Har träffat ett gäng busschaufförer som anser att vi borde ta bort kort och kontanthanteringen på våra tåg och bussar. Kortterminalerna funkar enligt chaufförerna dåligt, vilket skapar stress och dålig arbetsmiljö för busschaufförerna. Jag förstår busschaufförernas frustration om kortterminalerna inte funkar. Det finns många fördelar med att ta bort kort och kontanthanteringen på bussarna. Snabbare ombordstigning, mindre stress, minskad rånrisk mm. Snabbare ombordstigning medför att det blir enklare att hålla tidtabellen, vilket minskar stressen för busschaufförerna. Med andra ord en viktig arbetsmiljöfråga för busschaufförerna.
Tyvärr är inte frågan enkel.
Som politiker hamnar jag i ett dilemma, nämligen det mellan mitt uppdrag som medborgarföreträdare och mitt ansvar som arbetsgivare. Hur ska jag tänka i en sådan situation?
Fördelen för medborgaren och anledningen till att vi har kvar möjligheten att betala ombord är smidigheten. Man behöver inte leta upp ett försäljningsställe, eller ha en biljettapp kopplad till sin telefon. Har man slut på surfmängd kan man ändå köpa bussbiljetter eller ladda sin reskassa. Tillgängligheten till kollektivtrafiken är helt enkelt större om man behåller kontanthanteringen på bussar och tåg.
Därför tänker vi behålla kontanthantering på våra bussar och tåg ett tag till. Medborgarnyttan väger i det här fallet tyngre. När gävleborgarna känner att tiden är mogen att ta bort kontanthanteringen på bussar och tåg gör vi det. Vi måste därför säkerställa att kortterminalerna fungerar som de ska så att stressen och den dåliga arbetsmiljön krånglande kortterminaler minskar.
Tänker vi rätt?
tisdag 28 mars 2017
Påminnelse om varför jag bloggar
Med viss regelbundenhet måste jag påminna mig själv om varför jag bloggar. Precis som samhället står i ständig utveckling, utvecklas även jag. Jag har två bloggar. En där jag skriver om politik och en där jag skriver om flugfiske. De handlar egentligen om samma sak, nämligen om min resa på livets stigar.
Jag skriver den här bloggen för att beskriva min vardag som politiker. Hur jag tänker och resonerar kring beslut och frågeställningar jag ställs inför. Jag skriver också för att utmana. Först och främst mig själv, men även den värld jag lever i. Jag är nämligen övertygad om att om man inte vågar utmana sig själv och andra förlorar man sin frihet och blir fånge i någon annans värld.
Det betyder att mitt skrivande inte styrs av andra mallar än mina egna. Det ställer självklart stora krav på mig att välja ord och formuleringar med omsorg. Som ledande politiker med makt kan jag inte formulera mig hur som helst. Eftersom jag vill beskriva mina tankar, min värld är det mycket viktigt för mig att jag gör det med mina egna ord. Samtidigt som jag söker orden finner jag också ett eget språk. Jag är nämligen övertygad om att den som har något att säga gör det bäst om man finner sitt eget sätt att säga det på, sitt eget språk.
Det finns gemensamma beröringspunkter mellan flugfiske och politik. En är passionen. Utan passion blir politiken tråkig och ointressant. Passion är liv, ett ibland okontrollerat hav av känslor. Det måste det få vara. När politiken drivs av passion blir såväl politik som politiker levande och därför intressanta. Samma sak gäller inom flugfisket. Det är de som väcker känslor, de passionerade som driver flugfisket framåt. De som frigör sig från massan, de som utmanar, de som formulerar sitt eget språk, sitt eget uttryck.
Trots att jag menar att jag eller andra framträdande politiker alltid måste tänka på vad vi säger eller skriver får detta inte döda passionen. Därför måste det få bli fel ibland. Då menar jag fel i andras ögon. Jag avskyr fernissa och polerade ytor. Jag tror inte politiken blir bättre av att man målar upp en fasad som stämmer dåligt överens med verkligheten. Samtidigt är det ju så att jag ser saker ur ibland lite andra perspektiv jämfört med de som inte är politiker på min nivå, min verklighet. Jag har förmånen att se helheter, vilket ger mig perspektiv som ibland är en förbannelse. Att se helheter och veta för mycket kan ibland hämma och dölja lösningar. Det gäller att vara trygg i sig själv och våga fatta beslut och därmed också lita på sitt eget omdöme. Det gäller att vara medveten om att ibland blir det fel. Samtidigt är det ju så att om man inte vågar göra fel skapas ju heller ingen utveckling. Utveckling handlar ju mångt och mycket om att bryta gamla strukturer och bygga upp nya. Om du då inte vågar spränga gränser handlar ditt liv bara om att möblera om inom de gränser andra byggt, dvs förvaltning.
