Om dilemman

"Oron är väl aldrig obefogad egentligen. Rätt som det är får någon utredare för sig att centraliseringar är den enda vägen, och helt plötsligt känner sig politikerna duktiga för att de fattar ett obekvämt beslut i de sunda finansernas namn. Det har hänt förr, så att fortsätta oroas är nog en ganska bra grej trots allt. Tänker jag."

Ovanstående är från en kommentar på Facebook. Kommentaren kommer sig av att jag hävdar att oron att BB i Hudiksvall är hotat är obefogad. Kommentaren är välformulerad och viktig eftersom den pekar på ett dilemma som finns i offentlig verksamhet.

Att styra offentlig verksamhet är svårt, många gånger betydligt svårare än att styra privat verksamhet av motsvarande storlek och omsättning. Ett företag har ofta en tydlig affärsidé, en tydlig produkt eller tjänst att sälja och målet är maximal vinst till sina ägare. Rationell styrning och kundfokus är vägen till framgång för det privata företaget. Offentlig verksamhet utgår från medborgarnas behov. Det uppstår inte sällan konflikter mellan medborgarnas behov och rationell styrning ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Det anses ju exempelvis ofta mer ekonomiskt och rationellt att koncentrera undervisning till ett fåtal större skolor, att koncentrera kostproduktion till ett fåtal större tillagningskök eller att koncentrera sjukvård och primärvård till färre men större enheter. Medborgarna kräver självklart något annat. De kräver närvaro där man bor och lever. De kräver exempelvis skolor i byarna, tillagningskök i skolor och på äldreboenden och närhet till sjukvård och primärvård. Är det medborgarnas krav borde det väl vara politikens uppgift att leverera?

Jag menar att det är stor skillnad på medborgarfokus och kundfokus. Ett privat företag kan bestämma vilken kundkategori man vill rikta sig till. De kunder som i företagets ögon är ointressanta kan man helt enkelt strunta i. En tillverkare av flugspön kan ju välja vilka sorters flugspön man vill tillverka och sälja. De som vill ha andra flugspön får vända sig till andra tillverkare. Fungerar utmärkt på en marknad. Kommunens eller landstingets fokus är samtliga medborgare. Man kan inte välja bort de som inte passar in i affärsidén. Därför kan politiker inte tänka affärsmässigt ur ett företagsekonomiskt eller marknadsperspektiv.

När konflikter mellan verksamhetsstyrning ur företagsekonomiskt stordriftsperspektiv och medborgarnas behov på verksamhet nära medborgarna gäller det för oss politiker att komma ihåg att vi är utsedda av medborgarna. Medborgarnas behov måste i de flesta fall komma före företagsekonomiska och affärsmässiga perspektiv. Offentlig verksamhet såsom vård, skola och omsorg är ingen marknad som ska styras av marknadens logik eller utifrån stordriftsfördelar.

Sett ur det perspektivet är det bra att medborgarna reagerar när förslag som sätter verksamhetsperspektivet före medborgarperspektivet presenteras.