Eftertänksamhetstankar

Får man vara eftertänksam som politiker? Eller uppfattas man som otydlig och obeslutsam om man agerar eftertänksamt inom politiken. Jag menar att det blir allt viktigare att tänka efter före. Vi är där vi är på grund av brist på eftertänksamhet. Det mesta är bra, men det har kunnat varit mycket bättre om vi bara tänkt efter lite. Jag tänker på Svartån, Hans Lidmans mytiska skogså i Hälsinglands djupa skogar. Ån befolkades av stora öringar som simmade ner från sjön på födovandringar och till lek. En dag bestämdes det att Folkhemmet behövde Svartåns vatten. Ån flottledsrensades med dynamit och grävskopor, förvandlades till en kanal som berövades på liv. Flottningsrännor behövdes inte i Folkhemmet, rationellt skulle det vara. Dessutom behövdes det elektricitet, sjön reglerades och öringarnas väg till ån spärrades av med en regleringsdamm. Åns öringar dömdes till döden. Allt i tillväxtens och välfärdens namn, utan eftertänksamhet. Ingen lyssnade på Hans Lidman. Sorgen över den döda Svartån kan man följa genom. Hans Lidmans hela författarskap.

Idag vet vi att välfärden inte behövde Svartån och tusentals liknade vattendrag. Flottningen ersattes efter några år av skogsbilvägar och lastbilar. Flottningsrännorna har lika gärna kunnat användas under den tiden om man tänkt efter före. Vi vet också att den elproduktion Svartån och liknade vatten genererar är försumbar. Dessa vattendrag behövdes egentligen inte byggas ut. Välfärdssamhället har idag mått bättre om Svartån fått leva vidare.

Har vi då lärt oss något eller sitter vi kvar i gamla strukturer och i gammalt tänk? Vi vet att vi måste ställa om men ställer vi om i vårt inre? Om insikten saknas blir omställningen inget annat än en trend som ersätts av en annan trend om några år. Det är inte bara jag som person som måste våga ifrågasätta det rådande, även jag som politiker måste våga tänka nytt, eller kanske tänka om. När det gäller energiomställning handlar det inte bara om att byta dålig energiproduktion mot mindre dålig. Det viktigaste är att inse att vi måste minska elförbrukningen. Dessutom menar jag att vi först måste besluta om vilken energiproduktion vi ska avveckla och hur stor del av den som måste ersättas. Annars är risken stor att vi bygger ut "miljövänlig" elproduktion och aldrig avvecklar den dåliga elproduktionen. Restaurera Svartån (som egentligen heter Mållongsboån), Galvån, Flugån, Simeån, Anneforsån och övriga små vattendrag, riv dammarna ge livet åter till dessa. Utvärdera sedan om elproduktionen behöver ersättas. Bygg vandringsvägar förbi kraftverken i våra älvar, återställ även dessa efter flottningen. Börja sedan fundera på hur mycket av elproduktionen som behöver ersättas. När man kan bedöma hur mycket elproduktion som behövs, bygg rätt. Dvs på ett sätt som gör att ingreppen i miljön blir så små som möjligt. Tänk efter före så vi slipper göra om misstagen som gjordes när vattenkraften byggdes ut. Samma tänk gäller naturligtvis kärnkraften. Låt eftertänksamheten styra besluten. Det finns inte tid till annat!