Vilken tur att det finns politiker!

Av och till kan man höra och läsa påståenden att politiker är inkompetenta, det borde istället vara professionella som styr kommun och landsting. Då slapp vi en massa korkade beslut. Första gången jag hörde ett sådant resonemang var på mitt gamla jobb. Inköpschefen som var civilingenjör och mycket duktig på sitt jobb menade att det skulle bli bättre styrning av kommuner och landsting om det var professionell kompetens som styrde. Vad vet en kvalitetssamordnare om styrning av skolan, det är väl bättre om de som kan skola ska styra skolan! Jag brukade svara att politik är för viktigt för att lämnas över till proffs, vad är det som säger att en lärare är bättre på politik än en kvalitetssamordnare? Lekmannaperspektivet är kanske det viktigaste perspektivet i en demokrati. Systemet med fritidspolitiker och heltidspolitiker som är lekmän gör att den för demokratin livsviktiga kontakten med medborgarna säkerställs. 

Hade Teknik och Fritidsnämnden styrts av ”proffs” hade denna professionella styrelse självklart beslutat att lägga ner Arbrå simhall eftersom det ur ett rent verksamhetsmässigt perspektiv är galet att lägga 15 miljoner på att renovera simhallen när det finns en fullt fungerande simhall en dryg mil söderut. Bättre att koncentrera verksamheten och resurserna till en central simhall. Hade primärvården styrts av ”experter” är jag övertygad om att det funnits betydligt färre hälsocentraler i vårt län. Troligtvis endast en i varje kommun i Hälsingland och i Gästriklands mindre kommuner. Eller ta frågan om sommarstängning av förlossningen i Hudiksvall. Ur ett verksamhetsperspektiv har det varit bättre att stänga förlossningen någon månad och koncentrerat verksamheten till Gävle eftersom det då varit lättare att få till bemanning mm. Det var politiken som såg till att förlossningen var öppen i somras.

Ett annat exempel är Alirskolan. Utan politiker hade den aldrig blivit av. Då hade Granbergsskolan fortfarande varit det kommunala alternativet till Lust & Lära. Utan politiker hade Bollebacken varit nedlagd. Hade kollektivtrafiken varit utbyggd som den är idag utan politiker? Hade Bollnäs sjukhus funnits kvar? Inte en chans! Det finns massor av stora och små exempel där politik och politiker gör skillnad. 

Politiker kan aldrig ersättas av experter. Politiker har nämligen det mycket viktiga medborgarperspektivet. Det är när politiker glömmer bort vilka de representerar som det blir fel. En politiker ska förstå verksamhetens perspektiv, det professionella perspektivet, balansera det mot medborgarperspektivet, men aldrig företräda professionen. Politikers uppdrag är att företräda medborgarna.

Vilken tur att det finns politiker, hur skulle samhället annars se ut? Vilka ska man annars ställa till svars? 

Om att leva i olika världar

"Med tanke på vilken utrustning du fiskar med borde du åka MG och inte Mazda" utbrast Gunnar när jag tog Miatan till Harmångersån. Han har på sätt och vis rätt. Jag har drömt om en MG, närmare bestämt en MGB i många år, men min drömbil är faktiskt en Austin Healy Sprite av de första årsmodellerna som på grund av framlysenas utformning kallas Frogeye. När jag var yngre var en 50-talsamerikanare drömbilen. Ju större och mer kromtyngd desto bättre. Sedan fastnade jag för engelska folksportbilar. Varför väljer jag då att köpa en Miata och inte en MGB eller en Sprite när jag de facto har råd att köpa någon av dessa? En äkta engelsk sportbil passar bättre ihop med min syn på estetik jämfört med Miatan eftersom dessa passar mycket bra tillsammans med splitcanespön och Hardyrullar. 

