Om studiebesök i verkligheten

Språket är ett viktigt signalsystem om vem man är eller vem man vill utge sig för att vara. Ofta omedvetet men ibland mycket medvetet. Läser en insändare från Liberalerna i länet som handlar om regionvalet och vilka frågor de ser som viktiga. Sjukvården, kollektivtrafik, infrastruktur, regionala utvecklingsfrågor mm. En insändare med ganska allmängiltigt innehåll som har kunnat undertecknats av i stort sett vilket politiskt parti som helst. Det jag reagerar på är en mening i slutet av insändaren, nämligen denna ”Och vi kommer att vara ute i verkligheten och möta människor och göra studiebesök ända fram till valdagen.”

Vadå vara ute i verkligheten? Är inte Liberalerna ute i verkligheten i sin vardag? Vilken verklighet lever de i om de måste göra studiebesök för att kunna skaffa sig en bild av hur verkligheten ser ut för de väljare de vill representera? Jag är självklart övertygad om att de lever i verkligheten. Det är bara det att språket i meningen signalerar att vi politiker lever i en särskild verklighet och därför måste frigöra tid för att besöka den riktiga verkligheten. 

Jag försöker låta bli den typen av formuleringar även om jag i grunden delar andemeningen i Liberalernas insändare. Det är viktigt för oss folkvalda politiker att ha fötterna kvar i den mylla vårt politiska engagemang en gång tog avstamp från. Det kan vara svårt eftersom politiskt engagemang är mycket tidskrävande och det är fullt möjligt att som politiker leva hela sitt liv på olika interna politiska möten och aktiviteter. Att besöka olika verksamheter och ha ständiga samtal med medborgare, företagare och olika intresseorganisationer är en del av vardagen för oss politiker och ingenting man enbart sysslar med under valrörelsen även om det är mer intensivt då.

Jag har under hela tiden jag varit engagerad inom politiken medvetet valt att säkerställa att jag har tid till andra grejer. Jag har mitt flugfiske, min skidåkning, familj och vänner. Jag är övertygad om att jag får en bättre helhetsbild av människors vardag och vilka frågor som är viktiga genom vardagssamtal om stort och smått i bastun efter en dag i Harsas skidspår eller vid kaffepausen under fisketuren än om jag prioriterar bort dessa saker för interna politiska möten.

Jag är lika övertygad om att vi som har ett politiskt engagemang blir bättre politiker om vi även är engagerade i frågor utanför politiken, oavsett om det är barnens fritidsaktiviteter, i föreningslivet eller något annat.

Jag vill som politiker leva i verkligheten så att jag slipper vara där på besök. Det gör jag genom att vara engagerad i andra saker än politik, genom att ha tid att diskutera andra frågor än politik med familj, vänner och andra, genom att aldrig helt kliva upp ur den mylla som gjorde att jag blev den jag är.  Jag är övertygad om att de liberaler som skrivit insändaren också lever i verkligheten, den verklighet de söker väljarnas stöd för att förändra även om de (förhoppningsvis) omedvetet signalerar att de inte har fötterna kvar i verklighetens mylla.