Har blivit med cykel

Jag har blivit med cykel. Efter att under många år sökt efter ett sätt att röra på mig sommartid som ger samma utbyte som längdskidåkning vintertid tog jag steget och köpte en mountainbike. Jag har länge tvekat eftersom en MTB är ganska dyr i inköp även om man väljer en instegsmodell. Om det inte passar mig, att jag finner det lika tråkigt som att springa har jag slängt ganska mycket pengar i sjön.

Mina skidåkarkompisar åker mest rullskidor men par av dem har MTB. Har frågat dem ingående om MTB vs rullskidor. Har lånat rullskidor, men känt att det inte är något för mig. Är rädd för asfalten. En cykel är nog bättre tänkte jag och mina kompisar menade samma sak. Gjorde slag i saken. 

Det är ett perfekt år att inleda en MTB-karriär eftersom det är valår och kropp och själ behöver samma avkoppling längdskidåkningen ger mig vintertid om jag ska orka intensiteten en valrörelse innebär. Någon timme på cykeln i skogen borde rensa hjärnan och skapa återhämtning. Jag har visserligen flugfisket, men det kräver mer tid än ett par timmar om det ska ge samma helande effekt. Eftersom det är valrörelseår finns inte den tiden. 

Har nu haft cykeln ett par veckor och jag är helt fast. Cyklingen verkar vara nästan lika kul som längdskidåkning. Jag hinner med att se mig om och uppleva naturen när jag cyklar skogsvägar och stigar. Motionen får jag på köpet. Så mycket kan jag säga att 66 mil på skidor inte känns när uppförsbackarna suger...

Tyvärr räcker det inte med en cykel. Jag upptäckte genast att jag måste ha ett par cykelbyxor med stoppning i ändan eftersom sadeln är smal och hård. För längre turer räcker det inte med den vattenflaska som sitter på ramen. Därför har jag köpt en ryggsäck med en 2,5 liters vattenbehållare. I ryggsäcken finns plats för en energibar eller en chokladbit och telefonen. En sadelväska som ska innehålla en reservslang och verktyg för slangbyte. En minipump får plats i ryggsäcken. Ett multiverktyg om något behöver justeras när jag är ute på tur. Sen behöver man cykelskor och pedaler som man kan fästa skorna i. Det ger mer kraft när man trampar. Hjälm och glasögon är självklarheter, handskar med dämpande gel i handflatan är också bra. Bara att skriva en önskelista. 

Eftersom jag är lite av en ensamvarg och cyklar för att det är kul och för återhämtning tänker jag nog inte gå med i cykelklubben. Det är inte träning jag är ute efter. Inte heller gemenskap.

Håller försommarförälskelsen i sig har jag funnit mitt sommaralternativ till längdskidåkningen.