Om skillnaden i kommunfullmäktigeklimat

Det är dagen efter kommunfullmäktige och jag känner mig ovanligt harmoniskt. Vi hade ett bra sammanträde igår. God stämning och mycket bra debatter. Vi hade svåra och viktiga frågor igår och anspänningen har varit stor. Besvikelsen över SD:s framgångar i EU-valet fanns också där. Men tillbaka till sammanträdet. Vi visade igår att vi kan debattera svåra och viktiga frågor utan att använda oss av invektiv och personangrepp. Oppositionen var vass och argumenterade skickligt. Bollnäspartiets Olov Nilsson-Sträng visade vilken skicklig politiker han är när han är som bäst. Han använde svagheterna i våra beslutsförslag i sin argumentation, han ställde frågor som var mycket svåra att svara på, han argumenterade klokt och skickligt för sin sak. Jag trivdes verkligen igår. Fortsätter vi så här så kommer vi att finna vägar till breda lösningar på de stora frågorna. Vi kommer också att kunna visa skillnaderna mellan partierna utan att dessa skillnader ska grumlas av personangrepp och personliga motsättningar. Nu till frågorna.

Beslutet om att renovera gärdesskolan var verkligen efterlängtat. Det finns en bred majoritet för en renovering och en ännu bredare enighet för att den den kommunala 7-9 skolan för Bollnäs tätort skall ligga på gärdet. Vägen dit har varit lång och jag saknar idag ord som kan beskriva hur lättad jag är. Jag är glad, framför allt för lärarna och elevernas skull. Vi har tappat fem år, år som vi aldrig kan få tillbaka. Förhoppningsvis har vi lärt oss en hel del av dessa fem år. Det jag hoppas att vi lärt oss är vikten av samsyn trots att vi kan ideologiska skillnader i politiken.

Ekonomiska ramar för kommande år. Eftersom kommunens ekonomi är ansträngd är också ramarna tuffa. Vi jobbar lite annorlunda med ramfördelningen från och med i år. Istället för att räkna upp tidigare års ramfördelning med förväntade pris och löneökningar så försöker vi förhålla oss till nyckeltal, standardkostnader, politiska ambitioner och prioriteringar. Modellen är ännu inte perfekt, den behöver justeras. Samtidigt har nämnder och förvaltningar möjlighet att göra förändringar inom sin tilldelade ram i de fall ramen slår fel. Bollnäspartiet yrkade på att Individ och familjeomsorgen inom socialnämndens verksamhet ska få 10 miljoner i ramförstärkning. Jag känner stark sympati för detta förslag, men vår bedömning inom majoriteten är att det inte finns pengar att skjuta till socialnämnden. Socialnämnden måste därför omfördela inom sin budgetram. BP menar att om vi minskar överskottsmålet till 4 miljoner så är det möjligt. En förslag jag tar med mig till det fortsatta budgetarbetet till hösten.

Investeringsbudgeten. Vi är nog alla överens om att investeringsbudgeten ligger på en för hög nivå. Majoriteten vill jobba mer långsiktigt med investeringarna och vi menar att man måste ha ett längre perspektiv än de närmsta åren. Vi ser investeringarna ur ett tioårsperspektiv. Oppositionen hade lite olika förslag. Inget av dessa förslag är mer fel eller mer rätt än majoritetens. Jag kan känna sympati för alla förslag. Det jag har svårast att förstå är Centerpartiets synsätt. De vill investera 145 miljoner kronor nästa år men bara räkna 60 miljoner.

Bandyhallen. Ni som läst min blogg vet att jag anser att ett hallbygge ska vara högt prioriterat och att en hall måste byggas i närtid om bandyn ska överleva i Bollnäs. Dör bandyn i Bollnäs blir det tomrum i vår kollektiva själ som blir svår att fylla. Därför blev jag djupt bedrövad när jag fick klart för mig att vi inte kunde fatta beslut om ett hallbygge igår. Kostnaden för hallen skulle sluta på totalt 113 miljoner kr, ca 33 miljoner mer än vad vi majoriteten bedömer att kommunen kan klara. Samstämmigheten var stor att vi skulle avbryta upphandlingen. Däremot har vi olika åsikter om hur vi ska gå vidare. BP, M och KD vill tillbaka till SJ-området och majoriteten vill söka lösningar på Sävstaås. Enligt BP så finns det en grupp företagare som är beredda att med privata pengar bygga en hall på SJ-området. Om det är Arenabolaget så kan jag ärligt säga att jag tappat tilltron till dem utifrån hur de drivit frågan. Är det andra företagare är jag självklart beredd att lyssna. Jag är beredd att lyssna till varför de inte vill satsa på Sävstaås, jag är självklart beredd att lyssna på varför de till skillnad från bandyn tror att man kan vänta 5-10 år med ett hallbygge. Det är nämligen den tid det tar att få till en hall på SJ-området. Bandyn säger att det är nu eller aldrig och jag tror på dem. Jag minns de förlorade åren som följde av att Bollnäs var sena med konstfryst. En sådan resa som bandyn genomgick då tror jag inte bandyn överlever.

