Spretiga tankar om stort och smått

Det har varit en omtumlande vecka. Ljusa tankar om längtan till sommaren har varvats med mörkare funderingar om alltings hopplöshet. Hur som helst väljer jag att se möjligheterna, förhoppningsvis med en portion självsäker ödmjukhet. Jag är helt övertygad om att det finns en djup och innerlig önskan hos alla inom politiken att eftersträva breda lösningar som håller över tid. Utmaningen handlar om att våga lämna det trygga och ge sig ut på stigar som man vet leder rätt men som kan vara besvärliga att vandra på. Det är lätt att säga ansvar, betydligt svårare att ta ansvar i praktiken.

Förra veckan fanns en insändare som andades förakt för politiken och förakt för politikers kompetens. Insändaren handlade om programstrukturen på gymnasieskolan och kritiken handlade om att vi beslutat att avveckla det Naturvetenskapliga programmet. Inget lätt beslut, men tyvärr nödvändigt. Är det för få elever över tid som väljer ett specifikt program så har det aktuella programmet svårt att överleva. Så har det varit med Naturvetenskapliga programmet på Torsberg. Ett program med hög kvalitet och kompetenta lärare. Med det hjälper inte om eleverna väljer andra program. Det som gjorde mig lite ledsen var tonen i insändaren, inte innehållet. Jag står för beslutet gällande programstrukturen även om kritiken mot beslutet är stor.

För några veckor sedan sålde jag min båt. Nu har vi köpt en husvagn, en liten billig skrutt men ändå ganska fin och perfekt för våra behov. Allting fungerar i vagnen, den har både värme och kylskåp och även ett litet toalettutrumme där man kan ställa in en kemtoalett. Vi fick även med ett förtält. Vi ska använda den några somrar för fiske och friluftsliv och gillar vi husvagnslivet köper vi kanske en nyare och bättre vagn, men troligen inte en större vagn. Vi kommer sällan att vara fler än två i vagnen men tre personer kan bo ganska bekvämt och därför är det smidigare med en liten vagn. Har fått besiktningstid nästa vecka och det borde gå bra. Bromsar, hjullager och belysning verkar fungera. Det blir nog mest korta helgturer till Mellanljusnan, nedre Ljungan, Härjedalen, övre Voxnan och så. Nu ska vagnen utrustas för fiske och angenäm avkoppling. Det känns skönt att ha haft något annat att lägga tankarna på nu den senaste veckan.

I lördags morse var jag ner till Bollnäsströmmarna och fiskade. Det var dålig fart på fisken men skönt att komma ut. Det var för tidigt på morgonen och lite för kallt för att det skulle kläcka insekter. Jag lyckades trots det fånga en regnbåge på ca 1 kg. En fin fisk i bästa kondition. Lite märkligt är det eftersom det inte planterats ut regnbåge i Ljusnan på 15-20 år och regnbågen inte kan reproducera sig i. Ljusnan. Det är flera som fått regnbåge i Bollnäsströmmarna denna vår. Någon måste ha släppt ut fiskarna, men de saknar de traditionella odlingsskadorna. Därför tror jag inte att det är fiskodlingen som av misstag. släppt ut dom. Hur som helst så är det roliga fiskar att fånga. Även om vi stundtals har ett bra fiske i Bollnäsströmmarna kan jag känna mig lite dyster när jag går där och kastar med mitt flugspö. Med ganska små åtgärder skulle Ljusnan kunna åter bli ett vildöringvatten. Det enda som krävs är lite mer vatten vintertid och fiskvandringsvägar. Lite glad blir jag eftersom det nu verkar bli lite mer vatten vintertid, tillräckligt med vatten för att öringen ska kunna föröka sig. Då är det bara fiskvägarna kvar. Eftersom fiskvägar i Bollnäsströmmarna inte kostar mer vatten än vad som nu föreslås så borde man kunna skapa sådana mellan Varpen och Galvån. Jag vill självklart ha så pass mycket vatten i älven att det motsvarar det lägsta lågvattenflödet i en outbyggd Ljusnan. Då överlever alla arter långsiktigt, inte bara öringen. Dit har vi en lång väg att vandra så därför är det nog klokt att just nu göra vad som göras kan.

Dagen blogg blev nog lika spretig som det är spretigt i mitt inre just nu. Högt och lågt, lätt och tungt, men ändå med blicken målmedvetet framåt.