Jag har på något märkligt sätt blivit beroende av att skriva.
.
Jag skriver den här bloggen för att beskriva min vardag som politiker. Hur jag tänker och resonerar kring beslut och frågeställningar jag ställs inför. Jag skriver också för att utmana. Först och främst mig själv, men även den värld jag lever i. Jag är nämligen övertygad om att om man inte vågar utmana sig själv och andra förlorar man sin frihet och blir fånge i någon annans värld.
Det betyder att mitt skrivande inte styrs av andra mallar än mina egna. Det ställer självklart stora krav på mig att välja ord och formuleringar med omsorg. Som ledande politiker med makt kan jag inte formulera mig hur som helst. Eftersom jag vill beskriva mina tankar, min värld är det mycket viktigt för mig att jag gör det med mina egna ord. Samtidigt som jag söker orden finner jag också ett eget språk. Jag är nämligen övertygad om att den som har något att säga gör det bäst om man finner sitt eget sätt att säga det på, sitt eget språk.
Det finns gemensamma beröringspunkter mellan flugfiske och politik. En är passionen. Utan passion blir politiken tråkig och ointressant. Passion är liv, ett ibland okontrollerat hav av känslor. Det måste det få vara. När politiken drivs av passion blir såväl politik som politiker levande och därför intressanta. Samma sak gäller inom flugfisket. Det är de som väcker känslor, de passionerade som driver flugfisket framåt. De som frigör sig från massan, de som utmanar, de som formulerar sitt eget språk, sitt eget uttryck.
Trots att jag menar att jag eller andra framträdande politiker alltid måste tänka på vad vi säger eller skriver får detta inte döda passionen. Därför måste det få bli fel ibland. Då menar jag fel i andras ögon. Jag avskyr fernissa och polerade ytor. Jag tror inte politiken blir bättre av att man målar upp en fasad som stämmer dåligt överens med verkligheten. Samtidigt är det ju så att jag ser saker ur ibland lite andra perspektiv jämfört med de som inte är politiker på min nivå, min verklighet. Jag har förmånen att se helheter, vilket ger mig perspektiv som ibland är en förbannelse. Att se helheter och veta för mycket kan ibland hämma och dölja lösningar. Det gäller att vara trygg i sig själv och våga fatta beslut och därmed också lita på sitt eget omdöme. Det gäller att vara medveten om att ibland blir det fel. Samtidigt är det ju så att om man inte vågar göra fel skapas ju heller ingen utveckling. Utveckling handlar ju mångt och mycket om att bryta gamla strukturer och bygga upp nya. Om du då inte vågar spränga gränser handlar ditt liv bara om att möblera om inom de gränser andra byggt, dvs förvaltning.
Jag har på något märkligt sätt blivit beroende av att skriva.
.
söndag 19 mars 2017
Om enögdhet eller framtidstro
Du är enögd.
Påståendet var ett avslut på en kortare diskussion på Facebook ang Elvägsprojektet utanför Sandviken. Den som fällde påståendet menar att projektet saknar förankring i verkligheten. "Lägg ner den där elvägen - den är enbart ett sätt att för industrin att våra utveckling skattepengar - pengar de aldrig skulle lägga dit själva. BC däremot är bra för oss alla. Vi har ju bra start där" skriver min facebookvän.
Jag delar tron på BC (bränsleceller) som en del i en fossil och utsläppsfri framtid. Inte bara i fordon utan också som en del i elproduktionen framför allt till hushåll. I min framtid är samtliga hushåll självförsörjande på el. Vi har solceller på taken som producerar den el vi behöver. Sommartid när solcellerna producerar mer än vad hushållet gör av med används överproduktionen till att tillverka vätgas samt att ladda batterier. Vätgasen används sedan vintertid till att driva bränsleceller som producerar förutom el även värme. I och med att vi producerar vår egen el blir hushållen mindre känsliga på elavbrott och andra störningar i elnätet.
