En intensiv infrastrukturvecka

Veckan har varit intensiv och fokus har legat på infrastruktur och kollektivtrafik. Måndag-tisdag tillbringades i Stockholm på SKL:s trafik och gatudagar. Det var ett mycket intressant program med föreläsningar, workshops och seminarier.

Jag åkte direkt från Stockholm till Bryssel för en konferens om TEN-T (Trans European Network for Transports) och Botniska korridoren. I europa finns ett stomnätverk av strategiskt viktiga järnvägar. Dessa järnvägar kan få EU-pengar vid utbyggnader och andra åtgärder. Vi i de norra länen vill att våra järnvägar kopplas på den stomjärnväg som kallas för Scand-Med korridoren. Den går mellan Palermo i Italien och Stockholm-Örebro. 

I Bryssel deltog jag i en panel där jag lyfte fram EU-perspektivet på nyttan med en väl fungerande järnvägsinfrastruktur i vårt län och i norra Sverige. På mötet deltog bland annat Herald Ruijters, direktör på DG MOVE (DG MOVE — Directorate-General for Mobility and Transport, EU-kommissionen), Åsa Webber, biträdande ambassadör Sveriges ständiga representation vid EU och Mervi Kaikkonen, Transportråd på Finlands ständiga representation vid EU, inledde seminariet med huvudanföranden om den framtida utvecklingen av EU:s transportpolitik kopplat till TEN-T och CEF. Jens Nilsson och Merja Kyllönen, som bägge är ledamöter i Europaparlamentets transportutskott, var värdar för seminariet.

I panelen satt förutom jag regionala företrädare från Tampere (FI) och Nordland (NO), en Europaparlamentariker, en representant från Rail Baltica samt industrirepresentanten Paul Hegge från Lineas. Jag pratade om elvägen, om vårt arbete med fossilfri kollektivtrafik, om vårt arbete med bränsleceller, om våra världsledande industrier och om vårt arbete med hållbar besöksnäring.

Om man jobbar med infrastruktur måste man ha tålamod som en laxfiskare. Det är ett långsiktigt arbete att övertyga om nödvändigheten av stora infrastruktursatsningar. Vad är då rätt strategi? 

Jag är övertygad om att det viktiga är att man måste prata helhet och stråk. Jag jämför med mälardalssamarbetet En bättre sits där länen och kommunerna i Mälardalen enats om vilka satsningar man ska prioritera. Då blir man starkare gentemot såväl staten som mot EU-nivån. Det är lite av en dröm att vi i de norra länen ska kunna komma fram till något liknande. Vi är på väg dit genom vårt gemensamma arbete i Botniska korridoren, i Partnerskapet Atlantbanan och i Nya Ostkustbanan AB, men vi har inte alls kommit lika långt som man gjort i andra delar av landet. 

Varför tror jag då att den strategin är den rätta? Herald Ruiters, direktör på DG MOVE var mycket tydlig i onsdags om nödvändigheten av samarbete och av helhetsperspektivet, jag har träffat tre fd infrastrukturministrar som mycket tydligt deklarerat att de inte är intresserade av lokala eller regionala intressekonflikter, de vill se helheten, nyttan med infrastruktursatsningar utifrån rikets perspektiv såväl som de lokala och regionala nyttorna. Eftersom man har begränsade resurser måste man prioritera de största nyttorna.

Samtidigt pågår arbetet med den nationella planen för infrastruktur där vi ska yttra oss över det förslag Trafikverket skickat ut. Förslaget pekar ut viktiga satsningar på järnvägen i vårt län men det är ändå för lite och för set inne i planperioden. Därför kommer jag även nästa vecka att ha ett stort fokus på infrastruktur. Då blir det bland annat en träff med Näringsdepartementet och Infrastrukturministern där vi ges möjlighet att ge vår syn på nödvändigheten av infrastruktursatsningar i norra Sverige. Vi kommer också ha en regional konferens om den Nationella planen där Region Gävleborg bjudit in kommuner och andra intressenter.

Infrastruktur i sig skapar ingen utveckling, men en väl fungerande infrastruktur ger bättre förutsättningar för utveckling.

