Infrastrukturturné.

Den senaste tiden har det varit fullt fokus på infrastrukturfrågor. Jag har varit på SKL:s gatu och trafikdagar, deltagit i en paneldebatt i Bryssel, tillsammans med övriga norrlandslän träffat näringsdepartementet och infrastrukturministern, deltagit i en länskonferens och medverkat i en panel på Logistikdag Norr i Luleå. Mitt fokus har varit Botniska korridoren och nyttan av att satsa på järnvägen i Norrland. Jag har känt mig som en handelsresande i infrastruktur. Botniska korridoren är lite förenklat järnvägen norr om Örebro/Stockholm.

Infrastruktur är svårt, mycket svårt. Den främsta anledningen är att behovet av upprustning av är ofantligt mycket större än de resurser som finns. Detta trots att regeringen tillskjutit 100 miljarder extra till vägar och järnvägar för den kommande planperioden. 

När jag går igenom mina minnesanteckningar från min ”infrastrukturturné” ser jag framför allt en  gemensam nämnare. 

Den viktigaste gemensamma nämnare jag noterar är nödvändigheten av att tänka helhet och stråk. Vill man bli lyssnad på räcker det inte att behoven skapar lokal eller regional nytta. Det måste finnas en nytta utifrån ett nationellt eller internationellt perspektiv. Man blir helt enkelt inte lyssnad på om man endast pratar lokala och regionala nyttor. Det är också viktigt att utifrån ett helhetsperspektiv vara sampratade med övriga län/regioner efter ett stråk. Att som vi fem norrlandslän tillsammans lyfta för oss viktiga satsningar visar på styrka. 

Varför är det då viktigt att även lyfta den nationella och internationella nyttan? För det första så är de lokala och regionala nyttorna ganska lika i hela landet. En väl utbyggd infrastruktur skapar förutsättningar för tillväxt, utveckling och omställning till ett hållbart samhälle oavsett var i landet var i landet det är. Genom att addera de nationella och internationella nyttorna blir investeringar längs Botniska korridoren och de stora flaskhalsarna Ostkustbanan och Norrbotniabanan mer intressanta. Kan råvarorna från gruvorna och skogsnäringen snabbt ta sig till industrierna efter kusten, till hamnarna, till södra Sverige och ner till kontinenten kan vi som bor och verkar längs Botniska korridoren dra nytta av det genom snabbare fjärrtåg från Norrland och en bättre regionaltågstrafik som krymper avstånden och därmed gör att arbetsmarknadsregionerna växer ihop, vilket leder till ökad rörlighet och fler jobb. Vilket i sin tur leder till bättre förutsättningar att kunna leva och bo i norra Sverige.

Infrastruktur handlar också om cykelvägar. På SKL:s gatu och trafikdagar diskuterades en hel del cykelinfrastruktur. Jag är övertygad om att cykeln kommer att bli ett viktigare transportsätt för arbetspendling. Anledningen är elcyklarna. De gör att räckvidden för cykel kanske tredubblas. man kommer utan problem att kunna cykla 1-1,5 mil utan att bli svettig. Det gör att vi måste tänka annorlunda när vi planerar framtidens cykelbanor. Behovet av längre cykelstråk kommer att öka och cykelbanorna kommer troligtvis också att behöva vara bredare. Elcyklar kommer ju att höja hastigheten på cykelbanorna.

Även när det gäller cykelinfrastruktur är det minst lika svårt. Det är väldigt tydligt när man åker efter länets vägar. Jag åker en hel del i länet både med min lilla sportbil och på diverse fisketurer med min husvagn. Många vägar är direkt olämpliga som cykelvägar och efter en del av dessa stråk finns ett stort behov av att kunna cykla. Trönövägen är ett exempel, Järbo-Sandviken ett annat stråk där jag då och då färdas och med egna ögon ser behovet. Det ser likadant ut efter de flesta vägarna i länet. Frågan är hur man prioriterar rätt utifrån ett helhetsperspektiv? Det är likadant här, behoven är så mycket större än resurserna. Förslaget till cykelplan är ute på remiss. Det ska bli mycket intressant att ta del av remissvaren när de kommer in.

Min ”infrastrukturturné” har varit intensivt spänannde och mycket lärorik. Tyvärr har det också inneburit att jag missat viktiga sammanträden med regionstyrelsen och regionfullmäktige. Det är synd, men det är omöjligt att vara på flera ställen samtidigt och det har varit mycket viktigt att Region Gävleborg representerades av ett regionråd på de hearings, möten och paneldebatter jag deltagit i. Det som återstår under hösten är att formulera ett yttrande till den Nationella planen samt att ta del av remissyttrandena till Länsplanen, inkl cykelplan och utifrån dessa formulera ett förslag till ny Länsplan. 

Eftersom en lite lugnare period när det gäller resor kommer jag även att hinna med att fokusera mer på mina övriga ansvarsområden, kollektivtrafik, folkhälsa, miljö samt fastighetsfrågor.