Varför är då Region Gävleborg engagerade i frågor som rör elvägar och bränsleceller? Det finns flera skäl till det, men de främsta skälen är att Sandvik har en fabrik i Sandviken som tillverkar komponenter till bränsleceller, samt att Sandvikens kommun driver på i frågan genom att det har byggts en tankstation för vätgas i Sandviken. Det finns därför stor kompetens inom bränsleceller i Gävleborg. Vi vill genom vårt engagemang bidra till klimatomställningen och samtidigt skapa förutsättningar för tillväxt i länet. När bränslecellstekniken slår igenom på allvar är ju chansen stor att Sandvik bygger fler fabriker för tillverkning av bränslecellskomponenter i länet. Om vi samtidigt driver på genom att testa bränsleceller i bussar eller köper in vätgasbilar skyndar vi på utvecklingen. Idag är ett av de stora problemen med bränsleceller brist på tankstationer. Tror det finns fyra stycken i Sverige. Det som krävs för att försörja Sverige med en grundinfrastruktur för bränslecellsfordon är ca 15 tankställen strategiskt utplacerade i hela landet. Den grundinfrastrukturen skapar förutsättningar för en marknad för bränslecellsfordon som i sin tur skapar behov av fler tankställen som i sin tur skapar efterfrågan på vätgasbilar. Jag tror att det krävs statligt stöd för att bygga denna grundinfrastruktur. Kostnadsmässigt handlar det om 150 miljoner kronor. Ungefär lika mycket pengar som klottersaneringingen i Stockholm kostar per år.
Tillbaka till min eventuella enögdhet. Om jag förstår min facebookvän rätt så är jag enögd eftersom jag menar att offentliga medel ibland måste till för att testa olika nya sätt att tänka, jobba eller att använda ny teknik på. Då i samarbete med privata företag. När det gäller elvägen handlar det mer om att testa och utveckla känd teknik på nya områden. Jag vet inte hur mycket pengar Siemens har lagt på att utveckla elvägstekniken eller hur mycket Scania lagt på att utveckla lastbilar som enkelt kan anpassas till elvägar men jag vet att om projektet inte genomförts i Gävleborg har det genomförts någon annanstans och om projektet faller väl ut är det andra än vi som haft de möjligheter till utveckling som Gävleborg nu har tack vare detta projekt. Jag är också är övertygad om att EU, staten och ibland regionen måste bidra med projektpengar för att få igång utveckling. Vi gör det inom andra områden, exempelvis besöksnäringen. Jag menar att det inte är enögt utan tvärtom vidsynt!
Elvägsprojektet har rönt internationellt intresse. Det har varit studiebesök från bland annat Japan, Sydkorea, Nederländerna, Italien och nästa vecka kommer en tysk delegation på besök till Sandviken för att studera projektet. Anledningen till intresset är att man kör eldriven långtradare i skarp drift på en allmän väg inom ramen för de regelverk som omgärdar såväl trafik som trafiksäkerhet. Tekniken bygger på en kombination av den teknik som används av spårvagnar och trådbussar och modern fordonshybridteknik. Idag drivs lastbilen av en diesel/elhybridmotor. Slår projektet väl ut och elvägar blir verklighet är det inte omöjligt att man byter ut dieselmotorn mot en bränslecell och på så sätt blir lastbilen helt utsläppsfri. Beräkningar som finns visar att elvägar kan bära sina egna kostnader och därför är projektet mycket intressant. Det allra bästa vore ju om alla tunga transporter kan gå på järnväg, men det är tyvärr inte möjligt. Det går helt enkelt inte att bygga ut järnvägen så mycket. Investeringskostnaderna är för höga. Elvägar på strategiska platser, exempelvis mellan stålverken i Dalarna och Gävle hamn är därför intressanta. Kostnaden för diesel kan användas för investering i en sådan elväg och på så sätt betalar elvägen sina egna investerings och driftkostnader och inga skattemedel behöver bekosta elvägen. Däremot bekostar ju skattemedel den väg elvägen byggs på eftersom det är en allmän väg öppen för all trafik.
Idag vet vi inte säkert om elvägen i verkligheten motsvarar de teoretiska beräkningarna. Därför är projektet viktigt och det är också därför det rönt internationell uppmärksamhet. Fungerar elvägen under dåliga svenska vinterförhållanden fungerar den troligen överallt där den kan vara intressant att bygga.
Region Gävleborg kommer om elvägen byggs ut mellan stålverken i Dalarna och Gävle hamn inte ha några ekonomiska intressen i elvägen. Vi kommer heller inte att lägga några skattepengar i elvägen. Det vi vinner är att vi genom projektet bidragit till klimatomställning samt att en elväg skapar utvecklingsmöjligheter för Gävle hamn och de företag som kommer att vara engagerade i att bygga och driva elvägen.