Om gratis kollektivtrafik för Gävles pensionärer och vem som måste betala

Dagens inlägg handlar om kollektivtrafik, vem betalar och varför. De siffror jag nämner är ungefärliga, det är principen som är intressant, inte den exakta kronan.

Ungefär hälften av kostnaden för kollektivtrafiken i vårt län bekostas av skattemedel. Den andra hälften bekostas av biljettintäkter. Regionfullmäktige beslutar för varje år vilka tåg och busslinjer vi ska trafikera. Det beslutet utgår i sin tur utifrån vårt trafikförsörjningsprogram som är ett dokument som beskriver hur vi vill att kollektivtrafiken ska utvecklas ur ett långsiktigt och strategiskt perspektiv. Om kommunerna ser ett behov som inte passar in inom ramen för trafikförsörjningsprogrammet kan man göra ett tillköp av linjer. Kommunerna kan också göra tillköp för att exempelvis erbjuda barn och ungdomar eller pensionärer gratis kollektivtrafik. Kommunernas kostnader för dessa tillköp är skillnaden mellan den totala kostnaden och den del som bekostas av skattemedel, dvs biljettpriset.

Gävle kommun har under lång tid erbjudit kommunens pensionärer (65+) gratis kollektivtrafik. Man kan åka gratis mellan kl 9 och 15 då det normalt inte åker så många på bussarna. Det är mycket populärt. Omkring 435 000 avgiftsfria resor per år genomförs av Gävles pensionärer. Nu är det dags för avtalet mellan X-trafik och Gävle kommun förnyas. Det har visat sig att Gävle kommun betalat för lite för dessa resor. Därför blir. Det nya avtalet är därför drygt 4 miljoner dyrare per år (totalt drygt 8 miljoner kr). Signalen vi fick från början var att Gävle kommun inte anser sig ha råd att betala det högre priset. Gävle kommuns besked har självklart lett till en ordentlig debatt i Gävle och på insändarsidorna i Gästriketidningingarna. 

Ett vanlig argument från gävlebor på insändarsidorna är att det är väl bättre att bussarna går med passagerare än att de går tomma dagtid. Det kan väl inte kosta mer att fylla bussarna med passagerare? Faktum är att varje resa kostar och att fulla bussar kostar mer än tomma bussar. Vårt avtal med bussoperatörerna ger dem ersättning för varje påstigande passagerare. Det innebär att det kostar Region Gävleborg mer ju fler som åker med kollektivtrafiken. Det är inget problem för oss eftersom vi budgeterar för resandeökning. Det som blir ett problem är om ingen betalar mellanskillnaden mellan totalpriset och den del av biljetten som bekostas av skattemedel, dvs biljettpriset.

För mig är det självklart att Gävle kommun ska betala den mellanskillnaden om de vill erbjuda kommunens pensionärer gratis kollektivtrafik på samma sätt som fyra kommuner i Hälsingland betalar mellanskillnaden när de erbjuder gratis kollektivtrafik för barn och unga. Region Gävleborg kan inte erbjuda Gävle kommun rabatt. Vi måste ge samtliga kommuner samma villkor. Om vi skulle erbjuda Gävle kommun bättre villkor bryter vi mot likställighetsprincipen, vilket strider mot kommunallagen. Dessutom skulle det innebära att vi måste ta bort kollektivtrafik för fyra miljoner kr i övriga länet.

Dilemmat i denna fråga är att Gävle kommun hittills har betalat för lite för gratis kollektivtrafik för pensionärer. Prisökningen blir i deras ögon för stor. Även om Gävle är en stor kommun är fyra miljoner mer mycket pengar, något man inte snyter ur sig hur som helst. 

Hur det slutar vet jag inte idag, men jag hoppas att det går att finna en lösning så att Gävles pensionärer även i fortsättningen kan åka gratis under dagtid.