Allt detta och andra viktiga frågor som exempelvis frågan om ett gemensamt utbildningsförbund för gymnasieskolan och vuxenutbildningen diskuterades i ett klimat som präglades av respekt debattlusta. Vi visade igår att vi politiker kan hantera stora och svåra frågor utan att behöva ta till invektiv och personangrepp. Det ger energi, det ger hopp inför framtiden. Kan vi hålla i detta blir Bollnäs kommun en bättre plats att bo och leva i.

Om råsopar. Medvetna eller omedvetna

Hur hanterar man en verbal råsop som ingen eller få märkte att den delades ut? Kanske är det så ibland att den som delar ut råsopen inte fattar hur illa den tar? Det har varit sammanträde med kommunstyrelsen idag. Ett ganska bra sammanträde med övervägande bra stämning och bra diskussioner. Jag tar med mig en hel del av det som sagts i mitt fortsatta politiska arbete. Den sista tunga punkten handlade om hanteringen av bokslutet för 2013. Jag hade en intressant debatt med centerns Bengt-Olov Renöfält om den minst sagt tuffa budgetram som ligger för Barn och Utbildningsnämnden. Tidigare under dagen fick vi redovisat hur BUN och utbildningsförvaltningen jobbar med sin plan för en budget i balans. Enligt den planen blir det underskott 2014, men överskott 2015 trots att det är planerat att 2014 års underskott följer med in i budget för 2015. Jag nämnde i debatten med Renöfält hur planen ser ut. Det är 100 olika åtgärder och att vi kommer att fortsätta jobba med planen redan under onsdagens sammanträde med BUN:s arbetsutskott. Då begär Thomas Brånedal (BP) ordet och säger ungefär så här. "Det där har vi hört dig säga förr så varför ska vi tro på dig den här gången? Det kanske börjar bli dags att göra något åt det..." med tydlig underton att jag bör avgå som BUN-ordförande. En snygg välplacerad råsop mitt i mellangärdet på mig som förutom ifrågasätter mig som ordförande dessutom ifrågasätter förvaltningen och hela åtgärdsprogrammet som förvaltningen arbetat fram. Det är väl så att jag ska tåla sånt, fast idag var jag inte beredd och därför tappade jag luften fullständigt. Ännu flera timmar efter sammanträdet har jag inte återhämtat mig. Kanhända är det så att min bägare börjar bli full. Iså fall är det bättre att tömma den kontrollerat än att låta en skitsak få den att rinna över okontrollerat. Flugfiske och raska promenader måste prioriteras!

Bandyhalltankar

Har vi verkligen råd att bygga en bandyhall nu när kommunens ekonomi är så dålig? Det enkla svaret på den frågan är nej. Varför menar då jag att det ändå är nödvändigt att bygga en hall? Den frågan är nämligen inte alldeles enkel att svara på, men jag ska göra ett försök att beskriva hur jag ser på frågan och varför jag menar att vi inte har råd att låta bli och varför jag menar att Bollnäs skulle vara fattigare utan hall. Jag tänker också beskriva varför jag menar att Sävstaås är det bästa alternativet.

Jag är inte särskilt bandyintresserad, går inte på bandy så det finns inget egenintresse för mig. Däremot så tror jag att jag har ett hyfsat helhetsperspektiv och kan se vilka mekanismer som styr barn och ungdomars val av fritidsintresse. Fotboll och ishockey är stora lagsporter eftersom de är internationella sporter med stora världsstjärnor som alla känner till. Det innebär att det finns ett intresse för dessa sporter bland barn och ungdomar trots att våra seniorlag spelar i de lägre divisionerna. Finns det då en bra föreningsverksamhet söker sig barnen och ungdomarna dit. Bandy är en liten sport utanför bandyland och kräver med största sannolikhet att det finns ett elitlag i högsta serien för att långsiktigt kunna säkra en stor och bred ungdomsverksamhet även om föreningen har bra ledare och en bra och bred verksamhet. Utan ett elitlag med stjärnor som lever och syns på orten tror jag att ishockey och fotboll drar mer än bandy. En hall är därför enligt mig en förutsättning för att kunna utveckla bandyn och ungdomsverksamheten. Byggs ingen hall försvinner snart laget ur högsta serien, utan ett topplag blir det svårt att utveckla och bredda ungdomsverksamheten, utan bred barn och ungdomsverksamhet dör bandyn. Därför menar jag att en bandyhall måste byggas snarast.