Svaret är ganska enkelt. En gammal engelsk sportbil kräver mer underhåll än en Miata och eftersom jag saknar garage kan jag inte ägna vintrarna till att underhålla och förbättra en MG eller en Sprite. Miatan har sitt ursprung i de engelska sportbilarna där MG var det ledande märket. En enkel, billig öppen tvåsitsig sportbil med massor av körglädje. Komponenterna hämtades från vanliga bilar, därför blev de billiga att tillverka samt relativt enkla och billiga att underhålla. Mazda gjorde likadant när man tog fram Miatan och den är i mina ögon en naturlig utveckling av den engelska folksportbilen. Den stora skillnaden mellan de engelska "originalen" och Miatan är driftkvalitén. Den kombinerar enkelhet, utstrålning och körglädje från de engelska arvet med japansk driftkvalitet. Miatan kan tack vare sin goda kvalitet och driftsäkerhet fungera som en vardagsbil sommartid. Man köper en i fint underhållet skick, servar och underhåller den lika enkelt som vilken modern bil som helst. Det gör sportbilsägande tämligen enkelt. Underhållet inskränker sig då till vanlig service och byte av slitdelar, samt att hålla bilen ren så att rosten inte får grepp om den. I stället kan man lägga fokus på de uppdateringar man vill göra på bilen. Ingen sportbil är i mina ögon i rätt utförande eller rätt utrustad från fabrik. Den måste därför modifieras och göras mer personlig. För min del handlar det om att sänka den så att den får bättre flyt i linjerna. Däckens placering i hjulhusen är i mina ögon väldigt viktigt, kanske det enskilt viktigaste ur ett estetiskt perspektiv. Har också satt dit fartränder. I framtiden kommer jag att byta till ett rostfritt avgassystem samt snygga till motorutrymmet. En ny stereo i storlek 2 DIN för en snyggare interiör står också på önskelistan.

Utifrån Gunnars påstående när han såg mitt 11 fots splitcanespö med Hardyrulle stå lutad mot min blå Miata tog jag en bild, lade ut den på Facebook med kommentaren. "Det bästa från två världar. Modern sportbil med klassisk förebild och ett splitcanespö med modern aktion, samt en klassisk rulle."

Jag lever som de flesta i flera världar. Jag vandrar ut och in i dem relativt enkelt. Man kan säga att det är svängdörrar mellan de världar jag lever i. Kanske inte svängdörrar, snarare är det så att det inte finns några gränser mellan de världar jag lever i. 

Mina världar är lite grovt följande: Politikervärlden. Jag lever politik under i stort sett hela min vakna tid och inte sällan använder jag nattens drömmar till att bearbeta upplevelser från den politiska världen. Jag lever dessutom i minst två olika flugfiskevärldar, laxfiskevärlden och harr och öringfiskevärlden. Sportbilsvärlden där familjens Mazda Miator är en central del är också viktig i mitt liv. Jag lever självklart också i en privat värld där familj, släkt och vänner är det viktiga. Den världen är som sagt var privat och därför skriver jag inte så mycket om den. Tror att det är bra för mig att hålla distansen till Mitt liv i dessa olika världar bildar tillsammans med det fått med mig från min uppväxt den världsbild mitt liv, mina värderingar och mina perspektiv bygger på.

Mitt flugfiske och mitt val av utrustning har sitt ursprung i Storbritannien. Det moderna flugfisket föddes i där så det är kanske inte så konstigt. Jag gillar den brittiska synen på sportfiske där betoningen på sport mer handlar om förhållningssätt till fisken, fisket och naturen är viktigare än mängden fångad fisk. Begreppet sport handlar om mycket mer än tävling. Jag tilltalas också estetiskt av splitcanespön, Hardyrullar, traditionella våt och torrflugor samt accessoarer sprungna ur den brittiska flugfisketraditionen. Väskor i canvas, kepsar i tweed och så vidare. Jag vet naturligtvis att splitcanespöt uppfanns av en amerikansk fiolbyggare av tysk härkomst, men min inspiration till hur jag fiskar och tänker flugfiske hämtar jag främst från de brittiska öarna. De gamla splitcanespöna krävde liksom engelska sportbilar en hel del underhåll. Lim och lack var av sämre kvalitet och spöna måste därför lackas om och renoveras med jämna mellanrum. Ett modernt splitcanespö kräver tack vare modern lack och lim nästan lika lite underhåll som ett kolfiberspö. Genom att kombinera gamla och nya material med modernt tänk byggs det idag splitcanespön som vid praktiskt fiske fungerar minst lika bra som moderna kolfiberspön. Man har som i fallet med Miatan lyckats kombinera det bästa från den gamla världen med det bästa i den nya världen och därmed skapat det bästa av två världar

