Morgontankar från tåget

Vaknar utvilad före väckarklockan trots att det var kommunfullmäktige igår. Tror aldrig det har hänt tidigare. Känns skönt, men samtidigt lite konstigt. Faktum är att trots den intensiva starten på mitt nya uppdrag så känner jag mig mer avslappnad och lugn än vad jag gjort på många år. Kan ha att göra med att jag inte känner mig lika utsatt i mitt nya uppdrag. Kan också ha att göra med att jag kommit igång bra med skidåkningen. Jag mår bra av skidåkning, åkte lite över fem mil förra veckan. Tänk om jag kunde finna en motionsform som känns lika bra under barmarkssäsongen.

Det börjar bli ljust om mornarna när jag tar tåget ner till Gävle. Vinterlandskapet är fantastiskt vackert.

Börjar känna mig lite varm i kläderna i mitt nya uppdrag. Har långt ifrån fått grepp om alla de frågor Hållbarhetsnämnden har att hantera, men jag har börjat få en bild av helheten. En bild ännu utan konturer, trots det en god början. Var till Ånge på styrgruppsmöte med Atlantbanan förra veckan. Atlantbanan handlar om att utveckla trafiken på järnvägen mellan Stockholm och Trondheim. En viktig fråga, särskilt som det ser ut som om Norge kommer att elektrifiera Meråkersbanan, järnvägen mellan Storlien och Trondheim. Trafikverkets förslag på två timmars servicefönster på stambanan oroar alla. Hoppas man finner en lösning som innebär minimalt med störningar för trafiken på banan.

Denna vecka är också intensiv. Ett par möten igår, bla preidieberedning inför nästa nämnd, sammanträde med regionsstyrelsen, utbildningsdagar med såväl samtliga i styrelsen och nämnderna som med vår socialdemokratiska partigrupp. Det innebär lite skidåkning och ingen helgledighet. Ser ändå fram emot veckan. Trivs med mig själv och livet.

Första regionrådsbloggen

Första inlägget i min nya roll som regionråd. Det är en mycket intensiv tid. Nya frågor att sätta sig in i, nya människor att lära känna och en helt ny roll för mig. Det är nytt för oss alla, även för de som tidigare suttit i landstingsstyrelsen och landstingsfullmäktige. Vi har haft vårt första sammanträde med Hållbarhetsnämnden. Mest formalia, det verkar som om såväl majoritet som opposition har engagerade och intresserade politiker. Det känns riktigt bra. Vi har även haft ett sammanträde med regionstyrelsen. Där märktes det från en del av oppositionens företrädare att man är kvar och kanske även vill vara kvar i den gamla landstingsstrukturen. Det var många kommentarer av typen, "vi har tidigare gjort på det här sättet, varför ändra?". Vår ambition från majoriteten är ju att den nya Region Gävleborg ska jobba annorlunda jämfört med det gamla landstinget. Hoppas att oppositionen har samma ambition. Hur som helst så kommer den närmsta tiden att handla om att läsa in sig på frågorna, besöka den verksamhet som ligger i Hållbarhetsnämndens ansvarsområde. Senare kommer jag också att ta mig tid att besöka övrig verksamhet inom Region Gävleborg. Det är en hel del utbildningsdagar inplanerade för oss politiker. Tågresorna känns sköna. Tid för eftertanke, men också inläsning av material och dokument.

När kommer omställningen?

Läser i gårdagens Ljusnan att man vill bygga vindkraft vid Hallbrån i skogarna utanför Arbrå. Jag gillar den här typen av projekt. Lokala initiativ och lokalt ägande borgar för långsiktighet och hög trovärdighet. Om utbyggnaden inte påverkar världsarvet så finns det nog inga egentliga skäl för kommunen att säga nej till en sådan satsning. I alla fall inte om man ser till vilket uppdrag kommunen har. Kommunen ska inte ta ställning till om vindkraften är en bra eller dålig produktionsmetod för elproduktion. Kommunen ska heller inte ta energipolitiska hänsyn. Kommunen ska bedöma kommunnyttan. Ser man att utbyggnaden hotar annan utveckling eller påverkar invånarna negativt på annat sätt, exempelvis det rörliga friluftslivet har man möjlighet att utnyttja sin kommunala vetorätt och därmed säga nej till en utbyggnad. Min bedömning är att det endast är världsarvet som kan påverkas på ett sådant sätt att det skulle motivera ett avslag.

Jag är tveksam till vindkraftutbyggnad, fast av skäl som inte har med kommunens bedömning att göra. Min fråga är varför vi idag ska bygga ut energiproduktion när vi istället borde ställa om? Vindkraft är väl omställning? Ja om man samtidigt avvecklar annan mer miljöfarlig elproduktion. Mig veterligen sker inte det i sådan omfattning som vindkraftutbyggnaden sker. Kärnkraften avvecklas inte, vattenkraften miljöanpassas inte och så vidare. Behöver vi då den el som vindkraften producerar? Omställningen har redan börjat fast i den andra änden. Vi förbrukar allt mindre el. Dels för att klimatet blivit varmare, men också för att vi använder snålare apparater. De flesta nya kylskåp, tvättmaskiner, spisar, ventilationssystem och andra elslukande apparater är mer energieffektiva idag jämfört med förr. LED-teknik för belysning gör också sitt till. Vi har ett elöverskott i vårt land idag. Varför då bygga ut?

