En intensiv infrastrukturvecka

Veckan har varit intensiv och fokus har legat på infrastruktur och kollektivtrafik. Måndag-tisdag tillbringades i Stockholm på SKL:s trafik och gatudagar. Det var ett mycket intressant program med föreläsningar, workshops och seminarier.

Jag åkte direkt från Stockholm till Bryssel för en konferens om TEN-T (Trans European Network for Transports) och Botniska korridoren. I europa finns ett stomnätverk av strategiskt viktiga järnvägar. Dessa järnvägar kan få EU-pengar vid utbyggnader och andra åtgärder. Vi i de norra länen vill att våra järnvägar kopplas på den stomjärnväg som kallas för Scand-Med korridoren. Den går mellan Palermo i Italien och Stockholm-Örebro. 

I Bryssel deltog jag i en panel där jag lyfte fram EU-perspektivet på nyttan med en väl fungerande järnvägsinfrastruktur i vårt län och i norra Sverige. På mötet deltog bland annat Herald Ruijters, direktör på DG MOVE (DG MOVE — Directorate-General for Mobility and Transport, EU-kommissionen), Åsa Webber, biträdande ambassadör Sveriges ständiga representation vid EU och Mervi Kaikkonen, Transportråd på Finlands ständiga representation vid EU, inledde seminariet med huvudanföranden om den framtida utvecklingen av EU:s transportpolitik kopplat till TEN-T och CEF. Jens Nilsson och Merja Kyllönen, som bägge är ledamöter i Europaparlamentets transportutskott, var värdar för seminariet.

I panelen satt förutom jag regionala företrädare från Tampere (FI) och Nordland (NO), en Europaparlamentariker, en representant från Rail Baltica samt industrirepresentanten Paul Hegge från Lineas. Jag pratade om elvägen, om vårt arbete med fossilfri kollektivtrafik, om vårt arbete med bränsleceller, om våra världsledande industrier och om vårt arbete med hållbar besöksnäring.

Om man jobbar med infrastruktur måste man ha tålamod som en laxfiskare. Det är ett långsiktigt arbete att övertyga om nödvändigheten av stora infrastruktursatsningar. Vad är då rätt strategi? 

Jag är övertygad om att det viktiga är att man måste prata helhet och stråk. Jag jämför med mälardalssamarbetet En bättre sits där länen och kommunerna i Mälardalen enats om vilka satsningar man ska prioritera. Då blir man starkare gentemot såväl staten som mot EU-nivån. Det är lite av en dröm att vi i de norra länen ska kunna komma fram till något liknande. Vi är på väg dit genom vårt gemensamma arbete i Botniska korridoren, i Partnerskapet Atlantbanan och i Nya Ostkustbanan AB, men vi har inte alls kommit lika långt som man gjort i andra delar av landet. 

Varför tror jag då att den strategin är den rätta? Herald Ruiters, direktör på DG MOVE var mycket tydlig i onsdags om nödvändigheten av samarbete och av helhetsperspektivet, jag har träffat tre fd infrastrukturministrar som mycket tydligt deklarerat att de inte är intresserade av lokala eller regionala intressekonflikter, de vill se helheten, nyttan med infrastruktursatsningar utifrån rikets perspektiv såväl som de lokala och regionala nyttorna. Eftersom man har begränsade resurser måste man prioritera de största nyttorna.

Samtidigt pågår arbetet med den nationella planen för infrastruktur där vi ska yttra oss över det förslag Trafikverket skickat ut. Förslaget pekar ut viktiga satsningar på järnvägen i vårt län men det är ändå för lite och för set inne i planperioden. Därför kommer jag även nästa vecka att ha ett stort fokus på infrastruktur. Då blir det bland annat en träff med Näringsdepartementet och Infrastrukturministern där vi ges möjlighet att ge vår syn på nödvändigheten av infrastruktursatsningar i norra Sverige. Vi kommer också ha en regional konferens om den Nationella planen där Region Gävleborg bjudit in kommuner och andra intressenter.

Infrastruktur i sig skapar ingen utveckling, men en väl fungerande infrastruktur ger bättre förutsättningar för utveckling.