiga i samhället, åtgärder som skapar förutsättningar för att fler barn växer upp med goda uppväxtvillkor, att fler elever klarar skolan med godkända betyg osv. Sett ur det perspektivet är folkhälsa långt från kost och motion. Det handlar om grundläggande livsvillkor och därigenom om politik.

För någon vecka sedan besökte jag KF Heros i Gävle tillsammans med min partikamrat Linnéa Wickman. KF Heros beskriver sig själva som en Idrotts och Kulturförening för Barn och Ungdomar samt Unga vuxna i behov av särskilt stöd med undermeningen, vem behöver inte särskilt stöd ibland. Heros bedriver främst idrottsverksamhet riktat till unga med olika funktionsvariationer.

Några dagar senare träffade jag och Hållbarhetsnämndens ordförande Karin Jansson (MP) regionens revisorer. Vi gör det en gång om året inför revisorernas yttrande om årsbokslutet. De har under 2017 granskat vårt folkhälsoarbete och kommit med en rapport som visar på en del förbättringsområden. En av revisorerna lyfte vad hen kallar för sin käpphäst när det gäller folkhälsan, nämligen det förebyggande arbetet som bidrar till att vi aldrig blir överviktiga eller börjar röka. Visserligen är det viktigt att jobba förebyggande mot tobak och övervikt, men det är bara en pusselbit i folkhälsoarbetet. Innan den pusselbiten kan läggas på plats krävs att andra pusselbitar redan finns där, dvs arbetet för att främja jämlika och jämställda livsvillkor. Det finns en anledning till att hälsan rent generellt är lägre bland de lägre samhällsklasserna och det är att de grundläggande livsvillkoren är reducerade bland de lägre samhällsklasserna.

I torsdags innan jag satte mig på bussen till stafettvasan  besökte jag Mötesplats Gärdet i Bollnäs. Det var invigning och öppet hus. Mötesplats Gärdet är en plats som är öppen för alla och en möjlighet för människor att mötas i olika arrangemang av gemensamma intressen, diskussioner och information. Gärdet i Bollnäs är på väg att bli ett segregerat bostadsområde och då är mötesplatser som aktivt jobbar med att bryta segregationen mycket viktiga. Det finns idag en liknande mötesplats även på Granberg i Bollnäs.

Jag är övertygad om att den idéburna sektorn, välgörenhetsorganisationer, föreningar och frivilligorganisationer gör mer för folkhälsan än vasaloppsveckan, Lidingöloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och övriga stora motionslopp och den idag starka hälsotrend som råder. Samhället är idag mer uppdelat än kanske någonsin och då behövs olika former av mötesplatser. Vi behöver en skola där människor från olika samhällsklasser och bakgrund möts istället för en skola där det fria skolvalet leder till segregation och färre möten. Vi behöver bostadsområden med en blandning av bostadstyper så att människor på ett naturligt sätt möts i skolan, på mataffären, i föreningslivet osv.

Därför är föreningar som KF Heros och ställen som Mötesplats Gärdet mer viktiga ur ett folkhälso och samhällsperspektiv än vasaloppsveckor och hälsotrender. Vi politiker har ett stort ansvar att skapa bättre förutsättningar för alla människor att få möjlighet att forma sina egna liv utifrån sina egna förutsättningar. Vi ska riva de hinder som finns, inte bygga nya.