Gjorde några korta noteringar och reflektioner från dagens regionfullmäktige. Jag var uppe i ett par ärenden och ägnade övrig tid åt att lyssna, anteckna och reflektera. Det finns ju en hel del att fundera på över reaktioner på inlägg, hur det mumlas i raderna mm.
Mitt första inlägg var en fråga från regionrådet Alexander Hägg (M). Han ”hade hört” att Trafikverket tagit paus i arbetet med rusten av rv 83 eftersom vi signalerat att vi kan behöva revidera länsplanen. Länsplanen är det dokument som beskriver hur de 953 miljoner som finns till väginvesteringar i länet ska fördelas. Eftersom vi hade ett möte med Trafikverket i måndags där bla rv 83 diskuterades kunde jag lugna honom med att han hade hört fel eller missuppfattat det han hade hört. Det är sedan länge känt att arbetet är försenat och rejält fördyrat. Senaste budet från TRV är att sträckan Bollnäs-Röste kommer igång 2023-24.
Mitt andra inlägg var i frågan från L om extra ersättning till den personal som arbetat och arbetar i frontlinjen med covid 19-patienter. Det är en mycket knepig fråga. Jag hänvisade i mitt inlägg till oppositionsrådet Patrik Stenvards blogg om frågan som han skrev den 31 juli. Han problematiserar väl kring frågan. Han skriver bland annat att det är lätt att instämma i kören och funderar på ett mycket klokt sätt över avgränsningar och finansiering. Var dras gränsen mellan frontlinjen och den ordinarie vården? Hur kompenserar vi för inhyrd personal, för privata hälsocentraler, för städpersonal osv som alla har varit och är i frontlinjen men som inte är anställda i Region Gävleborg? Hur hittar vi finansiering? Stenvard nämner i sin blogg siffran 100 miljoner. Om det stämmer vet jag inte, men jag anser att blogginlägget innehåller kloka resonemang. Jag avslutade mitt inlägg med att säga att jag ser fram emot moderaternas förslag till avgränsningar, till hur extern personal som är i frontlinjen ska hanteras samt förslag på finansiering eftersom M signalerat att de vill finna en lösning för hur man kan premiera frontlinjepersonalen. Hans moderatkollega Ann Charlotte Granath var jättearg på mig efter mitt inlägg. Hon tackade ilsket väsande för att jag satt nivån i debatten när jag gick tillbaka till min plats. Om hon menade att det var hög eller låg nivå att instämma i Stenvards resonemang förstod jag aldrig. När jag såg hennes ilska gick mina tankar till Matadoren i Tjuren Ferdinand. Så arg uppfattade jag henne.
Övriga noteringar:
Stenvard fortsätter att hävda att vi föreslår färre och läkarlösa hälsocentraler trots att han vet att det inte är sant. Jag tänker att han när förslagen blir verklighet, när det står klart för alla att det varken blir färre eller läkarlösa hälsocentraler kommer han och hans lögner likt trollen av solljuset att spricka med samma ljud som när kristall spricker.
SD som bygger hela sin existens på att sätta grupper mot varandra slår sig själva för bröstet och hävdar att de inte vill sätta grupper mot varandra när Almi ägardirektiv ska fastställas. I direktivet står det att särskilt fokus ska riktas till att stötta kvinnligt företagande och företag startat av nysvenskar. Är det deras kvinnosyn och deras syn på invandrare som lyser igen när de motsätter sig ett sådant fokus?
M och KD talar med stor känsla och empati om utsatta barn och deras rättigheter och hur viktig det är att fånga upp dessa barn i tid. Samtidigt driver M och KD på riksnivå att sjukförsäkring, a-kassa och övriga trygghetssystem ska vara på betydligt lägre nivåer än idag, vilket naturligtvis gör barn extra utsatta. När sedan barnen blir problemungdomar vill M och KD bura in dem. Man kan ju bara hoppas att de driver dessa frågor med samma engagemang i sina egna partier.
Som avslutning muttras det från oppositionen att vi avslutar sammanträdet på utsatt tid trots att det var några interpellationer kvar. Jag noterar att det var främst på oppositionssidan (SD) som ledamöter lämnade sammanträdet före utsatt tid. Personligen menar jag att det är viktigt att respektera mötestiderna. Många har andra möten senare under kvällen och behöver förbereda dessa och kanske även få i sig en bit mat.
En lång men ur många perspektiv intressant dag. Är trots inlägg i endast två ärenden är jag ganska trött i huvudet. Det är lite som laxfiske. Man måste hela tiden vara på alerten även om det kan se ut som om man mest sitter och slöar. Rätt vad det är kan det komma en fråga eller ett inlägg som man måste bemöta. När vi har fullmäktige med färre ledamöter sitter jag på en annan plats och får då större möjligheter att känna av stämningen, märka hur det surras i bänkraderna osv jämfört med när jag sitter på min ordinarie plats på den första raden. Det ger ett litet annat perspektiv på sammanträdet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar