Om att höja blicken för att se vad valet egentligen handlar om

Läser söndagens ledare i Aftonbladet, signerad Anders Lindberg. Han träffar i mina ögon helt rätt när han skriver att debatten handlar om debatten. ”Som ryska dockor. Debatten handlar om migration, debatten om debatten handlar om migration, debatten om det politiska spelet likaså, liksom mediedebatten om TV-debatten som bara handlar om... migration.

Nyhetsvärderingen på landets redaktioner har blivit ett cirkelresonemang, alla pratar om migration eftersom alla andra pratar om migration.”

Det är lite märkligt att i alla trillar in i den debatten när det i vårdsverige råder sådan personalbrist att det är svårt att säkra kvaliteten inom sjukvården under sommaren. Det är inte bara inom sjukvården situationen är besvärlig. Läste om ett förskoleuppror där personal inom förskolan tröttnat på stora barngrupper och tuff arbetsmiljö. Eller inom äldreomsorgen där situationen ser likadant ut.

Det är om detta höstens val egentligen handlar om. Hur vi ska säkra välfärden. Om hur vi ska skapa resurser för fler anställda inom välfärden. Hur ska vi skapa en dräglig arbetsmiljö och anställningsvillkor för alla som arbetar inom vård, skola och omsorg? Genom stora skattesänkningar för de som tjänar mest? Genom otryggare anställningsvillkor? Genom lagstiftning om löner under gällande kollektivavtal? Eller genom en politik som sätter satsningar i välfärden före skattesänkningar?

Är det någon som på allvar tror att vi får fler anställda inom sjukvård, skola, förskola och äldreomsorg om vi sänker skatterna?

Det är detta valet handlar om. Att Alliansen, SD  och borgerliga tankesmedjor och lobbyorganisationer vill diskutera helt andra frågor är naturligtvis helt självklart eftersom de vet att om valet handlar om välfärden blir det en socialdemokratisk valseger.

Höger eller vänster? Valet är ditt!

Höstens val är nog det val som är det mest ideologiska valet jag upplevt i hela mitt liv. I Europa och i världen blåser högernationalistiska vindar och det märks även här i Sverige. Mot det står en socialdemokrati/vänster som värnar välfärden och alla människors lika värde. Skolan, sjukvården och äldreomsorgen behöver fler anställda för att kunna leverera den skola, den sjukvård och den äldreomsorg medborgarna har rätt att förvänta sig i ett av världens rikaste länder. Dessa saknas idag och därför måste fler utbildningsplatser skapas. Det måste också skapas en bättre arbetsmiljö och mer attraktiva lönenivåer inom välfärdsyrkena. Sjuka och arbetslösa har rätt att känna trygghet så att de kan lägga all kraft på att bli friska eller om man är arbetslös lägga all kraft på att hitta ett nytt jobb eller omskola sig till ett yrke där det råder arbetskraftsbrist. Är du pensionär ska du inte behöva oroa dig för att pensionen ska räcka. Du ska heller inte behöva känna oro för att bli av med jobbet om du reagerar på orättvisor eller på en farlig arbetsmiljö på din arbetsplats och väljer att engagera sig fackligt. Är du ung och ska flytta hemifrån, antingen för att studera på annan ort eller för att påbörja ditt liv som vuxen ska du inte behöva oroa dig för att det inte finns bostäder. Därför behövs stora satsningar på hyreslägenheter. Om hela Sverige ska kunna leva krävs stora satsningar på infrastruktur och kollektivtrafik. Det behövs också ett nytt skatteutjämningssystem som säkerställer grundläggande samhällsfunktioner i samtliga kommuner, även på landsbygden. Det är ett sådant samhälle jag vill leva i, det är därför jag är socialdemokrat.

