Om avvägningar i debatter. Vad kan man säga och hur kan man säga det?

Vad kan man säga och inte säga i debatt? Finns det någon tydlig gräns? Idag tänkte jag ta upp ett dilemma, nämligen relationer till leverantörer och hur jag väljer att hantera det i debatter. Jag har mitt sätt och andra har sitt sätt. Det finns inget rätt eller fel, det är det som gör avvägandena stundtals svåra. Exemplet jag tänkte använda är städavtalet.

Region Gävleborg ställer landets högsta krav på städning och renhet. Vår leverantör lever inte upp till det avtal som finns och har därför betalat över 3 miljoner kronor i vite de senaste 12 månaderna.  Region Gävleborg har ca 250-tusen kvadratmeter verksamhetsyta som städas. Det mesta är sjukhus som städas varje dag. Antalet avvikelser på städningen är ca 80 per månad. Det innebär att det i snitt handlar om knappt tre avvikelser per dag.

Hur ska jag då besvara frågor om städning och relationer till vår städleverantör? Är det rätt att i fullmäktiges talarstol totalsåga leverantören och som oppositionen påstå att det är undermåligt städat på våra sjukhus? Jag menar att trots de problem som finns måste man visa leverantören respekt. Allt annat är enligt mig oproffesionellt. Jag menar att det är fel att med svepande och generaliserande påstå att städningen är undermålig och att man läst i Expressen att toaletterna på Stockholms central är bättre städade än sjukhustoaletter. Den som i talarstolen påstod detta kunde inte säga om artikeln handlade om sjukhustoaletter på våra sjukhus eller om det var sjukhus någon annanstans i Sverige. Det är enligt mig både fel och oseriöst att utifrån artiklar i Expressen som inte handlar om städningen på något av regionens sjukhus kritisera den entreprenör som städar våra sjukhus. Jag väljer i stället att i debatten i en mjukare ton att lyfta fram att jag inte är nöjd förrän leverantören lever upp till vårt avtal. Jag väljer också att lyfta fram att jag anser att förbättringstakten är för låg. Antalet avvikelser sjunker visserligen, men det går för långsamt. Jag väljer också att lyfta det faktum att städningen fungerar utmärkt i de allra flesta fall. För detta får jag kritik.

Jag erkänner att jag känner mig obekväm med att offentligt diskutera relationer med leverantörer, särskilt från fullmäktiges talarstol. Affärsrelationer ska hanteras affärsmässigt och professionellt och politikens uppdrag handlar för det mesta om annat än affärsrelationer. Politiken är inte alltid affärsmässig och professionell, vilket den inte heller ska vara. Därför känner jag mig obekväm när jag i fullmäktige får frågor om relationer till leverantörer. Den kritik jag har mot städleverantören föredrar jag att ta jag i Fastighets, Teknik och Miljöutskottet. De partier som är mest engagerade i sjukhusstädning finns representerade i utskottet och har där möjlighet att tillsammans med oss andra ställa de svåra och kritiska frågor och som behöver ställas till vår leverantör. Jag menar att förutsättningarna för att vi ska komma tillrätta med de brister som finns med sjukhusstädningen är större om politiken uppträder mer affärsmässigt och proffesionellt i relationen till vår leverantör i stället för att offentligt såga vår leverantör enbart i syfte att tvåla till den politiska majoriteten.