Integrationstankar. Vilka behöver egentligen integreras?

Vi pratar ofta i termer hur viktigt det är att vi måste integrera våra invandrare, de måste lära sig vårt språk, våra seder och bruk. När invandrarna misslyckas med att få jobb skapas ofta integrationsprojekt som syftar till att göra dem mer anställningsbara och mera attraktiva på arbetsmarknaden. Tänk om vi tänker fel i vår strävan att göra invandrarna så svenska så att de passar in på vår arbetsmarknad och i vårt samhälle. Tänk om det inte är invandrarnas fel att dom inte får jobb, blir aktiva i vårt föreningsliv, inte får plats i vår samhällsgemenskap mm? Tänk om det är vår rädsla för okända människor med andra vanor och annan kultur som är problemet? Är det så så borde ju de integrationsprojekt vi bedriver istället rikta sig till oss som redan är etablerade i samhället, kommunpolitiker, föreningsaktiva, arbetsgivare mm. Integrationsprojekten kanske  gör större nytta om vi lärde oss se vilken tillgång alla människor är, oavsett om man är invandrare, ungdom, homosexuell, funktionshindrad eller något annat, om vi lärde oss se alla människors kompetens, om vi lärde oss att bjuda in alla till våra föreningar och om vi lärde oss att våga anställa människor med en annan bakgrund än oss själva. Vi etablerade kanske måste integrera oss i den värld vi lever i idag och sluta leva i den värld vi växte upp i. Den värld vi växte upp i har aldrig funnits. Den finns bara i vårt inre.