Om att leva i olika världar

"Med tanke på vilken utrustning du fiskar med borde du åka MG och inte Mazda" utbrast Gunnar när jag tog Miatan till Harmångersån. Han har på sätt och vis rätt. Jag har drömt om en MG, närmare bestämt en MGB i många år, men min drömbil är faktiskt en Austin Healy Sprite av de första årsmodellerna som på grund av framlysenas utformning kallas Frogeye. När jag var yngre var en 50-talsamerikanare drömbilen. Ju större och mer kromtyngd desto bättre. Sedan fastnade jag för engelska folksportbilar. Varför väljer jag då att köpa en Miata och inte en MGB eller en Sprite när jag de facto har råd att köpa någon av dessa? En äkta engelsk sportbil passar bättre ihop med min syn på estetik jämfört med Miatan eftersom dessa passar mycket bra tillsammans med splitcanespön och Hardyrullar. 

Svaret är ganska enkelt. En gammal engelsk sportbil kräver mer underhåll än en Miata och eftersom jag saknar garage kan jag inte ägna vintrarna till att underhålla och förbättra en MG eller en Sprite. Miatan har sitt ursprung i de engelska sportbilarna där MG var det ledande märket. En enkel, billig öppen tvåsitsig sportbil med massor av körglädje. Komponenterna hämtades från vanliga bilar, därför blev de billiga att tillverka samt relativt enkla och billiga att underhålla. Mazda gjorde likadant när man tog fram Miatan och den är i mina ögon en naturlig utveckling av den engelska folksportbilen. Den stora skillnaden mellan de engelska "originalen" och Miatan är driftkvalitén. Den kombinerar enkelhet, utstrålning och körglädje från de engelska arvet med japansk driftkvalitet. Miatan kan tack vare sin goda kvalitet och driftsäkerhet fungera som en vardagsbil sommartid. Man köper en i fint underhållet skick, servar och underhåller den lika enkelt som vilken modern bil som helst. Det gör sportbilsägande tämligen enkelt. Underhållet inskränker sig då till vanlig service och byte av slitdelar, samt att hålla bilen ren så att rosten inte får grepp om den. I stället kan man lägga fokus på de uppdateringar man vill göra på bilen. Ingen sportbil är i mina ögon i rätt utförande eller rätt utrustad från fabrik. Den måste därför modifieras och göras mer personlig. För min del handlar det om att sänka den så att den får bättre flyt i linjerna. Däckens placering i hjulhusen är i mina ögon väldigt viktigt, kanske det enskilt viktigaste ur ett estetiskt perspektiv. Har också satt dit fartränder. I framtiden kommer jag att byta till ett rostfritt avgassystem samt snygga till motorutrymmet. En ny stereo i storlek 2 DIN för en snyggare interiör står också på önskelistan.

Utifrån Gunnars påstående när han såg mitt 11 fots splitcanespö med Hardyrulle stå lutad mot min blå Miata tog jag en bild, lade ut den på Facebook med kommentaren. "Det bästa från två världar. Modern sportbil med klassisk förebild och ett splitcanespö med modern aktion, samt en klassisk rulle."

Jag lever som de flesta i flera världar. Jag vandrar ut och in i dem relativt enkelt. Man kan säga att det är svängdörrar mellan de världar jag lever i. Kanske inte svängdörrar, snarare är det så att det inte finns några gränser mellan de världar jag lever i. 

Mina världar är lite grovt följande: Politikervärlden. Jag lever politik under i stort sett hela min vakna tid och inte sällan använder jag nattens drömmar till att bearbeta upplevelser från den politiska världen. Jag lever dessutom i minst två olika flugfiskevärldar, laxfiskevärlden och harr och öringfiskevärlden. Sportbilsvärlden där familjens Mazda Miator är en central del är också viktig i mitt liv. Jag lever självklart också i en privat värld där familj, släkt och vänner är det viktiga. Den världen är som sagt var privat och därför skriver jag inte så mycket om den. Tror att det är bra för mig att hålla distansen till Mitt liv i dessa olika världar bildar tillsammans med det fått med mig från min uppväxt den världsbild mitt liv, mina värderingar och mina perspektiv bygger på.