För att möjliggöra ett sådant samhälle krävs det att vi hjälps åt. Ett samhälle som bygger på jämlikhet och solidaritet. Ett samhälle där var och en bidrar efter förmåga. Då funkar det inte att välja högerns och nationalismens väg där stora skattesänkningar och ett vi mot domsamhälle är lösningen på samhällets alla problem och utmaningar. Mindre gemensamma pengar ger per automatik mindre pengar till välfärden. Det är därför jag menar att höstens val är det mest ideologiska valet jag upplevt i hela mitt liv. Mot det jag räknat upp ovan står en tydlig höger som vill sänka skatterna, som vill försämra anställningstryggheten, som vill att pensionärer ska betala mer skatt än de som arbetar trots att pension egentligen är innestående lön från ett långt arbetsliv. Dessutom vill Moderaterna lagstifta om lägre löner för vissa grupper. Lägre löner för vissa leder på sikt till lägre löner i många yrken, särskilt då yrken som undersköterskor, lokalvårdare, butiksanställda, lagerarbetare osv. Marknadshyror löser inte bostadskrisen, de ökar istället segregationen. Den politiken Moderaterna och Sverigedemokraterna står för är skadlig för landets utveckling. Ingenstans i världen har jag sett ett lands befolkning gynnats av sämre trygghet, mindre pengar till skola, sjukvård och äldreomsorg. Ingenstans har jag sett att stora skattesänkningar skapar bättre vägar och mer kollektivtrafik. Ingenstans i världen har jag sett att större ekonomiska och sociala klyftor leder till minskad utslagning, mindre droger och minskad kriminalitet. Det jag däremot sett är tvärtom, resultatet av den politik som främst moderater och sverigedemokrater i höstens val ber väljarna om stöd för att genomföra är en politik som ökar klyftorna och ger ett otryggt samhälle.

Att Moderaterna är ett högerparti, vars politik främst gynnar de välbeställda är knappast en nyhet för någon men det kanske inte är lika uppenbart att Sverigedemokraterna också är ett högerparti, ett parti som vill genomföra stora skattesänkningar som gynnar de med högst inkomst och som leder till försämrad välfärd för alla andra. Ett parti som knappast värnar alla människors lika värde. Dessutom vill de försämra tryggheten för löntagare genom att försämra lagen om anställningsskydd. Vi behöver inte vänta till valet för att se vilken politik Sverigedemokraterna står för. Under denna mandatperiod har de vid ett flertal tillfällen röstat emot förslag som syftat till att stärka löntagarnas ställning på arbetsmarknaden. De har dolt det väl genom att gömma sig bakom sin flykting och integrationspolitik. För den som inte tror mig är det bara att gå in på riksdagens hemsida och kolla hur de röstat i frågor som rör välfärd och anställningstrygghet. 

Ett annat exempel är vinster i välfärden. Inför valet 2014 lovade SD att bekämpa vinster i välfärden. Den 7 juni röstar riksdagen om vinstbegränsningar. Allt tyder på att SD kommer att rösta emot förslaget. Apropå vinster i välfärden så är en överväldigande majoritet (7 av 10) av svenska folket för en en vinstbegränsning. Trots det är en majoritet av riksdagens ledamöter emot vinstbegränsningar i välfärden, vilket i mina ögon kan te sig märkligt. Vi politiker är ju utsedda av väljarna för att företräda dem i de folkvalda församlingarna. I det här fallet verkar en majoritet av riksdagen företräda vinstintressena istället för att företräda väljarna.

Valet är ditt, men innan du gör ditt val, fundera på vilket samhälle du vill leva i. Fundera och gå noggrant igenom vilket parti vars värderingar och politik som ligger närmast det samhälle du vill leva i. Lägg sedan rösten på det partiet. 

Har blivit med cykel

Jag har blivit med cykel. Efter att under många år sökt efter ett sätt att röra på mig sommartid som ger samma utbyte som längdskidåkning vintertid tog jag steget och köpte en mountainbike. Jag har länge tvekat eftersom en MTB är ganska dyr i inköp även om man väljer en instegsmodell. Om det inte passar mig, att jag finner det lika tråkigt som att springa har jag slängt ganska mycket pengar i sjön.

Mina skidåkarkompisar åker mest rullskidor men par av dem har MTB. Har frågat dem ingående om MTB vs rullskidor. Har lånat rullskidor, men känt att det inte är något för mig. Är rädd för asfalten. En cykel är nog bättre tänkte jag och mina kompisar menade samma sak. Gjorde slag i saken. 

Det är ett perfekt år att inleda en MTB-karriär eftersom det är valår och kropp och själ behöver samma avkoppling längdskidåkningen ger mig vintertid om jag ska orka intensiteten en valrörelse innebär. Någon timme på cykeln i skogen borde rensa hjärnan och skapa återhämtning. Jag har visserligen flugfisket, men det kräver mer tid än ett par timmar om det ska ge samma helande effekt. Eftersom det är valrörelseår finns inte den tiden. 