Varför måste då kommunen bygga? Kan ingen annan bygga så att kostnaden inte belastar kommunens investeringsbudget. Då kan ju kommunen fokusera på investeringar i skola och omsorg? Jag har inget emot att någon annan bygger, det som är viktigt är att årskostnaden är på en rimlig nivå. Eftersom bandyn är en liten sport är det svårt att locka de riktigt stora sponsorerna. Föreningen kan och kommer naturligtvis att ta en så stor del av driftkostnaderna som möjligt, men man måste ändå vara realistisk. Det innebär att det blir kommunens ansvar att ta en stor del av driftkostnaderna av en hall. Det klokaste är ju att bandyn får ett årligt driftbidrag som möjliggör en bred och långsiktig verksamhet. Frågan har ju som bekant diskuterats i några år och det har inte dykt upp några privata investerare som kan säkra rimliga driftkostnader.

SJ-området då? Det finns ju privata som vill bygga där? Ska hallen byggas snarast är Sävstaås det bästa alternativet. Jag säger nej till SJ-området av främst tre skäl. Tre skäl utan inbördes rangordning.

Det första handlar om tiden. Innan en hall kan byggas på SJ-området måste ansvaret för saneringen av området fastställas. Detta tar tid, lång tid. Annars blir det ägaren (kommunen) som får ta hela saneringskostnaden. Det rör sig om minst 20 miljoner kronor, men troligen betydligt högre. Till detta kommer kostnader för rivning av ett antal byggnader för att göra plats för en hall. Jag vet inte vad det kostar, men ett antal miljoner får man räkna med. Rivningslov, bygglov tar tid. Trafikverket kommer troligen att ha synpunkter på placeringen nära järnvägsspåren. Ansåg man att en restaurang hamnade för nära så kommer det troligen ta tid att övertyga Trafikverket att en bandyhall kan ligga nära järnvägsspåret. Överklagningar som drar ut på tiden såpass att bandylaget mest troligt åkt ur högsta serien och tappat dragningskraft hos barn och ungdomar.

För det andra så handlar det om kostnader. Om en privat finansiär först måste lägga ut minst  20-30 (troligen mer)  miljoner i sanerings, rivning och infrastrukturkostnader i form av väganslutningar och annat så måste dessa kostnader räknas hem. Antingen i form av ökade intäkter för ägaren till hallen eller i form av ökade kommunala bidrag. Den utredning som är gjord har inte lyckats övertygat mig att det går att räkna hem en hall på SJ-området med hjälp av så kallade synergieffekter.

För det tredje tror jag att SJ-området långsiktigt kan utvecklas till ett mycket intressant område där kanske småindustrier, hantverkare, kulturarbetare kan bidra till kommunen utvecklas och stärks. Om vi skyndar långsamt så kan det bli mycket intressant. Förra årets verksamhet med Lokomotiv, Tapasbaren och Återbrukshyttan visar i alla fall mig att området har potential, mycket större potential än om vi låser upp området för i första hand bandy.

Har jag rätt så måste vi få fram ett hallbeslut snarast, annars dör bandyn. Har jag fel behövs ingen bandyhall. Det är framtiden som har facit om det nu finns något facit. Ishockeyn flyttade inomhus under 60 och 70-talet. Det är nu dags att bandyn flyttar inomhus. Serietabellen talar också sitt tydliga språk. Med några få undantag så är har de mest framgångsrika lagen hall. Jag tror att jag har rätt och jag vill inte bidra till att ett av Våra starkaste varumärken och en av landets äldsta föreningar försvinner bara för att vi politiker inte har förmåga att se längre än ett par år framåt.

Spretiga tankar om stort och smått

Det har varit en omtumlande vecka. Ljusa tankar om längtan till sommaren har varvats med mörkare funderingar om alltings hopplöshet. Hur som helst väljer jag att se möjligheterna, förhoppningsvis med en portion självsäker ödmjukhet. Jag är helt övertygad om att det finns en djup och innerlig önskan hos alla inom politiken att eftersträva breda lösningar som håller över tid. Utmaningen handlar om att våga lämna det trygga och ge sig ut på stigar som man vet leder rätt men som kan vara besvärliga att vandra på. Det är lätt att säga ansvar, betydligt svårare att ta ansvar i praktiken.