Mitt flugfiske och mitt val av utrustning har sitt ursprung i Storbritannien. Det moderna flugfisket föddes i där så det är kanske inte så konstigt. Jag gillar den brittiska synen på sportfiske där betoningen på sport mer handlar om förhållningssätt till fisken, fisket och naturen är viktigare än mängden fångad fisk. Begreppet sport handlar om mycket mer än tävling. Jag tilltalas också estetiskt av splitcanespön, Hardyrullar, traditionella våt och torrflugor samt accessoarer sprungna ur den brittiska flugfisketraditionen. Väskor i canvas, kepsar i tweed och så vidare. Jag vet naturligtvis att splitcanespöt uppfanns av en amerikansk fiolbyggare av tysk härkomst, men min inspiration till hur jag fiskar och tänker flugfiske hämtar jag främst från de brittiska öarna. De gamla splitcanespöna krävde liksom engelska sportbilar en hel del underhåll. Lim och lack var av sämre kvalitet och spöna måste därför lackas om och renoveras med jämna mellanrum. Ett modernt splitcanespö kräver tack vare modern lack och lim nästan lika lite underhåll som ett kolfiberspö. Genom att kombinera gamla och nya material med modernt tänk byggs det idag splitcanespön som vid praktiskt fiske fungerar minst lika bra som moderna kolfiberspön. Man har som i fallet med Miatan lyckats kombinera det bästa från den gamla världen med det bästa i den nya världen och därmed skapat det bästa av två världar

Det kom några reaktioner på mitt inlägg, bland annat från en politikerkollega som jag hyser mycket stor respekt för, en som i det närmaste fungerat som min mentor när jag var ny i politiken. Hen skrev följande "En stilla reflexion. Att vi lever i olika världar. Att det bästa i min/ mina världar just nu är- att blicka ut över vattnet, höra storlommens lockrop, se sädesärlan komma trippande och nicka igenkännande. För mig kan inget te sig bättre i min värld en afton i maj....." Jag svarade att jag ännu inte inträtt i den bästa av mina världar, nämligen den när värmen kommit och jag befinner mig efter en skogså och väntar på öringens första vak. Hen svarade "För mig kan materiella ting aldrig få ett värde "som bäst i en eller flera världar" Jag har helt enkelt helt andra värderingar på vad som är av värde i livet."

Hen har naturligtvis helt rätt. Miatan, flugspöna och rullarna är naturligtvis bara accessoarer och har i den meningen inget egentligt värde. Samma sak med konst, exklusiva märkeskläder eller smycken. Vad som är viktigt i livet är egentligen helt andra saker, att få vara frisk, att vara älskad och respekterad för den man är, att finna en inre frid och så vidare. Jag håller ändå inte med hen fullt ut. I såväl sportbilsvärlden och flugfiskevärlden är accessoarerna centrala. Det fanns ingen sportbilsvärld om det inte fanns sportbilar, inte heller någon flugfiskevärld utan flugspön. För mig och mitt liv i mina olika världar fungerar Miatan och min syn på flugfisket och mina flugfiskeaccessoarer som vägvisare till mitt inre, ungefär som konst och litteratur gör. Jag markerar med mina accessoarer identitet, samhörighet med likasinnade och samtidigt också avstånd. Jag visar med Miatan att en sportbil inte behöver vara dyr eller exklusiv och ha en stor och stark motor för att ge körglädje. Jag markerar också att jag vågar utmana normen genom att erkänna Miatan som den optimala sportbilen trots att den i delar av sportilsvärlden har låg status och kallas lite föraktfullt av en del för en ”tjejbil”. Mina splitcanespön och mina gamla rullar visar att det går att finna en annan väg bort från kommersialiseringen av flugfisket, tillbaka till hantverk och flugfiskets inre värden. Mina accessoarer ger mig den balans jag behöver för att kunna leva det liv jag lever. Miatan och min flugfiskeutrustning är dessutom två sidor av samma mynt. Genom att kombinera tradition och gamla material med ny teknik och nytt tänk har man lyckats kombinera det bästa från två världar har såväl skaparna av Miatan och Ulf Löfdal som byggt mina splitcanespön faktiskt skapat utveckling. 

Även om jag självklart vet att materiella ting saknar egentligt värde som hävdar jag ändå att min Miata och min flugfiskeutrustning på den bild jag lade ut är det bästa från två världar. Även om dessa världar endast existerar i mitt och övriga flugfiske och sportbilsnördars inre. Dessa världar kan vara minst lika viktiga som ”riktiga” världar. Att ha svängdörrar mellan den ”riktiga” världen och låtsasvärldarna är för mig en överlevnadsstrategi. Om det som andra betraktar som låtsasvärldar är verklighet för mig, vem bestämmer egentligen vad som är på riktigt och vad som är på låtsas? Därför är det lite synd att min politikerkollega känner det nödvändigt att markera att det jag håller som det bästa från två världar egentligen saknar värde i det egentliga livet istället för att dela min glädje. Hen känner väl till hur viktiga mina intressen är för mig. Även om det säkert är omedvetet från hens sida så blir resultatet att hen förringar glädjen och stoltheten över min bil och mitt flugspö. 

Hen förminskar mig och de världar jag lever i.