Veckosummering

 Blickar tillbaka på en mycket intensiv vecka. 

Möte med revisorerna ang hälso och sjukvårdsnämndens verksamhet 2022 inledde veckan. Måndag kväll medborgarmöte i Ljusne mad anledning av nedläggningen av Ljusne hälsocentral. 

Tisdag, det numera rikskända regionfullmäktigesammanträdet där SD:s beslut att ställa in luciafirandet fick uppmärksamhet och kärlek från hela landet, trots det är det en grovkränkning från SD:s sida. Onsdag morgon radiodebatt med M-ledaren Stenvard med anledning av luciakrisen. Därefter två dagar i Stockholm med SKR. S-grupp och möte med Sjukvårdsdelegationen. Fredagen avslutades med styrelsemöte med NTF-Gävleborg och möte med s-distriktstyrelsens verkställande utskott.

När jag summerar veckan är det främst tre saker jag noterar i min dagbok. För det första så gick nog SD för långt när de stoppade luciatåget. Mattias Eriksson Falk (SD) är troligen veckans hjälte hos SD, men jag tror inte att de hade förväntat sig allt det stöd och all den kärlek som folkhögskolans elever och personal med luciakören i spetsen fick av hela Sverige. En fullsatt kyrka som gav kören stående ovationer efter deras framträdande på onsdagkvällen är ett tydligt bevis på att de flesta struntar i vem som är Lucia. Det är innehållet och framförandet som är det viktiga.

Det andra jag noterar är den passivitet den nya regionledningens ledare moderaten Stenvard uppvisar. Redan under måndagkvällen i Ljusne och i debatten om Ljusne hälsocentral gömde han sig och försökte skylla sitt partis passiva hållning på mig och på S. Han uppträdde passivt på regionfullmäktigesammanträdet när SD bedrev sitt kulturkrig. Han var passiv och försökte gömma sig under onsdagsmorgonens radiodebatt med mig. Han är fortsatt passiv trots att såväl hans samarbetspartier KD och SVG som moderater runt om i länet tagit avstånd från SD:s beslut att stoppa luciatåget. Han är så passiv att förvaltningsledningen med regiondirektören i spetsen under fredagen tvingas gå ut och tydliggöra att Region Gävleborg står för inkludering, mångfald och alla människors lika värde. Något som Stenvard borde ha gjort redan på tisdagens regionfullmäktige, eller i radiodebatten med mig. Eller på något annat sätt i direkt anslutning till regionfullmäktigesammanträdet.

Stenvards passivitet oroar på flera sätt. Inflationen och stora kostnader för pensioner kommer att göra att såväl sjukvård som kollektivtrafik får det tufft nästa år. Lågkonjunktur och en regering som övergett offentlig sektor gör det inte enklare. I det läget duger det inte att vara passiv och vänta på att någon annan agerar. Man måste kliva fram, ta ledarskap och visa vägen. 

Den tredje saken jag tar med mig från veckan är hur djupt de värderingar sitter som jag fick med mig från punkåren. Per Persson sjunger ”Den kvällen förändrade mitt liv, det var då jag blev den jag är”, vilket verkligen stämmer på mig. Det jag fick genom band som Clash, Ebba Grön. Attentat, KSMB och andra finns kvar och blir tydliga när människor kränks och människovärdet hotas. Jag lyssnar fortfarande då och då på de gamla låtarna. De flesta har naturligtvis passerat bäst föredatum för länge sen. Men några har budskap och innehåll som fortfarande är relevant. 

Jag behöver efter en intensiv vecka varva ner och försöka tänka på annat. Veckans kyla har börjat ge med sig. Kanske blir det så pass varmt att jag kan få en stund i skidspåret redan under lördagen? Jag har inget egentligt mål med min skidåkning annat än att koppla av. Inget vasalopp eller annat prestationsbaserat mål. 

Därför går det sakta i skidspåret. En slags motvikt till en mycket intensiv vardag.

Mitt sista sammanträde som nämndsordförande (för denna gång). Reflektioner från en märklig mandatperiod

 Idag var det årets och mandatperiodens sista sammanträde med hälso och sjukvårdsnämnden. Det var även mitt sista som nämndens ordförande. Det var med blandade känslor jag klubbade av sammanträdet. Jag vet att jag kommer att sakna ordförandeuppdraget.

Att summera en mandatperiod kan vara lite knepigt, här kommer en personlig reflektion över mandatperioden. Över vad som hänt och hur snabbt saker förändras och hur snabbt sjukvården lyckas ställa om, men också hur snabbt förutsättningarna förändrades. Hur vi tvingades avbryta ett relativt framgångsrikt arbete med att få ner beroendet av hyrpersonal till att lägga all fokus på att möjliggöra för sjukvården att ta sig igenom vår livstids kanske svåraste kris, pandemin.

Sjukvården tog sig an den uppgiften med stor beslutsamhet, men också med stor ödmjukhet. Ingen visste vad som väntade. Hela världen försökte på olika sätt manövrera i denna okända terräng, även sjukvården i Gävleborg. Givet förutsättningarna gjorde man ett fantastiskt fint arbete. Inte bara med pandemibekämpningen, all övrig sjukvård måste naturligtvis också fungera. Det var sjukvården som gjorde jobbet och det var Hälso och sjukvårdsnämnden som hade ansvaret.