Påståendet var ett avslut på en kortare diskussion på Facebook ang Elvägsprojektet utanför Sandviken. Den som fällde påståendet menar att projektet saknar förankring i verkligheten. "Lägg ner den där elvägen - den är enbart ett sätt att för industrin att våra utveckling skattepengar - pengar de aldrig skulle lägga dit själva. BC däremot är bra för oss alla. Vi har ju bra start där" skriver min facebookvän.
Jag delar tron på BC (bränsleceller) som en del i en fossil och utsläppsfri framtid. Inte bara i fordon utan också som en del i elproduktionen framför allt till hushåll. I min framtid är samtliga hushåll självförsörjande på el. Vi har solceller på taken som producerar den el vi behöver. Sommartid när solcellerna producerar mer än vad hushållet gör av med används överproduktionen till att tillverka vätgas samt att ladda batterier. Vätgasen används sedan vintertid till att driva bränsleceller som producerar förutom el även värme. I och med att vi producerar vår egen el blir hushållen mindre känsliga på elavbrott och andra störningar i elnätet.
Varför är då Region Gävleborg engagerade i frågor som rör elvägar och bränsleceller? Det finns flera skäl till det, men de främsta skälen är att Sandvik har en fabrik i Sandviken som tillverkar komponenter till bränsleceller, samt att Sandvikens kommun driver på i frågan genom att det har byggts en tankstation för vätgas i Sandviken. Det finns därför stor kompetens inom bränsleceller i Gävleborg. Vi vill genom vårt engagemang bidra till klimatomställningen och samtidigt skapa förutsättningar för tillväxt i länet. När bränslecellstekniken slår igenom på allvar är ju chansen stor att Sandvik bygger fler fabriker för tillverkning av bränslecellskomponenter i länet. Om vi samtidigt driver på genom att testa bränsleceller i bussar eller köper in vätgasbilar skyndar vi på utvecklingen. Idag är ett av de stora problemen med bränsleceller brist på tankstationer. Tror det finns fyra stycken i Sverige. Det som krävs för att försörja Sverige med en grundinfrastruktur för bränslecellsfordon är ca 15 tankställen strategiskt utplacerade i hela landet. Den grundinfrastrukturen skapar förutsättningar för en marknad för bränslecellsfordon som i sin tur skapar behov av fler tankställen som i sin tur skapar efterfrågan på vätgasbilar. Jag tror att det krävs statligt stöd för att bygga denna grundinfrastruktur. Kostnadsmässigt handlar det om 150 miljoner kronor. Ungefär lika mycket pengar som klottersaneringingen i Stockholm kostar per år.
Tillbaka till min eventuella enögdhet. Om jag förstår min facebookvän rätt så är jag enögd eftersom jag menar att offentliga medel ibland måste till för att testa olika nya sätt att tänka, jobba eller att använda ny teknik på. Då i samarbete med privata företag. När det gäller elvägen handlar det mer om att testa och utveckla känd teknik på nya områden. Jag vet inte hur mycket pengar Siemens har lagt på att utveckla elvägstekniken eller hur mycket Scania lagt på att utveckla lastbilar som enkelt kan anpassas till elvägar men jag vet att om projektet inte genomförts i Gävleborg har det genomförts någon annanstans och om projektet faller väl ut är det andra än vi som haft de möjligheter till utveckling som Gävleborg nu har tack vare detta projekt. Jag är också är övertygad om att EU, staten och ibland regionen måste bidra med projektpengar för att få igång utveckling. Vi gör det inom andra områden, exempelvis besöksnäringen. Jag menar att det inte är enögt utan tvärtom vidsynt!
Elvägsprojektet har rönt internationellt intresse. Det har varit studiebesök från bland annat Japan, Sydkorea, Nederländerna, Italien och nästa vecka kommer en tysk delegation på besök till Sandviken för att studera projektet. Anledningen till intresset är att man kör eldriven långtradare i skarp drift på en allmän väg inom ramen för de regelverk som omgärdar såväl trafik som trafiksäkerhet. Tekniken bygger på en kombination av den teknik som används av spårvagnar och trådbussar och modern fordonshybridteknik. Idag drivs lastbilen av en diesel/elhybridmotor. Slår projektet väl ut och elvägar blir verklighet är det inte omöjligt att man byter ut dieselmotorn mot en bränslecell och på så sätt blir lastbilen helt utsläppsfri. Beräkningar som finns visar att elvägar kan bära sina egna kostnader och därför är projektet mycket intressant. Det allra bästa vore ju om alla tunga transporter kan gå på järnväg, men det är tyvärr inte möjligt. Det går helt enkelt inte att bygga ut järnvägen så mycket. Investeringskostnaderna är för höga. Elvägar på strategiska platser, exempelvis mellan stålverken i Dalarna och Gävle hamn är därför intressanta. Kostnaden för diesel kan användas för investering i en sådan elväg och på så sätt betalar elvägen sina egna investerings och driftkostnader och inga skattemedel behöver bekosta elvägen. Däremot bekostar ju skattemedel den väg elvägen byggs på eftersom det är en allmän väg öppen för all trafik.
