Om enögdhet eller framtidstro

Du är enögd.

Påståendet var ett avslut på en kortare diskussion på Facebook ang Elvägsprojektet utanför Sandviken. Den som fällde påståendet menar att projektet saknar förankring i verkligheten. "Lägg ner den där elvägen - den är enbart ett sätt att för industrin att våra utveckling skattepengar - pengar de aldrig skulle lägga dit själva. BC däremot är bra för oss alla. Vi har ju bra start där" skriver min facebookvän.

Jag delar tron på BC (bränsleceller) som en del i en fossil och utsläppsfri framtid. Inte bara i fordon utan också som en del i elproduktionen framför allt till hushåll. I min framtid är samtliga hushåll självförsörjande på el. Vi har solceller på taken som producerar den el vi behöver. Sommartid när solcellerna producerar mer än vad hushållet gör av med används överproduktionen till att tillverka vätgas samt att ladda batterier. Vätgasen används sedan vintertid till att driva bränsleceller som producerar förutom el även värme. I och med att vi producerar vår egen el blir hushållen mindre känsliga på elavbrott och andra störningar i elnätet.

Varför är då Region Gävleborg engagerade i frågor som rör elvägar och bränsleceller? Det finns flera skäl till det, men de främsta skälen är att Sandvik har en fabrik i Sandviken som tillverkar komponenter till bränsleceller, samt att Sandvikens kommun driver på i frågan genom att det har byggts en tankstation för vätgas i Sandviken. Det finns därför stor kompetens inom bränsleceller i Gävleborg. Vi vill genom vårt engagemang bidra till klimatomställningen och samtidigt skapa förutsättningar för tillväxt i länet. När bränslecellstekniken slår igenom på allvar är ju chansen stor att Sandvik bygger fler fabriker för tillverkning av bränslecellskomponenter i länet. Om vi samtidigt driver på genom att testa bränsleceller i bussar eller köper in vätgasbilar skyndar vi på utvecklingen. Idag är ett av de stora problemen med bränsleceller brist på tankstationer. Tror det finns fyra stycken i Sverige. Det som krävs för att försörja Sverige med en grundinfrastruktur för bränslecellsfordon är ca 15 tankställen strategiskt utplacerade i hela landet. Den grundinfrastrukturen skapar förutsättningar för en marknad för bränslecellsfordon som i sin tur skapar behov av fler tankställen som i sin tur skapar efterfrågan på vätgasbilar. Jag tror att det krävs statligt stöd för att bygga denna grundinfrastruktur. Kostnadsmässigt handlar det om 150 miljoner kronor. Ungefär lika mycket pengar som klottersaneringingen i Stockholm kostar per år.

Tillbaka till min eventuella enögdhet. Om jag förstår min facebookvän rätt så är jag enögd eftersom jag menar att offentliga medel ibland måste till för att testa olika nya sätt att tänka, jobba eller att använda ny teknik på. Då i samarbete med privata företag. När det gäller elvägen handlar det mer om att testa och utveckla känd teknik på nya områden. Jag vet inte hur mycket pengar Siemens har lagt på att utveckla elvägstekniken eller hur mycket Scania lagt på att utveckla lastbilar som enkelt kan anpassas till elvägar men jag vet att om projektet inte genomförts i Gävleborg har det genomförts någon annanstans och om projektet faller väl ut är det andra än vi som haft de möjligheter till utveckling som Gävleborg nu har tack vare detta projekt. Jag är också är övertygad om att EU, staten och ibland regionen måste bidra med projektpengar för att få igång utveckling. Vi gör det inom andra områden, exempelvis besöksnäringen. Jag menar att det inte är enögt utan tvärtom vidsynt!

Elvägsprojektet har rönt internationellt intresse. Det har varit studiebesök från bland annat Japan, Sydkorea, Nederländerna, Italien och nästa vecka kommer en tysk delegation på besök till Sandviken för att studera projektet. Anledningen till intresset är att man kör eldriven långtradare i skarp drift på en allmän väg inom ramen för de regelverk som omgärdar såväl trafik som trafiksäkerhet. Tekniken bygger på en kombination av den teknik som används av spårvagnar och trådbussar och modern fordonshybridteknik. Idag drivs lastbilen av en diesel/elhybridmotor. Slår projektet väl ut och elvägar blir verklighet är det inte omöjligt att man byter ut dieselmotorn mot en bränslecell och på så sätt blir lastbilen helt utsläppsfri. Beräkningar som finns visar att elvägar kan bära sina egna kostnader och därför är projektet mycket intressant. Det allra bästa vore ju om alla tunga transporter kan gå på järnväg, men det är tyvärr inte möjligt. Det går helt enkelt inte att bygga ut järnvägen så mycket. Investeringskostnaderna är för höga. Elvägar på strategiska platser, exempelvis mellan stålverken i Dalarna och Gävle hamn är därför intressanta. Kostnaden för diesel kan användas för investering i en sådan elväg och på så sätt betalar elvägen sina egna investerings och driftkostnader och inga skattemedel behöver bekosta elvägen. Däremot bekostar ju skattemedel den väg elvägen byggs på eftersom det är en allmän väg öppen för all trafik.

Idag vet vi inte säkert om elvägen i verkligheten motsvarar de teoretiska beräkningarna. Därför är projektet viktigt och det är också därför det rönt internationell uppmärksamhet. Fungerar elvägen under dåliga svenska vinterförhållanden fungerar den troligen överallt där den kan vara intressant att bygga.

Region Gävleborg kommer om elvägen byggs ut mellan stålverken i Dalarna och Gävle hamn inte ha några ekonomiska intressen i elvägen. Vi kommer heller inte att lägga några skattepengar i elvägen. Det vi vinner är att vi genom projektet bidragit till klimatomställning samt att en elväg skapar utvecklingsmöjligheter för Gävle hamn och de företag som kommer att vara engagerade i att bygga och driva elvägen.