Om att hålla i sina intressen utanför politiken

Jag har många intressen, vilket ibland känns som en förbannelse. 

Flugfiske och politik är mina främsta intressen, men jag gillar också längdskidåkning, mountainbikecykling och bilar. Tiden räcker därför inte till för allt jag vill göra, vilket gör att jag ibland känner mig aningen frustrerad. Samtidigt är jag glad att jag har alla mina intressen. De skänker mig både stimulans och möten med människor jag annars inte har träffat. Man kan säga att jag kopplar av genom att inte hinna med allt jag drömmer om att göra. 

Ett intresse jag nästan släppt helt och hållet är mitt musikintresse. Det är främst av två skäl. För det första hinner jag inte hänga med inom det som händer inom musiken på sådant sätt att jag finner ny musik och nya artister som berör mig. För det andra är jag inte helt klar med den musik och de artister jag växte upp med, de som gjorde mig till den jag är. Den tiden var kanske den viktigaste perioden i mitt liv och musiken jag växte upp med betydde en gång allt, och den påverkar än idag en del av mina val och ställningstaganden. Det innebär inte att jag längtar tillbaka. Den tiden var samtidigt oerhört jobbig. Jag passade inte in någonstans och allt jag gjorde, kände och upplevde ifrågasattes av min omgivning. En god vän brukar kalla den tiden för ”den gamla onda tiden.” Jag har alltid haft blicken riktad framåt även om om min backspegel finns där framför mig som en påminnelse. Jag kan bli sentimental av gamla låtar, men aldrig nostalgisk. Det är i stort sett bara Thåström av dagens artister som har förmågan att beröra mig på djupet. En och annan låt med andra av dagens artister kan naturligtvis beröra. Såg en film om Silvana Imam för ett tag sedan och inser att om jag fortfarande varit musikintresserad hade hon varit en artist jag lyssnat på. Såväl hennes musik som attityd berör. Att jag släppt musiken som intresse betyder inte att jag slutat att lyssna på musik, tvärtom. Men det är mest gammal musik jag lyssnar på.

Politiken är mitt huvudintresse och jag har under mer än tio år anpassat mitt liv utifrån politikens villkor. Det har för det mesta fungerat bra även om det ibland blir olyckliga krockar. Samtidigt som politiken är oerhört rolig och stimulerande är den hektisk och ibland mycket stressande. Därför blir mina andra intressen viktiga så att jag kan koppla av och behålla någon form av inre balans.

Den här hösten har det i stort sett bara handlat om valrörelse, vilket naturligtvis gått ut över mina övriga intressen. Jag ser det inte som något problem eftersom det är val endast var fjärde år om man undantar kyrkoval och EU-parlamentsval som inte kräver lika mycket tid.

För några år sedan rensade jag bland mina fiskeintressen, smalnade av mitt fiske till enbart flugfiske. Jag sålde min båt och det mesta av min gädd och gösfiskeutrustning. Anledningen var att jag inte hann med att fiska i den utsträckning jag önskade. Jag köpte istället en gammal husvagn. Ett beslut jag inte ångrat.

Fördelen med flugfisket är att det är så mycket mer än endast själva fisket. Det handlar för min del om allt från flugbindning, spöbyggnad till litteratur och miljöengagemang. Det innebär att jag exempelvis kan läsa flugfiskeböcker när jag är på resa som politiker. Jag har en del introverta drag och då passar flugfisket perfekt. Flugfisket gör att jag kan gräva ner mig i mig själv där flugfiskets alla delar blir nycklar till mitt inre. Det skulle vara möjligt att ägna all tid åt flugfisket och ändå inte hinna med allt som flugfiskehobbyn innehåller. Därför har jag smalnat av flugfisket till att enbart handla om att fiska efter det som förr kallades ädelfisk och då helst med klassiska våt och torrflugor. Dessutom fiskar jag en del lax och havsöring. En gren av mitt flugfiskeintresse är intresset för Hans Lidman och hans författarskap. Många av hans noveller och fiskeböcker har än idag ett värde att läsa. Det är ur ett fiskeperspektiv god tidlös litteratur. En konsekvens av mitt flugfiskeintresse är att jag blivit mer och mer intresserad av att skriva. Jag skriver en del om mitt fiske. Mest tankar och resonemang jag håller för mig själv men en del av texterna hamnar i min flugfiskeblogg. Min dröm är att kunna skriva om livets viktiga frågor i form av noveller där fisket bildar en fond för den egentliga berättelsen.