Förra veckan fanns en insändare som andades förakt för politiken och förakt för politikers kompetens. Insändaren handlade om programstrukturen på gymnasieskolan och kritiken handlade om att vi beslutat att avveckla det Naturvetenskapliga programmet. Inget lätt beslut, men tyvärr nödvändigt. Är det för få elever över tid som väljer ett specifikt program så har det aktuella programmet svårt att överleva. Så har det varit med Naturvetenskapliga programmet på Torsberg. Ett program med hög kvalitet och kompetenta lärare. Med det hjälper inte om eleverna väljer andra program. Det som gjorde mig lite ledsen var tonen i insändaren, inte innehållet. Jag står för beslutet gällande programstrukturen även om kritiken mot beslutet är stor.

För några veckor sedan sålde jag min båt. Nu har vi köpt en husvagn, en liten billig skrutt men ändå ganska fin och perfekt för våra behov. Allting fungerar i vagnen, den har både värme och kylskåp och även ett litet toalettutrumme där man kan ställa in en kemtoalett. Vi fick även med ett förtält. Vi ska använda den några somrar för fiske och friluftsliv och gillar vi husvagnslivet köper vi kanske en nyare och bättre vagn, men troligen inte en större vagn. Vi kommer sällan att vara fler än två i vagnen men tre personer kan bo ganska bekvämt och därför är det smidigare med en liten vagn. Har fått besiktningstid nästa vecka och det borde gå bra. Bromsar, hjullager och belysning verkar fungera. Det blir nog mest korta helgturer till Mellanljusnan, nedre Ljungan, Härjedalen, övre Voxnan och så. Nu ska vagnen utrustas för fiske och angenäm avkoppling. Det känns skönt att ha haft något annat att lägga tankarna på nu den senaste veckan.

I lördags morse var jag ner till Bollnäsströmmarna och fiskade. Det var dålig fart på fisken men skönt att komma ut. Det var för tidigt på morgonen och lite för kallt för att det skulle kläcka insekter. Jag lyckades trots det fånga en regnbåge på ca 1 kg. En fin fisk i bästa kondition. Lite märkligt är det eftersom det inte planterats ut regnbåge i Ljusnan på 15-20 år och regnbågen inte kan reproducera sig i. Ljusnan. Det är flera som fått regnbåge i Bollnäsströmmarna denna vår. Någon måste ha släppt ut fiskarna, men de saknar de traditionella odlingsskadorna. Därför tror jag inte att det är fiskodlingen som av misstag. släppt ut dom. Hur som helst så är det roliga fiskar att fånga. Även om vi stundtals har ett bra fiske i Bollnäsströmmarna kan jag känna mig lite dyster när jag går där och kastar med mitt flugspö. Med ganska små åtgärder skulle Ljusnan kunna åter bli ett vildöringvatten. Det enda som krävs är lite mer vatten vintertid och fiskvandringsvägar. Lite glad blir jag eftersom det nu verkar bli lite mer vatten vintertid, tillräckligt med vatten för att öringen ska kunna föröka sig. Då är det bara fiskvägarna kvar. Eftersom fiskvägar i Bollnäsströmmarna inte kostar mer vatten än vad som nu föreslås så borde man kunna skapa sådana mellan Varpen och Galvån. Jag vill självklart ha så pass mycket vatten i älven att det motsvarar det lägsta lågvattenflödet i en outbyggd Ljusnan. Då överlever alla arter långsiktigt, inte bara öringen. Dit har vi en lång väg att vandra så därför är det nog klokt att just nu göra vad som göras kan.

Dagen blogg blev nog lika spretig som det är spretigt i mitt inre just nu. Högt och lågt, lätt och tungt, men ändå med blicken målmedvetet framåt.

Självrannsakningstankar om gemensamt ansvar

Tunga tankar under tunga skyar denna dag. Jag hade velat skriva en glad framtidsinriktad blogg om den breda överenskommelse som finns om behovet av en central 7-9 skola på gärdet. Majoriteten beslutade igår tillsammans med Bollnäspartiet att renovera gärdesskolan. Ett bra beslut. Centerpartiet ville istället bygga en helt ny skola och ansåg sig ha goda argument för sin ståndpunkt. Min lättnad över beslutet var stor, jag var nära till tårar av glädje och lättnad.

