Redan i valrörelse

I helgen hade socialdemokraterna i Gävleborg sin distriktårskongress. Det är alltid roligt att träffa länets sossar och diskutera politik i stort och smått. Eftersom det är valår är distriktårskongressen lite speciell. Riksdagslistan och regionlistan ska nämligen fastställas. Jag kandiderar som regionråd och fick förnyat förtroende av distriktårskongressen att fortsätta jobba för en mer tillgänglig kollektivtrafik som tillsammans en bättre infrastruktur knyter ihop hela länet. Att få andras förtroende är en känsla som jag har svårt att beskriva. Värme, stolthet, ödmjukhet, ansvar och respekt är de ord som ligger närmast. Extra roligt iår är att Kristoffer Lindberg, en ung politiker från Bollnäs jag följt nära under hela hans politiska karriär fått distriktårskongressen förtroende att kandidera till riksdagen på plats fyra. S har idag fyra riksdagsmandat i länet så att sannolikheten att Kristoffer kommer in är stor. Jag minns när Kristoffer och hans kompis Hugo, då 11 år var upprörda över att man skulle sluta servera mjölk till pannkakorna i skolan och frågade mig vad de kunde göra. Skriv till Barn och Utbildningsnämndens svarade jag. De gjorde de och mjölken blev kvar. 

Jag är redan i valrörelse och grovplaneringen för tiden fram till valet är satt. Det innebär att i stort sett all tid kommer att användas åt att på olika sätt bedriva valrörelse, att samtala med människor om politik, om de frågor vi socialdemokrater brinner för, om de orättvisor vi ser, om det samhälle vi vill bygga. Den politiska konflikten det här valet är egentligen ganska klassisk. Fortsatt välfärdsbygge eller stora skattesänkningar? Hur gör vi för att minska de stora klyftorna? Fler unga som klarar skolan kräver fler behöriga lärare, fler anställda inom sjukvård och äldreomsorg kräver fler utbildningsplatser inom dessa yrken osv. Bättre anställningsvillkor inom dessa yrken kräver resurser. Den typen av problem löser man inte med stora skattesänkningar. Vänder vi blicken mot några av de områden jag jobbar med, kollektivtrafik och infrastruktur handlar om samma sak. En utbyggd och mer tillgänglig kollektivtrafik kräver resurser, inte stora skattesänkningar, bättre vägar och järnvägar kräver resurser, inte stora skattesänkningar.

Det är om sådant valrörelsen borde handla om. Det vi hittills sett är delvis något annat. Vi har sett fake news, grovt vinklade citat som är bortklippta ur sitt sammanhang och vi är knappt i valrörelsens inledning. Det är inte heller särskilt mycket bättre på regional nivå. Trots att det finns en bred samsyn om sjukvården och dess innehåll i länet försöker moderaten Maria Mohlin måla upp ett hot mot Hudiksvalls sjukhus. Ett hot som naturligtvis inte finns. Bakgrunden är denna. I april 2016 beslutade regionfullmäktige i stor samsyn om det som idag benämns Framtidsbygget. Vår största satsning någonsin på renovering och nybyggnad av sjukhusfastigheter. Det fanns visserligen en reservation från oppositionen, men den handlade mer om detaljer än själva helheten. De ville bla att investeringarna också skulle innehålla ett hospice. För Hudiksvalls del innebär det bland annat en ny akutmottagning, en ny centraloperation, ett helt nytt vårdblock för barn och kvinnosjukvård inkl förlossning, enkelrum för patienten mm. Om detta är vi helt överens och ändå gör Maria Mohlin (M) allt hon kan för att utmåla Hudiksvalls sjukhus som hotat, ett hot som försvinner om M vinner höstens regionval.

Trots tendenser om en mycket smutsig valrörelse ser jag fram emot den. Att prata politik, stora och små frågor med människor är fantastiskt roligt och inspirerande. Dessa samtal påverkar mig som politiker och därigenom bidrar samtalen till att utveckla politiken och dess innehåll. Hoppas vi ses någonstans i länet under valrörelsen.