Idag vet vi inte säkert om elvägen i verkligheten motsvarar de teoretiska beräkningarna. Därför är projektet viktigt och det är också därför det rönt internationell uppmärksamhet. Fungerar elvägen under dåliga svenska vinterförhållanden fungerar den troligen överallt där den kan vara intressant att bygga.
Region Gävleborg kommer om elvägen byggs ut mellan stålverken i Dalarna och Gävle hamn inte ha några ekonomiska intressen i elvägen. Vi kommer heller inte att lägga några skattepengar i elvägen. Det vi vinner är att vi genom projektet bidragit till klimatomställning samt att en elväg skapar utvecklingsmöjligheter för Gävle hamn och de företag som kommer att vara engagerade i att bygga och driva elvägen.
onsdag 15 mars 2017
Baltic Sea Commission. Två dagar i Umeå
Har tillbringat måndagen och tisdagen i Umeå för möte med Baltic Sea Commissions transportgrupp. Det är en del av mitt infrastrukturuppdrag. Många tankar surrar i mitt huvud. Känner mig ganska trött. EU:s byråkratengelska är svår och nu var det ett tag sedan det var ett möte i den här gruppen senast. Det känns.
Det finns många perspektiv om man pratar transport och infrastruktur runt Östersjön. Kymmenä-Laakso i sydöstra Finland ser det som mycket viktigt att ha fokus på att utveckla järnvägen mot Kina. Västerbotten och Österbotten ser färjeförbindelsen mellan städerna som mycket viktig. Vi jobbar alla tillsammans för att lyfta Botniska korridroen, järnvägen norr om Örebro-Stockholm. Extra roligt denna gång är att Stockholm gått med i transportgruppen. Det tror jag stärker oss alla som vill ha en bättre järnväg i våra regioner.
Det är viktigt att vara med i dessa sammanhang. Det är ett långsiktigt arbete att påverka för en bättre järnväg. Man måste träffa olika människor och organisationer, bygga upp relationer med dessa och utifrån det utveckla ett samarbete i gemensamma frågor. Det vi arbetade med den här gången förutom att rapportera vad som är på gång i våra respektive regioner var bla en så kallad Work Plan för transportgruppen. Vilka frågor ska gruppen lyfta gentemot EU under 2017-2018? För Gävleborgs del handlar det om att finnas på kartan. Tittar du på kartor över de viktigaste järnvägsstråken i Europa finns det ingen järnväg norr om Stockholm/Örebro. Detta trots att det mesta av det som produceras i form av malm och skogsråvara faktiskt exporteras till EU.
På vägen hem konstaterar jag att det tar tid att åka tåg från Umeå till Söderhamn. Första sträckan från Umeå och söderut funkar bra. Där är järnvägen ny. Sedan går det periodvis ganska sakta. Ska tåget vara ett attraktivt alternativ till flyget krävs högre järnvägsstandard så att restiden upplevs attraktiv.
Det finns många perspektiv om man pratar transport och infrastruktur runt Östersjön. Kymmenä-Laakso i sydöstra Finland ser det som mycket viktigt att ha fokus på att utveckla järnvägen mot Kina. Västerbotten och Österbotten ser färjeförbindelsen mellan städerna som mycket viktig. Vi jobbar alla tillsammans för att lyfta Botniska korridroen, järnvägen norr om Örebro-Stockholm. Extra roligt denna gång är att Stockholm gått med i transportgruppen. Det tror jag stärker oss alla som vill ha en bättre järnväg i våra regioner.
Det är viktigt att vara med i dessa sammanhang. Det är ett långsiktigt arbete att påverka för en bättre järnväg. Man måste träffa olika människor och organisationer, bygga upp relationer med dessa och utifrån det utveckla ett samarbete i gemensamma frågor. Det vi arbetade med den här gången förutom att rapportera vad som är på gång i våra respektive regioner var bla en så kallad Work Plan för transportgruppen. Vilka frågor ska gruppen lyfta gentemot EU under 2017-2018? För Gävleborgs del handlar det om att finnas på kartan. Tittar du på kartor över de viktigaste järnvägsstråken i Europa finns det ingen järnväg norr om Stockholm/Örebro. Detta trots att det mesta av det som produceras i form av malm och skogsråvara faktiskt exporteras till EU.