Tänk er istället följande scenario. Hallbråns vindkraftpark innebär att vi skulle kunna riva ur det mesta av den miljöfarliga småskaliga vattenkraften i Hälsingland. Galvån, Simeån, Anneforsån, Flugån, Mållångsboån/Flaxnan (Hans Lidmans Svartån) mfl åar skulle kunna återställas från flottning och vattenkraft och den produktionsförlust det skulle innebära tas istället från Hallbråns vindkraftpark. En miljförbättring som verkligen skulle göra Hälsingland rikare på många sätt. En miljöförbättring som ge Hälsingland möjlighet att utvecklas som besöksmål för turister. Hallbråns vindpark skulle ändå generera ett elöverskott. De finns de som menar att ca tusen av Sveriges småskaliga vattenkraftverk kan ersättas med ca 50 moderna vindkraftverk. Varför sker då inte denna omställning? Varför ställer inte myndigheter och lagstiftning krav på energiproduktionssystemet att bästa möjliga teknik ska användas? Jag vet inte. Kanske för att många av oss lever kvar i gångna tider eller med föreställningen att all vattenkraftproduktion är miljövänlig bara för att den inte genererar några utsläpp? Det finns även de som menar att om vi bygger nya bättre kraftledningar från de stora vattenkraftverken i Norrland till södra Sverige så kan vi minska förlusterna som sker i dagens kraftledningar med 20%. Frågan är då hur mycket mer produktion vi egentligen behöver för att klara omställningen.

Om vindkraften är en bra eller dålig metod att producera elkraft vet jag inte. Där hävdar vissa att den är bra, medan andra hävdar att den är dålig. Jag låter andra ta den debatten. Jag vill resonera kring omställning. Omställningen har redan börjat i och med att det idag finns betydligt mer energisnåla produkter, därför bör nästa steg inledas snarast. Beslut om kärnkraftavvecklingen måste komma, likaså beslut om att miljöanpassa vattenkraften. Omställningen av energiproduktionen måste också ske med klokskap och eftertanke så att vi undviker onödig överexploatering i områden som har andra värden. Dessutom är det min övertygelse att framtidens energiproduktion måste ske så nära de områden där konsumtionen sker. Trots min tveksamhet kommer jag troligtvis att säga ja till vindkraftparken i Hallbrån om frågan avgörs i kommunfulmäktige under förutsättning att världsarvsgårdarnas status inte hotas.

Nybörjartankar

Nytt år, nya löften, nytt liv. Så brukar varje år börja och det brukar för det mesta rinna ut i sanden, eller kanske med den smältande snön framåt våren. För mig är det verklighet oavsett när snön smälter. Jag har lämnat kommunpolitikens vardag för att bli regionråd. Jag är i grunden samma person men blir samtidigt en annan. Det blir så när man byter horisont. Man får andra perspektiv när man får distans, vilket gör att man förändras lite som person, förhoppningsvis till det bättre. Samtidigt kommer omgivningen att se på mig med andra ögon nu när jag inte längre är kommunal toppolitiker. Ägnar tid åt att ställa om. Skönt att jag har några dagars ledighet så att jag kan packa om min ryggsäck och lägga skolfrågorna på rätt plats och ge plats åt mina nya frågor. Jag känner mig så pass väl att jag vet att jag behöver den tiden. Jag brukar starta mina nya uppdrag försiktigt, sätta mig in frågorna, lära känna de jag ska arbeta med innan jag gör allt för stort väsen av mig. Det jag ser i årets kalender är att det kommer att vara en intensiv vår med många utbildningsdagar. Det känns bra.

Mitt nya uppdrag innebär också mycket resande. Dagliga resor med X-tåget till Gävle ger tid till eftertanke och perspektiv. Har en tanke om att lära mig läsa och förstå poesi. Anledningen är att jag vill lära känna mig själv och min värld lite bättre. Läste en artikel i Flugfiske i Norden om torrflugefiskets fader F M Halford och hans förhållningssätt till sitt fiske. "Halfords sätt att fiska erbjuder ett sätt att stoppa klockan för en stund och tänka, analysera och förstå. Det påminner på det sättet om att läsa en dikt; att stanna upp för att både tillåta sig att känna men också för att rent intellektuellt analysera och förhålla sig " skriver artikelförfattaren Martin G Eriksson. Kan jag anamma det förhållningssättet i såväl mitt flugfiske som i mitt politiska arbete blir jag en rikare människa. Kanske kan tågresorna ge mig tiden jag behöver?

Affärsmässighet i politiken? Vad menas egentligen?