Förra veckan var lågintensiv

Förra veckan var en  lågintensiv vecka och samtidigt en vecka som gett mig massvis med energi. Tre kvällar byggde timmar. Måndagens kommunfullmäktige innehöll en i mina ögon mycket märklig debatt om  en motion från sjukvårdspartisten Henrik Olofsson. Han vill få till ett bättre arbete mot missbrukare genom att prova ett projekt han kallar Mitt nya liv. Kommunen ska hitta andra metoder för att hålla människor borta från missbruk. En av hans idéer är att kommunen ska ta emot människor som kommer från behandlingshem med blommor på järnvägsstationens perrong. Oppositionen ville bifalla delar av motionen utan att egentligen veta hur kommunens insatser ser ut idag. Det blev återremiss.

Tisdagens regionstyrelse var ur mina ansvarsområdens perspektiv en lugn tillställning, likaså onsdagens regionfullmäktige. Jag fick en fråga om Sandvikens sjukhus och en om regionens vindkraftverk. Det är ganska skönt och samtidigt lärorikt att ibland enbart kunna lyssna på debatterna. När man har frågor som man är föredragande för är man ofta koncentrerad på dessa och lyssnar då på de övriga frågorna med lite andra öron.

Onsdag kväll var det Eldklotetgala på Gävle slott där årets företagare i länet utsågs. Mycket välförtjänta vinnare blev Jan Åke och Anders Snar, Harsa konferens och fritid. De har sakta men säkert utvecklat Harsagården till en turistanläggning som kanske är mer känd utanför länet än inom länet.

Torsdagen ägnades åt gruppmöte med s-gruppen i regionen och på kvällen hade vi medlemsmöte i min lokala s-förening. Möten som jag uppskattar. Att träffa partikamrater och tillsammans med dessa diskutera stora och små frågor, hur vi ska förhålla oss till dessa utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv är själva motorn i det politiska arbetet. Det är ett år till nästa val och förberedelserna är i full gång. Vad har vi lyckats genomföra utifrån våra handlingsprogram? Vad ska vi ta med oss till nästa handlingsprogram? 

Fredagen innehöll ett kollektivtrafiksamråd tillsammans med länets kommuner. Fokus denna gång var vår järnvägsutredning som lite kort beskriver vad som krävs för att vi ska kunna få timmestrafik på Ostkustbanan och Norra stambanan. Det som styrt utredningen. Är trafikförsörjningsprogrammet som regionfullmäktige fastställt. Där skriver vi att timmestrafik ska införas senast 2022. Om allt går vår väg kan vi införa det 2019 eller 2020. Det blir en klar förbättring jämför med idag, särskilt på Norra stambanan där vi går från dagens 26 avgångar till 36 avgångar.

Som den politiska nörd jag är har jag sporadiskt följt såväl helgens centerstämma som moderaternas extrastämma via tv. Det är mycket intressant att lyssna till andra partiledares tal samt följa andra partiers interna debatter. Det säger en del om hur partierna mår. Centerpartiet är ett parti som idag mår riktigt bra till skillnad mot moderaterna. De verkar ännu inte funnit vilken väg de ska gå efter succéåren med Reinfeldt.

Veckans höjdare är Thåströms nya skiva, Centralmassivet. Thåström har följt mig genom nästan hela mitt liv. Från första Ebba Grönskivan till idag med undantag för åren med PLP. Både musik och texterna har alltid berört mig djupt. Det är som om han skrivit sin musik enkom för mig. Det jag tilltalas av är svärtan och förmågan att blicka bakåt utan att känna nostalgi. Thåström vill liksom jag framåt. Blicka bakåt gör man för att göra upp med något ur det förflutna så att man kan ta sig framåt. För varje år som går blir jag mer och mer övertygad om att svärtan man bär på kan vara en mycket stark drivkraft.

Veckans lärdom handlar om vallöften. Elin Naurin vid Göteborgs universitet har forskat på vallöften. Det visar sig att svenska politiker är bäst i världen på att hålla vallöften. Enligt henne håller svenska regeringar mellan 80 och 90% av sina vallöften. Skillnaden mellan befolkningens upplevelse av politikers förmåga att uppfylla vallöften och verkligheten är stor. Det är inget som är nytt, så har det varit sedan 50-talet. Det manar till eftertanke. När vi går igenom vad vi lovat medborgarna i form av vallöften så hamnar även vi på motsvarande nivåer när det gäller helt eller delvis uppfyllda vallöften.