På vägen hem konstaterar jag att det tar tid att åka tåg från Umeå till Söderhamn. Första sträckan från Umeå och söderut funkar bra. Där är järnvägen ny. Sedan går det periodvis ganska sakta. Ska tåget vara ett attraktivt alternativ till flyget krävs högre järnvägsstandard så att restiden upplevs attraktiv.
söndag 12 mars 2017
Om dilemman
"Oron är väl aldrig obefogad egentligen. Rätt som det är får någon utredare för sig att centraliseringar är den enda vägen, och helt plötsligt känner sig politikerna duktiga för att de fattar ett obekvämt beslut i de sunda finansernas namn. Det har hänt förr, så att fortsätta oroas är nog en ganska bra grej trots allt. Tänker jag."
Ovanstående är från en kommentar på Facebook. Kommentaren kommer sig av att jag hävdar att oron att BB i Hudiksvall är hotat är obefogad. Kommentaren är välformulerad och viktig eftersom den pekar på ett dilemma som finns i offentlig verksamhet.
Att styra offentlig verksamhet är svårt, många gånger betydligt svårare än att styra privat verksamhet av motsvarande storlek och omsättning. Ett företag har ofta en tydlig affärsidé, en tydlig produkt eller tjänst att sälja och målet är maximal vinst till sina ägare. Rationell styrning och kundfokus är vägen till framgång för det privata företaget. Offentlig verksamhet utgår från medborgarnas behov. Det uppstår inte sällan konflikter mellan medborgarnas behov och rationell styrning ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Det anses ju exempelvis ofta mer ekonomiskt och rationellt att koncentrera undervisning till ett fåtal större skolor, att koncentrera kostproduktion till ett fåtal större tillagningskök eller att koncentrera sjukvård och primärvård till färre men större enheter. Medborgarna kräver självklart något annat. De kräver närvaro där man bor och lever. De kräver exempelvis skolor i byarna, tillagningskök i skolor och på äldreboenden och närhet till sjukvård och primärvård. Är det medborgarnas krav borde det väl vara politikens uppgift att leverera?
Jag menar att det är stor skillnad på medborgarfokus och kundfokus. Ett privat företag kan bestämma vilken kundkategori man vill rikta sig till. De kunder som i företagets ögon är ointressanta kan man helt enkelt strunta i. En tillverkare av flugspön kan ju välja vilka sorters flugspön man vill tillverka och sälja. De som vill ha andra flugspön får vända sig till andra tillverkare. Fungerar utmärkt på en marknad. Kommunens eller landstingets fokus är samtliga medborgare. Man kan inte välja bort de som inte passar in i affärsidén. Därför kan politiker inte tänka affärsmässigt ur ett företagsekonomiskt eller marknadsperspektiv.
När konflikter mellan verksamhetsstyrning ur företagsekonomiskt stordriftsperspektiv och medborgarnas behov på verksamhet nära medborgarna gäller det för oss politiker att komma ihåg att vi är utsedda av medborgarna. Medborgarnas behov måste i de flesta fall komma före företagsekonomiska och affärsmässiga perspektiv. Offentlig verksamhet såsom vård, skola och omsorg är ingen marknad som ska styras av marknadens logik eller utifrån stordriftsfördelar.
Sett ur det perspektivet är det bra att medborgarna reagerar när förslag som sätter verksamhetsperspektivet före medborgarperspektivet presenteras.
Ovanstående är från en kommentar på Facebook. Kommentaren kommer sig av att jag hävdar att oron att BB i Hudiksvall är hotat är obefogad. Kommentaren är välformulerad och viktig eftersom den pekar på ett dilemma som finns i offentlig verksamhet.
Att styra offentlig verksamhet är svårt, många gånger betydligt svårare än att styra privat verksamhet av motsvarande storlek och omsättning. Ett företag har ofta en tydlig affärsidé, en tydlig produkt eller tjänst att sälja och målet är maximal vinst till sina ägare. Rationell styrning och kundfokus är vägen till framgång för det privata företaget. Offentlig verksamhet utgår från medborgarnas behov. Det uppstår inte sällan konflikter mellan medborgarnas behov och rationell styrning ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Det anses ju exempelvis ofta mer ekonomiskt och rationellt att koncentrera undervisning till ett fåtal större skolor, att koncentrera kostproduktion till ett fåtal större tillagningskök eller att koncentrera sjukvård och primärvård till färre men större enheter. Medborgarna kräver självklart något annat. De kräver närvaro där man bor och lever. De kräver exempelvis skolor i byarna, tillagningskök i skolor och på äldreboenden och närhet till sjukvård och primärvård. Är det medborgarnas krav borde det väl vara politikens uppgift att leverera?