Det är lite samma sak med mitt bilintresse. Jag har en Mazda MX-5 Miata från 99 som behöver en del kärlek. Jag skulle kunna ägna vintrarna åt att snygga till den och hålla den i gott skick. Allt från rent kosmetiska grejer till saker som förbättrar väghållning och trafiksäkerhet. Dessutom har Miataklubben en bra verksamhet som gör att somrarna kan ägnas åt bilträffar och andra trevliga sammankomster. Jag valde istället att köpa en så pass fin bil att det i stort sett räcker med tvätt och vanlig service för att hålla den i fint skick. Några i mina ögon helt nödvändiga uppgraderingar har jag ändå gjort. Lägre fjädring samt vita fartränder. Sportbilar är liksom flugfisket som gjort för att anpassas till sportbilägarens personliga stil. Tyvärr krockar en del träffar med mitt flugfiske och då prioriterar jag för det mesta flugfisket. Hade jag tillgång till ett garage är jag övertygad om att jag skruvat mer på Miatan under vintrarna.

Vintertid åker jag istället längdskidor. Det är skönt och avkopplande och bonusen är motion och en kropp och själ som mår bra. Jag är dock inte intresserad av träning. Därför kommer jag aldrig att bli en duktig skidåkare. Vasalopp och annat lockar därför inte särskilt mycket. Samma sak gäller mountainbikecykling. Jag skaffade en mountainbike i våras i förhoppningen om att den skulle ge samma avkoppling som längdskidåkningen ger. Mina perspektiv är mer som Peter Axmans (ni kanske minns hans artiklar i Ljusnan) filosoferande på cykel än prestationer, fast utan musik i lurarna. Jag föredrar omgivningens ljud. I och med att jag cyklar mest stigar och skogsvägar slipper jag trafikbuller. Faktum är att cyklingen är nästan roligare än skidåkningen.

Mina intressen har en för mig viktig gemensam nämnare. Drömmar. För mig är drömmar viktiga, lite av livsluften i mitt liv. Mina drömmar drar mig framåt i livet. Drömmen om en bättre värld, drömmen om den fulländade fisketuren, drömmarna musiken ger, dagdrömmeriet och filosoferandet i skidspåret eller på cykelturen. Utan drömmar förlorar livet mening.

Förbannelsen ligger i att intressena tränger ut varandra. Jag har svårt att finna den balans mellan de olika intressena jag eftersträvar. Politiken tränger undan träffarna med den sk Måndagsgruppen som träffas måndagkvällar och som jobbar med miljö och fiskerelaterade frågor, frågor som ligger mycket nära mitt hjärta. Jag hinner inte heller att vara med och hjälpa till med det biotopvårdsarbete som just nu pågår i Klumpströmmen.

Skidåkningen och cyklingen är lättare att hantera. Det går nästan alltid att hinna med ett par timmar i skidspåret eller i skogen. Det kan man göra när man har tid över.

Men jag vet att det kommer en dag då politiken kommer att ta mindre tid än vad den gör idag. Det är en av anledningarna till att jag håller i mina andra intressen. Politik bygger på engagemang och förtroende. Politik är fantastiskt roligt, utvecklande och absolut rätt plats för en bekräftelseknarkare som jag. En dag tar det slut och har man då släppt alla andra intressen är risken stor att livet förlorar sin mening. 

Därför väljer jag att leva med de många intressenas förbannelse ett tag till.

Om avväganden vid uttalanden i media

Veckan har som vanligt varit intensiv. Den har dominerats av regeringsfrågan, moderaternas och kristdemokraternas budget och Brexit. Den nya budgeten oroar på många sätt. Samtidigt som man varit överens om hur en övergångsbudget ska hanteras väljer M och KD att tillsammans med SD ändå att driva igenom in en dåligt genomarbetad budget. 

För min del har veckan innehållit en del möten. I måndags var jag i Ljusdal och pratade om en ny genomfart för ny 84 i genom Ljusdal tillsammans med partikamrater. Vi har också haft mandatperiodens sista sammanträde med Hållbarhetsnämnden, avtackning av regionråden Hanna Karin Linck och Alf Norberg, samt inlett överlämningsarbetet av ledningen av Hållbarhetsnämnden till den nya ordföranden Fredrik Jönsson Åberg. 

Politik kan ibland vara knepigt. Särskilt när vi i media ska kommentera myndighetsutövning vi är ansvariga över. I veckan kommenterade jag ett färdtjänstärende och när jag kommenterar enskilda ärenden som handlar om myndighetsutövning försöker jag vara så neutral som möjligt. Det kan göra att jag framstår som kall, hård och okänslig, vilket naturligtvis inte är sant. Ärendet handlar om en person som tidigare haft färdtjänst men nu blivit nekad efter en operation som lett till en medicinsk bedömning att personen inte längre anses ha en funktionsnedsättning i sådan omfattning att hon inte längre har rätt till färdtjänst. Det leder till att hon inte kan handla på egen hand, hälsa på släkt och vänner osv. Regelverket upplevs därför som fyrkantigt och omänskligt, vilket i viss mån kan stämma.