Ni politiker måste bli mer affärsmässiga, får jag höra lite då och då. Jag ryggar tillbaka. Affärsmässig har jag länge betraktat som en av de floskler som används slentrianmässigt av folk som vill väl men kanske inte helt förstår skillnaden mellan politik och näringsliv. Av folk som tror att om vi politiker kopierar näringslivets strukturer och kultur blir politiken bättre. Jag avvisar också den här typen av uttryck slentrianmässigt eftersom jag håller dem som en del av ett kallt samhälle, en människosyn som sätter ekonomin före människan. Ett Anders Borgsamhälle där människovärdet bestäms av storleken på din plånbok, en teknokrati där människor som inte duger eller passar in sätts på undantag. Samtidigt så vet jag att det är fel att slentrianmässigt avvisa människor bara för att jag inte riktigt förstår vad personerna i fråga menar. Kanske finns det något värt att lyssna på, värt att ta till sig. Vad betyder affärsmässighet egentligen? Kan betydelsen överföras till kommunpolitiken? Till den människosyn jag står för? Jag började läsa om ordet affärsmässighet och vad det står för i näringslivet.

Det mesta jag fann var just de floskler som gjort att jag avvisat de som menar att vi politiker måste bli mer affärsmässiga. Ett exempel är detta: "En affärsmässig inställning till våra uppdragsgivares verksamhetsmål är en förutsättning för att lyckas". Om jag intar en mer affärsmässig inställning till kommuninvånarna blir jag alltså en bättre politiker? Jag googlar vidare och finner följande definition: "Att vara affärsmässig startar med förståelsen att en leverantörs existensberättigande (alla företag är leverantörer) är beroende av förmågan att attrahera kunder och tillfredsställa deras behov". Det startar alltså med förståelsen att kommunens existens är beroende på förmågan att attrahera medborgarna och tillfredsställa deras behov? Nja om man ska översätta detta affärsspråk till politik så är det väl mer partiernas och politikernas existens som bygger på förmågan att attrahera väljare och tillfredsställa deras behov. Nu börjar jag komma något på spåren. En del av affärsmässigheten handlar kanske om förtroende. Medborgarnas förtroende för politiker och politikernas förtroende för medborgarna. Men nästa steg? Är jag affärsmässig bara för att jag uppbär medborgarnas förtroende? Kanske.

Jag finner ytterligare förklaringar:
"Att vara affärsmässig innebär insikt om att du måste hjälpa andra och att du behöver andra för att hjälpa dig. I längden är företagets kapital i form av medarbetarnas kvalitet den enda strategiskt hållbara fördelen. Utnämningar med grund endast i vänskap eller familjeband kan därför vara uttryck för missriktad lojalitet.

Det är inte en arrogant människosyn att stå på kompetenskraven och välja bort dem som inte uppfyller dem. Likadant är det affärsmässigt förkastligt att ta på sig uppdrag som man saknar kompetens att genomföra. Verklighetsförankring, redbarhet och integritet är oskiljbara delar av att vara affärsmässig."

Vi ska alltså vara noggranna när vi utser politiker och välja bort de som inte motsvarar kompetenskraven. Det är vi inte idag? jag vet inte hur det är i andra partier men vi socialdemokrater är mycket noggranna när vi utser våra kandidater. Vilka är då de viktigaste kompetenskraven för att vara politiker? Här börjar det bli lite svårt, fast egentligen inte. Förtroende är enligt mig det främsta kompetenskravet för en politiker. Samma sak gäller ju egentligen också i näringslivet. Har jag förtroende för min bilhandlare köper jag helst min bil där, litar jag på att min lunchrestaurang serverar bra mat väljer dag den. Kort sagt, jag väljer vilka jag vill ha affärsrelationer med utifrån om jag känner förtroende eller inte, naturligtvis förutsatt att de har de varor eller tjänster jag efterfrågar.

På samma sätt väljer partierna sina kandidater till riksdagslistor, regionfullmäktigelistor och kommunfullmäktigelistor. Det är de kandidater som har partiernas förtroende som får representera respektive parti. Facit får partierna när valresultaten presenteras. Har partiernas företrädare skött sig under mandatperioden går det bra i valen, annars går det dåligt. Men frågan kvarstår: Hur uppräder vi politiker affärsmässigt i vardagen? Jag värjer mig fortfarande mot ordet affärsmässig, men menar att följande gäller: Genom att vara väl pålästa i frågorna, genom att tagit hjälp av kommunens tjänstemän eller annan kompetens för att räta ut eventuella frågetecken, genom att uppträda respektfullt gentemot såväl mot varandra som mot medborgarna, samt att självklart hålla våra löften är vi affärsmässiga. Ett sådant uppträdande ger bättre och mer välförankrade beslut som ger medborgarna ett mervärde i form av en bättre kommun att bo och leva i. Baksidan kan vara färre politiska  konflikter, vilket missgynnar den politiska oppositionen och stärker kommunledningen. Alltså färre populistiska missnöjespartier, om det nu kan räknas som en baksida att förtroendet för politik och politiker ökar och att populistiska missnöjespartier förlorar på att vi politiker blir mer affärsmässiga?

Så egentligen delar jag uppfattningen att vi politiker måste vara affärsmässiga fast jag värjer mig mot ordet själva ordet. Jag menar att förtroendefullt uppträdande passar bättre.