Jag menar att det är stor skillnad på medborgarfokus och kundfokus. Ett privat företag kan bestämma vilken kundkategori man vill rikta sig till. De kunder som i företagets ögon är ointressanta kan man helt enkelt strunta i. En tillverkare av flugspön kan ju välja vilka sorters flugspön man vill tillverka och sälja. De som vill ha andra flugspön får vända sig till andra tillverkare. Fungerar utmärkt på en marknad. Kommunens eller landstingets fokus är samtliga medborgare. Man kan inte välja bort de som inte passar in i affärsidén. Därför kan politiker inte tänka affärsmässigt ur ett företagsekonomiskt eller marknadsperspektiv.
När konflikter mellan verksamhetsstyrning ur företagsekonomiskt stordriftsperspektiv och medborgarnas behov på verksamhet nära medborgarna gäller det för oss politiker att komma ihåg att vi är utsedda av medborgarna. Medborgarnas behov måste i de flesta fall komma före företagsekonomiska och affärsmässiga perspektiv. Offentlig verksamhet såsom vård, skola och omsorg är ingen marknad som ska styras av marknadens logik eller utifrån stordriftsfördelar.
Sett ur det perspektivet är det bra att medborgarna reagerar när förslag som sätter verksamhetsperspektivet före medborgarperspektivet presenteras.
torsdag 2 mars 2017
Om förlossningen i Hudiksvall och oppositionens alternativa fakta
Det gäller att ha koll på omvärlden. Det blir lätt fel annars. Särskilt om man är politiker. Donald Trump kollar på Fox News när han förbereder sina tal. Att ha omvärldskoll genom att endast titta på en tv-kanal eller sociala medier gör att man tappar perspektiven. Jag ser samma tendenser i vårt län. Att medborgarna skapar sig en uppfattning utifrån vad de hör och läser är inte så konstigt, men att oppositionen medvetet väljer bort det som inte passar i deras världsbild gör mig bekymrad. Fakta är ju att hela landet delar samma vårdkris som finns i Gävleborg. På vissa håll i landet är situationen något bättre, på andra håll är det sämre.
När jag gör ett svep över vårdsverige ser jag BB-kris i Stockholm och kaos på Karolinska, kris på Sahlgrenska i Göteborg, kris i Västernorrland, kris i Norrbotten osv. Den gemensamma nämnaren är personalbrist och i vissa fall behov av strukturförändringar. I Gävleborg genomfördes de nödvändiga strukturförändringarna för 15-20 år sedan. Vi behöver inte lägga ner några BB eller akutsjukhus. Vår sjukhusstruktur håller under överskådlig framtid. Därför blir jag mycket bekymrad när företrädare för oppositionen hävdar att det finns en dold agenda, att en ev sommarstängning av förlossningen i Hudiksvall enligt oppositionen är första steget mot en stängning av BB. Genom att medvetet dra felaktiga slutsatser och genom att inte ha några egna förslag till lösningar på barnmorskebristen tar man inte ansvar för sin egen politik. På vilket sätt skapas bättre förutsättningar för att rekrytera barnmorskor genom att medvetet sprida felaktiga påståenden om att BB i Hudiksvall är hotat? Liberalernas Peter Nordebo raljerar i insändare och på Facebook över vilket dåligt ledarskap den politiska ledningen står för. Nordebo borde se sig själv i spegeln när han ifrågasätter vårt ledarskap. På vilket sätt är Nordebos raljerande ett gott exempel på ledarskap när han vägrar svara på min fråga varför han hävdar att Hudiksvalls BB är hotat trots att han vet att så inte är fallet? Faktum är att Liberalerna i likhet med sina vänner M och KD i sina budgetar för 2017 inte lagt en enda krona på högre löner eller bättre villkor för barnmorskorna. Det Nordebo ägnar sig åt är ren och skär populism och i mina ögon riktigt riktigt dåligt.