Vad har då sjukvården åstadkommit under mandatperioden? Bland annat detta:

• Bäst i landet på att korta köer, om man utgår från kriterierna för kömiljarden
• Hudiksvalls sjukhus är bäst i landet på att förebygga förlossningsskador.
• Bollnäs sjukhus ligger i topp i kategorin mindre sjukhus.
• Enligt Vårdförbundet är Region Gävleborg bäst i landet på löneutveckling för Vårdförbundets medlemmar.
• Extra ersättningar till personalen för arbetsinsatser under pandemin.
• Stadiga ökningar i såväl medarbetarenkäter och patientenkäter.
• Under långa perioder var Region Gävleborg i topp när det gällde vaccinering mot covid 19.
• En ny familjecentral i Hudiksvall
• Nya och renoverade lokaler vid Hudiksvalls och Gävle sjukhus.
• Priset Guldpillret för appen HIPR som är ett digitalt uppföljningsstöd för ADHD behandling.
• Det digitala verktyget Min vård Gävleborg som syftar till att öka tillgängligheten till sjukvården.
• Koordinatorer i cancervården som minskar väntetiden.
• Sjukhusen i Gävle och Hudiksvall har landets bästa vård för patienter med diabetes typ 2.
• Region Gävleborg är med i ett arbete som syftar till att utrota livmoderhalscancer.
• Provtagning för tidig upptäckt av tarmcancer är införd.
• Nya arbetssätt för att operera skelning har minskat köerna till ögonsjukvården.

Allt detta och mycket mer har åstadkommits av sjukvårdens medarbetare genom hårt arbete i vardagen. Jag är också övertygad om att nämnden genom hälso och sjukvårdsdirektören Johan Kaarme och övriga inom ledningen bidragit genom sitt ledarskap, ett ledarskap som utgått från den tillitsstyrning som den politiska majoriteten jobbat hårt för att implementera i hela Region Gävleborg. En styrmodell som ibland ifrågasatts, men genom exemplen ovan talar sitt tydliga språk. Hälso och sjukvårdsnämnden har dessutom under mandatperioden lyckats väl med att hålla sin budget! Jag kan jämföra vår bokslutsprognos 2 för året med regionerna i vår sjukvårdssamverkan:

Västmanland -550 mnkr

Uppsala           -404 mnkr

Värmland         -480 mnkr

Örebro             -620 mnkr

Sörmland         -350 mnkr

Gävleborg       -60 mnkr

Det som inte riktigt lyckats är att få ner kostnaden för hyrpersonal, en fråga som jag som ordförande funderat en hel del över. Poltik handlar till stor del om prioriteringar och uppdraget till hälso och sjukvårdsdirektören har varit att fokusera på ökad tillgänglighet, en mer jämlik sjukvård och att få ner de orimligt långa köerna. Kanske är tillgängligheten och köerna nu nere på en sådan nivå att det är dags att lägga större fokus på att minska kostnaderna och beroendet av hyrpersonal? Det är en fråga för den nya nämnden att fundera över.

Jag kan villigt erkänna att jag är avundsjuk på nämndens nästa ordförande Jennie Forsblom. Jag trodde aldrig när jag engagerade mig i regionpolitiken för åtta år sedan att hälso och sjukvård var min grej, men ju mer jag såg av sjukvårdspolitiken desto större blev intresset. När jag fick möjligheten att under åtta månader gå in som tillförordnad ordförande, under pandemins andra och tredje våg var jag fast. Därför var det ganska enkelt att tacka ja när min företrädare flyttade från länet och jag fick frågan att efterträda Tommy Berger som ordförande. Detta är det absolut roligaste politiska uppdrag jag haft och jag är övertygad om att Jennie kommer att uppleva samma sak.

Jag vill att rikta ett stort tack till nämnden för det stora engagemang som nämnden visat, för  klokskap, för debattvilja och för den respektfulla ton som varit i nämnden trots att vi ibland stått mycket långt ifrån varandra. Ett särskilt stort tack till vice ordförande Joakim Vestlund för alla samtal, för brytandet och bändadet av såväl stora som små frågeställningar i det som är vardagen mellan sammanträdena.  

Jag vill rikta mitt varmaste tack till Hälso och sjukvårdsdirektören Johan Kaarme för hans näst intill omöjliga uppdrag att leda länets hälso och sjukvård och samtidigt säkerställa såväl ekonomi som politikens ibland mycket knepiga mål. Han har gjort det med den äran!

Sist men inte minst vill jag tacka den som kanske inte märks så mycket, men som är en förutsättning för att nämndens sammanträden ska fungera. En person som har till uppgift att se till att kallelser går ut, att handlingar finns tillgängliga och att allt annat praktiskt  fungerar, nämligen nämndens mycket duktiga nämndssekreterare Ann Vestholm. Utan henne och hennes gedigna arbete hade aldrig nämndens sammanträden flutit på så bra som det gjort. Jag vet vilket arbete det är för att få ordning på allt stort och smått, från att jaga IT när systemet där handlingar finns låst sig, att efterfråga sena handlingar från föredragande till att jaga underskrifter till protokollen. Utan nämndssekreteraren hade jag aldrig kunnat leda sammanträdet med den trygghet som krävs. 

Jag vill avsluta med att önska nämndens nya ordförande Jennie Forsblom (KD) lycka till, samtidigt som jag hoppas att jag får möjlighet att återkomma som ordförande om fyra år.