Har nu haft cykeln ett par veckor och jag är helt fast. Cyklingen verkar vara nästan lika kul som längdskidåkning. Jag hinner med att se mig om och uppleva naturen när jag cyklar skogsvägar och stigar. Motionen får jag på köpet. Så mycket kan jag säga att 66 mil på skidor inte känns när uppförsbackarna suger...

Tyvärr räcker det inte med en cykel. Jag upptäckte genast att jag måste ha ett par cykelbyxor med stoppning i ändan eftersom sadeln är smal och hård. För längre turer räcker det inte med den vattenflaska som sitter på ramen. Därför har jag köpt en ryggsäck med en 2,5 liters vattenbehållare. I ryggsäcken finns plats för en energibar eller en chokladbit och telefonen. En sadelväska som ska innehålla en reservslang och verktyg för slangbyte. En minipump får plats i ryggsäcken. Ett multiverktyg om något behöver justeras när jag är ute på tur. Sen behöver man cykelskor och pedaler som man kan fästa skorna i. Det ger mer kraft när man trampar. Hjälm och glasögon är självklarheter, handskar med dämpande gel i handflatan är också bra. Bara att skriva en önskelista. 

Eftersom jag är lite av en ensamvarg och cyklar för att det är kul och för återhämtning tänker jag nog inte gå med i cykelklubben. Det är inte träning jag är ute efter. Inte heller gemenskap.

Håller försommarförälskelsen i sig har jag funnit mitt sommaralternativ till längdskidåkningen.

Om studiebesök i verkligheten

Språket är ett viktigt signalsystem om vem man är eller vem man vill utge sig för att vara. Ofta omedvetet men ibland mycket medvetet. Läser en insändare från Liberalerna i länet som handlar om regionvalet och vilka frågor de ser som viktiga. Sjukvården, kollektivtrafik, infrastruktur, regionala utvecklingsfrågor mm. En insändare med ganska allmängiltigt innehåll som har kunnat undertecknats av i stort sett vilket politiskt parti som helst. Det jag reagerar på är en mening i slutet av insändaren, nämligen denna ”Och vi kommer att vara ute i verkligheten och möta människor och göra studiebesök ända fram till valdagen.”

Vadå vara ute i verkligheten? Är inte Liberalerna ute i verkligheten i sin vardag? Vilken verklighet lever de i om de måste göra studiebesök för att kunna skaffa sig en bild av hur verkligheten ser ut för de väljare de vill representera? Jag är självklart övertygad om att de lever i verkligheten. Det är bara det att språket i meningen signalerar att vi politiker lever i en särskild verklighet och därför måste frigöra tid för att besöka den riktiga verkligheten. 

Jag försöker låta bli den typen av formuleringar även om jag i grunden delar andemeningen i Liberalernas insändare. Det är viktigt för oss folkvalda politiker att ha fötterna kvar i den mylla vårt politiska engagemang en gång tog avstamp från. Det kan vara svårt eftersom politiskt engagemang är mycket tidskrävande och det är fullt möjligt att som politiker leva hela sitt liv på olika interna politiska möten och aktiviteter. Att besöka olika verksamheter och ha ständiga samtal med medborgare, företagare och olika intresseorganisationer är en del av vardagen för oss politiker och ingenting man enbart sysslar med under valrörelsen även om det är mer intensivt då.

Jag har under hela tiden jag varit engagerad inom politiken medvetet valt att säkerställa att jag har tid till andra grejer. Jag har mitt flugfiske, min skidåkning, familj och vänner. Jag är övertygad om att jag får en bättre helhetsbild av människors vardag och vilka frågor som är viktiga genom vardagssamtal om stort och smått i bastun efter en dag i Harsas skidspår eller vid kaffepausen under fisketuren än om jag prioriterar bort dessa saker för interna politiska möten.

Jag är lika övertygad om att vi som har ett politiskt engagemang blir bättre politiker om vi även är engagerade i frågor utanför politiken, oavsett om det är barnens fritidsaktiviteter, i föreningslivet eller något annat.

Jag vill som politiker leva i verkligheten så att jag slipper vara där på besök. Det gör jag genom att vara engagerad i andra saker än politik, genom att ha tid att diskutera andra frågor än politik med familj, vänner och andra, genom att aldrig helt kliva upp ur den mylla som gjorde att jag blev den jag är.  Jag är övertygad om att de liberaler som skrivit insändaren också lever i verkligheten, den verklighet de söker väljarnas stöd för att förändra även om de (förhoppningsvis) omedvetet signalerar att de inte har fötterna kvar i verklighetens mylla.