Bränslecellsfunderingar

Är inne i en mycket intensiv period. Tack vare att torsdagens regionfullmäktige var över innan lunch fick jag några timmar över. Det är skönt att finna dessa små andningshål även när det är intensiv. jag behöver reflektera och lägga till rätta de intryck och tankar som uppkommit utifrån de möten och aktiviteter jag deltagit i. Torsdag kväll åker jag till Västerås för en konferens om framtidens kollektivtrafik.

Kom hem från Bryssel sent inatt. Missade sista bussen från Gävle på grund av försenat flyg. Tack Majje för att du kunde hämta mig i Gävle. Brysselresan handlade om att delta i ett så kallat Stakeholder Forum för bränsleceller och vätgas. Stakeholder är EU-språk för intressent. Det finns ett intresse att ansöka om medel till ett EU-projekt som går ut på att testa bränslecellsdrivna bussar i kollektivtrafiken. Egentligen är det inte bränslecellen som driver bussen eller bilen, det är en elmotor. Bränslecellen producerar el som i sin tur driver fordonet. Det är Sandvikens kommun och deras arbete med bränslecellsbilar som väckt Region Gävleborgs intresse för frågan.

Det är mycket spännande och givande att delta på aktiviteter av det här slaget. Alla som är där pratar framtid, utveckling och möjligheter. Det ger en enorm energiboost. Eftersom jag är mycket intresserad av hållbarhet, utveckling, miljö och klimat och energifrågor var forumet som klippt och skuret för mig.

Jag är övertygad om att bränsleceller är en del av framtiden inom såväl transporter som elproduktion. Det mesta av tekniken är känd, men den behöver utvecklas. Utvecklingen går för närvarande mycket snabbt. Mycket av det som var drömmar och visioner igår är verklighet idag. Lite förenklat kan man säga att en bränslecell fungerar så att man trycker in vätgas i bränslecellen som består av ett antal tunna plåtar. När vätgasen passerar genom cellen bildas elektricitet och värme. Restprodukten är rent vatten.

Jag gjorde en del noteringar från forumet. Noteringar som sätter igång tankar och drömmar om en mer miljövänlig elproduktion och mer miljövänliga transporter. En riksdagsledamot från Norge berättar att Norge har satt som mål att alla nya bilar som säljs 2025 ska vara utsläppsfria. Det innebär antingen batteridrivna bilar eller bränslecellsbilar. Redan idag är 15-20% av nybilsförsäljningen i Norge elbilar.

Representanten från Aberdeen i Skottland berättade att man använder erfarenheten från olje och gasindustrin i omställningen till fossilfritt och utsläppsfritt.

I Tyskland har man börjat sälja bränsleceller för villor. Det innebär att man tillsammans med solceller producerar hushållsel och el för vätgasproduktion när solen skiner och använder bränslecellen när solelen inte producerar el. Bränslecellen ger också värme som kan användas för uppvärmning. Ett system som innebär att man i princip kan bli självförsörjande på el.

Det pratas också om att använda förnybar el för vätgasproduktion. På så sätt skapar man helt ren energi som kan användas både i hus och hem och i fordon.

Idag är vätgasproduktion dyrt, men innebär det att det alltid kommer att vara så? När de första persondatorerna kom var de mycket dyra, likadant med mobiltelefonerna. Idag är det var mans egendom. Jag är därför övertygad om att det kommer att gå snabbare än vad man tror att få ner kostnaderna för vätgasproduktion.

Nu till min dröm/vision om framtiden. Den ser ut ungefär så här. Våra hem är i princip självförsörjande på el genom olika system med solceller som är så effektiva att de ger tillräckligt med överskott för att kunna producera vår egen vätgas som i sin tur täcker hushållets behov. Vi kan lagra den elen antingen som vätgas eller i hypereffektiva batterier, troligtvis i en kombination. Våra hus är trots det fortfarande kopplade till elnätet eftersom det då och då kan uppstå behov att tanka in eller ut el från hemmet. Därför är elnätsavgifterna mycket låga. Det blir ju ett ömsesidigt beroende mellan fastighetsägaren och nätägaren att fastigheten är inkopplad på elnätet. Genom att kombinera olika metoder för elproduktion skapas ett robust system som gör oss mindre känsliga för störningar i nätet. Strömavbrott pga stormar eller snöoväder märker vi knappt av. Kommer det en Gudrun har vi egenproducerad el som är lagrad i batterier eller i vätgas. Tittar man in i ett hem idag så är det i princip endast spis, kyl/frys och varmvattenberedare som kräver starkström. Resten av hushållets elbehov klarar sig på svagström (typ 12 volt) Det innebär att man kan minska elbehovet ganska rejält och klara sig långt på batterier.

Våra fordon är elektriska, antingen batteridrivna eller bränslecellsdrivna. Dessa kan kopplas ihop med våra hem och fungera som reservkraft. Det blir i stort sett endast den energikrävande basindustrin och kanske serverhallar som kräver storskalig elproduktion. Det innebär att den storskaliga elproduktionen kan miljöanpassas. Vindkraften (om den behövs) kan koncentreras dit den gör minst skada. Vattenkraften är inte längre lika nödvändig som baskraft, vilket innebär att korttidsreglering inte längre är nödvändig. Man kan producera mer jämt och ha ett flöde som är så likt vattendragets naturliga flöde som möjligt. Överskottet används självklart till vätgasproduktion. Fiskvägar förbi kraftverken är självklara. Lax, ål, öring, flodpärlmussla och övriga arter som behöver fria vandringsvägar har återtagit sin naturliga plats i älvarna. På sikt kan troligtvis vattenkraften fasas ut och älvarna kan återställas.

Vi bromsar den globala uppvärmningen tack vare omställningen till utsläppsfri energiproduktion och utsläppsfria transporter. Flyget drivs av fossilfria bränslen och därigenom blir även flygets klimatpåverkan mycket liten.

I slutet av min dröm vandrar jag efter Svartåns stränder, tänker på Hans Lidmans dystra framtidsbild om snickare Jugenbom. Jag gläds över att människan hade mod och vilja att återställa de skador industrisamhället åsamkat vår jord samtidig som jag lägger min torrfluga framför Svartåns största öring. Jag vet hur stor den är eftersom jag tappade den förra gången jag fiskade i Svartån.

Jag kommer att ägna mycket tid åt förverkliga min dröm om det utsläppsfria samhället. Mitt första steg är att arbeta för att Region Gävleborg ska ansöka om att få medverka i ett utvecklingsprojekt där man testar bränslecellsdrivna bussar i kollektivtrafiken samt att man därför också bygger en tankstation för vätgas. Erfarenheterna från ett sådant projekt kan bidra till att det samlas en hel del kompetens kring vätgas och bränsleceller i vår region, vilket leder till en positiv utveckling för regionen. Ett sådant projekt kan också bidra till en snabbare utveckling av vätgasproduktion och bränsleceller till såväl fordon som för fasta installationer. Det gör att det går snabbare att få fram produkter som är kommersiellt intressanta.

Resan till Bryssel skänkte optimism och framtidstro i novemberrusket.