Istället blir det en dyster dag med dystra tankar. Ni som läst tidningen, Hela Hälsingland, radio eller tv vet att kommunchefen sade upp sig på sittande sammanträde efter en kommunstyrelsedag som kantats av kritik gentemot kommunens tjänstemän och det beslutsunderlag som presenterats under dagen. Därför kommer denna bloggen att handla om självrannsakan och självkritik.

Politiken har alltid det fulla ansvaret för kommunen, det hela och fulla ansvaret. Vi politiker sätter agendan för kommunen i såväl innehåll som klimat. Uppför vi oss respektfullt gentemot varandra och gentemot våra tjänstemän skapas goda relationer och ett bra arbetsklimat. Detta leder i sin tur till en trygg arbetsmiljö och bra och tydliga beslutsunderlag, vilket i sin tur leder till kloka långsiktiga beslut som utvecklar vår kommun. De politiska debatterna präglas av respekt även om politikerna står långt från varandra i en del sakfrågor.

Uppför vi oss som vi ibland gör och som vi gjorde igår(torsdag)är det bara att skämmas. Skammen blir kollektiv eftersom vi gemensamt är ansvariga för förhållningssätt gentemot varandra. Vårt uppförande leder till osäkerhet bland kommunens tjänstemän. Denna osäkerhet kan leda till sämre relationer mellan politiker och tjänstemän, vilket leder till otrygghet. De politiska debatterna präglas av gammalt groll och personangrepp. Förmågan att se framåt grumlas, vårt uppträdande gentemot varandra spiller ibland över i ett dåligt uppträdande gentemot tjänstemän och ifrågasättande av beslutsunderlag. Jag skriver igen, politiken har det fulla ansvaret för att upprätthålla ett gott och respektfullt klimat mellan såväl politiker som gentemot våra tjänstemän.

Att vi aldrig lär oss.

PS

När jag skriver de sista raderna i denna blogg är det tidig lördagmorgon. I lördagens Ljusnan finns en insändare skriven av Åsa Äng-Eriksson(M) som bekräftar mina dystraste tankar om oförmågan att lyfta sig och verkligen visa ansvar i en svår stund. 

Integrationstankar. Vilka behöver egentligen integreras?

Vi pratar ofta i termer hur viktigt det är att vi måste integrera våra invandrare, de måste lära sig vårt språk, våra seder och bruk. När invandrarna misslyckas med att få jobb skapas ofta integrationsprojekt som syftar till att göra dem mer anställningsbara och mera attraktiva på arbetsmarknaden. Tänk om vi tänker fel i vår strävan att göra invandrarna så svenska så att de passar in på vår arbetsmarknad och i vårt samhälle. Tänk om det inte är invandrarnas fel att dom inte får jobb, blir aktiva i vårt föreningsliv, inte får plats i vår samhällsgemenskap mm? Tänk om det är vår rädsla för okända människor med andra vanor och annan kultur som är problemet? Är det så så borde ju de integrationsprojekt vi bedriver istället rikta sig till oss som redan är etablerade i samhället, kommunpolitiker, föreningsaktiva, arbetsgivare mm. Integrationsprojekten kanske  gör större nytta om vi lärde oss se vilken tillgång alla människor är, oavsett om man är invandrare, ungdom, homosexuell, funktionshindrad eller något annat, om vi lärde oss se alla människors kompetens, om vi lärde oss att bjuda in alla till våra föreningar och om vi lärde oss att våga anställa människor med en annan bakgrund än oss själva. Vi etablerade kanske måste integrera oss i den värld vi lever i idag och sluta leva i den värld vi växte upp i. Den värld vi växte upp i har aldrig funnits. Den finns bara i vårt inre.

Respektera alla åsikter, varför då?

"Respektera alla åsikter" är rubriken på en insändare i dagens tidning. Varför då? tänker jag. Det finns massor av åsikter jag aldrig kommer att respektera. Somliga verkar anse att det är demokratisk skyldighet att respektera alla åsikter. Varför ska jag respektera åsikten att det är ok att slå barn? Att det är ok att slå kvinnor? Att det är ok med förtryck? Att rasism och nazism är ok? Att det är ok med dödsstraff? Jag kan göra listan hur lång som helst över åsikter jag aldrig kommer att respektera. Orsaken är att dessa åsikter bygger på en människosyn som inte bygger på alla människors lika värde. Jag kan möjligen tänka mig att respektera allas rätt till åsikter. Det är en helt annan sak. Är jag då en sämre människa för att jag inte respekterar exempelvis åsikter som innebär att homosexuella inte ska ha samma människovärde som heterosexuella? Då är jag med stolthet en sämre demokrat. Det finns åsikter jag aldrig kommer att respektera, så enkelt är det.