Att medborgarna och anställda känner oro har jag däremot den största respekt för. Man kan inte begära att man 15-20 år efter strukturförändringarna inom länets hälso och sjukvård ska minnas bakgrunden och den ekonomiska situation som rådde inom landstinget vid den tiden. Idag ser det helt annorlunda ut. Ekonomin är stabil och behovet av stora strukturförändringar finns inte. Det man däremot kan begära är att verksamhetsledningen säkerställer delaktighet från berörd personal när förändringar planeras. Sättet man tagit fram det ännu inte färdiga förslaget till sommarstängning av förlossningen i Hudiksvall är under all kritik.
Det finns naturligtvis en hel del att jobba med för att förbättra sjukvården i länet. Vi nöjer oss inte med att två av våra sjukhus ligger på toppfemlistan. Vi behöver jobba med att säkerställa att framför allt primärvården utvecklas och finns tillgänglig och nära befolkningen. Vi behöver också självklart jobba med att säkerställa en god bemanning inom sjukvården.
Vi tänker vända på varenda sten som finns för att undvika en sommarstängning av förlossningen i Hudiksvall. Vi tänker också säkerställa att berörd personal involveras när man vänder på dessa stenar. Jag är helt övertygad om att det finns kloka tankar och förslag hos barnmorskor och övrig personal på kvinnokliniken i Hudiksvall. Konstruktiva förslag från oppositionen efterlyses också istället för den populism och de alternativa fakta som de idag verkar stå för.
När jag gör ett svep över vårdsverige ser jag BB-kris i Stockholm och kaos på Karolinska, kris på Sahlgrenska i Göteborg, kris i Västernorrland, kris i Norrbotten osv. Den gemensamma nämnaren är personalbrist och i vissa fall behov av strukturförändringar. I Gävleborg genomfördes de nödvändiga strukturförändringarna för 15-20 år sedan. Vi behöver inte lägga ner några BB eller akutsjukhus. Vår sjukhusstruktur håller under överskådlig framtid. Därför blir jag mycket bekymrad när företrädare för oppositionen hävdar att det finns en dold agenda, att en ev sommarstängning av förlossningen i Hudiksvall enligt oppositionen är första steget mot en stängning av BB. Genom att medvetet dra felaktiga slutsatser och genom att inte ha några egna förslag till lösningar på barnmorskebristen tar man inte ansvar för sin egen politik. På vilket sätt skapas bättre förutsättningar för att rekrytera barnmorskor genom att medvetet sprida felaktiga påståenden om att BB i Hudiksvall är hotat? Liberalernas Peter Nordebo raljerar i insändare och på Facebook över vilket dåligt ledarskap den politiska ledningen står för. Nordebo borde se sig själv i spegeln när han ifrågasätter vårt ledarskap. På vilket sätt är Nordebos raljerande ett gott exempel på ledarskap när han vägrar svara på min fråga varför han hävdar att Hudiksvalls BB är hotat trots att han vet att så inte är fallet? Faktum är att Liberalerna i likhet med sina vänner M och KD i sina budgetar för 2017 inte lagt en enda krona på högre löner eller bättre villkor för barnmorskorna. Det Nordebo ägnar sig åt är ren och skär populism och i mina ögon riktigt riktigt dåligt.
Att medborgarna och anställda känner oro har jag däremot den största respekt för. Man kan inte begära att man 15-20 år efter strukturförändringarna inom länets hälso och sjukvård ska minnas bakgrunden och den ekonomiska situation som rådde inom landstinget vid den tiden. Idag ser det helt annorlunda ut. Ekonomin är stabil och behovet av stora strukturförändringar finns inte. Det man däremot kan begära är att verksamhetsledningen säkerställer delaktighet från berörd personal när förändringar planeras. Sättet man tagit fram det ännu inte färdiga förslaget till sommarstängning av förlossningen i Hudiksvall är under all kritik.
Det finns naturligtvis en hel del att jobba med för att förbättra sjukvården i länet. Vi nöjer oss inte med att två av våra sjukhus ligger på toppfemlistan. Vi behöver jobba med att säkerställa att framför allt primärvården utvecklas och finns tillgänglig och nära befolkningen. Vi behöver också självklart jobba med att säkerställa en god bemanning inom sjukvården.
Vi tänker vända på varenda sten som finns för att undvika en sommarstängning av förlossningen i Hudiksvall. Vi tänker också säkerställa att berörd personal involveras när man vänder på dessa stenar. Jag är helt övertygad om att det finns kloka tankar och förslag hos barnmorskor och övrig personal på kvinnokliniken i Hudiksvall. Konstruktiva förslag från oppositionen efterlyses också istället för den populism och de alternativa fakta som de idag verkar stå för.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)