2016 ur mitt perspektiv

Det är dags att knyta ihop säcken som innehåller 2016. För världen ett riktigt skitår med krig och människor på flykt. Ett år då sanningar och fakta ifrågasattes som om de vore åsikter, ett år då godhet blev någonting fult. Ett år där låtsasnyheter och hatretorik ledde till att Trump vann presidentvalet i USA. Ett år då allt för många av de stora artisterna lämnade oss. Freddie Wadling var den som stod mig närmast. Han talade direkt till min själ under ungdomstiden. Han är en av de som bidragit till att jag är den jag är idag.

För mig personligen har det varit ett bra år. Ett på många sätt märkligt och lärorikt år. Ett år med många resor. Under vintern och våren kändes det som om jag levde i en kappsäck. Jag har också gjort en inre resa och det är den resan som satt djupast spår i mig. En resa som har var periodvis svår, en resa som jag idag är glad att jag gjort.

Jag har ägnat i stort sett all min vakna tid åt mitt regionrådsuppdrag. Är man heltidsarvoderad är man alltid i tjänst. Det innebär att man får vara beredd att ägna tid åt politik och sitt uppdrag även när man är ledig. Det innebär att jag ägnat tid åt mitt uppdrag även när jag flugfiskat eller varit semester med familjen. Som politiker är du aldrig helt ledig. Samtidigt har jag på grund av mitt regionrådsuppdrag tvingats prioritera bort sammanträden med såväl regionstyrelsen, hållbarhetsnämnden som regionfullmäktige. Det har inte känts bra, men eftersom andra har kunnat ersätta mig har det ändå fungerat. Tyvärr sätter vi inte alltid agendan. Viktiga möten som kräver vår närvaro krockar ibland med fullmäktige, styrelse och nämnd.

Jag ser redan nu att liknande krockar inträffar 2017. Det känns vid sådana tillfällen skönt att vi är flera socialdemokratiska regionråd och flera socialdemokrater som kan träda in i mitt ställe.

Jag har ännu inte helt landat i regionpolitiken. Är fortfarande för mycket kommunpolitiker. Regionpolitiken är på många sätt hårdare. I kommunpolitiken är det lättare att resonera sig fram till bra beslut. Debatterna kan vara hårda även där men i slutändan är det för det mesta kommunens bästa som styr ställningstagandet. I regionpolitiken verkar det som om delar av oppositionen i styrelsen och fullmäktige ibland struntar i vad som är bäst för Gävleborg. Det verkar vara viktigare att vara emot, även när man är för. Då röstar man med och lämnar sedan in ett särskilt yttrande. Ganska ofta får vi andra inte se de särskilda yttrande förrän protokollet är justerat. Jag måste erkänna att jag har svårt att vänja mig till detta politiska spel. Skönt då att det är ett helt annat klimat i Hållbarhetsnämnden. Där är det mer konstruktivt.

Vad har vi då åstadkommit under 2016? Jag väljer att lyfta de frågor som ligger inom mina ansvarsområden som regionråd och som vice ordförande i Hållbarhetsnämnden. Ett axplock av beslut och aktiviteter kan se ut så här. En del beslut fattades 2015 men eftersom de påverkar 2016 väljer jag att ta med dem.

• Investeringsbeslut om omfattande renovering/nyinvesteringar på Hudiksvalls och Gävle sjukhus.
• Världens första elväg invigd utanför Sandviken.
• Beslut om ett nytt miljöprogram.
• Beslut om en ny Miljöpolicy.
• Beslut om fossilfri kollektivtrafik från 2017.
• Beslut om fortsatt utveckling av kollektivtrafiken i hela länet genom ett nytt regionalt Trafikförsörjningsprogram.
• Beslut om Handlingsplan för folkhälsa.
• Beslut om ekonomiskt stöd och deltagande i ett projekt för flottledsåterställning av övre Voxnan och Mellanljusnan. 
• Beslut om Ekocenter.
• Partnerskap för Atlantbanan bildat där jag varit ordförande första året.
• Fortsatt arbete för dubbelspår på Ostkustbanan
• Fortsatt dialog med Trafikverket om servicefönster på Norra Stambanan.
• Fortsatt dialog med SJ för fortsatt och ökad trafik på samtliga järnvägar genom länet.
• Dialog med Näringsdepartemetet och infrastrukturministern om nödvändigheten av infrastruktursatsningar på framför allt järnväg.
• Samverkan med regioner runt Östersjön i Baltic Sea Commission i framför allt transport och infrastrukturfrågor.
• Samverkat med regioner och län i arbetet med Botniska korridoren (lite förenklat järnvägen norr om Örebro/Stockholm)
• Arrangerat årsmötet med Baltic Sea Comission
• Påbörjat ett arbete med bränsleceller som kan leda till ett projekt där vi testar bränslecellsdrivna bussar i kollektivtrafiken.
• Mobil samåkning som komplement till kollektivtrafiken.
• Deltagit i en transregional utbildning, Unboxing the sandbox tillsammans med företrädare för kommuner och regioner runt Östersjön med deltagare från Sverige, Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland.

