Om avväganden vid uttalanden i media

Veckan har som vanligt varit intensiv. Den har dominerats av regeringsfrågan, moderaternas och kristdemokraternas budget och Brexit. Den nya budgeten oroar på många sätt. Samtidigt som man varit överens om hur en övergångsbudget ska hanteras väljer M och KD att tillsammans med SD ändå att driva igenom in en dåligt genomarbetad budget. 

För min del har veckan innehållit en del möten. I måndags var jag i Ljusdal och pratade om en ny genomfart för ny 84 i genom Ljusdal tillsammans med partikamrater. Vi har också haft mandatperiodens sista sammanträde med Hållbarhetsnämnden, avtackning av regionråden Hanna Karin Linck och Alf Norberg, samt inlett överlämningsarbetet av ledningen av Hållbarhetsnämnden till den nya ordföranden Fredrik Jönsson Åberg. 

Politik kan ibland vara knepigt. Särskilt när vi i media ska kommentera myndighetsutövning vi är ansvariga över. I veckan kommenterade jag ett färdtjänstärende och när jag kommenterar enskilda ärenden som handlar om myndighetsutövning försöker jag vara så neutral som möjligt. Det kan göra att jag framstår som kall, hård och okänslig, vilket naturligtvis inte är sant. Ärendet handlar om en person som tidigare haft färdtjänst men nu blivit nekad efter en operation som lett till en medicinsk bedömning att personen inte längre anses ha en funktionsnedsättning i sådan omfattning att hon inte längre har rätt till färdtjänst. Det leder till att hon inte kan handla på egen hand, hälsa på släkt och vänner osv. Regelverket upplevs därför som fyrkantigt och omänskligt, vilket i viss mån kan stämma.

Vårt regelverk för färdtjänst utgår från lagen om färdtjänst och den är mycket tydlig. För att ha rätt till färdtjänst måste man ha ett icke tillfälligt funktionshinder. Med icke tillfälligt räknas ett funktionshinder som är längre än tre månader. Det finns dock ingenting som hindrar oss att ha ett regelverk som är mer generöst än vad lagen säger.

De regelverk och tillämpningsanvisningar vi har är dessutom fastställda av respektive kommunfullmäktige som ingår samarbetet om färdtjänst, Bollnäs, Nordanstig, Ockelbo och Söderhamns kommuner. Lite förenklat kan man säga att Region Gävleborg fattar på uppdrag av fem kommuner beslut i färdtjänstärenden och kostnaden för färdtjänst belastar respektive kommun. Det betyder att förändringar i regelverk eller tillämpningsansvisningar måste godkännas av dessa kommuner eftersom ett mer generöst regelverk innebär högre kostnader för kommunen. Jag kan därför inte direkt i media lova att  vi ska se över regelverket innan jag diskuterat frågan med kommunerna.

Som politiker kan jag naturligtvis inte överpröva ett läkarutlåtande lika lite som att jag kan överpröva handläggarens professionella bedömning av ärendet men jag äger rätt att föreslå förändringar antingen i regelverk eller i tillämpning av nuvarande regelverk så att det ligger i linje med hur vi vill att samhället ska utvecklas. Om vi verkligen vill att äldre och människor som har lite svårt att röra sig ska kunna bo hemma istället för på äldreboenden behöver vi säkerställa att såväl regler för hemtjänst, hjälpmedel och även för färdtjänst underlättar för den enskilde att kunna bo hemma och leva ett så rikt liv som möjligt.

Om omständigheterna i det här fallet motiverar oss att se över regelverket kan jag i dagsläget inte säga, särskilt inte i media när jag endast har reporterns bild av vad som hänt. Jag valde därför att uttala mig allmänt och ganska svävande, vilket i sedvanlig ordning gav en del obehagliga kommentarer på sociala medier. Kommentarer jag lärt mig leva med. Fallet pekar dock på en del  frågetecken som gör att vi bör ta oss en rejäl funderare om regelverket är relevant eller inte. Om man kan gå 400 meter, vilket läkarutlåtandet i artikeln påstås hävda men inte 1200 meter, vilket är avståndet till närmsta busshållsplats, kan man då med stöd av läkarutlåtandet hävda att personen i fråga inte har ett ”icke tillfälligt funktionshinder” som lagen anger som skäl till att beviljas färdtjänst? 

Jag för upp frågan på min att göralista, vilket innebär att jag måste kontakta politiker i kommunen och fråga dem hur de ser på tillämpningsföreskrifterna för hemtjänst.