Om att ha fel

Dagens blogg handlar om att ha fel. Och jag exemplifierar mitt resonemang med frågor från kommunpolitiken.

Ibland är det bra, till och med nyttigt att ha fel. Det viktiga är att man vågar se sitt misstag och dra lärdomar av det. Vi politiker har ett särskilt ansvar att lära av misstag eftersom våra misstag kan få stora konsekvenser för medborgarna. Soppan med Brotorget är ett exempel på hur politikers misstag får kostsamma konsekvenser. Dagens blogg handlar om ett betydligt allvarligare misstag än turerna kring Brotorget, nämligen byskolorna.

Jag blev under arbetet med Framtidens skola övertygad om att kommunen med den skolpeng vi har inte kan driva skolor med färre än 100 elever. Det som övertygade mig var den utredning/underlag med tillhörande kalkyler som låg till grund för beslutet. Byskolorna lades ner av ett i stort sett enigt kommunfullmäktige. Samtliga byskolor som lades ned omvandlades till friskolor tack vare ett massivt engagemang från de bygder skolorna låg i. Jag var övertygad om att skolorna skulle överleva några år innan man var tvingade att ge upp. Jag hade fel. En majoritet i kommunfullmäktige hade fel. Byskolorna växer de så att det knakar. I veckan kunde man läsa i tidningen att Sörängs skola måste bygga ut för att kunna ta emot det ökade elevantalet. Samma sak i Segersta.

Lärdomen är att våga ifrågasätta experterna. Politik bygger på medborgarnas engagemang och det engagemanget kan inte ersättas av experter och byråkrater. Inför beslutet om Framtidens skola valde vi att lyssna mer på experter och profession än på engagerade medborgare. Där låg felet. Vi politiker måste bli bättre på att lyssna till och ta vara på medborgarnas engagemang i olika frågor. Om de privata byskolorna i Bollnäs kommun kan drivas och utvecklas som friskolor borde rimligtvis kommunen också kunnat driva dessa skolor vidare, dessutom till en lägre kostnad. Friskolor är kostnadsdrivande för en kommun på grund av att ersättningssystemet till friskolorna är kostnadsdrivande.

Frågan är om vi lärt oss något? Jag är inte så säker. Vi har en kostutredning kommunfullmäktige beslutat om men som ännu inte är verkställd. Den, liksom beslutsunderlaget i Framtidens skola menar att det är bättre att koncentrera verksamheten till färre enheter. Tänk om den utredningen dragit samma felaktiga slutsatser som utredningen om Framtidens skola? Hur tar utredningen avstamp utifrån medborgarperspektivet? Utifrån hälsoperspektivet? Vällagad mat lagad på plats ger självklart en större livskvalitet jämfört med centralt lagad mat levererad i kantiner. Kostutredningen verkar ta avstamp i kostproduktion istället för barnens och de äldres behov. Varför inte höja blicken och ställa de kritiska frågorna? Är kostproduktion politik? Hälsingland vill ju marknadsföra sig som ett landskap med stora matupplevelser. Borde inte det också gälla kommunens egna verksamheter? Bollnäs kommun har kända profiler inom kost och restaurang. Borde detta faktum inte vara vägledande för hur vi själva tänker när det gäller skolmat och mat på våra äldreboenden? Varför inte välja en annan syn än det smala produktionstänket. En syn där vi istället visar att vällagad skolmat är en del i arbetet för bättre skolresultat, att vällagad mat är den i arbetet med de äldres hälsa och livskvalitet?

Det är några av de lärdomar jag vill dra av att ha haft fel om Framtidens skola.