Vårt regelverk för färdtjänst utgår från lagen om färdtjänst och den är mycket tydlig. För att ha rätt till färdtjänst måste man ha ett icke tillfälligt funktionshinder. Med icke tillfälligt räknas ett funktionshinder som är längre än tre månader. Det finns dock ingenting som hindrar oss att ha ett regelverk som är mer generöst än vad lagen säger.

De regelverk och tillämpningsanvisningar vi har är dessutom fastställda av respektive kommunfullmäktige som ingår samarbetet om färdtjänst, Bollnäs, Nordanstig, Ockelbo och Söderhamns kommuner. Lite förenklat kan man säga att Region Gävleborg fattar på uppdrag av fem kommuner beslut i färdtjänstärenden och kostnaden för färdtjänst belastar respektive kommun. Det betyder att förändringar i regelverk eller tillämpningsansvisningar måste godkännas av dessa kommuner eftersom ett mer generöst regelverk innebär högre kostnader för kommunen. Jag kan därför inte direkt i media lova att  vi ska se över regelverket innan jag diskuterat frågan med kommunerna.

Som politiker kan jag naturligtvis inte överpröva ett läkarutlåtande lika lite som att jag kan överpröva handläggarens professionella bedömning av ärendet men jag äger rätt att föreslå förändringar antingen i regelverk eller i tillämpning av nuvarande regelverk så att det ligger i linje med hur vi vill att samhället ska utvecklas. Om vi verkligen vill att äldre och människor som har lite svårt att röra sig ska kunna bo hemma istället för på äldreboenden behöver vi säkerställa att såväl regler för hemtjänst, hjälpmedel och även för färdtjänst underlättar för den enskilde att kunna bo hemma och leva ett så rikt liv som möjligt.

Om omständigheterna i det här fallet motiverar oss att se över regelverket kan jag i dagsläget inte säga, särskilt inte i media när jag endast har reporterns bild av vad som hänt. Jag valde därför att uttala mig allmänt och ganska svävande, vilket i sedvanlig ordning gav en del obehagliga kommentarer på sociala medier. Kommentarer jag lärt mig leva med. Fallet pekar dock på en del  frågetecken som gör att vi bör ta oss en rejäl funderare om regelverket är relevant eller inte. Om man kan gå 400 meter, vilket läkarutlåtandet i artikeln påstås hävda men inte 1200 meter, vilket är avståndet till närmsta busshållsplats, kan man då med stöd av läkarutlåtandet hävda att personen i fråga inte har ett ”icke tillfälligt funktionshinder” som lagen anger som skäl till att beviljas färdtjänst? 

Jag för upp frågan på min att göralista, vilket innebär att jag måste kontakta politiker i kommunen och fråga dem hur de ser på tillämpningsföreskrifterna för hemtjänst.

Tack och hej!

Idag var det en dag med blandade känslor. Vi hade mandatperiodens sista sammanträde med Hållbarhetsnämnden. Frågor på agendan var bland annat Trafikplan 2020 och nya regler för riksfärdtjänst och färdtjänst. Ett informationsärende där beslut fattas på nästa sammanträde för att sedan vandra hela vägen upp till regionfullmäktige. Tanken är att det ska vara samma regler för riksfärdtjänst och färdtjänst i hela länet. Så långt ett vanligt sammanträde.

Det som gör det känslosamt var att att många i nämnden slutar, inklusive dess ordförande Karin Jansson (MP). Slutar gör också hållbarhetsdirektören. Jag tänker att politiken ibland är hård. Politiker siktar alltid mot framtiden och ämbetet är viktigare än människorna som innehar uppdraget. Det gör att några tvingas att sluta mot sin egen vilja. Jag har trivts oerhört bra i nämnden, med ledamöterna och dess ordförande Karin Jansson. Jag kommer därför att sakna Karin och övriga i nämnden samtidigt som jag ser fram emot nästa mandatperiods arbete i nämnden och samarbetet med nämndens nya ledamöter med nya ordförande Fredrik Jönsson Åberg (V).

Jag vill med dessa ord tacka Karin, övriga ledamöter i nämnden samt hållbarhetsdirektören för den här mandatperioden samt önska dem lycka till i sina framtida uppdrag.