Det kom några reaktioner på mitt inlägg, bland annat från en politikerkollega som jag hyser mycket stor respekt för, en som i det närmaste fungerat som min mentor när jag var ny i politiken. Hen skrev följande "En stilla reflexion. Att vi lever i olika världar. Att det bästa i min/ mina världar just nu är- att blicka ut över vattnet, höra storlommens lockrop, se sädesärlan komma trippande och nicka igenkännande. För mig kan inget te sig bättre i min värld en afton i maj....." Jag svarade att jag ännu inte inträtt i den bästa av mina världar, nämligen den när värmen kommit och jag befinner mig efter en skogså och väntar på öringens första vak. Hen svarade "För mig kan materiella ting aldrig få ett värde "som bäst i en eller flera världar" Jag har helt enkelt helt andra värderingar på vad som är av värde i livet."

Hen har naturligtvis helt rätt. Miatan, flugspöna och rullarna är naturligtvis bara accessoarer och har i den meningen inget egentligt värde. Samma sak med konst, exklusiva märkeskläder eller smycken. Vad som är viktigt i livet är egentligen helt andra saker, att få vara frisk, att vara älskad och respekterad för den man är, att finna en inre frid och så vidare. Jag håller ändå inte med hen fullt ut. I såväl sportbilsvärlden och flugfiskevärlden är accessoarerna centrala. Det fanns ingen sportbilsvärld om det inte fanns sportbilar, inte heller någon flugfiskevärld utan flugspön. För mig och mitt liv i mina olika världar fungerar Miatan och min syn på flugfisket och mina flugfiskeaccessoarer som vägvisare till mitt inre, ungefär som konst och litteratur gör. Jag markerar med mina accessoarer identitet, samhörighet med likasinnade och samtidigt också avstånd. Jag visar med Miatan att en sportbil inte behöver vara dyr eller exklusiv och ha en stor och stark motor för att ge körglädje. Jag markerar också att jag vågar utmana normen genom att erkänna Miatan som den optimala sportbilen trots att den i delar av sportilsvärlden har låg status och kallas lite föraktfullt av en del för en ”tjejbil”. Mina splitcanespön och mina gamla rullar visar att det går att finna en annan väg bort från kommersialiseringen av flugfisket, tillbaka till hantverk och flugfiskets inre värden. Mina accessoarer ger mig den balans jag behöver för att kunna leva det liv jag lever. Miatan och min flugfiskeutrustning är dessutom två sidor av samma mynt. Genom att kombinera tradition och gamla material med ny teknik och nytt tänk har man lyckats kombinera det bästa från två världar har såväl skaparna av Miatan och Ulf Löfdal som byggt mina splitcanespön faktiskt skapat utveckling. 

Även om jag självklart vet att materiella ting saknar egentligt värde som hävdar jag ändå att min Miata och min flugfiskeutrustning på den bild jag lade ut är det bästa från två världar. Även om dessa världar endast existerar i mitt och övriga flugfiske och sportbilsnördars inre. Dessa världar kan vara minst lika viktiga som ”riktiga” världar. Att ha svängdörrar mellan den ”riktiga” världen och låtsasvärldarna är för mig en överlevnadsstrategi. Om det som andra betraktar som låtsasvärldar är verklighet för mig, vem bestämmer egentligen vad som är på riktigt och vad som är på låtsas? Därför är det lite synd att min politikerkollega känner det nödvändigt att markera att det jag håller som det bästa från två världar egentligen saknar värde i det egentliga livet istället för att dela min glädje. Hen känner väl till hur viktiga mina intressen är för mig. Även om det säkert är omedvetet från hens sida så blir resultatet att hen förringar glädjen och stoltheten över min bil och mitt flugspö. 