Vårt målmedvetna miljöarbete har också lönat sig. Enligt SKL:s Öppna jämförelser Miljö är Region Gävleborg näst bäst i landet på miljöarbete. Fantastiskt roligt. Det gav mig ytterligare en viktig lärdom. Goda nyheter är svårare att nå ut med jämfört med dåliga nyheter.

Jag har också lärt mig att man inte alltid kan kalla saker vid dess rätta namn. Man får i politikens värld exempelvis inte kalla en lögn för en lögn. Däremot är det okej att använda ord som "rena felaktigheter" och "osanningar".

Politik på den högsta nivån sliter. Det är ganska ensamt, särskilt när det blåser. Därför är det skönt att ha kloka regionrådskollegor och kloka politiska sekreterare. Det är då lättare att bära utsattheten och ensamheten. Årets stora tack går därför till mina rådkollegor och våra politiska sekreterare. Ni är oumbärliga! Trots att det periodvis är slitsamt trivs jag mycket bra i mitt uppdrag. Det ger så mycket mer än vad det tar i form av energi och erfarenhet. Det blir tydligt när man blickar tillbaka och ser vad vi åstadkommit under året.

En annan viktig lärdom är att allt inte är vad det verkar. Jag kan inspireras och lära mig även av de som står för mycket av det jag bekämpar, av personer jag troligtvis aldrig kommer att helt och hållet förstå. Jag vill därför passa på att tacka det moderata oppositionsrådet för i efterhand lärorika och inspirerande debatter. Det är mycket intressant att genom oppositionsrådets blogg få frågorna belysta utifrån helt andra perspektiv. Det har varit mycket lärorikt och jag ser fram emot fortsatta debatter med oppositionsrådet.

Även min blogg har engagerat under året, vilket jag uppskattar. Jag lär mig för det mesta mer av de som inte håller med mig, jämfört med de som ofta instämmer i det jag skriver. Att utmana och bli utmanad skapar utveckling. Ett ordentligt tuggmotstånd tvingar mig att ifrågasätta självklara "sanningar". Jag blir klokare och förhoppningsvis samtidigt en bättre politiker. Ett av mina syften med min blogg är att föra olika resonemang. Resonemang som utgår från mitt perspektiv. Lite tråkigt är att 2016 verkar vara fel år att föra resonemang. Polarisering och skyttegravsdebatt har präglat 2016. Min blogg levererar inte sanningar, den utgår från mitt perspektiv och min önskan är samtal kring mina små resonemang. Ibland har det funkat ganska bra.

Det kanske bästa jag gjort ur ett rent personligt perspektiv under 2016 var att jag fick ändan ur vagnen och anmälde mig till en fotokurs hos Lokomotiv. Ett annat viktigt möte, kanske årets  viktigaste var en träff med en partikamrat  som handlade om litteratur, poesi och kanske lite politik. Jag har en ambition att utveckla mitt läsande, mitt skrivande och mitt fotograferande. Dessa två möten/aktiviteter gav mig nya perspektiv och gav mig nycklar till dörrar jag länge velat öppna.

Årets största besvikelse är nog att storregionfrågan föll.

En kort beskrivning av 2016 sett ur mitt perspektiv. Jag har säkert missat massvis med frågor, men det är som sagt mitt och ingen annans perspektiv. Att jag inte skrivit något om exempelvis sjukvården eller om kultur och arbetsmarknad beror på att mina ansvarsområden är miljö, infrastruktur, folkhälsa, kollektivtrafik samt fastighetsfrågor.

Jag lämnar 2016 klokare och ser fram emot 2017. Gott Nytt År!