Har tillbringat måndagen och tisdagen i Umeå för möte med Baltic Sea Commissions transportgrupp. Det är en del av mitt infrastrukturuppdrag. Många tankar surrar i mitt huvud. Känner mig ganska trött. EU:s byråkratengelska är svår och nu var det ett tag sedan det var ett möte i den här gruppen senast. Det känns.
Det finns många perspektiv om man pratar transport och infrastruktur runt Östersjön. Kymmenä-Laakso i sydöstra Finland ser det som mycket viktigt att ha fokus på att utveckla järnvägen mot Kina. Västerbotten och Österbotten ser färjeförbindelsen mellan städerna som mycket viktig. Vi jobbar alla tillsammans för att lyfta Botniska korridroen, järnvägen norr om Örebro-Stockholm. Extra roligt denna gång är att Stockholm gått med i transportgruppen. Det tror jag stärker oss alla som vill ha en bättre järnväg i våra regioner.
Det är viktigt att vara med i dessa sammanhang. Det är ett långsiktigt arbete att påverka för en bättre järnväg. Man måste träffa olika människor och organisationer, bygga upp relationer med dessa och utifrån det utveckla ett samarbete i gemensamma frågor. Det vi arbetade med den här gången förutom att rapportera vad som är på gång i våra respektive regioner var bla en så kallad Work Plan för transportgruppen. Vilka frågor ska gruppen lyfta gentemot EU under 2017-2018? För Gävleborgs del handlar det om att finnas på kartan. Tittar du på kartor över de viktigaste järnvägsstråken i Europa finns det ingen järnväg norr om Stockholm/Örebro. Detta trots att det mesta av det som produceras i form av malm och skogsråvara faktiskt exporteras till EU.
På vägen hem konstaterar jag att det tar tid att åka tåg från Umeå till Söderhamn. Första sträckan från Umeå och söderut funkar bra. Där är järnvägen ny. Sedan går det periodvis ganska sakta. Ska tåget vara ett attraktivt alternativ till flyget krävs högre järnvägsstandard så att restiden upplevs attraktiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar