Utvilad

Känner mig utvilad. Sista riktiga semesterveckan inleds imorgon. Min plan är att hinna med att vandra Finnskogsleden. Jag vill vandra den på två dagar. En eftermiddag och en förmiddag med övernattning. Vädret får bestämma.

Den lite rastlösa känslan som finns i kroppen har börjat stiga till ett pirr, en längtan. En längtan till  vardag. Jag längtar också efter mina närmaste arbetskamrater, övriga regionråd och de politiska sekreterarna, till samtalen, till debatterna, till partikamraterna. En skön längtan.

Semesterns stora behållning var harrfisket i Ljungan och Olle Svenssonprogrammet på Loses visfestival. Stina Ekblad läste Olle Svennson och en ensemble sjöng och spelade tonsatta dikter. Om det var dikterna i sig eller framförandet som var behållningen är svårt att säga. Troligen en kombination, jag är lite av en naturromantiker och dras därför till texter som har sin utgångspunkt i naturen. Jag dras mer och mer till poesi, samtidigt som jag har svårt att läsa poesi. En god vän har förklarat att det handlar om att finna melodin och rytmen i texten. Jag har ännu inte nått dit. Att lyssna på poesi går däremot bra, då finner poesin vägen till mitt hjärta.

Har också fått fart på min sportbil. Eftersom jag inte har något garage är jag hänvisad till att reparera den utomhus, på min uppfart. Jag har lagat en hel del rost och jag har renoverat bromsarna. Arbeten som skänkt mig stor tillfredställelse. Det som är kvar att göra är att finna en lösning på avgasvärdena som är lite för höga. Kamremmen ska också bytas. Hur som helst så rullar den äntligen.

Jag kommer att mjukstarta hösten. Ett par långweekends med familjen och en fiskehelg i Norge återstår. Eftersom hustrun jobbat hela sommaren har vi inte kunnat gjort så mycket tillsammans. En långweekend med bil i Norge, med Trollstigen är planerad samt några dagar i Prag.

Det finns massvis med frågor att jobba med inom mina ansvarsområden. Byggprogrammet, de stora investeringarna på Hudiksvalls och Gävle sjukhus behöver följas och följas upp allteftersom byggprogrammet fortskrider, infrastrukturfrågorna där Region Gävleborg numera är en känd och tydlig aktör, särskilt inom järnvägsinfrastrukturen behöver vi hålla farten uppe, miljöfrågorna, kollektivtrafiken, omställning till ett hållbart samhälle, folkhälsan. Det finns hur mycket som helst att jobba med och i stort sett alla frågor väcker lust och nyfikenhet.

Det ska bli skönt att sätta sig på X-tåget och börja jobba igen.

Sommarledighetstankar. Kort reumé från året så här långt

Sitter i ett rum på Tofta Strandpensionat och funderar över året. Det har varit en mycket intensiv period för mig och behovet av ledighet känns verkligen i både kropp och själ. Samtidigt så har det nog varit den mest intressanta och lärorika perioden i mitt politiska liv. Känner mig utmattad, fast inte på det där slutkörda sättet utan på det där härliga sättet man gör efter en stark prestation, ett skidlopp eller liknande. Semestern ska användas till att vila mig i form. Man blir ju som bekant inte stark av träning, det är återhämtningen som bygger uthållighet.

Det har varit många resor under vintern och våren. Det började redan i januari med en resa till Bryssel för att presentera utkastet till Baltic Sea Commissions General Assembly i Högbo utanför Sandviken i Maj. Mötet i Högbo blev mycket lyckat så jag känner mig nöjd med både min och tjänstemännens insatser före och under mötet. Har också deltagit i ett transnationellt ledarskapsprogram, Baltic Executive Programe vilket inneburit resor till Warzsawa, Riga och Tallinn. En mycket intressant utbildning som gett mig nya insikter om vikten av transnationellt samarbete mellan regionerna runt Östersjön. Senaste resan gick till Rotterdam och årets TEN-T dagar. Infrastruktur har varit mitt huvudfokus under första halvåret. Det hårda arbetet börjar nu ge resultat. Man nämner Region Gävleborg, Botniska korridoren och Ostkustbanan allt mer nu både i Bryssel och nationellt. Det märktes inte minst i Almedalen. Arbetet är långsiktigt och svårt. Det är också svårt att förklara vikten av att vara på plats på de olika mötesplatserna, träffa rätt personer och skapa kontinuitet i det arbetet.

Har även jobbat med Atlantbanan. Den kräver i dagsläget inte samma engagemang på EU-nivå. Där handlar det mer att samordna arbetet mellan regioner och kommunerna efter stråket samt utifrån våra gemensamma utgångspunkter skapa förståelse från såväl riksdag, regering, Trafikverket och SJ att stråket är viktigt för kommuner och regioner. Det gäller att se järnvägen som en helhet. Elektriering av Meråkersbnan till Trondheim på den norska sidan är en viktig pusselbit. Är underhållet undermåligt på någon av våra järnvägar påverkar det hela järnvägsnätet. Dubbelspår på Ostkustbanan och en upprustad Atlantbana ger bättre godsflöden genom länet och på så sätt kan vi utveckla såväl kollektivtrafik som regional och fjärrtrafik på samtliga järnvägar som korsar länet.

Jag har också blivit mer och mer intresserad av sjukvårdsfrågor. Inte som verksamhet, utan ur ett styrningsperspektiv. Sjukvården påminner väldigt mycket om skolan. I alla fall ur ett styrnings och ledningsperspektiv. Väldigt kompetent personal som gör ett fantastiskt arbete men som känner att de inte alltid räcker till. Verksamhet som är mycket viktig och som skapar känslor och därmed också opinion och debatt. Det är svårt men mycket intressant att följa sjukvården ur ett lednings och styrningsperspektiv. Jag har därför stor respekt för ledamöterna i Hälso och Sjukvårdsnämnden.

Förutom mitt arbete med infrastrukturfrågorna är jag nog mest stolt över att vår kollektivtrafik redan 2017 blir fossilfri. Det är ett stort och viktigt steg bort från fossiloberoende. Min förhoppning är att jag inom en ganska snar framtid kan tanka min bil med den fossilfria HVO-dieseln.

En intensiv vinter, vår och försommar är nu till ända. Ha en skön och trevlig sommar kära läsare så hörs vi till hösten.