Ljusnans ledarredaktion ställde frågan i somras om det är klimatsmart att höja priserna i kollektivtrafiken. Egentligen inte är mitt svar. Höjda priser kommer med stor sannolikhet minska resandet med kollektivtrafiken. En del kommer att välja bilen istället för bussen, men eftersom Hållbarhetsnämnden prognostiserar underskott för 2020 ser jag inga andra möjligheter än att höja priset som en del i nämndens arbete för en budget i balans. Vill med den lilla text försöka förklara hur jag tänker inför budgetanpassningar och varför prisökningar är ett av de första besluten vi tar.
Politik handlar i mångt och mycket om att prioritera. Det är extra svårt i svåra tider. Tänker vi rätt?borde vi prioritera på andra sätt när vi tvingas till besparingar?
Att besluta om budgetanpassningar eller nedskärningar är bland det svåraste en politiker kan ställas inför. Vi är ju politiker för att vi vill skapa ett bättre samhälle. Nedskärningar känns liksom fel väg. Man vill ju satsa och utveckla. Hur som helst så står hela kommun och regionsverige inför en period då kostnader behöver anpassas till budget. För Hållbarhetsnämndens del handlar de prognostiserade underskotten först och främst om att ökade bränslepriser och andra faktorer kopplade till trafik som är svåra att påverka. Lägger man dessutom till osäkerheter med kring statsbidrag och ökade kostnader inom hälso och sjukvården så går det inte att räkna med att Hållbarhetsämnden kan kompenseras för de ökade kostnaderna.
Hur ska vi då tänka inför eventuella beslut? Utifrån min erfarenhet är det viktigt att man utgår från de politiska dokumenten. Vad har vi lovat väljarna? Går det att finna budgetanpassningar som inte strider mot majoritetens politik eller måste vi prioritera bland våra vallöften? Att som man vanligen gör i tuffa tider kommunicerar att man ska vända på varje sten, att det inte finns några heliga kor osv menar jag är fel väg att gå. För det första är det inte sant. Det finns alltid heliga kor som vi aldrig kommer att röra. Därför är det enligt mig mycket viktigt att man utgår från politiska prioriteringar när man uppdrar till förvaltningarna att ta fram förslag till åtgärder för en budget i balans. Det är ju i tuffa tider som politiken prövas på allvar.
Jag väljer att hålla mig till Hållbarhetsnämnden eftersom det är den jag kan bäst i egenskap av vice ordförande. Större delen av nämndens budget är kollektivtrafik och ska det sparas pengar är det kollektivtrafiken som måste stå för den största delen. Att få budgeten i balans inom kollektivtrafiken handlar om höjda intäkter och/eller neddragning av trafik.
Att göra det möjligt att bo och verka i hela länet är ett av de viktigaste uppdragen jag har som politiker. Därför ligger neddragning av trafik på landsbygden sist på min lista av åtgärder inom Hållbarhetsnämndens ansvarsområde. Jag vill till varje pris undvika det. Det är av den anledningen jag ställer mig bakom en prishöjning på X-trafiks bussar och tåg som nu rullas ut. Rätt eller fel är naturligtvis upp till var och en att bedöma. Jag konstaterar att ett enigt regionfullmäktige ställde sig bakom beslutet om prisökningar.
Busstrafik på landsbygden handlar inte bara om möjlighet att åka kollektivt. Det är också en tydlig signal från oss i politiken att vi vill att man ska kunna bo och verka i hela länet. Att lägga ner kollektivtrafik på landsbygden känns därför som ett svek.
Höjer man blicken ut över Sverige så ser man att fler regioner har samma typ av utveckling som vi har. Höjda bränslepriser och andra faktorer har lett till högre kostnader för kollektivtrafik, vilket leder till högre biljettpriser och/eller indragning av trafik. Frågan är om det inte är ett systemfel när det ser lika ut i stora delar av landet? Trots att kanske aldrig funnits ett sådant överflöd som det finns idag räcker inte pengarna till. Enligt mig fördelas pengarna/resurserna fel. För stor del går till stora skattesänkningar och för lite till välfärd. Samtidigt konstaterar jag med dystert sinne att runt 60% av väljarkåren röstat för en politik som prioriterar skattesänkningar framför mer pengar till välfärd.
Tyvärr räcker inte vårens beslut om prishöjningar i kollektivtrafiken för att nå en budget i balans. Prisökningarna beräknas ge runt 27 miljoner i ökade intäkter sett på helår. Det kommer med stor sannolikhet att bli neddragning av trafik och då är risken stor att att det blir landsbygden som får betala ett högt pris.
Vi har naturligtvis gjort en omvärldsspaning och tittat på hur andra gjort för att anpassa budgeten. Prishöjningar och minskning av trafik är åtgärder som vidtas runt om i landet. Flera regioner har utgått från något slags nyckeltal när man dragit ner på trafik. Kronoberg har beslutat/kommer att besluta att samtliga turer/linjer med färre än sju passagerare i snitt försvinner. Andra har andra nyckeltal än sju. Jag menar att det är fel väg att gå. Ett sådant beslut skulle få allt för stora konsekvenser för vårt län. Vi har i stället haft dialog med länets kommuner och utgått från varje kommuns förutsättningar och behov. Ett exempel är att vi vill undvika att lägga ner trafik som till stor del fungerar som skolskjuts. Ett annat exempel är att vi inte vill ta bort all kollektivtrafik från bygder som idag har kollektivtrafik. Vi vill heller inte dra ner trafik som står i strid med kommuner utvecklingsplaner eller trafik som hämmar regional utveckling.
Beslutet Hållbarhetsnämnden är formulerat enligt följande: att uppdra åt hållbarhetsdirektören att fortsätta arbetet med översyn av utbud i kollektivtrafiken i syfte att minska kostnaderna. Översynen ska göras ur ett regionalt perspektiv och med hållbarhet som utgångspunkt.
Förhoppningen är att det landar i en nedskärning av trafik som är en hyfsat väl avvägd balans mellan starka stråk och ren landsbygdstrafik.