Hen förminskar mig och de världar jag lever i.

Nationella planen för infrastruktur. Hur påverkar den länets utveckling?

Igår presenterades den Nationella planen för infrastruktur. Drygt 622 miljarder kr ska fördelas på de viktigaste projekten inom väg och järnväg i hela landet. För länets del blev det en relativt stor järnvägssatsning i Gävle, kallat Kringlan, rv 56 i Gästrikland, 2+1 väg på E4:n i Nordanstigs kommun, åtgärder på järnvägen mellan Kilafors och Holmsveden samt en del mindre objekt. Om jag räknat rätt är det satsningar på nästan 4,5 miljarder i länet. Förhoppningarna var betydligt större. Fler dubbelspårssträckor på Ostkustbanan, E4:an mellan Söderhamn och Gävle är några viktiga satsningar vi hoppats på, men som staten väljer att skjuta på framtiden.

Jag väljer trots det att ha en positiv inställning till förslaget, då framför allt Gävle Kringlan. Det är en strategiskt mycket viktig järnvägssträcka för hela länet och en ganska stor investering (1,9 miljarder). En investering som innebär att det går att bygga en station vid Gävle sjukhus, kallad Gävle västra. Det innebär att tre viktiga järnvägar (Ostkustbanan, Norra stambanan och Bergslagsbanan) kan kopplas ihop och angöra Gävle västra och med ett dubbelspår in mot Gävle central blir det mindre trångt vid Gävle järnvägsstation. Hälsingland gynnas väldigt bra av denna satsning. Det blir lättare att arbets och studiependla till Gävle vilket förhoppningsvis gör att fler bor kvar i Hälsingland samt att fler väljer att flytta hit. 

För Gävle kommun innebär Kringlan att man kan flytta nuvarande bangård för att i stället bygga bostäder där. En ny bangård och ett nytt logistik/industriområde kan etableras i det område som kallas Tolvforsskogen. Mycket bra, inte bara för Gävle, utan för hela länet.

Höjen man blicken och ser vilka närliggande investeringar som påverkar länet positivt är det främst satsningen på Ostkustbanan mellan Sundsvall och Dingersjö samt fyrspår mellan Uppsala och Stockholm som påverkar oss mest, om man tänker persontrafik. Ofta när det är störningar i järnvägstrafiken beror det på att det av olika skäl är stopp i eller runt Stockholm. Satsningar där ger därför färre störningar i vårt län. Godsstråket mellan Storvik och Frövi är också en mycket viktig satsning eftersom det påverkar trafiken på Norra stambanan.

När jag läser kommentarerna i media noterar jag med några undantag att fokus ligger på vad vi inte får, istället för vilka investeringar som planen föreslår och vad dessa satsningar kan leda till på kort och lång sikt. Jag väljer att se på vilket sätt de satsningar som görs påverkar länets utveckling. Det jag ser är att det blir enklare att arbets och studiependla med järnväg. Det underlättar vårt arbete med att tillskapa timmestrafik till och från Hälsingland. Satsningarna är ett första viktigt steg mot dubbelspår på Ostkustbanan, vår enskilt viktigaste infrastrukturfråga. Satsningarna ger helt enkelt bättre förutsättningar att kunna bo och leva i hela länet.

Nu går planen ut på remiss och jag hoppas att remissvaren från länet lyfter de satsningar vi saknar. Vi ska också koppla ihop den Nationella planen med Länsplanen där satsningar på länets vägar inkl cykelvägar finns.

I onsdags statliga jobb till länet, igår viktiga infrastruktursatsningar. Det har varit en bra vecka för Gävleborg.